AVSNITT II: ATT BEVARA OCH FÖRVALTA RESURSERNA FÖR UTVECKLING

Kapitel 9

Skydd av atmosfären

Inledning
9.1Skyddet av atmosfären är ett vittomfattande företag som har flera dimensioner och påverkar många ekonomiska sektorer. De val och åtgärder som läggs fram i detta kapitel bör övervägas och i tillämpliga delar genomföras av regeringar och andra organ som ett led i deras ansträngningar att skydda atmosfären.
9.2Det skall påpekas att många av de frågor som diskuteras i detta kapitel också ingår i internationella avtal som Wienkonventionen om skydd av ozonskiktet (1985), Montrealprotokollet om ämnen som uttunnar ozonskiktet (1987, ändrad version), Ramkonventionen om klimatförändringar (1992) och andra internationella juridiska dokument, även sådana som slutits mellan länder som tillhör samma region. I fråga om verksamheter som omfattas av sådana avtal gäller principen att de rekommendationer som lämnas i detta kapitel inte medför något tvång för någon regering att vidta åtgärder utöver vad som föreskrivs i dessa rättsinstrument. Regeringarna har dock frihet att, inom ramen för detta kapitel, vidta ytterligare åtgärder som är förenliga med dessa juridiska dokument.
9.3Det skall även påpekas att handlingar som kan påbörjas för att nå målen i detta kapitel bör samordnas på ett integrerat sätt med den sociala och ekonomiska utvecklingen så att ogynnsamma effekter på denna undviks med full hänsyn tagen till utvecklingsländernas legitima prioritering av behovet att nå en varaktig ekonomisk tillväxt och att utrota fattigdomen.
9.4I detta sammanhang hänvisas även särskilt till programområde A i kapitel 2 av Agenda 21.
9.5I detta kapitel ingår följande fyra programområden:

  1. Att angripa osäkerheten: en förbättrad vetenskaplig grund för beslutsfattandet

  2. Att främja en hållbar utveckling:

    1. Energi: utveckling, effektivitet och förbrukning

    2. Transporter

    3. Industriell utveckling

    4. Utveckling av mark- och havsresurser samt markanvändning

  3. Att förhindra uttunning av ozonskiktet i stratosfären

  4. Gränsöverskridande föroreningar av atmosfären

Programområden

A. Att angripa osäkerheten: en förbättrad vetenskaplig grund för beslutsfattandet

Bakgrund

9.6Oron för klimatförändringar och klimatvariationer, luftföroreningar och uttunning av ozonskiktet har skapat nya behov av vetenskaplig, ekonomisk och social information för att minska den osäkerhet som fortfarande finns inom dessa områden. Man behöver bättre kunna förstå och förutsäga de olika egenskaperna hos atmosfären och de ekosystem den påverkar, och även dessas hälsoeffekter och samspel med socio-ekonomiska faktorer.

Mål

9.7Det grundläggande målet inom detta programområde är att förbättra förståelsen av de processer som påverkar, och påverkas av, jordatmosfären - globalt, regionalt och lokalt, dvs. bland annat fysikaliska, kemiska, geologiska, biologiska, oceanografiska, hydrologiska, ekonomiska och sociala processer, att bygga upp kapacitet för, och utöka, det internationella samarbetet samt att förbättra förståelsen för de ekonomiska och sociala verkningarna av förändringar i atmosfären och av åtgärderna för att lindra och bemöta sådana förändringar.

Åtgärder

9.8Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med berörda FN-organ och, där så är lämpligt, med mellanstatliga och icke-statliga organisationer och den privata sektorn:
  1. Främja forskning som berör de processer i naturen som påverkar, och påverkas av, atmosfären men också de kritiska kopplingarna mellan en hållbar utveckling och förändringarna i atmosfären, vilket inkluderar verkningar på människors hälsa, ekosystem, ekonomiska sektorer och samhället,

  2. säkra en mer balanserad geografisk täckning för det globala systemet för klimatobservationer (Global Climate Observing System) och dess underavdelningar, som t.ex. den globala atmosfärväktaren (Global Atmosphere Watch), bl.a. genom att underlätta skapandet och driften av ytterligare forskningsstationer för systematiska observationer och genom att bidra till att dessa faktabaser utvecklas, utnyttjas och görs tillgängliga,

  3. främja samarbete beträffande:

    1. utvecklingen av system för att tidigt detektera förändringar och fluktuationeri atmosfären, och

    2. skapa och förbättra möjligheter att förutsäga sådana förändringar och fluktuationer och att bedöma de miljömässiga och socio ekonomiska följdverkningarna

  4. bedriva forskningssamarbete i syfte att utveckla metoder och att fastställa gränsvärden för luftföroreningar samt vilka nivåer av växthusgaskoncentrationer i atmosfären som skulle orsaka farliga, av människan orsakad påverkan på klimatsystemet och på miljön som helhet samt de därmed sammanhängande förändringstakter som inte skulle tillåta ekosystemen att anpassa sig på naturlig väg,

  5. främja, och samarbeta om, uppbyggnaden av vetenskaplig kapacitet, utbyte av vetenskapliga data och information samt underlätta för experter och teknisk personal, särskilt från utvecklingsländerna, att delta och utbildas i forskning som rör atmosfärsfrågorna, datasammanställning, -insamling och -bedömning samt i systematiska observationer av atmosfären.

B. Att främja en hållbar utveckling

1. Energi: utveckling, effektivitet och förbrukning

Bakgrund

9.9Tillgång på energi är nödvändig för den ekonomiska och sociala utvecklingen och för en förbättrad livskvalitet. En stor del av energin i världen produceras och förbrukas emellertid i dag på ett sätt som inte är uthålligt om nuvarane teknologi bibehålls och vid en betydande kvantitetsökning. Behovet att begränsa utsläppen i atmosfären av växthusgaser och andra gaser och substanser kommer i ökad utsträckning att förutsätta en ökad effektivitet i produktion, transmission, distribution och förbrukning av energi samt en ökad inriktning på miljömässigt sunda energisystem, särskilt nya och förnybara energikällor10 . Alla energikällor kommer att behöva användas med metoder som tar hänsyn till atmosfären, människors hälsa och miljön som helhet.
9.10De nuvarande hindren för att öka tillförseln på miljömässigt sunda energikällor som krävs för att fortsätta på den inslagna vägen mot en hållbar utveckling, särskilt i utvecklingsländerna, måste avlägsnas.

Mål

9.11Det grundläggande och oeftergivliga målet inom detta programområde är att minska de skadliga effekter på atmosfären som orsakas av energisektorn genom att främja program för att öka andelen miljömässigt säkra, sunda och kostnadseffektiva energisystem, särskilt nya och förnybara sådana, genom en mindre förorenande och mer effektiv produktion, transmission, distribution och förbrukning av energi. Detta mål skall vara ett uttryck för behovet av rättvisa, tillräcklig tillgång på energi och ökande energiförbrukning i utvecklingsländerna och för behovet att beakta förhållandena i länder som i hög grad är beroende av inkomster från produktion, bearbetning och export och/eller konsumtion av fossila bränslen och därmed sammanhängande energiintensiva produkter och/eller användning av fossila bränslen i länder som har allvarliga svårigheter med att övergå till alternativ samt i länder som i hög grad är sårbara för klimatförändringar.

Åtgärder

9.12Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med berörda FN-organ och, där så är lämpligt, med mellanstatliga och icke-statliga organisationer och den privata sektorn:
  1. Samarbeta för att finna och utveckla ekonomiskt realistiska och miljömässigt sunda energikällor för att skapa ökade energitillgångar till stöd för strävandena mot en hållbar utveckling, särskilt i utvecklingsländerna,

  2. på nationell nivå, främja utvecklingen av lämpliga metoder som integrerar energi-, miljö- och ekonomiska frågorna i beslut för en hållbar utveckling genom exempelvis miljökonsekvensbedömningar,

  3. främja forskning, utveckling, överförande och användning av förbättrade energieffektiva tekniker och metoder, även inhemska tekniker inom alla relevanta sektorer, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas renovering och modernisering av kraftöverföringssystem, i synnerhet i utvecklingsländerna,

  4. främja forskning, utveckling, överförande och användning av tekniker och metoder för miljömässigt sunda energisystem, även energisystem för ny och förnybar energi, särskilt i utvecklingsländerna,

  5. främja utvecklingen av den institutionella, vetenskapliga, plan- och förvaltningskapaciteten, särskilt i utvecklingsländerna, för att utveckla, producera och använda allt mer effektiva och mindre förorenande energiformer,

  6. göra en översyn av den nuvarande sammansättningen av energitillförseln för att fastställa hur andelen miljömässigt sunda energisystem som helhet, särskilt nya och förnybara energisystem, kan ökas på ett ekonomiskt effektivt sätt med hänsyn till varje lands unika sociala, fysiska, ekonomiska och politiska särdrag samt granska och, då så är lämpligt, vidta åtgärder för att överbrygga eventuella hinder för att de skall kunna utvecklas och användas,

  7. samordna energiplanerna i regioner och delar av regioner, då så är möjligt, och undersöka om en effektiv distribution av miljömässigt sund energi från nya och förnybara energikällor kan genomföras,

  8. utvärdera och, där så är lämpligt, främja kostnadseffektiva program och även administrativa, sociala och ekonomiska åtgärder i syfte att förbättra energieffektiviteten i enlighet med den nationella socioekonomiska utvecklingen och miljöprioriteringarna,

  9. bygga upp kapacitet för energiplanering och programstyrning i fråga om energieffektivitet, samt för utveckling, införande och främjande av nya och förnybara energikällor,

  10. främja framtagandet av lämpliga normer eller rekommendationer för utsläppsnivåer och energieffektivitet på nationell nivå11 som syftar till att utveckla och använda tekniker som minimerar skadliga effekter på miljön,

  11. uppmuntra utbildning och program som ökar medvetenheten, på lokal, nationell och regional nivå, som gäller energieffektivitet och miljömässigt sunda energisystem,

  12. upprätta eller förbättra program för produktmärkning, i samarbete med den privata sektorn, som ger beslutsfattare och konsumenter information om möjligheter till effektivare energianvändning.

2. Transporter

Bakgrund

9.13Transportsektorn spelar en viktig och positiv roll i den ekonomiska och sociala utvecklingen och behovet av transporter kommer otvivelaktigt att öka. Eftersom transportsektorn också är en källa för luftföroreningar finns det dock ett behov av en översyn av de nuvarande transportsystemen och av en effektivare utformning och ledning av trafik- och transportsystemen.

Mål

9.14Det grundläggande målet inom detta programområde är att utveckla och främja lämpliga kostnadseffektiva program för att begränsa, reducera eller bemästra skadliga utsläpp i atmosfären och andra ogynnsamma miljöeffekter som orsakas av transportsektorn. Detta skall ske med beaktande av prioriteringar för utvecklingen men även speciella lokala och nationella förhållanden och säkerhetsaspekter.

Åtgärder

9.15Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med berörda FN-organ och, där så är lämpligt, med mellanstatliga och icke-statliga organisationer och den privata sektorn:
  1. Utveckla och främja kostnadseffektiva, effektivare, mindre förorenande och säkrare transportsystem, särskilt kollektivtrafik som betjänar stad och landsbygd, samt miljömässigt sunda vägnät, med hänsyn tagen till behovet av långsiktiga sociala, ekonomiska och utvecklingsmässiga prioriteringar, särskilt i utvecklingsländerna,

  2. underlätta tillgången till och överförandet av, säker, effektiv - även resurseffektiv - och mindre förorenande transportteknik, särskilt i utvecklingsländerna, och även genomföra lämpliga utbildningsprogram,

  3. intensifiera arbetet med att inhämta, analysera och utbyta relevant information om sambandet mellan transporter och miljö, med särskild tonvikt på systematiska observationer av utsläpp och på skapandet av en transportdatabas,

  4. utvärdera och, där så är lämpligt, främja kostnadseffektiva program och även administrativa, sociala och ekonomiska åtgärder i syfte att främja användningen av transportmetoder som minimerar de skadliga effekterna på atmosfären, i enlighet med den nationella socioekonomiska utvecklingen och miljöprioriteringarna,

  5. utveckla eller förbättra mekanismer för att integrera transportplaneringen i bostads- och bebyggelseplaneringen i städer och regioner i syfta att minska transporternas miljöeffekter,

  6. undersöka möjligheterna av att, inom ramen för FN:s och dess regionala ekonomiska kommissioners verksamhet, sammankalla regionala konferenser om transport och miljö.

3. Industriell utveckling

Bakgrund

9.16Industrin är en förutsättning för produktionen av varor och tjänster och en av de viktigaste källorna till sysselsättning och inkomster och den industriella utvecklingen är i sig en förutsättning för ekonomisk tillväxt. Samtidigt är industrin en av de största förbrukarna av resurser och material och till följd av detta resulterar industriell verksamhet i utsläpp i atmosfären och i miljön som helhet. Skyddet av atmosfären kan förbättras bl.a. genom att öka resurs- och materialeffektiviteten inom industrin, installera eller förbättra reningsteknik och ersätta klorfluorkarboner (CFC, freoner) och andra substanser som uttunnar ozonskiktet med lämpliga ersättningsämnen samt genom att reducera avfall och biprodukter.

Mål

9.17Det grundläggande målet inom detta programområde är att främja en industriell utveckling som minimerar de skadliga effekterna på atmosfären, bl.a. genom att öka industrins effektivitet då det gäller produktion och konsumtion av samtliga resurser och material, förbättra reningsteknikerna och utveckla nya miljömässigt sunda tekniker.

Åtgärder

9.18Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med berörda FN-organ och, där så är lämpligt, med mellanstatliga och icke-statliga organisationer och den privata sektorn:
  1. Utvärdera och, där så är lämpligt, främja kostnadseffektiva program och även administrativa, sociala och ekonomiska åtgärder i syfte att minimera föroreningarna från industrin och de skadliga effekterna på atmosfären, i enlighet med den nationella socioekonomiska utvecklingen och miljöprioriteringarna,

  2. uppmuntra industrin att öka och förstärka sin kapacitet att utveckla tekniker, produkter och processer som är säkra och mindre förorenande samt på ett effektivare sätt utnyttjar samtliga resurser och material, även energi,

  3. samarbeta om att utveckla och överföra sådana industriella tekniker och att utveckla kapacitet att utnyttja dessa, särskilt då det gäller utvecklingsländerna,

  4. utveckla, förbättra och tillämpa miljökonsekvensbedömningar i syfte att gynna en lämplig industriell utveckling,

  5. främja en effektiv användning av resurser och material, som tar hänsyn till produkternas livslängd, i syfte att uppnå de ekonomiska och miljömässiga fördelarna med en effektivare resursanvändning och en mindre avfallsproduktion,

  6. främja mindre förorenande och effektivare tekniker och processer inom industrin, med hänsyn till de potentiella tillgångarna till energi i området, särskilt i fråga om säkra och förnybara energikällor, i syfte att begränsa utsläppen från industrin och skadliga effekter på atmosfären.

4. Utveckling av mark- och havsresurser samt markanvändning

Bakgrund

9.19Markanvändnings- och resurspolitiken kommer både att påverka och påverkas av förändringarna i atmosfären. Visst bruk av mark- och havsresurser kan minska absorptionen av växthusgaser och öka utsläppen i atmosfären. Förlust av den biologiska mångfalden kan minska ekosystemens anpassningsförmåga vid klimatvariationer och skador av luftföroreningar. Förändringar i atmosfären kan ha betydande verkningar på skogarna, den biologiska mångfalden samt på ekosystemen i söt- och saltvatten och även på ekonomiska verksamheter som t.ex. jordbruket. Målen för programmen inom olika områden kan variera och måste behandlas på ett integrerat sätt.

Mål

9.20Målen inom detta programområde är:
  1. Att främja en användning av mark- och havsresurserna och lämpliga metoder för markanvändningen som bidrar till att:

    1. minska utsläppen i atmosfären och/eller begränsa utsläpp av växthusgaser som orsakas av mänsklig aktivitet,

    2. bevara, varaktigt vårda och förbättra alla recipienter för växthusgaser,

    3. bevara och på hållbart utnyttja natur- och miljöresurserna

  2. att säkerställa att nuvarande och potentiellt möjliga förändringar av atmosfären och åtföljande socioekonomiska och ekologiska verkningar beaktas fullt ut vid planering och genomförande av samhällsbeslut samt i program som gäller användning av mark- och havsresurser och metoder för markanvändning.

Åtgärder

9.21Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med berörda FN-organ och, där så är lämpligt, med mellanstatliga och icke-statliga organisationer och den privata sektorn:
  1. Utvärdera och, där så är lämpligt, främja kostnadseffektiva program och även administrativa, sociala och ekonomiska åtgärder i syfte att främja miljömässigt sunda metoder för markanvändningen, i enlighet med den socioekonomiska utvecklingen och miljöprioriteringarna,

  2. genomföra program som avhåller från olämpliga och förorenande metoder för markanvändning och främjar en hållbar användning av mark- och havsresurserna,

  3. överväga att främja en utveckling och användning av mark- och havsresurserna och metoder vid markanvändningen som i större utsträckning låter sig anpassas till förändringar och fluktuationer i atmosfären,

  4. främja en långsiktigt inriktad hushållning och ett samarbete då det gäller att bevara och förbättra recipienter för växthusgaser, bl.a. biomassa, skogar och hav samt andra ekosystem på land, vid kuster och i hav.

C. Att förhindra uttunning av ozonskiktet

Bakgrund

9.22Analysen av nya vetenskapliga uppgifter har bekräftat den växande oron över den fortgående uttunningen av ozonskiktet i jordens stratosfär på grund av reaktivt klor och brom från industriellt framställda freoner (CFC), haloner och besläktade ämnen. Trots att Wienkonventionen om skydd av ozonskiktet (1985) och Montrealprotokollet om ämnen som uttunnar ozonskiktet (i dess lydelse efter ändring i London 1990) innebar betydande framsteg i de internationella åtgärderna har den totala klorhalten i de ozonuttunnande ämnena i atmosfären fortsatt att öka. Detta kan ändras om de åtgärder för begränsning som återfinns i protokollet följs.

Mål

9.23Målen inom detta programområde är:
  1. Att förverkliga de mål som anges i Wienkonventionen och Montrealprotokollet med dess ändringar av år 1990 och även de avsnitt i dessa juridiska dokument som behandlar utvecklingsländernas särskilda behov och villkor och dessa länders möjligheter att få tillgång till alternativ till de ämnen som uttunnar ozonskiktet. Tekniker och naturliga produkter som minskar efterfrågan på sådana ämnen bör gynnas,

  2. att utveckla strategier som syftar till att lindra skadeverkningarna av den UV-strålning som når jordytan till följd av uttunningen och förändringen av ozonskiktet i stratosfären.

Åtgärder

9.24Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med berörda FN-organ och, där så är lämpligt, med mellanstatliga och icke-statliga organisationer och den privata sektorn:
  1. Ratificera, godta eller godkännna Montreal-protokollet med dess ändringar av år 1990, utan dröjsmål lämna sina bidrag till Wien/Montrealfonderna och den interimistiska multilaterala ozonfonden samt på lämpligt sätt bidra till det pågående arbetet enligt Montrealprotokollet och dess genomförandemekanismer, bl.a. genom att göra ersättningsprodukter för CFC och andra ozonnedbrytande ämnen tillgängliga och underlätta överförandet av motsvarande teknologi till utvecklingsländerna för att göra det möjligt för dem att uppfylla målsättningen i protokollet,

  2. stödja en utbyggnad av det globala systemet för ozonobservationer genom att - med bilaterala och multilaterala fonder - underlätta att ytterligare forskningsstationer för systematiska observationer inrättas och drivs, särskilt i tropikbältet på södra halvklotet,

  3. delta aktivt i den fortlöpande bedömningen av vetenskaplig information och hälso- och miljöeffekter samt av de tekniska och ekonomiska följdverkningarna av uttunningen av ozonet i stratosfären samt överväga sådana ytterligare åtgärder som kan visa sig berättigade och realistiska med stöd av dessa bedömningar,

  4. på grundval av forskningsresultaten om effekterna av den ytterligare UV-strålning som når jordytan, överväga ytterligare åtgärder beträffande människors hälsa, jordbruket och havsmiljön,

  5. ersätta freoner (CFC) och andra ozonnedbrytande ämnen i överensstämmelse med Montrealprotokollet utifrån insikten att bedömningen av en ersättningsprodukts lämplighett skall göras genom en helhetsanalys och inte endast på grundval av produktens förmåga att lösa ett enstaka atmosfär- eller miljöproblem.

D. Gränsöverskridande föroreningar av atmosfären

Bakgrund

9.25Gränsöverskridande luftföroreningar ger skadeverkningar på människors hälsa och har även en skadlig inverkan på miljön, t.ex. genom träd- och skogsdöd och försurning av vatten. Övervakningsprogrammen för luftföroreningar är ojämnt fördelade geografiskt med en kraftig underrepresentation för utvecklingsländerna. Bristen på tillförlitliga emissionsdata utanför Europa och Nordamerika är ett betydande hinder för mätningar av gränsöverskridande luftföroreningar. Det finns inte heller tillräcklig information om luftföroreningarnas miljö- och hälsoeffekter i andra regioner.
9.26Genom FN:s Europeiska konvention om långväga tranporter av gränsöverskridande luftföroreningar 1979 och dess protokoll har ett regionalt system upprättats i Europa och Nordamerika som grundas på ett uppföljningsförfarande och på samarbetsprogram för systematisk observation, utvärdering och informationsutbyte i fråga om luftföroreningar. Dessa program behöver fortgå och förstärkas och erfarenheterna av dem behöver delas med andra regioner i världen.

Mål

9.27Målen inom detta programområde är:
  1. Att utveckla och tillämpa tekniker för begränsning och mätning av föroreningar från stationära och mobila källor till luftförorening samt att utveckla alternativa, miljömässigt sunda tekniker,

  2. att utföra observationer av och systematiskt utvärdera källorna till, och omfattningen av, gränsöverskridande luftföroreningar som orsakas av naturliga processer och av människors verksamheter,

  3. att stärka kapaciteten, särskilt i utvecklingsländerna, att mäta, modellera och utvärdera verkningarna av gränsöverskridande luftföroreningar, bl.a. genom informationsutbyte och utbildning av experter,

  4. att utveckla kapaciteten att utvärdera och lindra effekterna av gränsöverskridande luftföroreningar som orsakas av industri- och kärnkraftsolyckor, naturkatastrofer och förstörelse av naturresurser, medveten och/eller orsakad av olyckshändelser,

  5. att främja upprättandet av nya regionala avtal om begränsningar av gränsöverskridande luftföroreningar och genomförandet av befintliga avtal inom detta område,

  6. att utveckla strategier för att minska emissioner som orsakar gränsöverskridande luftföroreningar och verkningarna av dessa.

Åtgärder

9.28Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med berörda FN-organ och, där så är lämpligt, med mellanstatliga och icke-statliga organisationer och den privata sektorn:
  1. Upprätta och/eller förstärka regionala avtal om begränsning av gränsöverskridande luftföroreningar samt samarbeta, särskilt med utvecklingsländerna, beträffande systematiska observationer och utvärdering, modellutformning samt utveckling och utbyte av teknik som begränsar utsläpp från mobila och stationära källor till luftföroreningar. I detta sammanhang bör arbetet i större utsträckning inriktas på omfattningen, orsakerna, hälsomässiga och socioekonomiska verkningarna av UV-strålning, försurningen av miljön och skador på skogar och annan växtlighet som orsakas av fotokemiska oxidanter,

  2. upprätta och förstärka system för tidig varning och motåtgärder i fråga om gränsöverskridande luftföroreningar som orsakas av industriolyckor, naturkatastrofer och förstörelse av naturresurser, medvetet och/eller orsakad av olyckshändelser,

  3. främja möjligheterna till utbildning och utbyte av data, information samt nationella och/eller regionala erfarenheter,

  4. samarbeta på regional, multilateral och bilateral nivå i utvärderingen av gränsöverskridande luftföroreningar och utarbeta och genomföra program som anger riktade åtgärder för att reducera utsläppen till atmosfären och angripa dessas miljömässiga, ekonomiska, sociala och övriga verkningar.

Medel för genomförande

a) Internationellt och regionalt samarbete

9.29De befintliga legala dokumenten har skapat institutionella strukturer som sammanhänger med avsikterna i dessa dokument och arbetet inom detta programområde bör i första hand fortsätta inom dessa ramar. Regeringarna bör fortsätta att samarbete och öka sitt samarbete på regional och internationell nivå, bl.a. inom FN-systemet. I detta sammanhang skall också hänvisas till rekommendationerna i kapitel 38 av Agenda 21.

b) Kapacitetsuppbyggnad

9.30Länderna bör, i samarbete med berörda FN-organ, internationella biståndsgivare och icke-statliga organisationer, mobilisera tekniska och ekonomiska resurser och underlätta tekniksamarbete med utveck- lingsländerna för att stärka deras tekniska och administrativa kapacitet och lednings- och planeringsförmåga för att främja en hållbar utveckling och skyddet av atmosfären inom alla relevanta sektorer.

c) Kunskapsutveckling

9.31Utbildning och program som ökar medvetenheten behöver inledas och förstärkas på lokal, nationell och internationell nivå i syfte att främja en hållbar utveckling och skydda atmosfären inom alla relevanta sektorer.

d) Finansiering och kostnadsberäkning

9.32Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993 - 2000) för att genomföra åtgärderna inom programområde A till cirka 640 miljoner dollar från världssamfundet som bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncesionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.
9.33Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993 - 2000) för att genomföra åtgärderna inom de fyra delarna av programområde B till cirka 20 miljarder dollar från världssamfundet som bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De verkliga kostnaderna och finansiella villkoren, däribland även eventuella icke-förmånsvillkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.
9.34Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993 - 2000) för att genomföra åtgärderna inom programområde C till storleksordningen 160-590 miljoner dollar från världssamfundet som bidrag eller som förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De verkliga kostnaderna och finansiella villkoren, däribland även eventuella icke-förmånsvillkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar om att genomföra.
9.35Konferenssekretariatet har inkluderat kostnaderna för tekniskt bistånd och pilotprojekt i punkt 9.32 och 9.33 ovan.

  1. Med nya och förnybara energikällor avses termisk och fotokemisk solenergi, vindkraft, vattenkraft, biomassa, geotermo, havs-tidvatten och vågenergi, animalisk och mänsklig energi enligt definitionerna i de rapporter från Kommittén för utveckling och användning av nya och förnybara energikällor, som utarbetats speciellt för konferensen (se A/CONF.151/PC/119 och A/AC.218/1992/5).

  2. Även standarder och rekommendationer som förespråkas av regionala ekonomiska samarbetsorganisationer.

Kapitel 8InnehållKapitel 10