Kapitel 8

Att integrera miljö och utveckling i beslutsfattandet
Inledning
8.1 Detta kapitel består av följande programområden:

  1. Integrering av miljö och utveckling på program-, planerings- och ledningsnivå

  2. Att skapa effektiva juridiska ramar och regelverk

  3. Ett effektivt utnyttjande av ekonomiska instrument och marknadsincitament m.m.

  4. Att upprätta system som integrerar miljö och ekonomi i nationalräkenskaperna

Programområden

A. Integrering av miljö och utveckling på program-, planerings- och ledningsnivå

Bakgrund
8.2 De rådande systemen för beslutsfattande i många länder tenderar att skilja på ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer på program-, planerings- och ledningsnivå. Detta påverkar handlandet hos alla grupper i samhället, även regeringar, industri och grupper av individer och påverkar i betydande grad utvecklingens effektivitet och hållbarhet. Det kan bli nödvändigt med en justering eller till och med en grundläggande förändring av beslutsfattandet, med hänsyn till ländernas specifika förhållanden, om miljö och utveckling skall kunna sättas i centrum för det ekonomiska och politiska beslutsfattandet och en fullständig integrering av dessa faktorer skall kunna uppnås i praktiken. Under senare år har vissa regeringar också börjat göra betydelsefulla förändringar i staternas institutionsstrukturer för att göra det möjligt att på ett mer systematiskt sätt beakta miljön när beslut fattas om ekonomiska och sociala program, skatter, energi, jordbruk, transporter, handel och annat, och även att beakta de miljömässiga verkningarna av sådana beslut. Nya former av dialog utvecklas också för att uppnå en bättre integrering mellan nationellt och lokalt styre, industri, veten-skap, miljögrupper och allmänheten under arbetet med att utveckla effektiva metoder för miljö- och utvecklingsarbetet. Ansvaret för att förändringar skall ske ligger hos regeringarna tillsammans med den privata sektorn och de lokala myndigheterna och i samarbete med nationella, multinationella och världsomspännande organisationer, däribland särskilt UNEP, UNDP och Världsbanken. Erfarenhetsutbyte mellan länderna kan också vara av betydelse. Nationella planer, mål och ambitioner, lagar och andra författningar och den specifika situation som varje land befinner sig i är de övergripande ramarna för denna integrering. I detta sammanhang måste man vara medveten om att miljönormer kan innebära allvarliga ekonomiska och sociala kostnader om de tillämpas på ett enhetligt sätt även i utvecklingsländerna.

Mål
8.3 Det övergripande målet är att förbättra eller omstrukturera beslutsprocessen så att beaktandet av socioekonomiska frågor och miljöfrågor helt integreras och en bredare delaktighet från allmänhetens sida garanteras. Med beaktande av att länderna kommer att göra egna prioriteringar i enlighet med rådande förhållanden, behov, nationell planering och program föreslås följande delmål:
  1. Att genomföra en nationell översyn av ekonomiska, sektoriella och miljömässiga program, strategier och planer för att säkerställa att miljö- och utvecklingsfrågorna fortlöpande integreras,

  2. att stärka de institutionella strukturerna så att de medger en fullständig integrering av miljö- och utvecklingsfrågor på alla nivåer av beslutsfattandet,

  3. att utveckla eller förbättra mekanismer som underlättar för berörda individer, grupper och organisationer att ta del i beslutsfattandet på alla nivåer,

  4. att upprätta nationellt fastställda former för att integrera miljö- och utvecklingsfrågorna i beslutsfattandet.

Åtgärder

a) Förbättring av beslutsprocesserna
8.4 Det primära behovet är att integrera beslutsprocesserna inom miljö- och utvecklingsområdena. För detta ändamål bör regeringarna genomföra en nationell översyn och, när så är lämpligt, förbättra beslutsprocesserna så att en integrering av ekonomiska och sociala frågor samt miljöfrågor gradvis uppnås i strävandet efter en utveckling som är ekonomiskt ef-fektiv, socialt rättvis och ansvarsfull och miljömässigt sund. Länderna gör egna prioriteringar, i enlighet med sina nationella planer och program, bland följande åtgärder:
  1. Att säkerställa en integrering av ekonomiska, sociala och miljömässiga överväganden i beslutsfattandet på alla nivåer och i alla departement,

  2. att anta inhemskt utformade programramar som ger uttryck för ett långsiktigt perspektiv och ett sektorövergripande angreppssätt som grund för besluten med beaktande av kopplingarna mellan och inom de olika politiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga frågor som sammanhänger med utvecklingsprocessen,

  3. att fastställa nationellt beslutade mål och medel för att säkerställa enhetlighet mellan sektoriella, ekonomiska, sociala och miljömässiga program, planer och instrument för genomförandet av programmen, även skatte- och budgetinstrument - dessa mekanismer skall tillämpas på flera nivåer och sammanföra dem som är engagerade i utvecklingsprocessen,

  4. att systematiskt kontrollera och utvärdera utvecklingsprocessen genom regelbundna översyner av tillståndet inom utvecklingen av mänskliga resurser, ekonomiska och sociala förhållanden och utvecklingslinjer och situationen för miljö- och naturresurserna; detta kan kompletteras med årliga miljöoch utvecklingsöversyner för att de olika departementen skall kunna bedöma om långsiktiga utvecklingsmål har uppnåtts,

  5. att garantera öppenhet om, och ansvar för, de miljömässiga följdverkningarna av ekonomiska och sektoriella program,

  6. att garantera att allmänheten får tillgång till relevant information, vilket gör det lättare att inhämta allmänhetens åsikter och möjliggör en effektiv delaktighet.

b) Förbättring av planerings- och ledningssystemen
8.5 För att stödja en mer integrerad form för beslutsfattandet kan de datasystem och analysmetoder som används till stöd för dessa beslutsprocesser behöva förbättras. Regeringarna bör, om så är lämpligt i samarbete med nationella och internationella organisationer göra en översyn av förhållandena inom planerings- och ledningssystemen och, då så är nödvändigt, modifiera och stärka metoderna så att integrerade överväganden om sociala, ekonomiska och miljörelaterade frågor underlättas. Länderna gör egna prioriteringar, i enlighet med sina nationella planer och program, bland följande åtgärder:
  1. Att förbättra användningen av data och information på alla stadier av planeringen och ledningen med systematisk och samtidig användning av sociala, ekonomiska, utvecklingsmässiga, ekologiska och miljörelaterade uppgifter; i analysen skall inbördes påverkan och samordningseffekter betonas; ett brett spektrum av analysmetoder skall eftersträvas för att medge att skilda synpunkter kommer fram,

  2. att införa allsidiga analysmetoder vid förberedande och samtidig bedömning av verkningarna av besluten, även verkningarna inom och mellan de ekonomiska och sociala områdena och miljöområdet; dessa metoder bör inte endast användas på projektstadiet utan även vid genomförandet av program; analysen skall också innefatta en bedömning av kostnader, vinster och risker,

  3. att införa flexibla och integrerande planeringsmetoder som medger att flera mål övervägs och möjliggör en anpassning till ändrade behov; integrerad områdesanalys på ekosystems- eller avrinningsnivå kan vara hjälpmedel till dessa metoder,

  4. att införa integrerade ledningssystem, särskilt för hushållningen med naturresurser; traditionella eller inhemska metoder skall studeras och övervägas då de har visat sig effektiva; kvinnors traditionella roller bör inte marginaliseras till följd av att nya ledningssystem införs,

  5. att införa integrerade metoder för en hållbar utveckling på regional nivå, även i områden som delas av nationsgränser, med hänsyn till de krav som följer av särskilda omständigheter och behov,

  6. att använda instrument (juridiska/normerande och ekonomiska) som ett redskap vid planering och ledning och att söka införliva effektivitetskriterier i beslutsunderlagen; dessa instrument bör ses över regelbundet och anpassas för att säkerställa att de är fortsatt effektiva,

  7. att delegera planerings- och ledningsansvaret till den lägsta myndighetsnivå som har förutsättningar att utföra uppgiften på ett effektivt sätt; fördelarna med effektiva och jämlika förutsättningar för kvinnors delaktighet bör särskilt diskuteras,

  8. att lägga fast former för att engagera lokala organ i katastrofplaneringen för miljö- och industriolyckor och upprätthålla ett öppet informationsutbyte om lokala riskfaktorer.

c) Data och information
8.6 Länderna kan utveckla system för kontroll och utvärdering av framstegen under arbetet med att uppnå en hållbar utveckling genom att införa indikatorer som mäter förändringar som spänner över de ekonomiska och sociala områdena samt miljöområdet.

d) Införande av en nationell strategi för en hållbar utveckling
8.7 Regeringar och andra beslutande instanser bör, då så är lämpligt i samarbete med internationella organisationer, införa en nationell strategi för en hållbar utveckling som bl.a. grundas på genomförandet av beslut som fattats på denna konferens, särskilt vad gäller Agenda 21. Denna strategi skall bygga på och harmonisera med de olika sektoriella, ekonomiska, sociala och miljörelaterade program och planer som genomförs i landet. Den erfarenhet som vunnits genom existerande planeringsarbete - som t.ex. de nationella rapporterna till konferensen, nationella naturvårdsstrategier och handlingsplaner för miljön - skall utnyttjas till fullo och införlivas i en stra-tegi för en hållbar utveckling som är specifik för det enskilda landet. Dess mål bör vara att garantera en socialt ansvarsfull ekonomisk utveckling samtidigt som resursbasen och miljön skyddas till förmån för kommande generationer. Denna strategi bör utformas med största möjliga delaktighet. Den bör baseras på en grundlig bedömning av den nuvarande situationen och de existerande initiativen.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning
8.8 Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993 - 2000) för att genomföra åtgärderna i detta program till cirka 50 miljoner dollar från världssamfundet som bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De verkliga kostnaderna och finansiella villkoren, däribland även icke-koncessionella villkor, kommer bl.a. att bero på vilka särskilda strategier och program regeringarna kommer att besluta för genomförandet.

b) Forskning om interaktioner miljö/utveckling
8.9 Regeringar och andra beslutande instanser bör, i samarbete med den nationella och internationella forskningen och internationella organisationer, där så är lämpligt, intensifiera ansträngningarna att klargöra interaktionerna mellan och inom de sociala, ekonomiska och miljömässiga övervägandena. Forskning bör inledas med det uttalade målet att bistå vid beslut om politiska program och att bidra med rekommendationer om hur ledningsmetoderna kan förbättras.

c) Förbättrad utbildning
8.10 Länderna bör, då så är lämpligt, i samarbete med nationella och internationella organisationer, säkerställa att de nödvändiga mänskliga resurserna finns, eller utvecklas, för att genomföra integreringen miljö/utveckling på skilda stadier av besluts- och genomförandeprocessen. För detta ändamål bör de förbättra skol- och yrkesutbildningen och högskoleutbildningen, särskilt för kvinnliga elever, genom att införa ämnessamverkan på lämpligt sätt i läroplanerna för tekniska skolor, yrkesskolor, universitet och andra läroanstalter. De bör även genomföra en systematisk och regelbunden utbildning av regeringstjänstemän, planerare och chefer med prioritet för den nödvändiga ämnesöverskridande inriktningen och för planerings- och ledningsmetoder som är anpassade till ländernas specifika förhållanden.

d) Främjande av en ökad medvetenhet bland allmänheten
8.11 Länderna bör, i samarbete med nationella institutioner och grupper, medier och världssamfundet, främja en ökad medvetenhet bland allmänheten, kollektivt och i kretsar med speciell inriktning, för betydelsen att betrakta miljö och utveckling på ett integrerat sätt, och de bör skapa mekanismer för att underlätta ett direkt informations- och åsiktsutbyte med allmänheten. Prioritet bör ges för att lyfta fram de olika sociala gruppernas ansvar och potentiella bidrag.

e) Förstärkning av de nationella institutionernas kapacitet
8.12 Regeringar och andra beslutande instanser bör, då så är lämpligt, i samarbete med internationella organisationer, stärka de nationella institutionernas kapacitet och förmåga att integrera sociala och ekonomiska frågor och frågor som rör utveckling och miljö på alla nivåer av beslutsfattandet och genomförandet av utvecklingsprogram. Vikt skall läggas vid att lämna trånga, områdesbundna synsätt och att gå mot en fullständig samverkan över områdesgränserna.

B. Att skapa effektiva juridiska ramar och regelverk

Bakgrund
8.13 Lagar och förordningar som är anpassade till ländernas specifika förhållanden är bland de viktigaste redskapen för att överföra miljö- och utvecklingsprogram i handling, inte endast med "befallnings- och kontrollmetoder" utan också som normativa ramar för ekonomisk planering och marknadsinstrument. Trots att omfattningen av lagtexterna inom detta område stadigt ökar tycks dock åtskilligt av lagstiftningen i många länder vara ett lappverk av ad hoc-lagstiftning eller också saknas de institutioner och den auktoritet som är nödvändiga för att genomdriva lagarna och för att anpassa dem i rätt tid.
8.14Det finns ett ständigt behov av förbättrad lagstiftning i alla länder, men många utvecklingsländer är även drabbade av brister i lagar och förordningar. För att effektivt integrera miljön och utvecklingen i varje lands politiska program och praxis är det nödvändigt att utveckla och genomföra en integrerad och verksam lagstiftning som är baserad på sunda sociala, ekologiska, ekonomiska och vetenskapliga principer. Det är av lika avgörande betydelse att utveckla genomförbara program för att kontrollera att lagar och andra författningar efterlevs och att genomdriva dem då detta behövs. Många länder kan behöva tekniskt stöd för att nå dessa mål. I kraven på det tekniska samarbetet inom detta område ingår juridisk information, rådgivning samt specialistutbildning och uppbyggnad av institutioner.
8.15 Att lagar och andra författningar (på nationell, regional eller lokal nivå) antas och tillämpas är också av avgörande betydelse för genomförandet av de flesta internationella avtalen på miljöns och utvecklingens område, vilket visas av det ofta förekommande kravet i fördragen om att rapportera om de rättsliga åtgärder som har vidtagits. En genomgång av existerande avtal som har företagits under förberedelserna för denna konferens har visat på problem vad gäller efterlevnaden i detta avseende och på behovet av en förbättrad nationell tillämpning och, i vissa fall, det tekniska bistånd som sammanhänger med detta. När länderna fastställer sina nationella prioriteringar bör de beakta sina internationella förpliktelser.

Mål
8.16 Det övergripande målet är att, mot bakgrund av ländernas specifika förhållanden, främja integreringen av miljö- och utvecklingsprogram genom en ändamålsenlig lagstiftningspolitik med lämpliga instrument och mekanismer för genomdrivandet av lagarna på nationell, regional och lokal nivå. Länderna gör egna prioriteringar, i enlighet med sina nationella, och i tillämpliga fall regionala, planer och program, bland följande mål:
  1. Att sprida information om effektivt nyskapande då det gäller lagar och andra författningar på miljö- och utvecklingsområdet, däribland även lämpliga instrument och incitament, i syfte att verka för att sådan nyskapande lagstiftning får vidare användning och antas på nationell, regional och lokal nivå,

  2. att stödja länder, som begär detta, i deras nationella strävanden att modernisera och stärka de politiska och juridiska ramarna för landets ledning och strävan efter en hållbar utveckling med vederbörlig hänsyn till lokala sociala värderingar och infrastrukturer,

  3. att främja utvecklingen och genomförandet av nationella, regionala och lokala program för att granska och främja efterföljden av lagarna och vidta lämpliga åtgärder mot bristande efterföljd.

Åtgärder

a) Att skapa effektivare lagar och förordningar
8.17 Regeringar och andra beslutande instanser bör, i tillämpliga fall med bistånd av internationella organisationer inom området, regelbundet granska de lagar och förordningar som har antagits inom områdena miljö och hållbar utveckling samt de åtgärder inom institutioner och administration som vidtagits till följd av dessa för att se till att lagstiftningen blir praktiskt verksam. I program med detta syfte kan ingå främjande av medvetenheten hos allmänheten, utarbetande och distribution av vägledande material och specialutbildning -bl.a. workshops, seminarier, utbildningsprogram och konferenser - för offentliga tjänstemän som utformar, verkställer, kontrollerar och genomdriver lagar och förordningar.

b) Att införa juridiska och administrativa förfaranden
8.18 Regeringar och lagstiftare bör, i tillämpliga fall med bistånd av internationella organisationer inom området, införa juridiska och administrativa förfaranden för juridisk gottgörelse och överprövning av åtgärder som påverkar miljön och utvecklingen och som kan vara oförenliga med nationell lagstiftning eller inkräkta på juridiska rättigheter och bör öppna dessa förfaranden för personer, grupper och organisationer med erkända juridiska intressen.

c) Att tillhandahålla informationstjänster och biträde på det juridiska området
8.19 Behöriga mellanstatliga och icke-statliga organisationer kan samarbeta för att på begäran tillhandahålla regeringar och lagstiftare ett integrerat program för tjänster i fråga om miljö- och utvecklingslagstiftning (lagstiftning om en hållbar utveckling) som noga anpassats till de särskilda krav som mottagarlandets juridiska och administrativa system ställer. I dessa tjänster kan med fördel ingå biträde med att utarbeta fullständiga förteckningar och översikter för de nationella rättssystemen. Tidigare erfarenhet har visat på nyttan av att kombinera specialiserade juridiska informationstjänster med juridisk expertrådgivning. Inom FN-systemet skulle ett närmare samarbete mellan samtliga berörda organ förhindra dubblering av databaser och underlätta en arbetsfördelning. Dessa organ kan undersöka möjligheterna till, och fördelarna med, att utarbeta översikter över utvalda nationella rättssystem.

d) Att upprätta ett nätverk för samarbete om utbildning i lagstiftning om hållbar utveckling
8.20 Internationella och akademiska institutioner kan, inom överenskomna ramar, samarbeta för att erbjuda doktorandutbildning och praktikutbildning i miljö- och utvecklingslagstiftning, särskilt för studerande från utvecklingsländerna. I denna utbildning bör såväl den faktiska tillämpningen som den pågående förbättringen av den tillämpliga lagstiftningen tas upp tillsammans med de därmed sammanhängande färdigheterna i förhandlingsarbete, förslagsskrivande och medling samt lärarutbildning. De organisationer - mellanstatliga och icke-statliga - som redan är verksamma inom detta område kan samarbeta med berörda universitet för att avstämma läroplaner och för att erbjuda bästa möjliga urval av alternativkurser till intresserade regeringar och potentiella bidragsgivare.

e) Att utveckla effektiva nationella program för översyn och upprätthållande av nationell, regional och lokal lagstiftning på miljö- och utveck- lingsområdet
8.21 Alla länder bör utveckla integrerade strategier för att uppnå största möjliga efterlevnad av sina lagar och förordningar beträffande en hållbar utveckling, då så är lämpligt med bistånd av internationella organisationer och andra länder. Dessa strategier skulle kunna innefatta:
  1. Verkställbara effektiva lagar och förordningar som grundas på sunda ekonomiska, sociala och miljömässiga principer och en skälig riskbedömning med sanktioner för att bestraffa överträdelser, erhålla gottgörelse och avskräcka från överträdelser i framtiden,

  2. mekanismer som främjar efterlevnaden av lagarna,

  3. institutionell kapacitet för att insamla uppgifter om hur lagstiftningen efterlevs och regelbundet granska efterlevnaden, upprätta prioriteringar för lagstiftningens upprätthållande, effektivt hävda lagstiftningen och periodiskt utvärdera effektiviteten i program för efterlevnad och upprätthållande av lagstiftningen,

  4. mekanismer för att på lämpligt sätt engagera individer och grupper i utvecklingen och upprätthållande av lagar och förordningar som gäller miljö och utveckling.

f) Nationell kontroll av den juridiska uppföljningen av internationella instrument
8.22 De fördragsslutande parterna vid internationella avtal bör, i samråd med berörda sekretariat för internationella konventioner, och när det är lämpligt, förbättra metoderna för att inhämta information om de juridiska åtgärder som har vidtagits. Parterna kan, under förutsättning att de berörda suveräna staterna lämnar sitt samtycke, utarbeta översikter över nationella uppföljningsåtgärder.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning
8.23 Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993 - 2000) för att genomföra åtgärderna i detta program till cirka 6 miljoner dollar från världssamfundet som bidrag eller som förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De verkliga kostnaderna och finansiella villkoren, däribland icke-koncessionella villkor, kommer bl.a. att bero på vilka särskilda strategier och program regeringarna kommer att besluta för genomförandet.

b) Vetenskap och tekniska medel
8.24 Programmet förutsätter i huvudsak att det på-gående arbetet med insamling, översättning och bedömning av juridiska uppgifter fortsätts. Ett närmare samarbete mellan befintliga databaser kan väntas leda till en bättre arbetsfördelning (t.ex. i den geografiska täckningen av nationella författningssamlingar och annat referensmaterial) och till en förbättrad standardisering och datakompatibilitet, där så är lämpligt.

c) Kunskapsutveckling
8.25 Deltagande i utbildning väntas vara till nytta för praktiserande jurister från utvecklingsländerna och öka utbildningsmöjligheterna för kvinnor. Det är känt att det finns en stor efterfrågan efter detta slag av högre utbildning och praktikutbildning. De seminarier, workshops och konferenser om granskning och upprätthållande som hittills har anordnats har varit framgångsrika och samlat många deltagare. Syftet med dessa strävanden är att utveckla resurser (såväl personer som institutioner) för att utforma och genomföra effektiva program för en kontinuerlig granskning och upprätthållande av nationella och lokala lagar och andra författningar som gäller en hållbar utveckling.

d) Förstärkning av juridisk och institutionell kapacitet
8.26 En betydande del av programmet bör vara inriktad mot att förbättra ländernas juridiska och institutionella kapacitet att behandla nationella problem som gäller styrning och effektiv lagstiftning och lagtillämpning inom områdena miljö och hållbar utveckling. Regionala kunskapscentra av högsta kvalitet kan utformas och stödjas så att specialiserade data-baser och utbildningar kan byggas upp för språkliga och kulturella grupper av rättssystem.

C. Ett effektivt utnyttjande av ekonomiska instrument och marknadsincitament m.m.

Bakgrund
8.27 Miljölagstiftningen är viktig men kan inte ensam förväntas bemästra miljö- och utvecklingsproblemen. Priser, marknader och regeringarnas skattepolitik och ekonomiska politik spelar en kompletterande roll då det gäller att skapa förhållningssätt till miljön.
8.28 Under en längre tid har många regeringar - i första hand i industriländerna, men också i Central- och Östeuropa och i utvecklingsländerna - i ökande utsträckning tillgripit ekonomiska metoder, även marknadsorienterade sådana. Exempel på detta är principen att "förorenaren skall betala" , och, mera nyligen, "användaren av naturresursen skall betala"-begreppet.
8.29 I ett stödjande nationellt och internationellt, ekonomiskt sammanhang och under förutsättning att de nödvändiga juridiska ramarna och regelverken finns kan ekonomiska och marknadsorienterade metoder i många fall öka förmågan att ta itu med miljö- och utvecklingsproblemen. Detta skulle kunna uppnås genom att skapa kostnadseffektiva lösningar, tillämpa en samlad förebyggande kontroll av miljöföroreningar, främja tekniskt nyskapande och påverka miljöbeteendet, samtidigt som de ekonomiska resurserna ges för att uppnå målen för en hållbar utveckling.
8.30 Vad som behövs är en välavvägd insats för att undersöka de ekonomiska och marknadsorienterade metoderna och använda dem på ett effektivare sätt och i större omfattning inom en bred ram av utvecklingsprogram och en lagstiftning som är anpassad till ländernas specifika förhållanden och som ett led i en allmän övergång till en ekonomiska program och program för miljön som stödjer och förstärker varandra.

Mål
8.31 Länderna kommer att göra egna prioriteringar i enlighet med sina behov och sin nationella planering av riktlinjer och program. Det är en utmaning att uppnå påtagliga framsteg under de kommande åren då det gäller att förverkliga tre grundläggande mål:
  1. Att låta miljökostnaderna påverka producenternas och konsumenternas beslut, att bryta tendensen att behandla miljön som en "fri nyttighet" och skjuta över miljökostnaderna på andra delar av samhället, andra länder eller kommande generationer,

  2. att nå närmare en fullständig integrering av kostnaderna för samhället och miljön med de ekonomiska verksamheterna så att priserna på ett korrekt sätt avspeglar den relativa bristen på naturresurser och dessas fulla värde och därigenom bidrar till att förhindra miljöförstöring,

  3. att tillämpa där så är lämpligt, även marknadsmässiga principer vid utformningen av ekonomiska instrument och program för att uppnå en hållbar utveckling.

Åtgärder

a) Att förbättra eller lägga om regeringarnas politik
8.32 På kort sikt bör regeringarna överväga att gradvis bygga upp en erfarenhet av ekonomiska instrument och marknadsmekanismer genom att omorientera sin politik på grundval av nationella planer, prioriteringar och mål för att:
  1. Skapa effektiva kombinationer av ekonomiska, reglerande och frivilliga (självkorrigerande) metoder,

  2. avskaffa eller minska sådana subventioner som inte överensstämmer med målen för en hållbar utveckling,

  3. reformera eller omforma befintliga former för ekonomiska och skattemässiga incitament som syftar till att förverkliga målen för miljö- och utvecklingsarbetet,

  4. upprätta programramar som uppmuntrar skapandet av nya marknader för kontroll av miljöföroreningarna och för en miljömässigt sundare resurshushållning,

  5. sträva mot en prissättning som är förenlig med målen för en hållbar utveckling.
8.33 Regeringar bör särskilt, i samarbete med affärsliv och industri, där så är lämpligt undersöka hur ekonomiska instrument och marknadsmekanismer kan användas på ett effektivt sätt inom följande områden:
  1. Frågor som har samband med energi, transporter, jord- och skogsbruk, vatten, avfall, hälsa, turism och tjänstesektorn,

  2. globala och gränsöverskridande frågor,

  3. utveckling och införande av miljömässigt sunda tekniker och anpassning, spridning och överförande av dessa till utvecklingsländerna i enlighet med kapitel 34.

b) Hänsynstagande till de speciella förhållandena som råder i utvecklingsländerna och i länder vilkas ekonomier befinner sig i omvandling
8.34 Särskilda ansträngningar bör göras för att utveckla tillämpningar av de ekonomiska instrumenten och marknadsmekanismerna som är anpassade till de speciella behoven i utvecklingsländerna och i länder vilkas ekonomier befinner sig i omvandling (Öst- och Centraleuropa). Detta bör ske med bistånd av regionala och internationella ekonomiska organisationer och miljöorganisationer och, i tillämpliga fall, icke-statliga forskningsinstitut och innefatta:
  1. Tekniskt stöd till sådana länder i frågor som har samband med tillämpningen av de ekonomiska instrumenten och marknadsmekanismerna,

  2. stöd till regionala seminarier och, eventuellt, regionala kunskapscentra.

c) Inventering av effektiva metoder att använda ekonomiska instrument och marknadsmekanismer
8.35 Mot bakgrund av att ekonomiska instrument och marknadsmekanismer endast har använts under en rela-tivt kort tid bör ett informationsutbyte om olika länders erfarenheter av sådana metoder aktivt att uppmuntras. I detta syfte bör regeringarna uppmuntra användningen av befintliga kanaler för informationsutbyte för att studera effektiva metoder att använda ekonomiska instrument.

d) Ökad förståelse för de ekonomiska instrumentens och marknadsmekanismernas roll
8.36 Regeringarna bör uppmuntra forskning och analys beträffande effektiva metoder att använda ekonomiska instrument och incitament med biträde och stöd av regionala och internationella ekonomiska organisationer och miljöorganisationer samt icke-statliga forskningsinstitut med en inriktning på nyckelfrågor som:
  1. Betydelsen av miljöskatter som är anpassad till de nationella förhållandena,

  2. de ekonomiska instrumentens och incitamentens verkningar på konkurrenskraften och det internationella varuutbytet och potentiella behov av framtida internationell samverkan och samordning,

  3. eventuella sociala och fördelningspolitiska effekter av olika instrument.

e) Utveckling mot en prispolitik
8.37Förståelsen av de teoretiska fördelarna med att vid lämpliga tillfällen använda prispolitik behöver ökas och åtföljas av en bättre insikt om vad det innebär att ta betydande steg i denna riktning. En utveckling bör därför inledas - där så är lämpligt i samarbete med affärsliv, industri, storföretag, multinationella företag samt andra grupper i samhället och såväl på nationell som internationell nivå - för att granska:
  1. De praktiska verkningarna av att en större betydelse ges åt en prissättning som internaliserar miljökostnader och kan medverka till att uppnå målen för en hållbar utveckling,

  2. verkningarna av prissättning på naturresurser då det gäller resursexporterande länder, även de verkningar en sådan prispolitik får i utvecklingsländerna,

  3. de metoder som används vid värdering av miljökostnaderna.

f) Att öka förståelsen för en ekonomi för hållbar utveckling
8.38Med ett ökat intresse för ekonomiska instrument och marknadsmekanismer följer också ett behov av gemensamma ansträngningar för att förbättra förståelsen av en ekonomi för hållbar utveckling genom att:
  1. Uppmuntra högre utbildningsinstitutioner att se över sina kursplaner och förstärka undervisningen i ekonomi för en hållbar utveckling,

  2. uppmuntra regionala och internationella ekonomiska institutioner och icke-statliga forskningsinstitut med sakkunskap inom detta område att arrangera utbildningskurser och seminarier för regeringstjänstemän,

  3. uppmuntra affärsliv och industri, däribland även stora industriföretag och multinationella företag med sakkunskap i miljöfrågor att organisera utbildningsprogram för den privata sektorn och andra grupper.

Medel för genomförande
8.39Detta program medför behov av justeringar eller omorientering av regeringarnas politik. Det kräver också medverkan av internationella och regionala organisationer och organ inom ekonomi- och miljöområdena som har sakkunskap i dessa frågor, däribland även transnationella företag.

a) Finansiering och kostnadsberäkning
8.40Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993 - 2000) för att genomföra åtgärderna i detta program till cirka 5 miljoner dollar från världssamfundet som bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, kommer bl.a. att bero på vilka särskilda strategier och program regeringarna beslutar genomföra.

D. Att upprätta system som integrerar miljö i ekonomisk redovisning

Bakgrund
8.41Ett första steg mot att föra in hållbarheten som en integrerad del i ekonomiförvaltningen är att åstadkomma en bättre värdering av miljöns avgörande roll som en källa till naturkapital och som en sänka för biprodukter som tillkommit vid produktionen av mänskligt genererat kapital och andra mänskliga aktiviteter. Eftersom hållbar utveckling spänner över sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensioner är det också viktigt att de metoder som används i den ekonomiska redovisningen inte inskränker sig till att mäta produktion av varor och tjänster i monetära termer. Gemensamma ramar behöver utvecklas i vilka bidragen från alla sektorer och verksamheter i samhället, som inte upptas i de konventionella national- räkenskaperna, ingår i en parallell bokföring i en utsträckning som är förenlig med sund teori och praxis. Inom detta programområde föreslås ett program för att utveckla nationella bokföringssystem, som integrerar miljö och ekonomisk redovisning i alla länder.

Mål
8.42Huvudmålet är att utvidga de nuvarande systemen för nationalräkenskaperna för att integrera de miljömässiga och sociala dimensionerna inom ramarna för bokföringen, vilket som ett minimum bör innebära parallella redovisningssystem för naturresurser i alla medlemsstater. De system för integrerad miljö- och ekonomiredovisning (IEEA) som därför snarast bör inrättas i alla medlemsstater skall, under den tid som kan överblickas, ses som ett komplement till, snarare än en ersättning för, de traditionella metoderna inom nationalräkenskaperna. IEEA-system bör utformas som en integrerad del i den nationella beslutsprocessen då det gäller utvecklingsfrågor. Nationalräkenskapsorganen bör arbeta i nära samverkan med de avdelningar som ansvarar för miljöstatistik samt för geo-grafiska resurser och naturresurser. Definitionen av begreppet "ekonomiskt aktiv" kan utsträckas till att gälla människor som utför produktiva men oavlönade uppgifter i alla länder. Därigenom skulle deras bidrag kunna mätas på ett korrekt sätt och komma att beaktas i beslutsfattandet.

Åtgärder

a) Att stärka det internationella samarbetet
8.43FN-sekretariatets statistikbyrå bör:
  1. Ge alla medlemsstater tillgång till de metoder som presenteras i SNA:s Handbok om integrerad miljö-och ekonomisk redovisning,

  2. i samarbete med övriga berörda FN-organ ytterligare utveckla, utprova, förfina och därefter standardisera sådana preliminära begrepp och metoder som de som föreslås i SNA:s handbok och hålla medlemsstaterna underrättade om hur arbetet fortskrider,

  3. i nära samarbete med andra internationella organisationer samordna utbildning i upprättande, anpassning och utveckling av nationella IEEA-system för statsrevisorer, miljöstatistiker och statlig teknisk personal i smågrupper.
8.44FN-sekretariatets avdelning för ekonomisk och social utveckling bör, i nära samarbete med övriga berörda FN-organ:
  1. Stödja användningen i alla medlemsstater av indikatorer för hållbar utveckling i de metoder som används vid nationell ekonomisk och social planering och vid nationellt beslutsfattande, i syfte att säkerställa att IEEA-system integreras på ett användbart sätt i den nationella ekonomiska utvecklingsplaneringen,

  2. främja en förbättrad insamling av miljödata och ekonomiska och sociala datauppgifter.

b) Att förstärka de nationella räkenskapssystemen
8.45På nationell nivå skulle programmet i första hand kunan införas av de organ som sköter nationalräkenskaperna, i nära samarbete med avdelningarna för miljöstatistik och naturresurser, i syfte att bistå de nationalekonomer och beslutsfattare som ansvarar för den nationella ekonomiska planeringen. De nationella institutionerna har en avgörande betydelse, inte bara som ansvariga för systemet utan även för att anpassa, upprätta och kontinuerligt tillämpa det. Oavlönat produktivt arbete, som t.ex. hushållsarbete och barnavård bör på lämpligt sätt tas upp i parallella nationalräkenskaper och ekonomisk statistik. Översikter över tidsanvändningen kan vara ett första steg i arbetet med att utforma sådana parallella räkenskaper.

c) Införande av utvärderingsrutiner
8.46På internationell nivå bör FN:s Statistikkommission samla in och granska erfarenheter av systemet och ge medlemsstaterna råd om tekniska och metodiska frågor som sammanhänger med den fortsatta utvecklingen och tillämpningen av IEEA-system i medlemsstaterna.
8.47Regeringarna bör söka identifiera, och överväga åtgärder för att korrigera sådana snedvridningar av priserna som kan följa av miljöprogram som påverkar mark, vatten, energi och andra naturresurser.
8.48Regeringarna bör uppmuntra företagen att:
  1. Lämna relevant miljöinformation genom öppen redovisning till aktieägare, långivare, anställda, statliga myndigheter, konsumenter och allmänheten,

  2. utveckla och tillämpa bokföringsmetoder och -regler för hållbar utveckling.

d) Förstärkning av data- och informationsinsamlingen
8.49De nationella regeringarna skulle kunna överväga att genomföra nödvändiga förbättringar av datainsamlingen då nationella IEEA-system skall inrättas för att de pragmatiskt skall bidra till en sund ekonomisk förvaltning. Betydande ansträngningar bör göras för att förstärka kapaciteten att samla in och analysera miljödata och miljöinformation och integrera dessa uppgifter med ekonomiska data, även könsuppdelade data. Ansträngningar bör även göras för att utveckla fysiska miljöräkenskaper. De internationella biståndsorganen bör överväga att finansiera en utveckling av databanker som spänner över sektorerna för att bidra till att säkerställa att de nationella planerna för en hållbar utveckling grundas på exakt, tillförlitlig och effektiv information och är anpassade till de nationella förhållandena.

e) Förstärkning av det tekniska samarbetet
8.50FN-sekretariatets statistikbyrå bör, i nära samarbete med berörda FN-organ, stärka befintliga mekanismer för tekniskt samarbete mellan länderna. Detta bör även innefatta utbyte av erfarenheter om upprättandet av IEEA-system, särskilt i förbindelse med värdering av icke marknadsförda naturresurser och standardisering av datainsamlandet. Man bör även söka samarbete med affärsliv och industri, även stora industriföretag och transnationella företag med erfarenhet av värdering av sådana resurser.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning
8.51Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993 - 2000) för att genomföra åtgärderna i detta program till cirka två miljoner dollar från världssamfundet som bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar som inte har granskats av regeringarna. De verkliga kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program regeringarna beslutar att genomföra.

b) Förstärkning av institutionerna
8.52Åtgärder för att säkra genomförandet av IEEA-systemen:
  1. Nationella institutioner i utvecklingsländerna kan förstärkas för att säkerställa en effektiv integrering av miljö- och utvecklingsfrågor på planeringsnivån och i beslutsfattandet,

  2. FN:s statistikbyrå bör ge medlemsstaterna nödvändigt tekniskt stöd i nära samverkan med den utvärderingsverksamhet som Statistikkommissionen skall införa. Statistikbyrån bör, i samarbete med berörda FN-organ, ge lämpligt lämpligt stöd för upprättandet av IEEA-system.

c) Förbättrad användning av informationsteknologi
8.53Riktlinjer och mekanismer kan utarbetas och beslutas för hur informationstekniska system skall anpassas och spridas till utvecklingsländerna. Avancerade tekniker för datahantering bör anpassas för att kunna göra användningen av IEEA-system så effektiv och omfattande som möjligt.

d) Förstärkning av den nationella kapaciteten
8.54Regeringarna bör, med stöd av världssamfundet, förstärka de nationella institutionernas kapacitet att samla in, lagra, organisera, bedöma och använda data som ett led i beslutsfattandet. Utbildning inom alla områden som sammanhänger med upprättandet av IEEA-system, och på alla nivåer, kommer att krävas, särskilt i utvecklingsländerna. Detta bör innefatta såväl teknisk utbildning av dem som är verksamma med ekonomi- och miljöanalyser, datainsamling och nationalräkenskaper som utbildning av beslutsfattare i att använda informationen på ett pragmatiskt och lämpligt sätt.
Kapitel 7InnehållKapitel 9