Kapitel 40

Information för beslutsfattande
Inledning
40.1Enligt principen om en hållbar utveckling är alla människor användare och producenter av information i vid mening. Med information förstås såväl sakuppgifter som lämpligt strukturerade erfarenheter och kunskaper. Behov av information uppstår på alla nivåer från överordnade beslutsfattare på nationell och internationell nivå till gräsrotsnivå och individens nivå. Följande två programområden måste genomföras för att säkerställa att beslut i högre grad baseras på tillförlitliga underlag:

  1. Att överbrygga informationsklyftan,

  2. Att förbättra tillgången på information.

Programområde

A. Att överbrygga informationsklyftan

Bakgrund
40.2Det finns visserligen redan en avsevärd mängd information, vilket har framgått av de kapitel i Agenda 21 som behandlar olika sektorer, men mer och olika slags information behöver samlas in, på lokal, provinsiell, nationell och internationell nivå, som visar på tillståndet och utvecklingstendenserna vad gäller jordens ekosystem, naturresurser, föroreningar samt sociala och ekonomiska faktorer. Klyftan mellan de utvecklade länderna och utvecklingsländerna har ökat vad beträffar informations tillgänglighet, kvalitet och konsekvens samt standardisering av och tillgång till information, vilket har försämrat utvecklingsländernas förmåga att fatta välgrundade beslut i miljö- och utvecklingsfrågor.
40.3Det finns en allmän brist på kapacitet, särskilt i utvecklingsländerna och på många områden på nationell nivå, vad gäller insamling och utvärdering av information, omvandling till användbar information och spridning. Det är också nödvändigt att förbättra samordningen mellan informationsverksamhet avseende information om miljön, om demografiska och sociala förhållanden och om utveckling.
40.4De vanligaste indikatorerna såsom bruttonationalprodukt (BNP) och mätningar av individuella resurs- eller föroreningsflöden ger inte en tillräckligt bra bild av utvecklingens hållbara karaktär. Metoderna för att bedöma samverkan mellan miljömässiga, demografiska, sociala och utvecklingsmässiga parametrar inom olika sektorer är inte tillräckligt väl utvecklade eller utnyttjade. Det är nödvändigt att utveckla indikatorer för hållbar utveckling som kan ge tillförlitliga beslutsunderlag på alla nivåer och bidra till att integrerade miljö- och utvecklingssystem reglerar sig själva och fungerar på ett hållbart sätt.

Mål
40.5Följande mål är viktiga:

  1. Att uppnå en mer kostnadseffektiv och relevant insamling och utvärdering av information genom en bättre identifiering av användarna inom såväl den offentliga som den privata sektorn och av deras informationsbehov på lokal, provinsiell, nationell och internationell nivå,

  2. att stärka den lokala, provinsiella, nationella och internationella kapaciteten för att samla in och utnyttja information från olika sektorer i beslutsprocesser och att förbättra kapaciteten för att samla och analysera information som skall tjäna som beslutsunderlag, särskilt i utvecklingsländerna,

  3. att utveckla eller stärka lokala, provinsiella, nationella och internationella metoder för att säkerställa att planeringen för en hållbar utveckling inom alla sektorer baseras på aktuell, tillförlitlig och användbar information,

  4. att göra relevant information tillgänglig i den form och vid den tidpunkt som krävs för att den skall kunna användas.

Åtgärder

a) Utveckling av indikatorer för hållbar utveckling
40.6Länder på nationell och mellanstatlig nivå och icke-statliga organisationer på internationell nivå bör utveckla ett koncept för indikatorer avseende hållbar utveckling för att kunna fastställa vilka dessa bör vara. För att främja en ökad användning av några av dessa indikatorer i satellitredovisning och så småningom i nationell redovisning bör utvecklingen av indikatorer bedrivas av Statistiska byrån vid FN:s sekretariat i takt med att den kan utnyttja de erfa-renheter som vinns på detta område.

b) Främjande av en global användning av indikatorer för hållbar utveckling
40.7Vederbörande organ inom FN-systemet bör i samarbete med andra internationella statliga, mellanstatliga och icke-statliga organisationer använda ett lämpligt urval av indikatorer för hållbar utveckling och indikatorer avseende områden utanför nationella kompetensområden, t.ex. haven, övre atmosfären och yttre rymden. FN-systemets organ skulle, i samarbete med andra berörda internationella organisationer, kunna avge rekommendationer för en harmoniserad utveckling av indikatorer på nationell, regional och global nivå och för ett införlivande av ett lämpligt urval av dessa indikatorer med gemensamma, regelbundet uppdaterade och allmänt tillgängliga rapporter och databaser för användning på internationell nivå, med beaktande av nationell suveränitet.

c) Förbättrad insamling och användning av information
40.8Länder och, på begäran, internationella organisationer bör inventera information om miljön, resurser och utveckling med hänsyn till nationella globala prioriteringar vad avser hantering av hållbar utveckling. De bör fastslå vilka luckor som finns och vidta åtgärder för att fylla dessa luckor. Inom FN-systemets organ och berörda internationella organisationer behöver verksamheten för insamling av information, inklusive den verksamhet som bedrivs av Earthwatch och World Weather Watch stärkas, särskilt vad gäller luft-, sötvattens- och markresurser (inklusive skog och betesmark), ökenspridning, djur- och växtlokaler, markförstöring, biologisk mångfald, haven och övre atmosfären. Länder och internationella organisationer bör utnyttja ny teknik för datainsamling, inklusive fjärrmätning per satellit. Förutom att stärka den befintliga insamlingen av data avseende utveckling behöver särskilda insatser göras, t.ex. när det gäller demografiska faktorer, urbanisering, fattigdom, folkhälsa och rätten till resurser samt särskilda grupper, inklusive kvinnor, ursprungsbefolkningar, barn, ungdomar och handikappade, samt sambanden mellan dessa och miljöfrågor.

d) Förbättrade metoder för utvärdering och analys av information
40.9De berörda internationella organisationerna bör utarbeta praktiska rekommendationer om samordnad och harmoniserad datainsamling och utvärdering av information på nationell och internationell nivå. Nationella och internationella informationscentra bör inrätta kontinuerliga och noggranna datainsamlingssystem och utnyttja system för geografisk information, expertsystem, modeller och annan teknik av olika slag för utvärdering och analys av information. Dessa åtgärder är av särskild betydelse, eftersom det i framtiden blir nödvändigt att behandla stora mängder data från satelliter. Utvecklade länder och internationella organisationer samt den privata sektorn bör på begäran samarbeta, särskilt med utvecklingsländerna, för att underlätta för dem att förvärva denna teknik och detta kunnande.

e) Upprättande av ett heltäckande informationssystem
40.10Regeringar bör överväga att genomföra de nödvändiga institutionella förändringarna på nationell nivå för att åstadkomma en integrering av miljö- och utvecklingsinformation. På internationell nivå behö-ver verksamhet för miljöutvärdering stärkas och samordnas med insatser för att utvärdera utvecklingstendenser.

f) Stärkande av den traditionella informationskapaciteten
40.11Länder bör, i samarbete med internationella organisationer, inrätta stödmekanismer för att ge lokala samhällen och resursanvändare den information och det kunnande som de behöver för en hållbar miljövård och resursanvändning som, när så är lämpligt, tar vara på nedärvda kunskaper och metoder samt ursprungsbefolkningarnas kunskaper och metoder. Detta gäller i synnerhet för landsbygdsbefolkningen, stadsbefolkningen, ursprungsbefolkningar, kvinnor samt barn och ungdom.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning
40.12Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 1,9 miljarder dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive kommersiella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Institutionella medel
40.13Den institutionella kapaciteten för att integrera miljö- och utvecklingsfrågorna och utveckla nödvändiga indikatorer saknas både på nationell och internationell nivå. Befintliga institutioner och program som t.ex. Globala miljöövervakningssystemet (GEMS) och Globala databasen för resursinformation (GRID) inom UNEP och olika organ inom Earthwatch behöver stärkas avsevärt. Earthwatch har varit en viktig källa till data på miljöområdet. Det finns program för utvecklingsdata inom en rad organ, men det brister i samordning mellan dessa. Den verksamhet som rör data och utveckling inom FN-systemets organ och institutioner bör samordnas mera effektivt, kanske av ett organ motsvarande Earthwatch > "Development Watch" > med vilket Earthwatchs verksamhet skulle kunna samordnas genom en lämplig byrå inom FN-systemet för att säkerställa en fullständig integrering av miljö- och utvecklingsfrågor.

c) Vetenskapliga och tekniska medel
40.14Vad tekniköverföring beträffar, är det nödvändigt med hänsyn till den snabba utvecklingen av tekniken för datainsamling att utveckla riktlinjer och mekanismer för en snabb och kontinuerlig överföring av denna teknik, särskilt till utvecklingsländerna, i enlighet med kapitel 34 samt för att utbilda personal i att använda tekniken.

d) Kunskapsutveckling
40.15Det kommer att behövas ett internationellt samarbete vad gäller utbildning på alla områden och nivåer, särskilt i utvecklingsländerna. Denna utbildning måste omfatta teknisk utbildning av dem som är verksamma inom insamling, utvärdering och omvandling av information samt hjälp till beslutsfattare när det gäller hur sådan information skall användas.

e) Kapacitetsuppbyggnad
40.16Alla länder, särskilt utvecklingsländerna, bör med stöd från det internationella samarbetet stärka sin kapacitet för att effektivisera insamling, lagring, organisation, utvärdering och användning av information som beslutsunderlag.

B. Att förbättra tillgång till information

Bakgrund
40.17Det finns redan en mängd information som skulle kunna användas för att hantera hållbar utveckling. Att finna nödvändig information när det behövs och i tillräckligt samlad form är en svår uppgift.
40.18I många länder är informationshanteringen bristfällig på grund av bristen på ekonomiska resurser och utbildad arbetskraft, bristande insikt om värdet och tillgängligheten av sådan information och andra akuta problem, särskilt i utvecklingsländerna. Även om informationen finns, är den inte alltid lättillgänglig, antingen för att tekniken för effektiv åtkomst saknas eller på grund av kostnaderna, särskilt vad gäller information som finns i andra länder och kan köpas på kommersiell basis.

Mål
40.19Befintliga nationella och internationella mekanismer för informationsbehandling och informationsutbyte samt för tillhörande tekniskt bistånd bör stärkas för att säkerställa att information som samlas på lokal, provinsiell, nationell och internationell nivå kan göras tillgänglig på ett effektivt och rättvist sätt, med reservation för nationell suveränitet och immaterialrättigheter.
40.20Nationell kapacitet för informationshantering och kommunikation bör stärkas, särskilt i utvecklingsländerna, vilket också gäller för kapaciteten hos regereringar, icke-statliga organisationer och den privata sektorn.
40.21Deltagande i full utsträckning bör säkerställas, särskilt vad gäller utvecklingsländerna, i varje eventuellt program som kan komma att inrättas inom FN-systemets organ och organisationer för insamling, analys och användning av information.

Åtgärder

a) Insamling av information som beslutsunderlag
40.22Länder och internationella organisationer bör se över och stärka informationssystem och informationstjänster inom sektorer som berör hållbar utveckling på lokal, provinsiell, nationell och internationell nivå. Särskild tonvikt bör läggas på omvandling av befintlig information till former som är lämpligare för beslutsunderlag och på målinriktad information för olika användargrupper. Mekanismer bör stärkas eller upprättas för omvandling av vetenskapliga, sociala eller ekonomiska utvärderingar till information som är lämplig både för planering och för upplysningar till allmänheten. Såväl elektroniska som andra format bör användas.

b) Införande av normer och metoder för informationshantering
40.23Regeringar bör överväga att stödja såväl statliga som icke-statliga organisationers verksamhet för att utveckla mekanismer för ett effektivt och harmoniserat informationsutbyte på lokal, nationell, provinsiell och internationell nivå, inklusive översyn och fastställande av format för information, åtkomst och spridning samt samspel för kommunikations-systemen.

c) Utveckling av dokumentation om information
40.24Såväl FN-systemets organ som andra statliga och icke-statliga organisationer bör dokumentera och meddela varandra var information finns tillgänglig i deras respektive organisationer. Befintliga program som t.ex. de som bedrivs av Rådgivande kommitt`n för samordning av informationssystem (ACCIS) och Internationella informationssystemet på miljöområdet (INFOTERRA) bör ses över och stärkas om så behövs. Nätverks- och samordningsmekanismer bör uppmuntras mellan det stora antalet andra aktörer, inbegripet överenskommelser med icke-statliga organisationer om informationsutbyte och insatser från givarländerna för att utbyta information beträffande projekt för hållbar utveckling. Den privata sektorn bör uppmuntras att stärka mekanismerna för erfarenhets- och informationsutbyte vad avser hållbar utveckling.

d) Upprättande och stärkande av kapacitet för elektroniska nätverk
40.25Länder, internationella organisationer, inklusive FN-systemets organ och icke-statliga organisationer, bör utnyttja olika initiativ till elektronisk överföring som ett medel för att stödja informationsutbyte, ge tillgång till databaser och andra informationskällor, underlätta kommunikation i samband med mera övergripande projekt, t.ex. genomförandet av Agenda 21, underlätta mellanstatliga förhandlingar, övervaka konventioner om och insatser för hållbar utveckling, meddela miljövarningar och överföra teknisk information. Dessa organisationer bör också underlätta sammanlänkning av olika elektroniska nät och användning av lämpliga standard- och kommunikationsprotokoll för ett transparent utbyte av elektroniska meddelanden. Vid behov bör ny teknik utvecklas och dess utnyttjande uppmuntras för att de som inte har tillgång till den nödvändiga infrastrukturen också skall kunna delta. Mekanismer bör också upprättas för att genomföra den nödvändiga överföringen av information till och från icke-elektroniska system för att säkerställa att de som inte har möjlighet till elektronisk kommunikation kan delta.

e) Utnyttjande av kommersiella informationskällor
40.26Länder och internationella organisationer bör överväga att genomföra utredningar om den information om hållbar utveckling som finns tillgänglig inom den privata sektorn och om nuvarande arrangemang för informationsspridning för att konstatera förekomsten av luckor och hur dessa luckor skulle kunna fyllas genom kommersiell eller halvkommersiell verksamhet, särskilt verksamhet i och/eller med deltagande av ut- vecklingsländer, där detta är praktiskt genomförbart. Om det föreligger ekonomiska eller andra hinder för att tillhandahålla och få tillgång till information, särskilt i utvecklingsländerna, bör innovativa åtgärder övervägas för subventionering av tillgång till information eller för att undanröja hinder som inte är av ekonomisk art.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning
40.27Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 165 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Institutionella medel
40.28Vad institutionella frågor beträffar går detta program i huvudsak ut på att befintliga institutioner skall stärkas och att samarbetet med icke-statliga organisationer skall stärkas, vilket skall ske i enlighet med UNCED:s övergripande beslut om institutioner.

c) Kapacitetsuppbyggnad
40.29Utvecklade länder och berörda internationella organisationer bör samarbeta, särskilt med utvecklingsländerna, för att bygga ut deras kapacitet för att ta emot, lagra, hämta, bidra med, sprida och använda relevant miljö- och utvecklingsinformation och på lämpligt sätt göra den tillgänglig för alla genom att tillhandahålla teknik och utbildning för etablering av lokala informationstjänster och genom att stödja samarbete mellan länder och regioner eller delregioner.

d) Vetenskapliga och tekniska medel
40.30Utvecklade länder och berörda internationella organisationer bör stödja forskning och utveckling beträffande maskinvara, programvara och andra aspekter av informationsteknik, särskilt i utvecklingsländerna, som är avpassad för ländernas verksamhet, nationella behov och miljösituation.
  1. Rapport från Världskonferensen för granskning och utvärdering av resultaten av FN:s kvinnoårtionde: jämlikhet, utveckling och fred, Nairobi 15-26 juli 1985 (FN:s skriftserie, försäljningsnr. E.85.IV.10), kap. I, avsnitt A.

  2. Se A/45/625, bilaga.

  3. Se A/CONF.151/PC/125.

  4. Mellanstatlig konferens om miljöutbildning: slutrapport (Paris, UNESCO, 1978) kap. III.

  5. Slutrapport från Världskonferensen om utbildning för alla: Att möta grundläggande behov. Thailand 5-9 mars 1990, Interorgankommissionen (UNDP, UNESCO, UNICEF, Världsbanken) för Världskonferensen om utbildning för alla, New York 1990.

  6. Se A/45/625, bilaga.
Kapitel 39Innehåll