Kapitel 39

Internationella rättsliga instrument och mekanismer

39.1Insikten att följande väsentliga aspekter av processen vid globala, multilaterala och bilaterala avtal, bör beaktas:

  1. Vidareutveckling av internationell rätt avseende hållbar utveckling, med särskild hänsyn till den känsliga avvägningen mellan miljö- och utvecklingsfrågor,

  2. behovet av att klargöra och stärka förhållandet mellan befintliga internationella instrument eller avtal på miljöområdet och relevanta sociala och ekonomiska avtal eller instrument, med beaktande av utvecklingsländernas särskilda behov,

  3. den väsentliga betydelsen på global nivå av alla länders, inklusive utvecklingsländernas, medverkan vid och bidrag till överenskommelser inom den internationella rätten avseende hållbar utveckling. Många av de gällande internationella rättsliga instrumenten och avtalen på miljöområdet har utvecklats utan att utvecklingsländerna har deltagit eller bidragit i tillräcklig omfattning och kan därför behöva ses över för att återspegla utvecklingsländernas problem och intressen samt säkerställa en balanserad styrning av sådana instrument och överenskommelser,

  4. utvecklingsländerna bör också ges tekniskt bistånd vid sina försök att öka sin nationella rättsliga kompetens när det gäller hållbar utveckling,

  5. framtida lagstiftningsprojekt för successiv utveckling och kodifikation av internationell rätt avseende hållbar utveckling bör beakta det arbete som för närvarande utförs av Internationella rättskommissionen, och

  6. förhandlingar om successiv utveckling och kodifikation av internationell rätt avseende hållbar utveckling bör i regel föras på global basis, med beaktande av de särskilda omständigheterna inom olika regioner.

Mål
39.2Det övergripande målet för översyn och utveckling av internationell miljörätt bör vara att utvärdera och främja dess effektivitet och att främja integreringen av miljö- och utvecklingspolitiken genom effektiva internationella överenskommelser eller instrument, med hänsyn både till universella principer och alla länders särskilda och olikartade behov och problem.
39.3Särskilda mål består i att:

  1. Fastställa och avhjälpa de problem som hindrar vissa stater, särskilt utvecklingsländerna, från att delta i eller på vederbörligt sätt tillämpa internationella överenskommelser eller instrument och, där så är lämpligt, revidera dessa i syfte att integrera miljö- och utvecklingsaspekterna samt lägga en varaktig grund för genomförandet av dessa överenskommelser eller instrument,

  2. fastställa prioriteringar för framtida internationella lagstiftningsåtgärder om hållbar utveckling på global, regional eller subregional nivå i syfte att förbättra den internationella rättens effektivitet på detta område, bl.a. genom integrering av miljö- och utvecklingsfrågorna,

  3. främja och stödja ett effektivt deltagande av alla berörda länder, särskilt utvecklingsländerna, vid förhandlingar, genomförande, översyn och styrning av internationella överenskommelser eller instrument, bl.a. genom att ge tekniskt och ekonomiskt bistånd och genom andra tillgängliga mekanismer i detta syfte, samt tillämpning av differentierade förpliktelser när så är lämpligt,

  4. främja, genom en successiv utveckling av globalt och multilateralt förhandlade överenskommelser eller instrument, internationella normer för miljöskydd som beaktar olikheterna i situationen och kapaciteten i olika länder. Staterna är införstådda med att miljöpolitiken bör inriktas på de grundläggande orsakerna till miljöförstöring för att därmed undvika att miljöåtgärder leder till onödiga handelsrestriktioner. Handelspolitiska åtgärder för miljöändamål bör inte utgöra en godtycklig eller omotiverad diskriminering eller mynna ut i förtäckta internationella handelsrestriktioner. Ensidiga åtgärder för att lösa miljöproblem utanför importlandets jurisdiktion bör undvikas. Åtgärder för att komma till rätta med internationella miljöproblem bör så långt möjligt baseras på internationell enighet. Inhemska åtgärder för att uppnå dessa miljömål kan kräva att vissa handelspolitiska åtgärder vidtas för att de skall vara effektiva. Om handelspolitiska åtgärder anses nödvändiga för att genomföra miljöpolitik, bör vissa principer och regler tillämpas. Dessa kan omfatta bl.a. principen om icke-diskriminering, principen om att de valda handelspolitiska åtgärderna skall innebära minsta möjliga handelsrestriktioner för att målen skall uppnås, en skyldighet att säkerställa transparens vid tillämpning av handelspolitiska åtgärder i miljöpolitiska syften och att på lämpligt sätt underrätta berörda parter om nationella regler samt kravet att ta hänsyn till särskilda förhållanden och utvecklingsbehov i utvecklingsländer som är i färd med att förverkliga internationellt överenskomna miljömål,

  5. säkerställa att bindande rättsliga instrument tillämpas effektivt, i full omfattning och utan dröjsmål samt att underlätta att överenskommelser eller instrument, när det är påkallat, revideras och anpassas av de berörda parterna, med beaktande av alla länders, särskilt utvecklingsländernas, särskilda behov och problem

  6. förbättra effektiviteten hos institutioner, mekanismer och förfaranden för administration av överenskommelser och instrument,

  7. konstatera och förhindra faktiska eller möjliga konflikter, särskilt mellan överenskommelser eller instrument på miljöområdet och det sociala/ekonomiska området, för att säkerställa att sådana överenskommelser eller instrument är konsekventa. Om konflikter uppstår, bör de lösas på lämpligt sätt,

  8. studera och ta ställning till en breddning och ett stärkande av mekanismer, bl.a. inom FN-systemet, för att, när så är lämpligt och om de berörda parterna är överens, göra det lättare att konstatera, undvika och lösa internationella tvister vad gäller hållbar utveckling, med beaktande av gällande bilaterala och multilaterala överenskommelser om hur sådana tvister skall lösas.

Åtgärder
39.4Åtgärder och medel för genomförande bör övervägas mot bakgrund av punkterna Bakgrund och Mål ovan utan inskränkning i varje stats rätt att lägga fram förslag i detta avseende för FN:s generalförsamling. Dessa förslag kan eventuellt offentliggöras i en särskild sammanställning om hållbar utveckling.

A. Översyn, utvärdering och åtgärder inom internationell rätt avseende hållbar utveckling

39.5Samtidigt som parterna skall säkerställa att alla berörda länder deltar bör de med jämna mellanrum granska och utvärdera efterlevnaden och effektiviteten av gällande internationella överenskommelser eller instrument samt prioriteringar för framtida lag-stiftning om en hållbar utveckling. Inom ramen för detta arbete kan parterna även undersöka möjligheten att i enlighet med generalförsamlingens resolution 44/228 formulera staternas allmänna rättigheter och skyldigheter vad gäller hållbar utveckling. I vissa fall bör man beakta möjligheten av att ta hänsyn till olika omständigheter genom differentierade förpliktelser eller tillämpning etappvis. En möjlighet i detta sammanhang vore att tillämpa tidigare UNEP-praxis, som innebär att juridiska experter, utsedda av nationella regeringar, sammanträder vid tidpunkter som fastställs senare för att behandla aktuella frågor i ett bredare miljö- och utvecklingsperspektiv.
39.6
  1. Folkrättsliga åtgärder bör övervägas för att vid väpnade konflikter undvika en massiv miljöförstöring som inte är folkrättsligt försvarbar. De rätta instanserna för behandling av denna fråga är generalförsamlingen och 6:e kommitt`n. Internationella Röda Korskommitt`ns särskilda kompetens och roll bör beaktas i detta sammanhang.

  2. med hänsyn till att det är absolut nödvändigt att säkerställa säker och miljöanpassad kärnkraft och för att stärka det internationella samarbetet på detta område bör man verka för att avsluta de pågående förhandlingarna om en konvention om kärnkraftsäkerhet inom ramen för Internationella atomenergiorganet.

B. Mekanismer för genomförande
39.7Parterna i internationella överenskommelser bör överväga förfaranden och mekanismer för att främja och se över att de genomförs effektivt, till alla delar och utan dröjsmål. För detta ändamål kan stater bl.a.:

  1. Inrätta effektiva och praktiska system för rapportering om internationella rättsliga instruments effektiva, fulla och snabba genomförande,

  2. överväga lämpliga metoder för att de berörda internationella organen, t.ex. UNEP, skall kunna bidra till en vidareutveckling av sådana mekanismer.

C. Effektivt deltagande i internationell lagstiftning
39.8I samband med dessa åtgärder och andra som kan komma att vidtas i framtiden i enlighet med punkterna Bakgrund och Mål ovan bör alla länders, särskilt utvecklingsländernas, effektiva deltagande säkerställas genom att tekniskt och/eller ekonomiskt bistånd ställs till förfogande i lämplig omfattning. Utvecklingsländerna bör ges "försprångsstöd", inte endast vad gäller deras nationella ansträngningar för att genomföra internationella överenskommelser eller instrument, utan även för att de skall kunna delta effektivt i förhandlingar om nya eller reviderade överenskommelser eller instrument och genomförandet på internationellt plan av sådana överenskommelser eller instrument. Stödet bör omfatta bistånd för att bygga upp kompetens inom internationell rätt, särskilt vad gäller hållbar utveckling och för att säkerställa tillgång till nödvändiga referensuppgifter och vetenskaplig/teknisk kunskap.

D. Tvister inom området hållbar utveckling

39.9För att undvika tvister och lösa uppkomna tvister bör stater vidare studera och överväga metoder för att utvidga och effektivisera de befintliga möjligheterna, med beaktande bl.a. av erfarenheterna av existerande internationella överenskommelser, instrument eller institutioner och deras mekanismer för genomförande, t.ex. förfaranden för att undvika tvister och lösa uppkomna tvister. Detta kan omfatta mekanismer och förfaranden för informationsutbyte, underrättelse och samråd vid situationer som kan leda till tvister med andra stater vad gäller hållbar utveckling och för effektiva fredliga tvistlösningsmetoder i enlighet med FN-stadgan, inklusive hänskjutande av tvister till Internationella domstolen där det är lämpligt, samt intagande av bestämmelser om detta i fördrag om hållbar utveckling.

Kapitel 38InnehållKapitel 40