1. Omorientering av utbildning mot en hållbar utveckling

2. Höjande av det allmänna medvetandet.

3. Stöd för yrkesutbildning.

A. Omorientering av utbildning mot en hållbar utveckling

Bakgrund

Mål

1. Att stödja de rekommendationer som antogs av Världskonferensen om Utbildning för Alla: Uppfyllande av grundläggande utbildningsbehov⁵ (Jomtien, Thailand, 5-9 mars 1990) och sträva efter att uppnå tillgång till basutbildning för alla, grundläggande undervisning för minst 80 procent av flickorna och 80 procent av pojkarna i lågstadieålder, antingen genom formell skolutbildning eller icke-formell utbildning, och minska analfabetism bland den vuxna befolkningen till minst hälften av 1990 års nivå. Insatserna bör koncentreras till att minska höga nivåer av analfabetism och avhjälpa bristen på grundläggande utbildning bland kvinnor och bör höja deras läs- och skrivkunnighet till samma nivå som männens,

2. att snarast uppnå miljö- och utvecklingsmedvetande inom alla samhällssektorer i hela världen,

3. att sträva efter att göra miljö- och utvecklingsundervisning, anknuten till social undervisning, tillgänglig för alla befolkningsgrupper från lågstadieålder till mogen ålder,

4. att främja en integrering av miljö- och utvecklingsbegrepp, inklusive demografi, med alla utbildningsprogram, särskilt analyser av orsakerna till viktiga lokala miljö- och utvecklingsproblem, med utnyttjande av bästa tillgängliga vetenskapliga underlag och andra lämpliga kunskapskällor och med särskild tonvikt på vidareutbildning av beslutsfattare på alla nivåer.

1. Alla länder uppmanas att stödja Jomtienkonferensens rekommendationer och sträva efter att genomföra dess handlingsprogram. Detta bör omfatta att utarbeta nationella strategier och åtgärder för att tillgodose grundläggande utbildningsbehov, att göra utbildning tillgänglig för alla, med beaktande av jämställdhetskravet, utbildningens räckvidd utvidgas, att utveckla utbildningspolitik till stöd för detta, att skapa resurser och stärka det internationella samarbetet för att undanröja de nuvarande ekonomiska och sociala skillnaderna och skillnaderna mellan kvinnor och män, som är till hinder för förverkligandet av dessa mål. Icke-statliga organisationer kan lämna ett viktigt bidrag genom att utforma och genomföra utbildningsprogram och bör erkännas,

2. regeringar bör sträva efter att inom de närmaste tre åren uppdatera eller utarbeta strategier i syfte att integrera miljö och utveckling som ett gränsöverskridande inslag i utbildning på alla nivåer. Detta bör göras i samarbete med alla samhällssektorer. Strategierna bör ange riktlinjer och åtgärder samt fastställa behov, kostnader, medel och tidsplaner för genomförande, utvärdering och översyn. En utförlig översyn av läroplaner bör genomfnöras för att säkerställa en multidisciplinär uppläggning omfattande miljö- och utvecklingsfrågor samt de sociala, ekonomiska och demografiska aspekterna och sambanden. Vederbörlig hänsyn bör tas till definierade samhällsbehov och olikartade kunskapssystem samt till vetenskapliga, kulturella och sociala faktorer,

3. länder uppmanas att upprätta nationella rådgivande samordningsorgan för miljöundervisning eller rundabordskonferenser som företräder olika miljö-, utvecklings- och utbildningsintressen samt jämlikhet mellan kvinnor och män och andra intressen, inklusive de icke-statliga organisationernas intressen, för att stimulera till samarbete, hjälpa till att mobilisera resurser och utgöra en informationskälla och kontaktpunkt för internationella förbindelser. Dessa organ skulle kunna medverka till att underlätta för olika befolkningsgrupper och samhällen att bedöma sina egna behov och utveckla den kompetens som behövs för att utarbeta och genomföra egna miljö- och utvecklingsinitiativ,

4. undervisningsmyndigheter rekommenderas att med lämpligt bistånd från lokala grupper eller icke-statliga organisationer medverka till eller upprätta förberedande och interna utbildningsprogram för alla lärare, administratörer, utbildningsplanerare samt icke-formella lärare inom alla sektorer i syfte att klargöra miljö- och utvecklingsundervisningens karaktär och metoder, med utnyttjande av icke-statliga organisationers erfarenhet,

5. berörda myndigheter bör se till att varje skola får hjälp med att utforma planer för miljöverksamhet med de studerandes och personalens medverkan. Skolor bör engagera eleverna i lokala och regionala studier om en god miljö, inklusive säkert dricksvatten, god hygien och tjänliga livsmedel och ostörda ekosystem samt i lämpliga aktiviteter kombinera dessa studier med studier av nationalparker, viltreservat, ekologiska skyddsområden m.m.,

6. undervisningsmyndigheter bör främja beprövade undervisnings-metoder och utveckling av nya undervisningsmetoder. De bör också stödja lämpliga traditionella undervisningssystem i lokala samhällen,

7. inom två år bör FN-systemet genomföra en omfattande översyn av sina undervisningsprogram, inklusive yrkesutbildning och medvetandehöjande åtgärder, i syfte att ompröva prioriteringar och resursanslag. UNESCO/UNEP:s internationella program för miljöundervisning bör, i samarbete med berörda organ inom FN-systemet, regeringar, icke-statliga organisationer och andra, inom två år upprätta ett program för att integrera konferensens beslut med FN:s befintliga ramar, med anpassning till lärarbehoven på olika nivåer allt efter de olika förhållanden som råder på olika håll. Regionala organisationer och nationella myndigheter bör uppmuntras att utarbeta liknande parallella program och skapa möjligheter genom att genomföra analyser av hur olika befolkningsgrupper kan engageras för att bedöma och tillgodose behoven i fråga om miljö- och utvecklingsundervisning,

8. informationsutbytet behöver stärkas inom de närmaste fem åren genom att förbättra den teknik och kapacitet som är nödvändig för att främja miljö- och utvecklingsundervisning samt det allmänna medvetandet. Länder bör samarbeta med varandra och med de olika sociala sektorerna och befolkningsgrupperna för att utarbeta undervisningsmetoder som omfattar regionala miljö- och utvecklingsfrågor och initiativ, med användning av läromedel och resurser som är anpassade till de egna behoven,

9. länder kan stödja verksamhet och nätverk vad gäller miljö- och utvecklingsundervisning inom universiteten och annan högre utbildning. Tvärvetenskapliga kurser skulle kunna göras tillgängliga för alla studerande. Befintliga regionala nätverk och verksamheter och åtgärder inom nationella universitet som främjar forskning och gemensamma undervisningsmetoder beträffande hållbar utveckling bör utnyttjas och samarbete upprättas med näringslivet och andra oberoende sektorer samt med alla länder vad beträffar utbyte av teknik, tekniskt kunnande och annan kunskap,

10. länder kan, med hjälp från internationella organisationer, icke-statliga organisationer och andra sektorer, stärka eller upprätta nationella eller regionala normgivande centra för tvärvetenskaplig forskning och undervisning om miljö och utveckling, juridik och hantering av särskilda miljöproblem. Sådana centra skulle kunna vara universitet eller befintliga nätverk i varje land eller region, som främjar utbyte och spridning av gemensam forskning samt information. På global nivå bör dessa funktioner utföras av lämpliga institutioner,

11. länder bör underlätta och främja icke-formell utbildningsverksamhet på lokal, regional och nationell nivå genom samarbete med och stöd till icke-formella lärare och andra organisationer inom lokala samhällen. Vederbörande organ inom FN-systemet bör i samarbete med icke-statliga organisationer uppmuntra utvecklingen av ett internationellt nätverk för förverkligande av globala utbildningsmål. På nationell och lokal nivå bör offentliga och pedagogiska organ diskutera miljö- och utvecklingsfrågor och lägga fram förslag för beslutsfattare om hållbara alternativ,

12. utbildningsmyndigheter bör, med lämplig hjälp av icke-statliga organisationer, inklusive organisationer som företräder kvinnor och ursprungsbefolkningar, främja alla slags vuxenundervisningsprogram för fortbildning om miljö och utveckling, varvid utbildningen i första hand bör koncentreras till grundskolor/gymnasieskolor och handla om lokala problem. Dessa myndigheter och näringslivet bör uppmuntra handels-, industri- och jordbruksskolor att ta med sådana ämnen i sina läroplaner. Företagssektorn skulle kunna inkludera hållbar utveckling i sina utbildningsprogram. Doktorandutbildningen bör omfatta särskilda fortbildningskurser för beslutsfattare,

13. regeringar och utbildningsmyndigheter bör medverka till möjligheter för kvinnor utanför de traditionella kvinnoområdena och undanröja könsstereotyperna i läroplaner. Detta skulle kunna göras genom att förbättra möjligheter till skolgång för flickor och kvinnor, se till att kvinnor deltar i kvalificerad utbildning som studenter och lärare, reformera politiken vad beträffar antagning och lärarpersonal och skapa incitament för tillhandahållande av barnomsorg, när det är lämpligt. Högsta prioritet bör ges till utbildning för flickor och program för att förbättra läs- och skrivkunnighet bland kvinnor,

14. regeringar bör, genom lagstiftning om så är nödvändigt, befästa ursprungsbefolkningarnas rättigheter och utnyttja deras erfarenheter och kunskaper om hållbar utveckling som ett led i utbildningen,

15. FN skulle kunna fullgöra en övervaknings- och utvärderingsuppgift vad gäller UNCED:s beslut om utbildning och medvetande genom berörda FN-organ. FN bör på olika sätt lägga fram och offentliggöra beslut för regeringar och icke-statliga organisationer och se till att konferensbeslut rörande utbildningsfrågor fortlöpande verkställs och ses över, främst genom lämpliga initiativ och konferenser.

1. Att ge högre prioritet till dessa sektorer i samband med budgetanslag så att de undantas från krav på anslagsminskningar av strukturella skäl,

2. att omfördela anslagen inom befintliga utbildningsbudgetar till förmån för grundskoleundervisning med tonvikt på miljö och utveckling,

3. att främja en ordning, enligt vilken lokala samhällen svarar för en större andel av kostnaderna och rika samhällen bistår de fattigare,

4. att erhålla additionella medel från privata givare som koncentrerar sina insatser till de fattigaste länderna och länder där mindre än 40% av befolkningen är läs- och skrivkunniga,

5. att uppmuntra till skuldbyten mot utbildning,

6. att avskaffa restriktioner för privata skolor och öka resursutflödet från och till icke-statliga organisationer, inklusive små gräsrotsorganisationer,

7. att främja en effektiv användning av befintliga resurser, t.ex. flerskiftsundervisning och ytterligare utveckling av öppna universitet och annan distansundervisning,

8. att underlätta användning av massmedia för undervisningsändamål till låg eller ingen kostnad,

9. att uppmuntra till fadderuniversitet i utvecklade länder och utvecklingsländerna.

Bakgrund

Mål

Åtgärder

1. Länder bör stärka befintliga rådgivande organ eller upprätta nya sådana för miljö- och utvecklingsinformation till allmänheten och bör samordna sin verksamhet med bl.a. FN, icke-statliga organisationer och viktiga medier. De bör uppmuntra allmänheten att delta i diskussioner om miljöpolitik och miljövärderingar. Regeringar bör också bidra till och stödja spridning av information från nationell till lokal nivå genom befintliga nätverk,

2. FN-systemet bör i samband med en översyn av sin verksamhet vad beträffar utbildning och medvetandehöjande åtgärder utvidga sina kontaktytor för att främja ett större engagemang och en bättre samordning av systemets alla delar, särskilt dess informationsorgan och operationer på lands- och regionnivå. Systematiska studier bör genomföras av medvetandeprogrammens genomslagskraft, med beaktande av särskilda samhällsgruppers behov och bidrag,

3. länder och regionala organisationer bör där det är lämpligt uppmuntras att upprätta tjänster för miljö- och utvecklingsinformation i syfte att höja medvetandet hos alla grupper, den privata sektorn och i synnerhet beslutsfattare,

4. länder bör stimulera utbildningsanstalter inom alla sektorer, särskilt inom den högre utbildningen, att bidra mera till höjandet av det allmänna medvetandet. Undervisningsmaterial av alla slag och för all slags publik bör baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga information, inklusive naturvetenskaplig, beteendevetenskaplig och samhällsvetenskaplig, och ta hänsyn till estetiska och etiska dimensioner,

5. länder och FN-systemet bör främja samarbete med medierna, folkteatergrupper och underhållnings- och reklamindustrin genom att ta initiativ till diskussioner för att ta vara på deras erfarenheter när det gäller att forma människors beteende och konsumtionsmtönster och bör använda deras metoder i stor utsträckning. Ett sådant samarbete skulle också öka allmänhetens aktiva deltagande i miljödebatten. UNICEF bör förse medierna med material för barn som ett hjälpmedel i undervisningen och se till att det finns ett nära samarbete mellan informationssektorn utanför skolan och skolans läroplaner för grundskolenivån. UNESCO, UNEP och universiteten bör utöka läroplaner för journalistutbildning med miljö- och utvecklinguppgifter,

6. länder bör i samarbete med vetenskapssamhället finna vägar för att använda modern kommunikationsteknologi för att effektivt nå ut till allmänheten. Nationella och lokala utbildningsmyndigheter och vederbörande FN-organ bör, där så är lämpligt, bygga ut användningen av audiovisuella metoder, särskilt för rörliga enheter på landsbygden, genom att producera TV- och radioprogram för utvecklingsländerna med lokalt deltagande, använda multimediala interaktiva arbetssätt och integrera avancerade metoder med folkmedier,

7. länder bör, där så är lämpligt, främja miljövänliga fritids- och turistaktiviteter på grundval av Haagdeklarationen om turism (1989) och Världsturistorganisationens och UNEP:s nuvarande program, med lämpligt utnyttjande av mus`er, kulturminnesmärken, djurparker, botaniska trädgårdar, nationalparker och andra skyddsområden,

8. länder bör uppmuntra icke-statliga organisationer till att öka sitt engagemang i miljö- och utvecklingsproblematiken genom gemensamma medvetandehöjande initiativ och förbättrad samverkan med andra grupper i samhället,

9. länder och FN-systemet bör bygga ut sin samverkan med och, där så är lämpligt, engagera ursprungsbefolkningar i vård, planering och utveckling av deras lokala miljö och bör främja spridning av traditionella och socialt inlärda kunskaper genom metoder baserade på lokala sedvänjor, särskilt inom landsbygdsområden, och integrera dessa insatser, där så är lämpligt, med elektroniska medier,

10. UNICEF, UNESCO, UNDP och icke-statliga organisationer bör utveckla stödprogram för att engagera ungdomar och barn i miljö- och utvecklingsfrågor, t.ex. utfrågningar av barn och ungdomar baserade på beslut fattade vid Barntoppmötet,⁶

11. länder, FN och icke-statliga organisationer bör uppmuntra mobilisering av både kvinnor och män i medvetandekampanjer genom att betona familjens roll i miljöaktiviteter, kvinnornas bidrag till överföring av kunskaper och sociala värderingar och utveckling av mänskliga resurser,

12. det allmänna medvetandet bör höjas vad beträffar våldets effekter på samhället.

C. Stöd för yrkesutbildning

Bakgrund

Mål

1. Att upprätta eller stärka program för yrkesutbildning som tillgodoser miljö- och utvecklingsbehov med garanterad tillgång till utbildnings-möjligheter oavsett social ställning, ålder, kön, ras eller religion,

2. att främja en flexibel arbetsstyrka med varierande ålderssammansättning som är väl rustad för att lösa växande miljö- och utvecklingsproblem och klara de förändringar som blir följden av övergången till ett hållbart samhälle,

3. att stärka den nationella kapaciteten, särskilt inom den vetenskapliga utbildningen, för att regeringar, arbetsgivare och arbetstagare skall kunna uppfylla sina miljö- och utvecklingsmål och underlätta överföring och anammande av ny, miljöanpassad, socialt acceptabel och lämplig teknik,

4. att säkerställa att miljöaspekter och humanekologiska aspekter integreras på alla nivåer inom företagsledningar och i alla managementfunktioner, såsom marknadsföring, produktion och ekonomi.

Medel för genomförande

4. Mellanstatlig konferens om miljöutbildning: slutrapport (Paris, UNESCO, 1978) kap. III.

5. Slutrapport från Världskonferensen om utbildning för alla: Att möta grundläggande behov. Thailand 5-9 mars 1990, Interorgankommissionen (UNDP, UNESCO, UNICEF, Världsbanken) för Världskonferensen om utbildning för alla, New York 1990.

6. Se A/45/625, bilaga.