AVSNITT IV: MEDEL FÖR GENOMFÖRANDE

Kapitel 33

Finansiella resurser och mekanismer
Inledning
33.1I resolution 44/228 av den 22 december 1989 beslöt general-församlingen att miljö- och utvecklingskonferensen bl.a. skall

  • lägga fram förslag om anskaffning av nya och additionella finansiella resurser samt om utveckling av befintliga resurser, särskilt till utvecklingsländerna, för program och projekt avseende miljöanpassad utveckling i enlighet med nationella utvecklingsmål, prioriteringar och planer samt överväga metoder för en effektiv uppföljning av överföringen av sådana finansiella resurser, särskilt till utvecklingsländerna, för att göra det möjligt för det internationella samfundet att vidta de ytterligare åtgärder som behövs på grundval av korrekt och tillförlitlig information,

  • lägga fram förslag om anskaffning av additionella finansiella resurser för åtgärder avsedda att lösa de stora globala miljöproblemen, särskilt förslag om hur man skall stödja de länder, framför allt utvecklingsländer, där genomförandet av sådana åtgärder skulle innebära en särskild eller onormalt stor börda bl.a. på grund av bristen på finansiella resurser, sakkunskap eller teknisk kapacitet,

  • överväga olika finansieringsmekanismer, däribland frivillig finansiering, och undersöka möjligheten av en särskild internationell fond och andra nya grepp för att säkerställa att miljöanpassad teknik överförs till utvecklingsländerna på förmånliga villkor och på det mest effektiva och snabbaste sättet,

  • beräkna de finansiella behoven vad gäller att framgångsrikt genomföra konferensens beslut och rekommendationer samt finna källor till additionella resurser, inklusive sådana som inte har prövats förut.
33.2I detta kapitel behandlas finansieringen av Agenda 21, ett program som bygger på en global enighet om att bygga in miljöaspekterna i en accelererad utvecklingsprocess. För de övriga kapitlen har konferenssekretariatet angett överslagsberäkningar av utvecklingsländernas totala kostnader för genomförandet av programmet och behovet av bistånd eller annan förmånlig finansiering från det internationella samfundet. Av dessa framgår att det krävs avsevärt ökade insatser såväl av länderna själva som av det internationella samfundet.

Bakgrund
33.3Ekonomisk tillväxt, social utveckling och utrotande av fattigdom är de viktigaste prioriteringarna för utvecklingsländerna och är i själva verket en förutsättning för att de nationella och globala målen om en hållbar utveckling skall uppnås. Med hänsyn till de fördelar för hela världen som genomförandet av Agenda 21 i sin helhet bör medföra kommer en överföring till utvecklingsländerna av effektiva medel, bl.a. ekonomiska resurser och teknologi utan vilka de får svårt att till alla delar genomföra sina åtaganden, att tjäna såväl de utvecklade ländernas som utvecklingsländernas och hela mänsklighetens, inklusive kommande generationers, gemensamma intressen.
33.4Priset för overksamhet kan visa sig bli högre än kostnaden för att genomföra Agenda 21. Om ingenting görs, kommer detta att leda till att kommande generationers valmöjligheter begränsas.
33.5Särskilda insatser krävs för att komma till rätta med miljöproblemen. Det finns ett nära samband mellan globala och lokala miljöfrågor. FN:s ramkonvention om klimatförändring och konventionen om biologisk mångfald behandlar två av de viktigaste globala frågorna.
33.6Ekonomiska förutsättningar som både på det nationella och det internationella planet främjar en fri handel och fritt tillträde till marknader, kommer att skapa en positiv samverkan mellan ekonomisk tillväxt och miljövård i alla länder, särskilt utvecklingsländerna och de länder som genomför en övergång till marknadsekonomi (se kap. 2 för en utförligare behandling av dessa frågor).
33.7Det internationella samarbetet avseende hållbar utveckling bör också stärkas för att stödja och komplettera insatserna i utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna.
33.8Alla länder bör överväga hur Agenda 21 kan förverkligas i den nationella politiken och i nationella program genom en process där miljöhänsynen samordnas med behovet av utveckling. Nationella och lokala prioriteringar bör göras på grundval av medinflytande för människorna och lokalt engagemang samt främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
33.9För att utveckla samarbetet mellan alla världens länder, särskilt mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, krävs strategier för hållbar utveckling och ökade, förutsebara tillskott av ekonomiska resurser till mer långsiktiga mål. För detta ändamål bör utvecklingsländerna formulera sina egna prioriteringar i fråga om åtgärder och stödbehov och de utvecklade länderna bör åta sig att agera med utgångspunkt från dessa. Samrådsgrupper, rundabordskonferenser och andra mekanismer på nationell nivå kan spela en stödjande roll i detta sammanhang.
33.10För att genomföra de mycket omfattande utvecklingsprogam som redovisas i Agenda 21 blir det nödvändigt att tillföra utvecklingsländerna stora nya och additionella finansiella resurser. Bidrag eller förmånliga krediter bör beviljas enligt sunda och rättvisa kriterier och indikatorer. Överföringen av dessa nödvändiga finansiella resurser bör ske i takt med det successiva genomförandet av Agenda 21. Inledningsskedet kommer att avslutas snabbare om givarländerna på ett tidigt stadium tillför omfattande finansiella resurser på förmånliga villkor.

Mål
33.11Att fastställa åtgärder beträffande finansiella resurser och mekanismer för genomförandet av Agenda 21.
33.12Tillskotten av nya och additionella finansiella resurser skall vara både tillräckliga och förutsebara.
33.13Det bör vara en strävan att till fullo utnyttja och kontinuerligt förbättra kvaliteten på de finansieringsmekanismer som skall användas för genomförandet av Agenda 21.

Åtgärder
33.14Ytterst berör de åtgärder som redovisas i detta kapitel genomförandet av de åtgärder som redovisas i övriga kapitel i Agenda 21.

Medel för genomförande
33.15I regel skall ett lands egen offentliga och privata sektor svara för finansieringen och genomförandet av Agenda 21. När det gäller utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna, är bistånd den viktigaste externa finansieringen och omfattande nya och additionella finansiella resurser kommer att krävas för hållbar utveckling och genomförandet av Agenda 21. De utvecklade länderna bekräftar på nytt sitt åtagande att nå upp till det av FN antagna målet på 0,7 procent av BNP för sitt bistånd och, i den mån de inte redan har uppnått detta mål, förbinder sig att utveckla sina biståndsprogram för att uppnå målet så snart som möjligt och att säkerställa att Agenda 21 genomförs snabbt och effektivt. Några länder har åtagit sig att uppnå detta mål senast år 2000. Det har beslutats att kommissionen för hållbar utveckling fortlöpande skall följa de framsteg som görs när det gäller att uppnå detta mål. Denna uppföljningsprocess skall systematiskt förena uppföljning av genomförandet av Agenda 21 med en granskning av de tillgängliga finansiella resurserna. De länder som redan har uppnått målet är värda ett erkännande för detta och uppmuntras att även i fortsättningen bidra till de gemensamma ansträngningarna för att tillskjuta de betydande extraresurser som måste mobiliseras. Andra utvecklade länder har i överensstämmelse med sitt stöd för reforminsatser i utvecklingsländerna åtagit sig att på allt sätt anstränga sig för att höja nivån på sitt bistånd. I detta sammanhang fastslås vikten av en rättvis fördelning av bördan bland de utvecklade länderna. Andra länder, inbegripet sådana som genomför en övergångsprocess till marknadsekonomi, kan frivilligt utöka de utvecklade ländernas bidrag.
33.16Resurserna för Agenda 21 och andra åtaganden som görs av konferensen bör tillhandahållas på ett sätt som maximerar tillgängligheten av nya och additionella resurser och utnyttjar alla tillgängliga finansieringskällor och mekanismer. Dessa omfattar bl.a.

  1. De multilaterala utvecklingsbankerna och fonderna, dvs.

    1. Internationella utvecklingsfonden (IDA). Vid behandlingen av de olika frågor och valmöjligheter som IDA:s deputerade skall ta ställning till under den kommande tionde påfyllnaden bör särskild vikt fästas vid det uttalande som gjordes av Världsbankens ordförande under konferensens plenarsession för att hjälpa de fattigaste länderna att uppnå sina utvecklingsmål enligt Agenda 21,

    2. Regionala och subregionala utvecklingsbanker. De regionala och subregionala utvecklingsbankerna och fonderna bör spela en större och mer effektiv roll när det gäller att på förmånliga villkor tillföra de resurser som behövs för att genomföra Agenda 21,

    3. Den globala miljöfaciliteten, GEF, som administreras gemensamt av Världsbanken, UNDP och UNEP, vars kompletterande bidrag och förmånliga krediter är avsedda att leda till globala miljövinster, bör täcka de överenskomna kostnadsökningarna för åtgärder enligt Agenda 21, särskilt för utvecklingsländerna. Den bör därför omstruktureras för att bl.a.

      • stimulera allmänt deltagande,

      • vara tillräckligt flexibel för att i enlighet med vad som har överenskommits även omfatta lämpliga programområden i Agenda 21, med de vinster för den globala miljön som detta medför,

      • säkerställa att ledningen är transparent och demokratisk till sin karaktär, bl.a. vad gäller beslutsprocesser och verksamhet, genom att garantera en väl avvägd och rättvis representation för utvecklingsländernas intressen samtidigt som givarländernas bidrag tillmäts vederbörlig betydelse,

      • säkerställa nya och additionella finansiella resurser i form av gåvobistånd eller på förmånliga villkor, särskilt till utvecklingsländerna,

      • säkerställa förutsebarhet vad gäller resursflödena genom de utvecklade ländernas bidrag, med beaktande av vikten av en rättvis bördefördelning,

      • säkerställa tillgång till och utbetalning av medlen enligt ömsesidigt överenskomna kriterier utan att införa nya former av konditionalitet.

  2. De berörda fackorganen, andra FN-organ och andra internationella organisationer, som har tilldelats uppgifter när det gäller att stödja nationella regeringar vid genomförandet av Agenda 21.

  3. Multilaterala institutioner för kapacitetsuppbyggnad och tekniskt samarbete. UNDP bör få de finansiella resurser som det behöver för att utnyttja sitt nät av fältkontor och sitt vittgående mandat och sin breda erfarenhet inom tekniskt samarbete för att underlätta kapacitetsuppbyggnad på landsnivån, varvid det till fullo skall utnyttja fackorganens och övriga FN-organs sakkunskap inom sina respektive kompetensområden, särskilt UNEP och de multilaterala och regionala utvecklingsbankerna.

  4. Bilaterala biståndsprogram. Dessa behöver stärkas för att kunna främja en hållbar utveckling.

  5. Skuldlättnader. Det är viktigt att uppnå varaktiga lösningar beträffande skuldproblemen i utvecklingsländer med låg- och medelinkomster för att de skall förses med nödvändiga medel för en hållbar utveckling. Åtgärder för att komma till rätta med dessa länders fortsatta skuldproblem skall följas upp. Alla fordringsägare inom Parisklubben bör snarast tillämpa överenskommelsen från december 1991 om att de fattigaste, mest skuldtyngda länderna bland dem som genomför en strukturanpassning skall beviljas skuldlättnader; skuldlättnadsåtgärder bör följas fortlöpande i syfte att undanröja dessa länders fortsatta svårigheter.

  6. Privat finansiering. Frivilliga bidrag genom fristående kanaler, som för närvarande svarar för ca 10 procent av det sammanlagda biståndet, kan eventuellt ökas.
33.17Investeringar. En ökning av de utländska direktinvesteringarna och tekniköverföring bör uppmuntras genom en nationell politik som främjar investeringar samt genom joint ventures och andra investeringsformer.
33.18Nya finansieringsformer. Nya vägar för att skapa nya offentliga och privata finansiella resurser bör undersökas, särskilt

  1. olika former av skuldlättnader, förutom för officiella skulder eller skulder till regeringar inom Parisklubben, inklusive ökade skuldbyten,

  2. tillämpning av ekonomiska och skattemässiga styrmedel,

  3. möjligheter till handel med tillstånd,

  4. nya system för penninginsamlingar och frivilliga bidrag genom privata kanaler, inklusive icke-statliga organisationer,

  5. omfördelning av de resurser som för närvarande anslås för militära ändamål.
33.19Ett tillmötesgående internationellt och inhemskt ekonomiskt klimat är viktigt, särskilt för utvecklingsländerna, för att en varaktig ekonomisk tillväxt och utveckling skall kunna uppnås.
33.20Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden (1993-2000) för att genomföra de i Agenda 21 angivna åtgärderna i utvecklingsländerna till drygt 600 miljarder dollar, inklusive ca. 125 miljarder dollar i bidrag eller förmånliga krediter från det internationella samfundet. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.
33.21De utvecklade länderna och andra länder som har möjlighet till detta bör göra preliminära finansiella åtaganden för att konferensens beslut skall kunna verkställas. De bör avlägga rapport om sådana planer och åtaganden vid FN:s generalförsamlings 47:e session under hösten 1992.
33.22Utvecklingsländerna bör också inleda arbetet med att upprätta nationella planer för hållbar utveckling för att konferensens beslut skall kunna verkställas.
33.23En uppföljning och utvärdering av finansieringen av Agenda 21 är nödvändig. Frågor som rör uppföljning av konferensen diskuteras i kap. 38. Det är angeläget att det sker en regelbunden uppföljning av effektiviteten vad gäller finansiering och mekanismer, inbegripet de åtgärder som vidtas för att uppnå de gemensamt antagna mål som anges i detta kapitel.
Kapitel 32InnehållKapitel 34