Kapitel 32
| Att stärka jordbrukarnas roll |
|---|
|
| Inledning |
| 32.1 | Varje hänvisning i detta kapitel till "jordbrukare" och
"jordbruk" omfattar även alla människor på landsbygden som får sin
försörjning från sådan verksamhet som jordbruk, fiske och
skogsbruk.
Programområde
Bakgrund |
|---|
| 32.2 | Jordens jordbruksareal omfattar en tredjedel av landytan och
för många av världens människor är jordbruk huvudsysselsättningen.
Verksamheten på landsbygden försiggår i nära kontakt med naturen
och skapar ett mervärde genom att producera förnybara resurser
samtidigt som den är sårbar för överexploatering och felaktig
hushållning. |
|---|
| 32.3 | Hushållen på landsbygden, lokalbefolkningar och deras
samhällen och familjejordbrukarna, varav en stor del är kvinnor,
har förvaltat en stor del av jordens resurser. Jordbrukarna måste
bevara sin fysiska miljö, eftersom de är beroende av den för sitt
uppehälle. Under de senaste tjugo åren har det skett en
imponerande ökning i den totala jordbruksproduktionen. I vissa
regioner har denna ökning dock inte hållit jämna steg med
befolkningstillväxten eller skuldbördan eller fallande varupriser.
Dessutom krävs att naturresurserna, som håller upp
jordbruksverksamheten, förvaltas på ett riktigt sätt och det finns
en växande oro för hållbarheten hos systemet för
jordbruksproduktion. |
|---|
| 32.4 | En jordbrukarinriktad strategi är nyckeln till
förverkligandet av hållbarheten i såväl de utvecklade länderna som
utvecklingsländerna och många av programområdena i Agenda 21
handlar om detta mål. En betydande andel av landsbygdsbefolkningen
i utvecklingsländerna är beroende för sitt uppehälle främst på
småskaligt jordbruk inriktat på självhushållning och med familjen
som arbetskraft. De har emellertid begränsad tillgång till
resurser, teknik, alternativa försörjningsmöjligheter och
produktionsmedel. Detta har till resultat att de överutnyttjar
naturresurserna, inklusive marginella jordar. |
|---|
| 32.5 | En hållbar utveckling för människor som lever i marginella
och känsliga ekosystem är också ett tema i Agenda 21. Nyckeln till
ett framgångsrikt genomförande av dessa program ligger i de
enskilda jordbrukarnas motivation och attityder och en statlig
politik som ger jordbrukarna incitament att förvalta
naturresurserna effektivt och på ett hållbart sätt. Jordbrukare,
särskilt kvinnor, står inför en hög grad av ekonomisk, rättslig
och institutionell osäkerhet när de investerar i sin jord och i
andra resurser. Decentralisering av beslutsfattande till lokala
organisationer är det bästa medlet för att ändra människors
beteende och genomföra hållbara jordbruksstrategier. Detta
programområde behandlar åtgärder som kan bidra till detta.
Mål |
|---|
| 32.6 | Följande mål föreslås:
- Att uppmuntra till en decentraliserad beslutsprocess
genom att skapa och stärka organisationer på lokal och
bynivå som kan delegera makt och ansvar till primära
resursanvändare,
- att stödja och öka den rättsliga kapaciteten hos
kvinnor och svagare grupper vad beträffar tillgång till,
användning av och besittningsrätt till jord,
- att främja och uppmuntra varaktigt hållbara
jordbruksmetoder och -teknik,
- att införa eller stärka en politik som uppmuntrar till
självförsörjning vad gäller resurs- och energisnål teknik,
inklusive traditionella lokala metoder och
prissättningsmekanismer som inberäknar miljökostnader,
- att utveckla en policyram som ger jordbrukare
incitament och motivation för varaktigt hållbara och
effektiva jordbruksmetoder,
- att stärka jordbrukares medverkan, både vad gäller
kvinnor och män, vid utformningen och genomförandet av en
politik med detta syfte genom de organisationer som
representerar dem.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 32.7 | Regeringar bör:
- Säkerställa genomförandet av programmen för varaktiga
försörjningsmöjligheter, utveckling av jordbruk och
landsbygd, hantering av känsliga ekosystem,
vattenanvändning inom jordbruket och integrerad
förvaltning av naturresurser,
- främja prissättningsmekanismer, handelspolitik,
skattestimulanser och andra politiska instrument som har
en positiv inverkan på den enskilde jordbrukarens beslut
om ett effektivt och hållbart utnyttjande av naturresurser
samt fullt ut ta hänsyn till de följder som dessa beslut
får för en trygg livsmedelsförsörjning för hushållen,
jordbruksinkomster, sysselsättningen och miljön,
- engagera jordbrukare och de organisationer som
representerar dem i utformning av politik,
- skydda, erkänna och formalisera kvinnors möjligheter
till besittningsrätt och jordanvändning samt rätt till
jord, tillgång till krediter, teknik, produktionsresurser
och utbildning,
- stödja bildandet av jordbrukarorganisationer genom att
säkerställa tillfredsställande rättsliga och sociala
förutsättningar.
|
|---|
| 32.8 | Stöd till jordbrukarorganisationer skulle kunna organiseras
på följande sätt:
- Nationella och internationella forskningscentra bör
samarbeta med jordbrukarorganisationer vid utveckling av
miljövänliga jordbruksmetoder som är anpassade till lokala
förhållanden,
- regeringar, multilaterala och bilaterala
utvecklingsorgan och icke-statliga organisationer bör
samarbeta med jordbrukarorganisationer vid utformning av
projekt för jordbruksutveckling för särskilda
agro-ekologiska zoner.
b) Data och Information |
|---|
| 32.9 | Regeringar och jordbrukarorganisationer bör:
- Inrätta mekanismer för att dokumentera, sammanställa
och sprida lokalbefolkningens kunskaper, metoder och
projekterfarenheter för att kunna lära sig av det
förgångna vid utformning och genomförande av politik som
påverkar jordbrukares, skogbrukares och fiskares liv,
- upprätta nätverk för utbyte av jordbrukarerfarenheter
som bidrar till att bevara jord-, vatten- och
skogsresurser, så långt möjligt minska användning av
kemikalier och minska eller återanvända jordbruksavfall,
- utarbeta pilotprojekt och tilläggstjänster i syfte att
tillgodose kvinnliga jordbrukares behov och tillvarata
deras kunskaper.
c) Internationellt och regionalt samarbete |
|---|
| 32.10 | FAO, IFAD, WFP, Världsbanken, de regionala
utvecklings-bankerna och andra internationella organisationer som
är engagerade i landsbygdsutveckling bör låta jordbrukare och
deras representanter delta i sina överläggningar när så är
lämpligt. |
|---|
| 32.11 | Organisationer som representerar jordbrukare bör inrätta
program för utveckling av och stöd till jordbrukarorganisationer,
särskilt i utvecklingsländerna.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 32.12 | Finansieringsbehovet för detta programområde har beräknats
i kapitel 14, "Att främja jordbruk och landsbygdsutveckling på
varaktigt hållbar basis", särskilt under programområdet "Att
säkerställa folkets deltagande och främja utveckling av mänskliga
resurser". De kostnader som redovisas i kapitel 3 om åtgärder mot
fattigdom, kapitel 12 om åtgärder mot ökenspridning och torka och
kapitel 13 om en hållbar utveckling i bergsområden gäller också
för detta programområde.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 32.13 | Regeringar och berörda internationella organisationer bör,
när så är lämpligt, i samarbete med nationella
forskningsinstitutioner och icke-statliga organisationer:
- Utveckla miljöanpassad jordbruksteknik som ökar
skördarna, upprätthåller jordens kvalitet, återvinner
näringsämnen, sparar vatten och energi och bekämpar
skadedjur och ogräs,
- genomföra studier av högresurs- och resurssnålt
jordbruk för att jämföra deras produktivitet och
uthållighet. Denna forskning bör företrädesvis bedrivas
under olika förhållanden vad gäller miljöfaktorer och
sociala villkor,
- stödja forskning om mekanisering som skulle optimera
mänsklig arbetskraft och djurkraft samt manuell utrustning
och utrustning för dragdjur som är lätt att använda och
underhålla. Jordbrukstekniken bör utvecklas med hänsyn
till de resurser som är tillgängliga för jordbrukarna och
djurens roll i jordbrukshushåll och i det ekologiska
sammanhanget.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 32.14 | Regeringar bör med stöd av multilaterala och bilateral
utvecklingsorgan och vetenskapliga organisationer utarbeta
läroplaner för jordbrukshögskolor och utbildningsanstalter, i
vilka ekologi integreras med jordbruksvetenskap. Tvärvetenskapliga
program för jordbruksekologi är ett viktigt inslag i utbildningen
av en ny generation av jordbruksforskare och informatörer på
fältet.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 32.15 | Regeringar bör mot bakgrund av den särskilda situationen i
varje land:
- Skapa de institutionella och juridiska mekanismer som
behövs för att säkerställa en reell besittningsrätt för
jordbrukare. Avsaknaden av lagstiftning om rätt till jord
har varit ett hinder för åtgärder mot jordförstöring i
många jordbrukssamhällen i utvecklingsländerna,
- stärka institutioner på landsbygden som skulle kunna
öka hållbarheten genom lokalt förvaltade kreditsystem och
tekniskt bistånd, lokala produktions- och
distributionskanaler för produktionsresurser, lämplig
utrustning och småskaliga förädlingsenheter samt
marknadsförings- och distributionssystem,
- inrätta mekanismer för att öka tillgången till
jordbruksutbildning, krediter och användning av förbättrad
teknik för jordbrukare, särskilt kvinnor och jordbrukare
från ursprungsbefolkningar, och därmed säkerställa en
trygg livsmedelsförsörjning för dessa grupper.
|
|---|
|
| |