Kapitel 32

Att stärka jordbrukarnas roll

Inledning
32.1Varje hänvisning i detta kapitel till "jordbrukare" och "jordbruk" omfattar även alla människor på landsbygden som får sin försörjning från sådan verksamhet som jordbruk, fiske och skogsbruk.

Programområde

Bakgrund

32.2Jordens jordbruksareal omfattar en tredjedel av landytan och för många av världens människor är jordbruk huvudsysselsättningen. Verksamheten på landsbygden försiggår i nära kontakt med naturen och skapar ett mervärde genom att producera förnybara resurser samtidigt som den är sårbar för överexploatering och felaktig hushållning.
32.3Hushållen på landsbygden, lokalbefolkningar och deras samhällen och familjejordbrukarna, varav en stor del är kvinnor, har förvaltat en stor del av jordens resurser. Jordbrukarna måste bevara sin fysiska miljö, eftersom de är beroende av den för sitt uppehälle. Under de senaste tjugo åren har det skett en imponerande ökning i den totala jordbruksproduktionen. I vissa regioner har denna ökning dock inte hållit jämna steg med befolkningstillväxten eller skuldbördan eller fallande varupriser. Dessutom krävs att naturresurserna, som håller upp jordbruksverksamheten, förvaltas på ett riktigt sätt och det finns en växande oro för hållbarheten hos systemet för jordbruksproduktion.
32.4En jordbrukarinriktad strategi är nyckeln till förverkligandet av hållbarheten i såväl de utvecklade länderna som utvecklingsländerna och många av programområdena i Agenda 21 handlar om detta mål. En betydande andel av landsbygdsbefolkningen i utvecklingsländerna är beroende för sitt uppehälle främst på småskaligt jordbruk inriktat på självhushållning och med familjen som arbetskraft. De har emellertid begränsad tillgång till resurser, teknik, alternativa försörjningsmöjligheter och produktionsmedel. Detta har till resultat att de överutnyttjar naturresurserna, inklusive marginella jordar.
32.5En hållbar utveckling för människor som lever i marginella och känsliga ekosystem är också ett tema i Agenda 21. Nyckeln till ett framgångsrikt genomförande av dessa program ligger i de enskilda jordbrukarnas motivation och attityder och en statlig politik som ger jordbrukarna incitament att förvalta naturresurserna effektivt och på ett hållbart sätt. Jordbrukare, särskilt kvinnor, står inför en hög grad av ekonomisk, rättslig och institutionell osäkerhet när de investerar i sin jord och i andra resurser. Decentralisering av beslutsfattande till lokala organisationer är det bästa medlet för att ändra människors beteende och genomföra hållbara jordbruksstrategier. Detta programområde behandlar åtgärder som kan bidra till detta.

Mål

32.6Följande mål föreslås:

  1. Att uppmuntra till en decentraliserad beslutsprocess genom att skapa och stärka organisationer på lokal och bynivå som kan delegera makt och ansvar till primära resursanvändare,

  2. att stödja och öka den rättsliga kapaciteten hos kvinnor och svagare grupper vad beträffar tillgång till, användning av och besittningsrätt till jord,

  3. att främja och uppmuntra varaktigt hållbara jordbruksmetoder och -teknik,

  4. att införa eller stärka en politik som uppmuntrar till självförsörjning vad gäller resurs- och energisnål teknik, inklusive traditionella lokala metoder och prissättningsmekanismer som inberäknar miljökostnader,

  5. att utveckla en policyram som ger jordbrukare incitament och motivation för varaktigt hållbara och effektiva jordbruksmetoder,

  6. att stärka jordbrukares medverkan, både vad gäller kvinnor och män, vid utformningen och genomförandet av en politik med detta syfte genom de organisationer som representerar dem.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

32.7Regeringar bör:

  1. Säkerställa genomförandet av programmen för varaktiga försörjningsmöjligheter, utveckling av jordbruk och landsbygd, hantering av känsliga ekosystem, vattenanvändning inom jordbruket och integrerad förvaltning av naturresurser,

  2. främja prissättningsmekanismer, handelspolitik, skattestimulanser och andra politiska instrument som har en positiv inverkan på den enskilde jordbrukarens beslut om ett effektivt och hållbart utnyttjande av naturresurser samt fullt ut ta hänsyn till de följder som dessa beslut får för en trygg livsmedelsförsörjning för hushållen, jordbruksinkomster, sysselsättningen och miljön,

  3. engagera jordbrukare och de organisationer som representerar dem i utformning av politik,

  4. skydda, erkänna och formalisera kvinnors möjligheter till besittningsrätt och jordanvändning samt rätt till jord, tillgång till krediter, teknik, produktionsresurser och utbildning,

  5. stödja bildandet av jordbrukarorganisationer genom att säkerställa tillfredsställande rättsliga och sociala förutsättningar.

32.8Stöd till jordbrukarorganisationer skulle kunna organiseras på följande sätt:

  1. Nationella och internationella forskningscentra bör samarbeta med jordbrukarorganisationer vid utveckling av miljövänliga jordbruksmetoder som är anpassade till lokala förhållanden,

  2. regeringar, multilaterala och bilaterala utvecklingsorgan och icke-statliga organisationer bör samarbeta med jordbrukarorganisationer vid utformning av projekt för jordbruksutveckling för särskilda agro-ekologiska zoner.

b) Data och Information
32.9Regeringar och jordbrukarorganisationer bör:

  1. Inrätta mekanismer för att dokumentera, sammanställa och sprida lokalbefolkningens kunskaper, metoder och projekterfarenheter för att kunna lära sig av det förgångna vid utformning och genomförande av politik som påverkar jordbrukares, skogbrukares och fiskares liv,

  2. upprätta nätverk för utbyte av jordbrukarerfarenheter som bidrar till att bevara jord-, vatten- och skogsresurser, så långt möjligt minska användning av kemikalier och minska eller återanvända jordbruksavfall,

  3. utarbeta pilotprojekt och tilläggstjänster i syfte att tillgodose kvinnliga jordbrukares behov och tillvarata deras kunskaper.

c) Internationellt och regionalt samarbete
32.10FAO, IFAD, WFP, Världsbanken, de regionala utvecklings-bankerna och andra internationella organisationer som är engagerade i landsbygdsutveckling bör låta jordbrukare och deras representanter delta i sina överläggningar när så är lämpligt.
32.11Organisationer som representerar jordbrukare bör inrätta program för utveckling av och stöd till jordbrukarorganisationer, särskilt i utvecklingsländerna.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

32.12Finansieringsbehovet för detta programområde har beräknats i kapitel 14, "Att främja jordbruk och landsbygdsutveckling på varaktigt hållbar basis", särskilt under programområdet "Att säkerställa folkets deltagande och främja utveckling av mänskliga resurser". De kostnader som redovisas i kapitel 3 om åtgärder mot fattigdom, kapitel 12 om åtgärder mot ökenspridning och torka och kapitel 13 om en hållbar utveckling i bergsområden gäller också för detta programområde.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

32.13Regeringar och berörda internationella organisationer bör, när så är lämpligt, i samarbete med nationella forskningsinstitutioner och icke-statliga organisationer:

  1. Utveckla miljöanpassad jordbruksteknik som ökar skördarna, upprätthåller jordens kvalitet, återvinner näringsämnen, sparar vatten och energi och bekämpar skadedjur och ogräs,

  2. genomföra studier av högresurs- och resurssnålt jordbruk för att jämföra deras produktivitet och uthållighet. Denna forskning bör företrädesvis bedrivas under olika förhållanden vad gäller miljöfaktorer och sociala villkor,

  3. stödja forskning om mekanisering som skulle optimera mänsklig arbetskraft och djurkraft samt manuell utrustning och utrustning för dragdjur som är lätt att använda och underhålla. Jordbrukstekniken bör utvecklas med hänsyn till de resurser som är tillgängliga för jordbrukarna och djurens roll i jordbrukshushåll och i det ekologiska sammanhanget.

c) Kunskapsutveckling
32.14Regeringar bör med stöd av multilaterala och bilateral utvecklingsorgan och vetenskapliga organisationer utarbeta läroplaner för jordbrukshögskolor och utbildningsanstalter, i vilka ekologi integreras med jordbruksvetenskap. Tvärvetenskapliga program för jordbruksekologi är ett viktigt inslag i utbildningen av en ny generation av jordbruksforskare och informatörer på fältet.

d) Kapacitetsuppbyggnad

32.15Regeringar bör mot bakgrund av den särskilda situationen i varje land:

  1. Skapa de institutionella och juridiska mekanismer som behövs för att säkerställa en reell besittningsrätt för jordbrukare. Avsaknaden av lagstiftning om rätt till jord har varit ett hinder för åtgärder mot jordförstöring i många jordbrukssamhällen i utvecklingsländerna,

  2. stärka institutioner på landsbygden som skulle kunna öka hållbarheten genom lokalt förvaltade kreditsystem och tekniskt bistånd, lokala produktions- och distributionskanaler för produktionsresurser, lämplig utrustning och småskaliga förädlingsenheter samt marknadsförings- och distributionssystem,

  3. inrätta mekanismer för att öka tillgången till jordbruksutbildning, krediter och användning av förbättrad teknik för jordbrukare, särskilt kvinnor och jordbrukare från ursprungsbefolkningar, och därmed säkerställa en trygg livsmedelsförsörjning för dessa grupper.


Kapitel 31InnehållKapitel 33