Kapitel 3
| Fattigdomsbekämpning |
|---|
|
| Programområde |
| En hållbar försörjning för de fattiga |
| Bakgrund |
| 3.1 |
Fattigdom är ett komplext flerdimensionellt problem vars
upphov är både nationellt och internationellt. Någon gemensam
lösning som kan tillämpas globalt går inte att finna. Det är
snarare så att landspecifika program för att tackla fattigdom och
internationella ansträngningar som stöder nationella
ansträngningar, liksom även den parallella process som innebär
skapandet av en stödjande internationell miljö, är avgörande för
en lösning på problemet. Undanröjande av fattigdom och svält samt
större jämlikhet i fråga om inkomstfördelning och mänsklig
resursutveckling tillhör fortfarande de största utmaningarna.
Ansvaret för kampen mot fattigdomen delas av alla länder. |
|---|
| 3.2 |
En miljöpolitik som huvudsakligen är inriktad på bevarande
och skydd av naturresurser måste, samtidigt som den förvaltar dem
på ett hållbart sätt, ta vederbörlig hänsyn till dem som är
beroende av resurserna i fråga för sitt livsuppehälle. I annat
fall kan den få en omvänd effekt såväl på fattigdomen som för
möjligheterna att nå framgång på lång sikt vad gäller bevarandet
av naturresurser och miljö. Likaså kommer en utvecklingspolitik
som huvudsakligen är inriktad på varuproduktion - utan hänsyn till
hållbarhetsaspekten hos de resurser som utgör grundvalen för
produktionen - att förr eller senare leda till minskad
produktivitet, vilket även det kan ha en ogynnsam inverkan på
fattigdomen. En särskild anti-fattigdomsstrategi är till följd
härav en av de grundläggande förutsättningarna för att säkerställa
en hållbar utveckling. En effektiv strategi för att samtidigt
hantera problemen med fattigdom, utveckling och miljö bör inledas
med fokusering på naturresurserna, produktionen och människorna
och bör inbegripa demografiska frågor, förbättrad hälsovård och
utbildning, kvinnornas rättigheter, den roll som spelas av
ungdomen, ursprungsbefolkningen och lokala samhällent samt en
demokratisk medbestämmandeprocess i förening med förbättrad
styrelse. |
|---|
| 3.3 |
I sådana åtgärder skall tillsammans med internationellt stöd
ingå främjande av en ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna som
är både varaktig och hållbar samt direkta åtgärder för att
undanröja fattigdom genom förstärkning av program som skapar
sysselsättning och inkomster.
Mål |
|---|
| 3.4 |
Den långsiktiga målsättningen att möjliggöra en hållbar
försörjning för alla människor bör innehålla ett integrerande
element som tillåter strategierna att samtidigt beakta
utvecklingsfrågor, hållbar resurshantering och undanröjande av
fattigdom. Detta programområdes mål är:
- Att skyndsamt ge alla människor möjlighet att erhålla
en hållbar försörjning,
- att genomföra riktlinjer och strategier som främjar
adekvata finansieringsnivåer och som är inriktad på
integrerade strategier för mänsklig utveckling, inbegripet
inkomstskapande åtgärder, ökad lokal resurskontroll, lokal
förstärkning av institutioner och kapacitetsuppbyggnad och
ökat deltagande av icke-statliga organisationer och lokala
styrelsenivåer i fördelningsmekanismerna,
- att, med avseende på alla fattigdomsdrabbade områden,
utveckla integrerade strategier och program för en sund
och hållbar förvaltning av miljön, resursmobilisering,
lindring och undanröjande av fattigdom, skapande av
sysselsättning och inkomster, och
- att se till att nationella utvecklingsplaner och
utvecklingsbudgetar inriktas på investeringar i mänskligt
kapital, med särskilda riktlinjer och program som riktar
sig till landsbygden, de fattiga i städerna, kvinnor och
barn.
Åtgärder |
|---|
| 3.5 |
Åtgärder som kan bidra till ett integrerat främjande av
hållbar försörjning och skydd för miljön - innefattande en mängd
sektoringrepp och en rad aktörer på lokal och global nivå - är av
central betydelse, särskilt på lokal nivå. Åtgärder för att
möjliggöra detta kommer att vara nödvändiga på nationell och
internationell nivå och måste fullt ut beakta regionala och
subregionala förutsättningar för att kunna stödja ett lokalt
bedrivet och landspecifikt angreppssätt. Programmen bör, allmänt
sett:
- Fokusera på att ge behörighet åt lokala samhällen
genom principen om delegering av behörighet, ansvar och
resurser till den lämpligaste nivån, för att säkerställa
att programmet blir geografiskt och ekologiskt specifikt,
- innehålla omedelbara åtgärder så att dessa grupper kan
lindra fattigdomen och uppnå en hållbar försörjning, och
- innehålla en långsiktig strategi med sikte på att
skapa bästa möjliga förutsättningar för en hållbar lokal,
regional och nationell utveckling som kan eliminera
fattigdom och minska ojämlikheten mellan de olika
befolkningsgrupperna. Den bör stödja de svagaste grupperna
- särskilt kvinnorna, barnen och de unga inom dessa
grupper - och flyktingar. I dessa grupper bör ingå fattiga
småbrukare, boskapsherdar, hantverkare, fiskare, icke
jordägande befolkning, ursprungsbefolkningar, migrerande
befolkningar och den fria sektorn i städerna.
|
|---|
| 3.6 |
Åtgärderna under denna punkt bör inriktas på särskilda
tvärsnittsåtgärder, i synnerhet inom områdena grundutbildning,
primär hälsovård och mödrahälsovård samt en positiv utveckling för
kvinnor.
a) Lokalt inflytande |
|---|
| 3.7 |
En hållbar utveckling måste uppnås på alla nivåer i
samhället. Folkorganisationer, kvinnogrupper och icke-statliga
organisationer är viktiga källor för nyskapande initiativ och
åtgärder på lokal nivå och har ett starkt intresse av och en
erkänd kapacitet för att främja utvecklingen mot en hållbar
försörjning. Regeringar och andra beslutande instanser bör, i
samarbete med berörda internationella och icke-statliga
organisationer, stödja det arbete för en hållbar utveckling som
utgår från lokala grupper, vilket bland annat innefattar:
- Inflytande åt kvinnor genom rätt till oinskränkt
deltagande i beslutsfattandet,
- respekt för ursprungsbefolkningar och deras samhällens
kulturella integritet och rättigheter,
- främjande eller inrättande av mekanismer på
gräsrotsnivå som möjliggör utbyte av erfarenheter och
kunskaper mellan olika samhällen,
- ge lokala samhällen ett stort mått av delaktighet i en
hållbar förvaltning och vård av de lokala naturresurserna
för att höja deras produktionskapacitet, och
- inrättande av ett nätverk av lokalt baserade
lärocentra för kapacitetsuppbyggnad och hållbar
utveckling.
b) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 3.8 |
Regeringar bör, med hjälp av och i samarbete med berörda
internationella, icke-statliga och lokala samhällsorganisationer,
besluta om åtgärder, vilka direkt eller indirekt:
- Skapar avlönade arbetstillfällen och produktiva
sysselsättningstillfällen som är förenliga med de
landspecifika förutsättningarna, en tillräckligt stor
skala för att tillgodose framtida ökningar av
arbetskraften och för att åtgärda eftersläpningar,
- utvecklar med internationellt stöd där så är lämpligt,
en ändamålsenlig infrastruktur och ändamålsenliga
marknadsföringssystem, teknologisystem, kreditsystem och
dylikt samt de mänskliga resurser som är nödvändiga för
att genomföra ovan nämnda åtgärder och för att bredda den
resursfattiga befolkningens valmöjligheter, samt ger hög
prioritet åt grund- och yrkesutbildning,
- i betydande grad höjer den ekonomiskt effektiva
resursproduktiviteten och åtgärder som säkerställer att
den lokala befolkningen kan dra vederbörlig fördel av
resursanvändningen,
- ger inflytande åt lokala samhällsorganisationer och
människor för att göra det möjligt för dem att erhålla en
hållbar försörjning,
- leder till uppbyggnad av ett effektivt
primärvårdssystem och mödravårdssystem till vilket alla
har tillgång,
- överväger stärkandet och utformningen av rättsliga
ramar för markförvaltning, tillgång till markresurser och
jordägande - särskilt med avseende på kvinnor - och
arrendatorer,
- rehabiliterar försämrade resurser i den utsträckning
detta är praktiskt möjligt och inför politiska åtgärder
för att främja en hållbar resursanvändning för de
grundläggande mänskliga behoven,
- inrättar nya lokalt förankrade strukturer och stärker
redan existerande strukturer för att möjliggöra för den
lokala befolkningen att erhålla hållbar tillgång till de
resurser som de fattiga behöver för att övervinna
fattigdomen,
- genomför mekanismer för befolkningens inflytande -
särskilt med avseende på fattiga, i synnerhet kvinnor - i
lokala grupper för att främja en hållbar utveckling,
- genomför åtgärder, med högsta prioritet och i
överensstämmelse med landspecifika förutsättningar och
rättsordningar, för att säkerställa att kvinnor och män
har lika rätt att under frihet och ansvar besluta om hur
många barn de skall ha och med vilka intervaller, och att
de har tillgång till den information och utbildning och de
medel, där det är lämpligt, som krävs för att de skall
kunna utöva denna rättighet i överensstämmelse med sin
frihet, värdighet och sina personliga värderingar, med
beaktande av etiska och kulturella överväganden. Staterna
bör aktivt verka för att genomföra program för att införa
och stärka förebyggande och vårdande
hälsovårdsinrättningar, som bland annat bör vara
kvinnoinriktade och ledda av kvinnor och en säker och
effektiv reproduktiv hälsovård, samt rimligt prissatta och
tillgängliga tjänster för en ansvarsfull planering av
familjestorleken i överensstämmelse med individens frihet,
värdighet och personliga värderingar, med beaktande av
etiska och kulturella överväganden. Programmen bör vara
inriktade på en heltäckande hälsovård med mödravård,
utbildning och information om hälsofrågor och föräldraskap
och de bör ge alla kvinnor möjlighet att amma, åtminstone
under de första fyra månaderna efter förlossningen.
Programmen bör fullt ut stödja kvinnans produktiva och
reproduktiva roll och välfärd och bör vara särskilt
inriktade på behovet att ge alla barn en likvärdig och
förbättrad hälsovård och på behovet att minska risken för
dödlighet och sjukdom hos mödrar och barn,
- beslutar om integrerade åtgärder med sikte på en
hållbar administration av tätorter,
- åtar sig att genomföra åtgärder med sikte på
livsmedelssäkerhet och i förekommande fall
självförsörjning av livsmedel inom ramen för ett hållbart
lantbruk,
- stöder forskning om och integration av traditionella
produktionsmetoder som har visat sig vara miljömässigt
hållbara,
- aktivt söker kartlägga samt integrera verksamhet in i
den informella sektorn i ekonomin genom avskaffande av
föreskrifter och hinder som är diskriminerande mot
verksamhet i denna sektor,
- överväger tillhandahållandet av kreditfaciliteter och
andra faciliteter för den informella sektorn och för ökad
tillgång till mark för den icke jordägande delen av
befolkningen så att den kan införskaffa produktionsmedel
och få tryggad tillgång till naturresurser. I många fall
krävs särskilda överväganden beträffande kvinnorna. Det
krävs noggranna genomförbarhetsstudier för att låntagarna
skall kunna undvika skuldkriser,
- ger de fattiga tillgång till färskvatten och sanitära
anordningar, och
- ger de fattiga tillgång till primärutbildning.
c) Information och utvärdering |
|---|
| 3.9 |
Regeringar bör förbättra insamlingen av information
beträffande målgrupper och målområden för att underlätta
utformningen av målinriktade program och åtgärder som
överensstämmer med målgruppens behov och ambitioner. Utvärderingen
av sådana program bör vara könsspecifik, eftersom kvinnorna är en
särskilt eftersatt grupp.
d) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå |
|---|
| 3.10 |
Förenta Nationerna bör, genom sina berörda organ,
organisationer och församlingar, i samarbete med medlemsstaterna
och lämpliga internationella och icke-statliga organisationer
behandla undanröjande av fattigdom med högsta prioritet och bör:
- På begäran stödja regeringar och andra beslutande
instanser i utformning och genomförande av nationella
åtgärdsprogram avseende undanröjande av fattigdom och
främjande av hållbar utveckling. Åtgärdsinriktade
aktiviteter som berör ovan angivna mål, såsom undanröjande
av fattigdom, projekt och program som i förekommande fall
kompletteras med livsmedelshjälp, samt stöd till och
särskild inriktning på sysselsättning och inkomstskapande
åtgärder, bör ägnas särskild uppmärksamhet i detta
avseende,
- främja tekniskt samarbete mellan utvecklingsländer
avseende åtgärder för att undanröja fattigdom,
- stärka existerande strukturer i FN-systemet för
åtgärdssamordning avseende undanröjande av fattigdom,
inbegripet inrättande av en kontaktpunkt för
informationsutbyte och utformning och genomförande av
sådana pilotprojekt för fattigdomsbekämpning som kan
mångfaldigas,
- i samband med uppföljning av genomförandet av Agenda
21 ge hög prioritet till utvärdering av framsteg
beträffande undanröjande av fattigdom.
- undersöka ramarna för den internationella ekonomin,
inklusive resursflöden och omstruktureringsprogram, för
att säkerställa att sociala och miljömässiga hänsyn
beaktas, och i detta sammanhang se över den politik som
bedrivs av internationella organisationer, organ och
församlingar, inklusive finansiella institutioner, för att
säkerställa fortsatt tillgång till grundläggande tjänster
för fattiga och behövande, och
- främja internationellt samarbete i syfte att ta itu
med grundorsakerna till fattigdom. Utvecklingsprocessen
kommer inte att ta fart om utvecklingsländerna tyngs av
skuldsättning i utlandet, om finansieringen av
utvecklingen är otillräcklig, om handelshinder begränsar
tillträdet till marknaderna och om utvecklingsländernas
råvarupriser och handelsvillkor fortsätter att hållas på
en otillfredsställande nivå.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 3.11 |
Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden
(1993 - 2000) för att genomföra de i detta programområde angivna
åtgärderna till omkring 30 miljarder dollar inklusive 15 miljarder
dollar i bidrag eller förmånliga krediter från det internationella
samfundet. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar,
som inte har granskats av regeringarna. Denna uppskattning
överlappar andra uppskattningar i Agenda 21. De faktiska villkoren
för kostnader och finansiering, inkluderande icke-koncessionella
villkor, beror bland annat på de strategier och program som
regeringarna beslutar att genomföra.
b) Kapacitetsuppbyggnad
Nationell kapacitetsuppbyggnad för genomförande av ovan angivna
åtgärder är av avgörande betydelse och bör ges hög prioritet. Det
är särskilt viktigt att inrikta arbetet med kapacitetsuppbyggnad
på den lokala samhällsnivån för att kunna stödja ett arbete mot
hållbarhet som utgår från denna nivå och att inrätta och stärka
mekanismer som möjliggör utbyte av erfarenheter och kunskaper
mellan olika samhällsgrupper på nationell och internationell nivå.
Avsevärda krav ställs på sådana åtgärder och har samband med de
delar av Agenda 21 som behandlar nödvändigt internationellt,
finansiellt och teknologiskt stöd. |
|---|
|
| |