Kapitel 24

Globala åtgärder för kvinnor med sikte på en hållbar och rättvis utveckling

Programområde

Bakgrund

24.1Det internationella samfundet har godkänt flera handlingsplaner och konventioner som handlar om en fullständig, likaberättigad och positiv integrering av kvinnor med all verksamhet som rör utveckling, särskilt de långsiktiga strategierna för förbättring av kvinnans ställning som antogs i Nairobi,1 och betonar kvinnors deltagande i nationellt och internationellt bevarande av ekosystem och åtgärder mot miljöförstöring. Ett flertal konventioner, inklusive Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor (generalförsamlingens resolution 34/180, bilaga) och ILO- och UNESCO-konventioner har också antagits i syfte att få slut på könsdiskriminering och säkerställa tillgång för kvinnor till jord och andra resurser, utbildning och säker sysselsättning på lika villkor. 1990 års Världsdeklaration om barns överlevnad, skydd och utveckling med dess handlingsplan (A/45/625, bilaga) är också av betydelse i detta sammanhang. En förutsättning för ett effektivt genomförande av dessa program är att kvinnor deltar aktivt i den ekonomiska och politiska beslutsprocessen, vilket också är avgörande för ett framgångsrikt genomförande av Agenda 21 i sin helhet.

Mål

24.2Följande mål föreslås för nationella regeringar:

  1. Att genomföra de långsiktiga strategierna för förbättring av kvinnans ställning som antogs i Nairobi, särskilt vad gäller kvinnors deltagande i nationellt och internationellt bevarande av ekosystem och åtgärder mot miljöförstöring,

  2. att öka andelen kvinnor bland beslutsfattare, planerare, tekniska rådgivare, företagsledare och rådgivningspersonal på miljö- och utvecklingsområdet,

  3. att överväga att före år 2000 utarbeta och utfärda en strategi för förändringar som är nödvändiga för att avskaffa konstitutionella, rättsliga, administrativa, kulturella, beteendemässiga, sociala och ekonomiska hinder för kvinnors deltagande i full utsträckning i en hållbar utveckling och i det offentliga livet,

  4. att senast år 1995 skapa mekanismer på nationell, regional och internationell nivå för att utvärdera genomförandet och effekterna av utvecklings- och miljöpolitik och program för kvinnor och att säkerställa att kvinnor bidrar till att uppnå och får del av de fördelar som uppnås,

  5. att utvärdera, se över, revidera och genomföra, allt efter omständigheterna, läroplaner och undervisningsmaterial i syfte att inom formell och annan utbildning samt utbildningsanstalter främja spridning till både kvinnor och män av kunskaper som är av betydelse för jämställdhet och värdering av kvinnornas roll, i samarbete med icke-statliga organisationer,

  6. att utforma och genomföra en tydlig regeringspolitik och nationella riktlinjer, strategier och planer för att uppnå jämställdhet inom alla delar av samhället, inbegripet främjande av läs- och skrivkunnighet, utbildning, yrkesutbildning, näring och hälsa för kvinnor och deltagande i nyckelställningar inom beslutsprocessen och i miljö-vårdsförvaltning, särskilt vad gäller kvinnors tillgång till resurser, genom att underlätta bättre tillgång till alla former av krediter, särskilt inom den informella sektorn, och åtgärder för att säkerställa kvinnors rätt att äga jord och få tillgång till insatsvaror för jordbruket och jordbruksredskap,

  7. att med hänsyn till de särskilda förhållandena i varje land prioritera genomförande av åtgärder för att säkerställa att kvinnor och män har samma rätt att under frihet och ansvar besluta om hur många barn de skall ha och med vilka mellanrum samt att de har tillgång till information, utbildning och medel så att de kan utöva denna rätt utan inskränkning i deras frihet, värdighet och personliga värderingar,

  8. att överväga att anta, stärka och genomföra lagstiftning som förbjuder våld mot kvinnor och vidta alla nödvändiga administrativa och sociala åtgärder och åtgärder inom utbildningsväsendet för att avskaffa våld mot kvinnor i alla dess former.

Åtgärder
24.3Regeringar bör aktivt verka för att genomföra följande:

  1. Åtgärder för att se över sin politik och utarbeta planer för att öka andelen kvinnor som deltar som beslutsfattare, planerare, chefer, forskare och tekniska rådgivare i utformning, utveckling och genomförande av politik och program för en hållbar utveckling,

  2. åtgärder för att stärka och skapa förutsättningar för kvinnobyråer, icke-statliga kvinnoorganisationer och kvinnogrupper att bidra till att förbättra kapacitet för en hållbar utveckling,

  3. åtgärder för att avskaffa analfabetism bland kvinnor och öka inskrivningen av kvinnor och flickor i läroanstalter, främja målet att flickor och kvinnor skall ha allmän tillgång till grundskole- och gymnasieutbildning och öka utbildningsmöjligheterna för kvinnor och flickor inom vetenskap och teknik, särskilt inom högre utbildning,

  4. program för att främja en minskning av kvinnors och flickors tunga arbetsbörda i och utanför hemmet genom att regeringar, lokala myndigheter, arbetsgivare och andra lämpliga organisationer inrättar fler daghem med överkomliga avgifter och genom att kvinnor och män delar på hushållsarbetet på lika villkor och program för att främja användning av miljöanpassad teknik som har utformats, utvecklats och förbättrats i samråd med kvinnor samt tillgång till rent vatten, en effektiv bränsleförsörjning och acceptabla sanitära anl äggningar,

  5. program för att införa och stärka förebyggande och kurativ hälsovård, som omfattar hälsovård i samband med barnafödande som är kvinnoinriktad, kvinnostyrd, säker och effektiv samt överkomlig, tillgänglig och ansvarsfull planering av familjestorlek och familjehälsovård utan inskränkning i kvinnors frihet, värdighet och personliga värderingar. Programmen bör vara inriktade på att tillhandahålla heltäckande hälsovård, inklusive prenatal vård, utbildning och information om hälsa och ansvarsfullt föräldraskap, och bör ge alla kvinnor möjlighet att amma sina barn åtminstone under de första fyra månaderna efter födseln. Programmen bör till fullo stödja kvinnors produktiva och reproduktiva roll och välbefinnande och bör särskilt uppmärksamma behovet att ge alla barn likvärdig och förbättrad hälsovård samt minska risken för dödlighet och sjukdomar hos mödrar och barn,

  6. program för att stödja och stärka jämställdhet på arbetsmarknaden och en rättvis lön för kvinnor inom de formella och informella sektorerna med fungerande ekonomiska, politiska och sociala stöd-system och tjänster, inklusive barnomsorg, särskilt daghem och föräldraledighet och lika tillgång till krediter, jord och andra naturliga resurser,

  7. program för att skapa banksystem på landsbygden i syfte att underlätta och öka landsbygdskvinnors tillgång till krediter och till insatsvaror för jordbruket och jordbruksredskap,

  8. program för att utveckla konsumentmedvetenhet och aktivt deltagande av kvinnor, med betoning av deras avgörande roll för att åstadkomma de förändringar som behövs för att minska eller avskaffa ohållbara konsumtions- och produktionsmönster, särskilt i industriländerna, för att uppmuntra till investeringar i miljöanpassad produktion och främja en miljömässigt och socialt positiv industriutveckling,

  9. program för att avskaffa svårutrotade negativa bilder, stereotyper, attityder och fördomar mot kvinnor genom förändringar av socialiseringsmönster, medierna, reklam samt formell och annan utbildning,

  10. åtgärder för att följa upp utvecklingen på dessa områden, inklusive utarbetande av en gransknings- och utvärderingsrapport innehållande rekommendationer som skall läggas fram för Världskonferensen om kvinnor år 1995.

24.4Regeringar uppmanas att ratificera alla konventioner om kvinnor, om de inte redan har gjort detta. De som har ratificerat konventioner bör införa rättsliga, konstitutionella och administrativa förfaranden för att införliva de överenskomna rättigheterna med nationell lagstiftning och bör anta åtgärder för att förverkliga dessa i syfte att stärka kvinnors rättsliga kapacitet för deltagande i full omfattning och på lika villkor i beslut om en hållbar utveckling.
24.5Stater som är parter i Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor bör senast år 2000 se över och föreslå ändringar i denna i avsikt att stärka de delar av konventionen som berör miljö och utveckling, med särskilt beaktande av frågan om tillgång och berättigande till naturresurser, teknik, kreativa banktjänster och billiga bostäder samt åtgärder mot föroreningar och gifter i hemmet och på arbetsplatsen. Parterna bör också klarlägga konventionens tillämplighet vad gäller miljö- och utvecklingsfrågor och begära att Kommittén för avskaffande av diskriminering mot kvinnor utarbetar riktlinjer om hur sådana frågor skall rapporteras, vilket krävs enligt vissa artiklar i konventionen.

A. Frågor som kräver skyndsamma åtgärder

24.6Länder bör skyndsamt vidta åtgärder för att avvärja den snabba miljömässiga och ekonomiska förstöring som pågår i utvecklingsländerna och som oftast påverkar kvinnor och barn på landsbygden, som drabbas av torka, ökenspridning och avskogning, väpnade konflikter, naturkatastrofer, giftigt avfall och verkningarna av användningen av olämpliga jordbrukskemikalier.
24.7För att uppnå dessa mål bör kvinnor delta i full utsträckning i beslutsprocessen och i genomförande av åtgärder för en hållbar utveckling.

B. Forskning, datainsamling och spridning av information

24.8Länder bör, i samarbete med akademiska institutioner och lokala kvinnliga forskare, utveckla databaser på grundval av jämställdhetskriterier, informationssystem och forskning och politiska analyser inriktade på allmänt och aktivt deltagande för följande områden:

  1. Kvinnors kunskaper och erfarenheter av förvaltning och bevarande av naturresurser, vilka skall tillföras databaser och informationssystem för hållbar utveckling,

  2. effekterna på kvinnor av strukturanpassningsprogram. I forskningen om strukturanpassningsprogram bör särskild uppmärksamhet riktas på de effekter som drabbar kvinnor hårdast, bl.a. nedskärningar av social service, utbildning och hälsovård och avskaffandet av subventioner på mat och bränsle,

  3. effekterna på kvinnor av miljöförstöring, särskilt torka, ökenspridning, giftiga kemikalier och väpnade konflikter,

  4. analyser av de strukturella sambanden mellan relationerna mellan könen och miljö- och utvecklingsfrågor,

  5. inberäkning av värdet av obetalt arbete, inklusive sådant som för närvarande betecknas som "hemarbete", i mekanismer för resursredovisning för att ge en klarare bild av värdet av kvinnors bidrag till ekonomin, på grundval av de reviderade riktlinjerna för FN-systemets nationalräkenskaper som skall utkomma 1993,

  6. åtgärder för att utveckla miljöanalyser, sociala analyser och analyser av olika effekter på kvinnor och män som ett nödvändigt steg i utveckling och övervakning av program och politik,

  7. program för att skapa utbildnings-, forsknings- och resurscentra på landsbygden och i städerna i såväl de utvecklade länderna som utvecklingsländerna som kan tjäna syftet att informera kvinnor om miljöanpassad teknik.

C. Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
24.9 somFN:s generalsekreterare bör granska hur väl alla FN-institutioner, inbegripet sådana med särskild inriktning på kvinnans roll, uppfyller utvecklings- och miljömål och avge rekommendationer om förstärkning av deras kapacitet. Institutioner som särskilt skall uppmärksammas i detta sammanhang är bl.a. FN:s kvinnokommission och dess sekretariat (vid FN:s Center för social utveckling och humanitära frågor i Wien), Förenta nationernas utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM), Internationella forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnornas utveckling (INSTRAW) och de regionala kommissionernas kvinnoprogram. Vid granskningen bör övervägas hur miljö- och utvecklingsprogrammen inom varje FN-organ kan stärkas för att genomföra Agenda 21 och hur kvinnofrågor kan införlivas med program och beslut om en hållbar utveckling.
24.10Varje organ inom FN-systemet bör se över antalet kvinnor på höga poster inom beslutsprocessen och, där så är lämpligt, anta program för att öka detta antal i enlighet med Ekonomiska och sociala rådets resolution 1991/17 om förbättring av kvinnors status inom sekretariatet.
24.11UNIFEM bör inleda regelbundna samråd med givarländerna, i samarbete med UNICEF, med sikte på att främja operativa program och projekt om hållbar utveckling som kan stärka kvinnors deltagande, särskilt vad gäller kvinnor med låga inkomster, i hållbar utveckling och i beslutsprocessen. UNDP bör utse en kontaktperson för kvinnor vad gäller utvecklings- och miljöfrågor inom vart och ett av dess representantkontor för att ge information och främja utbyte av erfarenheter och information inom dessa områden. FN-organ, regeringar och icke-statliga organisationer som deltar i uppföljningen av konferensen och genomförandet av Agenda 21 bör tillförsäkra att jämställdhetshänsyn beaktas i full utsträckning i all politik och samtliga program och åtgärder.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

24.12Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 40 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

  1. Rapport från Världskonferensen för granskning och utvärdering av resultaten av FN:s kvinnoårtionde: jämlikhet, utveckling och fred, Nairobi 15-26 juli 1985 (FN:s skriftserie, försäljningsnr. E.85.IV.10), kap. I, avsnitt A.

Kapitel 23InnehållKapitel 25