Kapitel 24
| Globala åtgärder för kvinnor med sikte på en hållbar och rättvis
utveckling |
|---|
|
| Programområde
Bakgrund |
| 24.1 | Det internationella samfundet har godkänt flera
handlingsplaner och konventioner som handlar om en fullständig,
likaberättigad och positiv integrering av kvinnor med all
verksamhet som rör utveckling, särskilt de långsiktiga
strategierna för förbättring av kvinnans ställning som antogs i
Nairobi,1 och betonar kvinnors deltagande i nationellt och
internationellt bevarande av ekosystem och åtgärder mot
miljöförstöring. Ett flertal konventioner, inklusive Konventionen
om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor
(generalförsamlingens resolution 34/180, bilaga) och ILO- och
UNESCO-konventioner har också antagits i syfte att få slut på
könsdiskriminering och säkerställa tillgång för kvinnor till jord
och andra resurser, utbildning och säker sysselsättning på lika
villkor. 1990 års Världsdeklaration om barns överlevnad, skydd och
utveckling med dess handlingsplan (A/45/625, bilaga) är också av
betydelse i detta sammanhang. En förutsättning för ett effektivt
genomförande av dessa program är att kvinnor deltar aktivt i den
ekonomiska och politiska beslutsprocessen, vilket också är
avgörande för ett framgångsrikt genomförande av Agenda 21 i sin
helhet.
Mål |
|---|
| 24.2 | Följande mål föreslås för nationella regeringar:
- Att genomföra de långsiktiga strategierna för
förbättring av kvinnans ställning som antogs i Nairobi,
särskilt vad gäller kvinnors deltagande i nationellt och
internationellt bevarande av ekosystem och åtgärder mot
miljöförstöring,
- att öka andelen kvinnor bland beslutsfattare,
planerare, tekniska rådgivare, företagsledare och
rådgivningspersonal på miljö- och utvecklingsområdet,
- att överväga att före år 2000 utarbeta och utfärda en
strategi för förändringar som är nödvändiga för att
avskaffa konstitutionella, rättsliga, administrativa,
kulturella, beteendemässiga, sociala och ekonomiska hinder
för kvinnors deltagande i full utsträckning i en hållbar
utveckling och i det offentliga livet,
- att senast år 1995 skapa mekanismer på nationell,
regional och internationell nivå för att utvärdera
genomförandet och effekterna av utvecklings- och
miljöpolitik och program för kvinnor och att säkerställa
att kvinnor bidrar till att uppnå och får del av de
fördelar som uppnås,
- att utvärdera, se över, revidera och genomföra, allt
efter omständigheterna, läroplaner och
undervisningsmaterial i syfte att inom formell och annan
utbildning samt utbildningsanstalter främja spridning till
både kvinnor och män av kunskaper som är av betydelse för
jämställdhet och värdering av kvinnornas roll, i samarbete
med icke-statliga organisationer,
- att utforma och genomföra en tydlig regeringspolitik
och nationella riktlinjer, strategier och planer för att
uppnå jämställdhet inom alla delar av samhället,
inbegripet främjande av läs- och skrivkunnighet,
utbildning, yrkesutbildning, näring och hälsa för kvinnor
och deltagande i nyckelställningar inom beslutsprocessen
och i miljö-vårdsförvaltning, särskilt vad gäller kvinnors
tillgång till resurser, genom att underlätta bättre
tillgång till alla former av krediter, särskilt inom den
informella sektorn, och åtgärder för att säkerställa
kvinnors rätt att äga jord och få tillgång till
insatsvaror för jordbruket och jordbruksredskap,
- att med hänsyn till de särskilda förhållandena i varje
land prioritera genomförande av åtgärder för att
säkerställa att kvinnor och män har samma rätt att under
frihet och ansvar besluta om hur många barn de skall ha
och med vilka mellanrum samt att de har tillgång till
information, utbildning och medel så att de kan utöva
denna rätt utan inskränkning i deras frihet, värdighet och
personliga värderingar,
- att överväga att anta, stärka och genomföra
lagstiftning som förbjuder våld mot kvinnor och vidta alla
nödvändiga administrativa och sociala åtgärder och
åtgärder inom utbildningsväsendet för att avskaffa våld
mot kvinnor i alla dess former.
Åtgärder |
|---|
| 24.3 | Regeringar bör aktivt verka för att genomföra följande:
- Åtgärder för att se över sin politik och utarbeta
planer för att öka andelen kvinnor som deltar som
beslutsfattare, planerare, chefer, forskare och tekniska
rådgivare i utformning, utveckling och genomförande av
politik och program för en hållbar utveckling,
- åtgärder för att stärka och skapa förutsättningar för
kvinnobyråer, icke-statliga kvinnoorganisationer och
kvinnogrupper att bidra till att förbättra kapacitet för
en hållbar utveckling,
- åtgärder för att avskaffa analfabetism bland kvinnor
och öka inskrivningen av kvinnor och flickor i
läroanstalter, främja målet att flickor och kvinnor skall
ha allmän tillgång till grundskole- och gymnasieutbildning
och öka utbildningsmöjligheterna för kvinnor och flickor
inom vetenskap och teknik, särskilt inom högre
utbildning,
- program för att främja en minskning av kvinnors och
flickors tunga arbetsbörda i och utanför hemmet genom att
regeringar, lokala myndigheter, arbetsgivare och andra
lämpliga organisationer inrättar fler daghem med
överkomliga avgifter och genom att kvinnor och män delar
på hushållsarbetet på lika villkor och program för att
främja användning av miljöanpassad teknik som har
utformats, utvecklats och förbättrats i samråd med kvinnor
samt tillgång till rent vatten, en effektiv
bränsleförsörjning och acceptabla sanitära anl äggningar,
- program för att införa och stärka förebyggande och
kurativ hälsovård, som omfattar hälsovård i samband med
barnafödande som är kvinnoinriktad, kvinnostyrd, säker och
effektiv samt överkomlig, tillgänglig och ansvarsfull
planering av familjestorlek och familjehälsovård utan
inskränkning i kvinnors frihet, värdighet och personliga
värderingar. Programmen bör vara inriktade på att
tillhandahålla heltäckande hälsovård, inklusive prenatal
vård, utbildning och information om hälsa och ansvarsfullt
föräldraskap, och bör ge alla kvinnor möjlighet att amma
sina barn åtminstone under de första fyra månaderna efter
födseln. Programmen bör till fullo stödja kvinnors
produktiva och reproduktiva roll och välbefinnande och bör
särskilt uppmärksamma behovet att ge alla barn likvärdig
och förbättrad hälsovård samt minska risken för dödlighet
och sjukdomar hos mödrar och barn,
- program för att stödja och stärka jämställdhet på
arbetsmarknaden och en rättvis lön för kvinnor inom de
formella och informella sektorerna med fungerande
ekonomiska, politiska och sociala stöd-system och
tjänster, inklusive barnomsorg, särskilt daghem och
föräldraledighet och lika tillgång till krediter, jord och
andra naturliga resurser,
- program för att skapa banksystem på landsbygden i
syfte att underlätta och öka landsbygdskvinnors tillgång
till krediter och till insatsvaror för jordbruket och
jordbruksredskap,
- program för att utveckla konsumentmedvetenhet och
aktivt deltagande av kvinnor, med betoning av deras
avgörande roll för att åstadkomma de förändringar som
behövs för att minska eller avskaffa ohållbara
konsumtions- och produktionsmönster, särskilt i
industriländerna, för att uppmuntra till investeringar i
miljöanpassad produktion och främja en miljömässigt och
socialt positiv industriutveckling,
- program för att avskaffa svårutrotade negativa bilder,
stereotyper, attityder och fördomar mot kvinnor genom
förändringar av socialiseringsmönster, medierna, reklam
samt formell och annan utbildning,
- åtgärder för att följa upp utvecklingen på dessa
områden, inklusive utarbetande av en gransknings- och
utvärderingsrapport innehållande rekommendationer som
skall läggas fram för Världskonferensen om kvinnor år
1995.
|
|---|
| 24.4 | Regeringar uppmanas att ratificera alla konventioner om
kvinnor, om de inte redan har gjort detta. De som har ratificerat
konventioner bör införa rättsliga, konstitutionella och
administrativa förfaranden för att införliva de överenskomna
rättigheterna med nationell lagstiftning och bör anta åtgärder för
att förverkliga dessa i syfte att stärka kvinnors rättsliga
kapacitet för deltagande i full omfattning och på lika villkor i
beslut om en hållbar utveckling. |
|---|
| 24.5 | Stater som är parter i Konventionen om avskaffande av alla
former av diskriminering mot kvinnor bör senast år 2000 se över
och föreslå ändringar i denna i avsikt att stärka de delar av
konventionen som berör miljö och utveckling, med särskilt
beaktande av frågan om tillgång och berättigande till
naturresurser, teknik, kreativa banktjänster och billiga bostäder
samt åtgärder mot föroreningar och gifter i hemmet och på
arbetsplatsen. Parterna bör också klarlägga konventionens
tillämplighet vad gäller miljö- och utvecklingsfrågor och begära
att Kommittén för avskaffande av diskriminering mot kvinnor
utarbetar riktlinjer om hur sådana frågor skall rapporteras,
vilket krävs enligt vissa artiklar i konventionen.
A. Frågor som kräver skyndsamma åtgärder |
|---|
| 24.6 | Länder bör skyndsamt vidta åtgärder för att avvärja den
snabba miljömässiga och ekonomiska förstöring som pågår i
utvecklingsländerna och som oftast påverkar kvinnor och barn på
landsbygden, som drabbas av torka, ökenspridning och avskogning,
väpnade konflikter, naturkatastrofer, giftigt avfall och
verkningarna av användningen av olämpliga jordbrukskemikalier. |
|---|
| 24.7 | För att uppnå dessa mål bör kvinnor delta i full
utsträckning i beslutsprocessen och i genomförande av åtgärder för
en hållbar utveckling.
B. Forskning, datainsamling och spridning av information |
|---|
| 24.8 | Länder bör, i samarbete med akademiska institutioner och
lokala kvinnliga forskare, utveckla databaser på grundval av
jämställdhetskriterier, informationssystem och forskning och
politiska analyser inriktade på allmänt och aktivt deltagande för
följande områden:
- Kvinnors kunskaper och erfarenheter av förvaltning och
bevarande av naturresurser, vilka skall tillföras
databaser och informationssystem för hållbar utveckling,
- effekterna på kvinnor av strukturanpassningsprogram. I
forskningen om strukturanpassningsprogram bör särskild
uppmärksamhet riktas på de effekter som drabbar kvinnor
hårdast, bl.a. nedskärningar av social service, utbildning
och hälsovård och avskaffandet av subventioner på mat och
bränsle,
- effekterna på kvinnor av miljöförstöring, särskilt
torka, ökenspridning, giftiga kemikalier och väpnade
konflikter,
- analyser av de strukturella sambanden mellan
relationerna mellan könen och miljö- och
utvecklingsfrågor,
- inberäkning av värdet av obetalt arbete, inklusive
sådant som för närvarande betecknas som "hemarbete", i
mekanismer för resursredovisning för att ge en klarare
bild av värdet av kvinnors bidrag till ekonomin, på
grundval av de reviderade riktlinjerna för FN-systemets
nationalräkenskaper som skall utkomma 1993,
- åtgärder för att utveckla miljöanalyser, sociala
analyser och analyser av olika effekter på kvinnor och män
som ett nödvändigt steg i utveckling och övervakning av
program och politik,
- program för att skapa utbildnings-, forsknings- och
resurscentra på landsbygden och i städerna i såväl de
utvecklade länderna som utvecklingsländerna som kan tjäna
syftet att informera kvinnor om miljöanpassad teknik.
C. Samarbete och samordning på internationell och regional
nivå |
|---|
| 24.9 som | FN:s generalsekreterare bör granska hur väl alla
FN-institutioner, inbegripet sådana med särskild inriktning på
kvinnans roll, uppfyller utvecklings- och miljömål och avge
rekommendationer om förstärkning av deras kapacitet. Institutioner
som särskilt skall uppmärksammas i detta sammanhang är bl.a. FN:s
kvinnokommission och dess sekretariat (vid FN:s Center för social
utveckling och humanitära frågor i Wien), Förenta nationernas
utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM), Internationella forsknings-
och utbildningsinstitutet för kvinnornas utveckling (INSTRAW) och
de regionala kommissionernas kvinnoprogram. Vid granskningen bör
övervägas hur miljö- och utvecklingsprogrammen inom varje FN-organ
kan stärkas för att genomföra Agenda 21 och hur kvinnofrågor kan
införlivas med program och beslut om en hållbar utveckling. |
|---|
| 24.10 | Varje organ inom FN-systemet bör se över antalet kvinnor på
höga poster inom beslutsprocessen och, där så är lämpligt, anta
program för att öka detta antal i enlighet med Ekonomiska och
sociala rådets resolution 1991/17 om förbättring av kvinnors
status inom sekretariatet. |
|---|
| 24.11 | UNIFEM bör inleda regelbundna samråd med givarländerna, i
samarbete med UNICEF, med sikte på att främja operativa program
och projekt om hållbar utveckling som kan stärka kvinnors
deltagande, särskilt vad gäller kvinnor med låga inkomster, i
hållbar utveckling och i beslutsprocessen. UNDP bör utse en
kontaktperson för kvinnor vad gäller utvecklings- och miljöfrågor
inom vart och ett av dess representantkontor för att ge
information och främja utbyte av erfarenheter och information inom
dessa områden. FN-organ, regeringar och icke-statliga
organisationer som deltar i uppföljningen av konferensen och
genomförandet av Agenda 21 bör tillförsäkra att
jämställdhetshänsyn beaktas i full utsträckning i all politik och
samtliga program och åtgärder.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 24.12 | Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år
(1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta
kapitel till ca. 40 miljoner dollar från det internationella
samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här
endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av
regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren,
inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka
strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra. |
|---|
|
- Rapport från Världskonferensen för granskning och
utvärdering av resultaten av FN:s kvinnoårtionde: jämlikhet,
utveckling och fred, Nairobi 15-26 juli 1985 (FN:s
skriftserie, försäljningsnr. E.85.IV.10), kap. I, avsnitt A.
|
|
| |