Kapitel 22

Säker och miljöanpassad hantering av radioaktivt avfall
Programområden

Att främja en säker och miljöanpassad hantering av radioaktivt avfall

Bakgrund
22.1Radioaktivt avfall produceras såväl inom kärnbränslecykeln som inom andra tillämpningar där klyvbart material används (t.ex. radionuklider inom medicin, forskning och industri). Strålnings- och säkerhetsrisken från radioaktivt avfall varierar mellan mycket liten i kortlivat, lågaktivt avfall och mycket stor vad gäller högaktivt avfall. Varje år produceras ca 200 000 m3 lågaktivt och medelaktivt avfall och 10 000 m3 högaktivt avfall (och dessutom använt kärnbränsle för slutförvaring) från kärnkraftverk i hela världen. Dessa volymer ökar i takt med att fler kärnreaktorer tas i bruk och avvecklas och användningen av radionuklider ökar. Det högaktiva avfallet innehåller ca 99% av radionukliderna och utgör följaktligen den största strålningsrisken. Avfallsmängderna från annan användning av klyvbara material är mycket mindre, normalt några tiotals kubikmeter eller mindre per år och land. Koncentrationen av aktivitet, särskilt inom slutna strålkällor, kan dock vara mycket hög, vilket gör det nödvändigt med mycket stränga strålskyddsåtgärder. Ökningen av avfallsmängderna bör följas kontinuerligt och noggrant.
22.2En säker och miljöanpassad hantering av radioaktivt avfall, inklusive dess minimering, transport och hantering, är viktig med hänsyn till avfallets egenskaper. I de flesta länder med ett utbyggt kärnenergiprogram har tekniska och administrativa åtgärder vidtagits för att genomföra ett avfallshanteringssystem. I många andra länder, där ett kärnenergiprogram fortfarande är på förberedelsestadiet eller där klyvbara material endast används inom andra tillämpningar, behövs ändå sådana system.

Mål
22.3Målet för detta programområde är att säkerställa att radioaktivt avfall behandlas, transporteras, lagras och hanteras på ett säkert sätt för att skydda människors hälsa och miljön inom ramen för en interaktiv och integrerad syn på hantering och säkerhet vad gäller radioaktivt avfall.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor
22.4Stater bör, i samarbete med berörda internationella organisationer, där så är lämpligt:

  1. Främja politik och praktiska åtgärder för att minimera och begränsa, där så är lämpligt, produktion av radioaktivt avfall och sörja för säker upparbetning, lagring, transport och förvaring,

  2. stödja ansträngningar inom IAEA att utarbeta och utfärda säkerhetskrav eller riktlinjer och uppförandekoder beträffande radioaktivt avfall som en internationellt accepterad basis för säker och miljöanpassad hantering och förvaring av radioaktivt avfall,

  3. främja i alla länder, särskilt utvecklingsländerna, säker lagring, transport och hantering av radioaktivt avfall, inbegripet använda strålkällor och använt bränsle från kärnreaktorer, avsedda för slutförvaring genom att underlätta överföring av lämplig teknik till dessa länder och/eller återsändning till strålkällornas leverantör efter användning i enlighet med gällande internationella bestämmelser eller riktlinjer,

  4. främja lämplig planering, inklusive miljökonsekvensbedömningar där så är lämpligt, för säker och miljöanpassad hantering av radioaktivt avfall, inbegripet krisberedskap, lagring, transport och förvaring, före och efter aktiviteter som producerar sådant avfall.

b) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
22.5Stater bör, i samarbete med berörda internationella organisationer, där så är lämpligt:

  1. I samarbete med vederbörande internationella organisationer med ansvar för olika transportmedel, öka sina ansträngningar för att tillämpa IAEA:s uppförandekod för gränsöverskridande transporter av radioaktivt avfall, aktivt följa problematiken vad gäller sådana transporter, och därvid bl.a. överväga behovet av att sluta ett rättsligt bindande instrument på detta område,

  2. anmoda Londonkonventionen om dumpning att påskynda arbetet med att avsluta sina studier om möjligheten av att ersätta det nuvarande frivilliga moratoriet på utsläpp av lågaktivt radioaktivt avfall till havs med ett förbud, med beaktande av försiktighetsprincipen, i syfte att snarast fatta ett välgrundat beslut i denna fråga,

  3. inte främja eller tillåta lagring eller deponering av högaktivt, medelaktivt eller lågaktivt radioaktivt avfall nära havsmiljöer utan att ha konstaterat att det föreligger vetenskapliga resultat, pres-terade i enlighet med gällande internationellt överenskomna principer och riktlinjer, som visar att sådan lagring eller deponering inte utgör en oacceptabel risk för människor eller havsmiljön och inte inkräktar på annan legitim användning av havet; försiktighetsprincipen bör tillämpas där så är lämpligt vid dessa överväganden,

  4. inte exportera radioaktivt avfall till länder som, individuellt eller i enlighet med internationella överenskommelser, förbjuder import av sådant avfall, t.ex. parterna i Bamakokonventionen om förbud mot införsel till Afrika och kontroll av gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall i Afrika, 4:e Lom`konventionen eller andra konventioner på detta område som innehåller sådana förbud,

  5. i enlighet med internationell rätt respektera beslut, i den mån de gäller staten i fråga, som fattas av parter i andra regionala miljökonventioner angående andra aspekter av säker och miljöanpassad hantering av radioaktivt avfall.

Medel för genomfaörande

a) Finansiering och kostnadsberäkning
22.6Kostnaderna på nationell nivå för hantering och förvaring av radioaktivt avfall är stora och kommer att variera beroende på vilken teknik som används.
22.7Konferenssekretariatet har beräknat de internationella organisationernas totalkostnad per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 8 miljoner dollar. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel
22.8Stater bör, i samarbete med internationella organisationer, där så är lämpligt:

  1. Främja forskning och utveckling vad gäller metoder för säker och miljöanpassad behandling, upparbetning och förvaring, inklusive djupgeologisk förvaring av högaktivt radioaktivt avfall,

  2. genomföra forskning och utvärderingsprogram i syfte att utvärdera hälso- och miljöeffekterna av hantering av radioaktivt avfall.

c) Kapacitetsuppbyggnad, inklusive kunskapsutveckling
22.9Stater bör, i samarbete med berörda internationella organisationer, där så är lämpligt, ge bistånd till utvecklingsländerna för att skapa och/eller stärka infrastruktur för hantering av radioaktivt avfall, inklusive lagstiftning, organisationer, utbildad arbetskraft och anläggningar för hantering, upparbetning, lagring och förvaring av avfall som produceras vid annan användning av klyvbara material än kärnenergiproduktion.
Kapitel 21InnehållKapitel 23