Kapitel 21
| Miljöanpassad hantering av fast avfall och avloppsvatten |
|---|
|
| Inledning |
| 21.1 | Kapitlet om miljöanpassad hantering av fast avfall har
tagits med i Agenda 21 som svar på generalförsamlingens resolution
44/228, avsnitt I, punkt 3, där generalförsamlingen framhöll att
konferensen borde utarbeta strategier och åtgärder för att hejda
och vända följderna av miljöförstöring som ett bidrag till ökade
nationella och internationella insatser för att främja en hållbar
och miljöanpassad utveckling i alla länder och på avsnitt I, punkt
12 g) i samma resolution, där generalförsamlingen framhöll att en
miljöanpassad avfallshantering är en av de viktigaste
miljöfrågorna när det gäller att bevara jordens miljö och uppnå en
miljöanpassad och hållbar utveckling i alla länder. |
|---|
| 21.2 | De programområden som ingår i detta kapitel i Agenda 21
hänger nära samman med följande programområden i andra kapitel i
Agenda 21:
- Skydd av kvalitet och tillgång på färskvattensresurser (kap.
18)
- Att främja en hållbar utveckling av boende och bebyggelse (kap.
7)
- Att skydda och främja människors hälsa (kap. 6)
- Förändring konsumtionsmönster (kap. 4)
|
|---|
| 21.3 | Med "fast avfall" förstås i detta kapitel allt
hushållsavfall och avfall som inte är miljöfarligt, t.ex.
kommersiellt och institutionellt avfall, gatsopor och byggavfall.
I vissa länder hanterar systemet för avfallshantering också hand
om mänskligt avfall som t.ex. exkrementer, aska från
förbränningsanläggningar, slam från septiska tankar och slam från
reningsverk. Om detta avfall har miljöfarliga egenskaper bör det
behandlas som miljöfarligt avfall. |
|---|
| 21.4 | Miljöanpassad avfallshantering måste gå utöver en säker
kvittblivning eller återvinning av det avfall som har producerats
och söka komma till rätta med grundorsaken till problemet genom
att söka ändra ohållbara produktions- och konsumtionsmönster.
Detta innebär tillämpning av konceptet integrerad
livscykelhantering, vilket erbjuder ett unikt tillfälle att förena
utveckling och miljövård. |
|---|
| 21.5 | De nödvändiga åtgärderna bör därför grundas på en
rangordning mellan olika mål och koncentreras till de fyra
viktigaste programområdena för avfallshantering, dvs.:
- Att minimera avfallsmängderna,
- att maximera miljöanpassad återanvändning och
återvinning av avfall,
- att främja miljöanpassad avfallshantering,
- att bygga ut system för avfallshantering.
|
|---|
| 21.6 | Dessa fyra programområden hör ihop och stöder varandra och
måste därför integreras för att bilda en heltäckande och
miljöanpassad ram för hantering av fast hushållsavfall. Betoningen
inom vart och ett av dessa fyra programområden växlar beroende på
de lokala, sociala, ekonomiska och fysiska förhållandena, den
mängd avfall som produceras och dess sammansättning. Alla
samhällssektorer bör delta i åtgärderna inom samtliga
programområden.
Programområden
A. Att minimera avfallsmängderna
Bakgrund |
|---|
| 21.7 | Till följd av ohållbara produktions- och konsumtionsmönster
ökar mängden och mångfalden av svårnedbrytbart avfall i en aldrig
tidigare skådad takt. Denna tendens kan leda till en betydande
ökning av avfallsmängderna vid sekelskiftet och de kan komma att
öka med fyra eller fem gånger till år 2025. En förebyggande
avfallshantering inriktad på att ändra levnadsmönster och
produktions- och konsumtionsmönster erbjuder det bästa
alternativet för att vända trenden.
Mål |
|---|
| 21.8 | Målen för detta programområde är:
- Att stabilisera eller minska produktion av avfall för
sluthantering inom en överenskommen tidsram genom att
ställa upp mål baserade på avfallets vikt, volym och
sammansättning och att införa sortering för att underlätta
återvinning och återanvändning,
- att stärka metoder för att bedöma förändringar i
avfallets kvantitet och sammansättning i avsikt att
utarbeta en operativ politik för minimering av
avfallsmängden med utnyttjande av ekonomiska eller andra
styrmedel för att åstadkomma en positiv anpassning av
produktions- och konsumtionsmönster.
|
|---|
| 21.9 | Regeringar bör, allt efter kapacitet och tillgängliga
resurser och i samarbete med FN och andra berörda organisationer,
där så är lämpligt,
- Senast år 2000 säkerställa tillräcklig nationell,
regional och internationell kapacitet för att bedöma,
behandla och övervaka information om avfallsutvecklingen
och genomföra en politik för att minimera
avfallsmängderna,
- senast år 2000 införa en politik i alla industriländer
för att stabilisera produktionen av avfall för
sluthantering, inklusive per capita-avfall (där detta
begrepp används), på den nivå som råder då eller, om det
är praktiskt genomförbart, minska produktionen; även
utvecklingsländerna bör inrikta sig på detta mål utan att
äventyra sina utvecklingsmöjligheter,
- senast år 2000 tillämpa i alla länder, särskilt i
industriländerna, program för att minska produktion av
avfall från jordbrukskemikalier, containrar och
förpackningar, som inte klassas som miljöfarligt.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 21.10 | Regeringar bör starta program för att uppnå en hållbar
minimering av avfallsproduktion. Icke-statliga organisationer och
konsumentgrupper bör uppmuntras att delta i sådana program, som
vid behov kan upprättas i samarbete med internationella
organisationer. Dessa program bör, där så är möjligt, bygga på
befintlig eller planerad verksamhet och bör
- Utveckla och stärka den nationella kapaciteten för
forskning och utformning av miljöanpassad teknik och
omfatta åtgärder för att minska avfallet så mycket som
möjligt,
- införa incitament för att anpassa ohållbara
produktions- och konsumtionsmönster,
- vid behov utarbeta nationella planer för att minimera
avfallsproduktion som ett led i övergripande nationella
utvecklingsplaner,
- betona behovet av avfallsminimering vad gäller
upphandling inom FN-systemet.
b) Information |
|---|
| 21.11 | Övervakning är en viktig förutsättning för att följa
förändringar i avfallets kvantitet och kvalitet och dess effekter
på hälsa och miljön. Regeringar bör, med stöd från internationella
organ:
- Utarbeta och tillämpa metoder för övervakning av
avfall på landsnivå,
- samla och analysera information, ställa upp nationella
mål och följa upp genomförandet,
- använda data för att bedöma miljöriktigheten av den
nationella avfallspolitiken som en utgångspunkt för
motåtgärder,
- mata in information i globala informationssystem.
c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå |
|---|
| 21.12 | FN och mellanstatliga organisationer bör, i samarbete med
regeringar, främja avfallsminimering genom att underlätta ett
större utbyte av information, kunnande och erfarenheter. Åtgärder
som kan vidtas omfattar bl.a. följande:
- Att välja, utveckla och harmonisera metoder för
övervakning av avfall och överföra sådana metoder till
länder,
- att informera sig om och ytterligare utveckla den
verksamhet som bedrivs av befintliga informationsnät
beträffande "ren" teknik och avfallsminimering,
- göra regelbundna bedömningar, sammanställa och
analysera nationella uppgifter och systematiskt rapportera
om detta genom ett lämpligt FN-forum till de berörda
länderna,
- undersöka effektiviteten hos samtliga instrument för
avfallsminimering och bestämma vilka nya instrument som
kan användas och finna en teknik för att göra dem
operativa på nationell nivå. Riktlinjer och
uppförandekoder bör utarbetas,
- bedriva forskning om de sociala och ekonomiska
effekterna av avfallsminimering på konsumentnivå.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 21.13 | Konferenssekretariatet föreslår att industriländer bör
överväga att i avfallsminimering investera motsvarande ca 1
procent av sina utgifter för fast avfall och avloppshantering. För
närvarande skulle detta uppgå till ca 6,5 miljarder dollar per år,
inklusive ca 1,8 miljarder dollar för minimering av fast
hushållsavfall. De faktiska beloppen skulle kunna bestämmas av
vederbörande kommunala, regionala och nationella budgetmyndigheter
med hänsyn till lokala förhållanden.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 21.14 | Det är nödvändigt att välja och sprida teknik och metoder
för avfallsminimering. Detta arbete bör samordnas av nationella
regeringar i samarbete med icke-statliga organisationer,
forskningsinstitutioner och lämpliga FN-organ och kan omfatta
följande:
- Att kontinuerligt undersöka effektiviteten hos
samtliga instrument för avfallsminimering och bestämma
vilka nya instrument som kan användas och finna en teknik
för att göra dem operativa på nationell nivå. Riktlinjer
och uppförandekoder bör utarbetas,
- att främja förebyggande och minimering av avfall som
huvudmålet för nationella program för avfallshantering,
- att främja folkbildningsinsatser och en rad styrmedel,
såväl regler som andra, för att uppmuntra företag att
ändra produktutformning och minska avfallet från
industriprocesser genom miljöanpassad produktionsteknik
och bättre resurshushållning och uppmuntra företag och
konsumenter att använda förpackningar som lämpar sig för
säker återanvändning,
- att i enlighet med den nationella kapaciteten utföra
demonstrations- och försöksprogram för att optimera
metoder för avfallsminimering,
- att införa tillförlitliga metoder för transport,
lagring, förvaring och hantering av jordbruksprodukter,
livsmedel och andra färskvaror för att minska förluster
från dessa produkter som leder till produktion av fast
avfall,
- att underlätta överföring av teknik för begränsning av
avfall till företag, särskilt i utvecklingsländerna, och
införa konkreta nationella krav för avloppsvatten och fast
avfall, med beaktande bl.a. av råvaru- och
energiförbrukning.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 21.15 | Kunskapsutveckling för avfallsminimering bör inte inriktas
endast på specialister inom avfallshanteringssektorn utan bör söka
stöd hos vanliga medborgare och företag. Program för
kunskapsutveckling måste därför syfta till att höja medvetandet
och informera intresserade grupper och den breda allmänheten.
Länder bör, där så är lämpligt, infoga i skolans läroplaner
principer och metoder för att förebygga och minimera avfall och
material om avfallets miljöeffekter.
B. Att maximera miljöanpassad återanvändning och återvinning
av avfall
Bakgrund |
|---|
| 21.16 | Bristen på utrymme för nya avfallsupplag, strängare
miljökontroll vad gäller avfallshantering och ökande mängder av
mer svårnedbrytbart avfall, särskilt i industriländerna, har lett
till snabbt ökande kostnader för avfallshanteringen. Dessa
kostnader kan fördubblas eller tredubblas till årtiondets slut.
Vissa hanteringsmetoder som används för närvarande utgör ett hot
mot miljön. I takt med att ekonomin för avfallshanteringen
förändras blir återvinning av avfall och resurser allt mer
kostnadseffektiv. Framtidens avfallshanteringsprogram bör i
största möjliga utsträckning utnyttja fördelarna med en resurssnål
syn på avfallshantering. Folkbildningsprogram bör knytas till
dessa åtgärder. Det är viktigt att man vid utformning av program
för återanvändning och återvinning identifierar marknader för
produkter som tillverkas av återvunna material.
Mål |
|---|
| 21.17 | Målen för detta programområde är:
- Att stärka och bygga ut nationella system för
återanvändning och återvinning av avfall,
- att skapa ett mönsterprogram inom FN-systemet för
intern återanvändning och återvinning av avfallsflöden,
inklusive papper,
- att tillhandahålla information, teknik och lämpliga
politiska instrument för att uppmuntra till system för
återanvändning och återvinning av avfall och göra dessa
operativa.
|
|---|
| 21.18 | Regeringar bör, allt efter kapacitet och tillgängliga
resurser och i samarbete med FN och andra berörda organisationer,
där så är lämpligt:
- Senast år 2000 främja tillräcklig ekonomisk och
teknisk kapacitet på regional, nationell och lokal nivå,
allt efter omständigheterna, för att genomföra politik och
åtgärder för återanvändning och återvinning av avfall,
- senast år 2000 i industriländerna och senast år 2010 i
utvecklingsländerna införa nationella program som i
möjligaste mån omfattar särskilda mål för effektiv
återanvändning och återvinning av avfall.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 21.19 | Regeringar och institutioner och icke-statliga
organisationer, inklusive konsumentgrupper, kvinnogupper och
ungdomsgrupper, bör, i samarbete med lämpliga organ inom
FN-systemet, starta program för att demonstrera och göra klara för
drift förbättrade system för återanvändning och återvinning av
avfall. Dessa program bör i möjligaste mån bygga på befintlig
eller planerad verksamhet och bör
- Utveckla och stärka den nationella kapaciteten för att
återanvända och återvinna en ökande andel avfall,
- se över och reformera nationell avfallspolitik för att
ge incitament för återanvändning och återvinning av
avfall,
- utarbeta och genomföra nationella planer för
avfallshantering som utnyttjar och prioriterar
återanvändning och återvinning av avfall,
- ändra befintliga standarder eller
inköpsspecifikationer för att undvika diskriminering mot
återvunna material, med beaktande av besparingen i energi
och råvaror,
- utforma folkbildnings- och medvetandekampanjer för att
främja användning av återvunna produkter.
b) Information |
|---|
| 21.20 | Information och forskning behövs för att för varje land
utveckla lovande, socialt acceptabla och kostnadseffektiva metoder
för återanvändning och återvinning av avfall. Stödåtgärder som
vidtas av nationella regeringar och lokala myndigheter i samarbete
med FN och andra internationella organisationer kan t.ex.
omfatta:
- En omfattande översyn av valmöjligheter och teknik för
återanvändning och återvinning av alla slags fast
hushållsavfall. En politik för återanvändning och
återvinning bör utgöra en integrerad del av nationella och
lokala program för avfallshantering,
- utvärdering av omfattningen av den befintliga
verksamheten för återanvändning och återvinning av avfall
och val av metoder för att bygga ut och stödja denna
verksamhet,
- ökade anslag till försöksprogram för försök med olika
metoder för återanvändning och återvinning, inklusive
småskaliga hemindustrier för återvinning, kompostering,
bevattning med renat avloppsvatten och energiåtervinning
från avfall,
- utformning av riktlinjer och lämpliga metoder för
återanvändning och återvinning av avfall,
- intensifierade insatser för att samla, analysera och
sprida relevant information om avfallsproblem till viktiga
målgrupper. Särskilda forskningsanslag kan ges till
utvalda sökande för innovativa forskningsprojekt för
återvinningsteknik,
- förslag på möjliga marknader för återvunna produkter.
c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå |
|---|
| 21.21 | Stater bör, genom bilateralt och multilateralt samarbete,
inklusive genom FN och andra internationella organisationer:
- Utföra regelbundna undersökningar av i vilken
omfattning länder återanvänder och återvinner avfall,
- undersöka effektiviteten hos teknik och metoder för
återanvändning och återvinning av avfall och metoder för
att öka tillämpning av dessa i länder,
- se över och uppdatera internationella riktlinjer för
säker återanvändning av avfall,
- starta lämpliga program för återanvändning och
återvinning av avfall för att stödja industrier i små
samhällen i utvecklingsländerna.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 21.22 | Konferenssekretariatet har beräknat att om ett belopp
motsvarande 1 procent av de kommunala utgifterna för
avfallshantering användes för system för säker återanvändning av
avfall, skulle de globala utgifterna för detta ändamål uppgå till
8 miljarder dollar. Sekretariatet har beräknat totalkostnaden per
år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta
kapitel till ca. 850 miljoner dollar från det internationella
samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här
endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av
regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren,
inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka
strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 21.23 | Återvinning och återanvändning av avfall bör stödjas av
tekniköverföring enligt följande:
- Överföring av återvinningsteknik, t.ex. maskiner för
återanvändning av plast, gummi och papper, bör ingå i det
bilaterala och multilaterala tekniska samarbetet och
biståndsprogram,
- utveckling och förbättring av befintlig teknik,
särskilt ursprungsbefolkningars teknik, och åtgärder för
att underlätta överföring av denna inom ramen för pågående
regionala och interregionala program för tekniskt
bistånd,
- åtgärder för att underlätta överföring av teknik för
återanvändning och återvinning av avfall.
|
|---|
| 21.24 | Det finns många incitament för återanvändning och
återvinning av avfall. Länder bör överväga följande möjligheter
för att uppmuntra företag, institutioner, affärsföretag och
enskilda människor att
återvinna avfall i stället för att kasta bort det:
- Erbjuda incitament till lokala myndigheter för att
återvinna största möjliga avfallsmängder,
- ge tekniskt bistånd till informell verksamhet för
återanvändning och återvinning av avfall,
- tillämpa ekonomiska medel och lagstiftning, inklusive
skattesystem, till stöd för principen att
avfallsproducenterna skall betala för hanteringen,
- skapa rättsliga och ekonomiska förhållanden som
stimulerar investeringar i återanvändning och återvinning
av avfall,
- tillämpa särskilda mekanismer, t.ex. pant/retursystem
som incitament för återanvändning och återvinning,
- främja separat hämtning av sådant hushållsavfall som
kan återvinnas,
- ge incitament för att förbättra villkoren för
marknadsföring av avfall som är tekniskt
återvinningsbart,
- uppmuntra till användning av återvunna material,
särskilt i förpackningar, där detta är praktiskt
genomförbart,
- genom införande av program uppmuntra utveckling av
marknader för återvunna produkter.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 21.25 | Det behövs utbildning för att ändra inriktningen på
avfallshanteringen så att den omfattar återanvändning och
återvinning av avfall. Regeringar bör, i samarbete med FN,
internationella och regionala organisationer, bl.a. vidta följande
åtgärder:
- Ta med återanvändning och återvinning av avfall i
interna utbildningsprogram och som en integrerad del av
program för tekniskt samarbete vad gäller stadsplanering
och utveckling av infrastruktur,
- bygga ut utbildningsprogram för vattenförsörjning och
sanitära anläggningar så att de omfattar teknik och
politik för återanvändning och återvinning av avfall,
- låta undervisning om de fördelar och medborgerliga
skyldigheter som är förenade med återanvändning och
återvinning av avfall ingå i skolans läroplaner och kurser
i den allmänna utbildningen,
- uppmuntra icke-statliga organisationer, lokala
organisationer och kvinnogrupper, ungdomsgrupper och andra
intressegrupper att i samarbete med lokala myndigheter
mobilisera lokalt stöd för återanvändning och återvinning
av avfall genom målinriktade lokala kampanjer.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 21.26 | Kapacitetsuppbyggnad för att stödja ökad återanvändning och
återvinning av avfall bör koncentreras till följande åtgärder:
- Att omsätta nationell politik och incitament för
avfallshantering i praktiken,
- att ge lokala myndigheter möjlighet att mobilisera
lokalt stöd för återanvändning och återvinning av avfall
genom att bistå återanvändning och återvinning av avfall
inom den informella sektorn och påbörja planering för
avfallshantering som omfattar metoder för
resursåtervinning.
C. Att främja miljöanpassad avfallshantering
Bakgrund |
|---|
| 21.27 | Även om avfallsmängden minimeras kommer en del avfall att
återstå. Trots behandling har alla utsläpp av avfall en viss
resterande effekt på den miljö som tar emot dem. Det finns därför
utrymme för att förbättra metoder för avfallsbehandling och
avfallshantering, t.ex. att undvika utsläpp av slam till havs. I
utvecklingsländerna är problemet av mera grundläggande karaktär:
mindre än 10% av avfallet från städerna genomgår någon form av
behandling och denna behandling uppfyller acceptabla kvalitetskrav
endast i liten omfattning. Behandling och hantering av exkrementer
bör prioriteras med hänsyn till de potentiella hälsorisker som
är förknippade med dessa.
Mål |
|---|
| 21.28 | Målet för detta programområde är att behandla och på ett
säkert sätt hantera en successivt ökande andel av det avfall som
produceras. |
|---|
| 21.29 | Regeringar, institutioner och icke-statliga organisationer
bör, tillsammans med företag och i samarbete med FN och andra
berörda organisationer, där så är lämpligt,
- Senast år 2000 fastställa kvalitetskriterier för
avfallsbehandling och -hantering, mål och krav baserade på
den omgivande miljöns karaktär och upptagningsförmåga,
- senast år 2000 bygga upp tillräcklig kapacitet för
övervakning av avfallsrelaterade miljöeffekter och
regelbunden kontroll, inklusive epidemiologiska
kontroller, där så är lämpligt,
- senast år 1995 i industriländerna och senast år 2005 i
utvecklingsländerna säkerställa att minst 50 procent av
allt avloppsvatten och fast avfall behandlas, renas eller
hanteras i enlighet med nationella eller internationella
riktlinjer för miljö- och hälsokvalitet,
- senast år 2025 hantera allt avloppsvatten och fast
avfall i enlighet med nationella eller internationella
riktlinjer för miljökvalitet.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 21.30 | Regeringar bör, allt efter kapacitet och tillgängliga
resurser och i samarbete med FN och andra berörda organisationer,
där så är lämpligt, starta program för att förbättra kontroll av
avfallsrelaterade föroreningar. Dessa program bör, där så är
möjligt, bygga på befintlig eller planerad verksamhet och bör:
- Utveckla och stärka den nationella kapaciteten för
behandling och säker hantering av avfall,
- omfatta översyn och reformering av den nationella
avfallshanteringspolitiken för att göra det möjligt att
kontrollera avfallsrelaterade föroreningar,
- uppmuntra länder att söka hantera sitt avfall inom
sitt suveräna territorium och så nära produktionskällan
som möjligt, i den mån detta är förenligt med en
miljöanpassad och effektiv hantering. I en rad länder sker
gränsöverskridande transporter för att säkerställa att
avfall hanteras på ett miljöanpassat och effektivt sätt.
Sådana transporter sker i överensstämmelse med
bestämmelser i konventionerna på detta område, inklusive
dem som gäller för områden som ligger utanför den
nationella jurisdiktionen,
- utarbeta planer för hantering av mänskligt avfall, med
beaktande av utveckling och användning av lämplig teknik
och tillgång på resurser för genomförande.
b) Information |
|---|
| 21.31 | Införande av krav och övervakning är två av de viktigaste
medlen för att få kontroll över avfallsrelaterade föroreningar.
Följande särskilda åtgärder är exempel på stödåtgärder som kan
vidtas av internationella organ, som t.ex. FN:s boende- och
bebyggelsecentrum (HABITAT), UNEP och WHO:
- Att sammanställa och analysera det vetenskapliga
stödet för den miljöförstöring som orsakas av avfall i
syfte att utforma och utfärda rekommenderade vetenskapliga
kriterier och riktlinjer för en miljöanpassad hantering av
fast avfall,
- att rekommendera nationella och eventuellt lokala
miljökrav baserade på vetenskapliga kriterier och
riktlinjer,
- att i program och överenskommelser om tekniskt
samarbete inkludera tillhandahållande av
övervakningsutrustning och den utbildning som är nödvändig
för att den skall användas,
- upprätta en informationscentral med omfattande nätverk
på regional, nationell och lokal nivå för att samla och
sprida information om alla aspekter av avfallshantering,
inklusive säkert omhändertagande.
c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå |
|---|
| 21.32 | Stater bör, genom bilateralt och multilateralt samarbete,
inklusive genom FN och andra internationella organisationer,
- Välja, utveckla och harmonisera metoder och miljö- och
hälsoriktlinjer för säker avfallsdeponering och
avfallshantering,
- följa utvecklingen och sprida information om
effektiviteten hos teknik för säker avfallshantering och
metoder för att tillämpa den i länder.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 21.33 | Säkra avfallshanteringsprogram behövs i såväl de utvecklade
länderna som utvecklingsländerna. I de utvecklade länderna gäller
det i första hand att förbättra systemen för att uppfylla högre
miljökrav, medan det i utvecklingsländerna behövs stora
investeringar för att bygga nya reningsanläggningar. |
|---|
| 21.34 | Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år
(1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta
kapiteli utvecklingsländerna till ca. 15 miljarder dollar,
inklusive ca. 3,4 miljarder dollar från det internationella
samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här
endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av
regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren,
inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka
strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 21.35 | Vetenskapliga riktlinjer och forskning om olika aspekter av
åtgärder mot avfallsrelaterade föroreningar är av avgörande
betydelse för att uppnå målen i detta program. Regeringar och
lokala myndigheter bör, i samarbete med lämpliga internationella
organisationer:
- Utarbeta riktlinjer och tekniska rapporter om t.ex.
integrering av planering för markanvändning i bebyggelse
med avfallshantering, miljökrav, olika alternativ vad
gäller rening och säker hantering av avfall, behandling av
industriavfall och avfallsupplag,
- bedriva forskning om viktiga frågor som t.ex.
avfallsreningssystem till låg kostnad som kräver litet
underhåll, säker slamhantering, behandling av
industriavfall och från miljösynpunkt säkra system för
avfallshantering med enkel teknik,
- i enlighet med bestämmelserna i kapitel 34 överföra
teknik för reningsprocesser för industriavfall genom
bilaterala och multilaterala program för tekniskt
samarbete samt i samarbete med näringslivet, inklusive
stora och transnationella företag,
- koncentrera på att rehabilitera, driva och underhålla
befintliga anläggningar och på tekniskt bistånd till
förbättrad underhållsteknik, vilket senare följs upp av
planering och byggande av anläggningar för
avfallshantering,
- starta program för största möjliga användning av
källsortering och säker hantering av miljöfarliga
beståndsdelar i hushållsavfallet,
- säkerställa investeringar i och tillhandahållande av
renhållningstjänster samt vattenförsörjning, med lika
stora och parallella insatser vad gäller investeringar i
och tillhandahållande av vattenreningsverk.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 21.36 | Det behövs utbildning för att förbättra de nuvarande
metoderna för avfallshantering så att de omfattar säker hämtning
och hantering av avfall. Nedan ges exempel på åtgärder som bör
vidtas av regeringar i samarbete med internationella
organisationer:
- Att anordna både formell och intern utbildning om
bekämpning av föroreningar, avfallshanteringsteknik och
drift och underhåll av infrastruktur för avfallshantering.
Program för personalutbyte mellan länder bör också
startas,
- att anordna nödvändig utbildning för övervakning av
avfallsrelaterade föroreningar och strukturer för att
genomföra kontrollen.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 21.37 | Institutionella reformer och kapacitetsuppbyggnad är
nödvändiga för att länder skall kunna kvantifiera och minska
avfallsrelaterade föroreningar. Åtgärder för att uppnå detta mål
bör omfatta bl.a.:
- Att upprätta och stärka oavhängiga miljövårdsorgan på
nationell och lokal nivå. Internationella organisationer
och givarländer bör stödja den nödvändiga förbättringen av
personalens kompetens och anskaffande av utrustning,
- att ge miljövårdsorgan de befogenheter i rättsligt
hänseende och den ekonomiska kapaciteten som de behöver
för att fullgöra sina uppgifter på ett effektivt sätt.
D. Att bygga ut system för avfallshantering
Bakgrund |
|---|
| 21.38 | Vid sekelskiftet kommer det att finnas 2,0 miljarder
människor som saknar tillgång till grundläggande sanitära
anläggningar och det beräknas att hälften av stadsbefolkningen i
utvecklingsländerna kommer att sakna fungerande system för
hantering av fast avfall. Så mycket som 5,2 miljoner människor,
inklusive 4 miljoner barn under 5 år, dör varje år i sjukdomar som
orsakas av avfall. Hälsoföljderna är särskilt svåra för städernas
fattiga befolkning. Hälso- och miljöeffekterna av bristfällig
avfallshantering går emellertid ut över de människor som bor i
områden där avfallshantering saknas och leder till vatten-, mark-
och luftföroreningar inom större områden. Det är av största vikt
att bygga ut och förbättra systemen för hämtning och säker
hantering av avfall om det skall gå att få bukt med dessa
föroreningar.
Mål |
|---|
| 21.39 | Det övergripande målet för detta program är att säkerställa
renhållnings- och avfallshanteringstjänster för alla människor som
är säkra ur miljösynpunkt. Regeringar bör, allt efter kapacitet
och tillgängliga resurser och i samarbete med FN och andra berörda
organisationer, där så är lämpligt:
- Senast år 2000 ha den nödvändiga kapaciteten vad
gäller tekniska, ekonomiska och mänskliga resurser för att
tillhandahålla renhållningstjänster som svarar mot
behoven,
- senast år 2025 tillhandahålla fungerande
avfallshantering för alla stadsbefolkningar,
- senast år 2025 säkerställa att heltäckande system för
avfallshantering upprätthålls i städerna och att
landsbygdsbefolkningen har tillgång till sanitära system.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 21.40 | Regeringar bör, allt efter kapacitet och tillgängliga
resurser och i samarbete med FN och andra berörda organisationer,
där så är lämpligt,
- skapa finansieringsmekanismer för utveckling av
avfallshantering i eftersatta områden, inklusive lämpliga
metoder för att få in intäkter från denna verksamhet,
- tillämpa principen om att förorenaren betalar, där så
är lämpligt, genom att bestämma avgifter till belopp som
återspeglar kostnaderna för tjänsterna och säkerställa att
de som producerar avfall fullt ut betalar kostnaderna för
en från miljösynpunkt säker hantering,
- uppmuntra till institutionalisering av lokalsamhällens
deltagande i planering och genomförande vad gäller
hantering av fast avfall.
b) Information |
|---|
| 21.41 | Regeringar bör, i samarbete med FN-organ och
internationella organisationer, vidta följande åtgärder:
- Utveckla och tillämpa metoder för avfallsövervakning,
- samla och analysera data som underlag för uppställande
av mål och uppföljning av deras uppfyllelse,
- mata in information i globala informationssystem som
bygger på befintliga system,
- stärka verksamheten i befintliga informationsnät för
att sprida information till särskilda målgrupper om
tillämpning av innovativa och billiga alternativ för
avfallshantering.
c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå |
|---|
| 21.42 | Det finns många FN-program och bilaterala program som har
till syfte att installera vattenförsörjning och sanitära system
för befolkningar som saknar sådana. Samarbetsrådet för vatten och
sanitetsteknik är ett globalt forum som samordnar
utvecklingsinsatser och uppmuntrar till samarbete. Med hänsyn till
det ökande antal fattiga stadsbefolkningar som saknar dessa
tjänster och behovet att dessutom lösa problemet med hantering av
fast avfall behövs emellertid ytterligare mekanismer för att
säkerställa en snabbare utbyggnad av avfallshanteringssystem för
städerna. Det internationella samfundet som helhet och utvalda
FN-organ i synnerhet bör:
- Starta, efter FN-konferensen om miljö och utveckling,
ett program för boendeinfrastruktur och boendemiljö, som
också omfattar en central för spridning av information om
avfallshanteringsfrågor, för att samordna verksamheten hos
alla organisationer inom FN-systemet som är verksamma inom
detta område,
- ordna med avfallshanteringstjänster för dem som saknar
sådana tjänster och systematiskt rapportera om hur denna
verksamhet framskrider,
- undersöka effektiviteten hos teknik och metoder för
att bygga ut system för avfallshantering och finna nya
vägar att påskynda denna process.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 21.43 | Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år
(1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta
kapitel till ca. 7,5 miljarder dollar, inklusive ca. 2,6 miljarder
dollar från det internationella samfundet i bidrag eller
förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga
uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De
faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive
icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och
program som regeringarna beslutar att genomföra.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 21.44 | Regeringar och institutioner, tillsammans med icke-statliga
organisationer, bör, i samarbete med vederbörande FN-organ, starta
program i olika utvecklingsländer för att bygga ut system för
avfallshantering för befolkningar som saknar dessa. Dessa program
bör, där så är möjligt, bygga på och ändra inriktningen på
befintlig eller planerad verksamhet. |
|---|
| 21.45 | Takten i utbyggnaden av system för avfallshantering skulle
kunna ökas genom ändringar i politiken på nationell och lokal
nivå. Dessa ändringar bör omfatta bl.a. följande:
- Att fullt ut godkänna och använda hela utbudet av
billiga alternativ för avfallshantering, samt, där så är
lämpligt, institutionalisera och reglera dessa inom ramen
för etiska principer och bestämmelser,
- prioritera utbyggnad av system för avfallshantering,
där så är nödvändigt och lämpligt, till att omfatta
samtliga bosättningar oavsett deras rättsliga ställning,
med tonvikt på att tillgodose behoven av avfallshantering
där sådan saknas, särskilt vad gäller den fattiga
stadsbefolkningen,
- integrera tillhandahållande och underhåll av system
för avfallshantering med andra grundläggande system, t.ex.
vattenförsörjning och dagvattenavlopp.
|
|---|
| 21.46 | Forskningsverksamhet skulle kunna byggas ut. Länder bör
till exempel, i samarbete med lämpliga internationella
organisationer och icke-statliga organisationer:
- Finna lösningar till och utrustning för
avfallshantering inom mycket tätt befolkade områden och på
små öar. Bland annat föreligger ett behov av lämpliga
system för lagring och hämtning av avfall och
kostnadseffektiva och hygieniska alternativ för hantering
av mänskligt avfall,
- utarbeta och sprida riktlinjer, fallstudier,
översikter över den förda politiken och tekniska rapporter
om lämpliga lösningar och metoder för tillhandahållande av
avfallshantering inom fattiga områden,
- starta kampanjer för att uppmuntra till aktivt lokalt
deltagande, även av kvinnogrupper och ungdomsgrupper, i
avfallshantering, särskilt vad gäller hushållsavfall,
- främja överföring av lämplig teknik mellan länder,
särskilt teknik för tättbefolkade områden.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 21.47 | Internationella organisationer, nationella regeringar och
lokala myndigheter bör, i samarbete med icke-statliga
organisationer, anordna målinriktad utbildning om billiga
alternativ för avfallshämtning och avfallshantering, särskilt
teknik för planering och genomförande. Program för personalutbyte
mellan utvecklingsländerna bör också kunna ingå i utbildningen.
Särskild tonvikt bör läggas på att förbättra chefspersonalens
ställning och kompetens inom organ med ansvar för
avfallshantering. |
|---|
| 21.48 | Det mest effektiva sättet att effektivisera
avfallshanteringen torde vara att förbättra administrativa
metoder. FN, internationella organisationer och finansiella
institutioner bör, i samarbete med nationella regeringar och
lokala myndigheter, utveckla informationssystem för lokala
myndigheters dokumentation och redovisning och för
effektivitetsbedömning samt göra dem operativa.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 21.49 | Regeringar, institutioner och icke-statliga organisationer
bör, i samarbete med lämpliga organisationer inom FN-systemet,
utveckla kapacitet för att genomföra program för hämtning och
hantering av avfall inom områden där sådana system saknas.
Åtgärderna inom ramen för dessa program bör bl.a. omfatta
följande:
- Upprätta en särskild enhet inom ramen för den
befintliga institutionella strukturen för att med
deltagande av befolkningen planera och igångsätta
avfallshanteringssystem för fattiga samhällen där sådana
saknas,
- ändra gällande regler för att tillåta användning av
hela utbudet av billiga alternativ för avfallshantering,
- bygga upp institutionell kapacitet och utarbeta
rutiner för planering och igångsättning av
avfallshanteringssystem.
|
|---|
|
| |