Kapitel 19

Miljöanpassad hantering av giftiga kemikalier och åtgärder mot den olagliga internationella handeln med giftiga och farliga produkter
Inledning
19.1En omfattande kemikalieanvändning är nödvändig för att uppfylla världssamfundets sociala och ekonomiska mål och erfarenheten visar att kemikalier kan användas i stor utsträckning på ett kostnadseffektiv sätt och med en hög grad av säkerhet. Mycket återstår dock att göra för att säkerställa en miljöanpassad hantering av giftiga kemikalier i enlighet med principerna om en hållbar utveckling och förbättrad livskvalitet för mänskligheten. Två av de största problemen, särskilt i utvecklings-länderna, är a) brist på tillräckliga vetenskapliga underlag för att göra det möjligt att bedöma riskerna med användning av ett stort antal kemikalier och b) bristande resurser för utvärdering av kemikalier för vilka underlag finns.
19.2Svåra kemiska föroreningar med allvarliga skador på människors hälsa, arvsanlag och fortplantning samt på miljön har på senare tid förekommit inom några av världens viktigaste industriområden. För att råda bot på denna situation krävs stora investeringar och utveckling av ny teknik. De långsiktiga följderna av föroreningar, som även omfattar atmosfärens och klimatets grundläggande kemiska och fysiska processer, har vi först under senare tid börjat att förstå och först nu har vi börjat inse hela vidden av dessa verkningar.
19.3Ett stort antal internationella organ är inblandade i arbetet med kemikaliesäkerhet. Handlingsprogram för att främja kemikaliesäkerhet har antagits i många länder. Detta arbete har en internationell dimension eftersom kemiska risker inte respekterar nationsgränser. En betydande förstärkning av såväl nationella som internationella insatser behövs emellertid för att åstadkomma en miljöanpassad hantering av kemikalier.
19.4Sex programområden föreslås:

  1. Snabbare och utökad internationell riskbedömning av kemikalier,

  2. Harmonisering av klassificering och märkning av kemikalier,

  3. Utbyte av information om giftiga kemika-lier och kemiska risker,

  4. Införande av riskbegränsningsprogram,

  5. Förstärkning av nationell kompetens och kapacitet för kemikaliehantering,

  6. Åtgärder mot den olagliga internationella handeln med giftiga och farliga produkter.

Dessutom behandlas i det korta avslutande avsnittet G ett förbättrat samarbete av betydelse för flera av programområdena.
19.5Förutsättningen för ett framgångsrikt genomförande av dessa sex programområden är ett intensivt internationellt arbete och en förbättrad samordning av det pågående internationella arbetet samt beslut om och användning av tekniska, vetenskapliga, utbildningsmässiga och finansiella medel för detta, särskilt i utvecklingsländerna. Programområdena berör i varierande grad farlighetsbedömning (med utgångspunkt från kemikaliernas inneboende egenskaper), riskbedömning (inklusive bedömning av exponering), frågan om vilka risker som är acceptabla och riskhantering.
19.6Samarbete beträffande kemikaliesäkerhet mellan FN:s miljöprogram (UNEP), Internationella arbetsorganisationen (ILO) och Världshälsoorganisationen (WHO) inom Internationella programmet för kemikaliesäkerhet (IPCS) bör vara kärnan i det internationella samarbetet för en miljöanpassad hantering av giftiga kemikalier. Alla tänkbara ansträngningar bör göras för att stärka detta program. Samarbete med andra program, t.ex. OECD:s och EG:s program samt andra regionala och statliga kemiska program, bör främjas.
19.7En ökad samordning mellan FN-organ och andra internationella organisationer som arbetar med hantering och bedömning av kemikalier bör främjas ytterligare. Inom ramen för IPCS hölls en mellanstatlig konferens, som sammankallades av UNEP:s exekutivdirektör i London under december 1991 för att undersöka denna fråga ytterligare (se punkterna 19.75 och 19.76).
19.8Bredast möjliga medvetenhet om kemiska risker är en förutsättning för att uppnå kemikaliesäkerhet. Principen att samhället och arbetstagarna har rätt att få reda på dessa risker bör respekteras. En avvägning bör emellertid göras mellan rätten till information om farliga ämnen och företagens rätt att skydda sekretessbelagd information. (Med företag avses i detta kapitel såväl stora industriföretag och transnationella företag som inhemska företag.) Näringslivets initiativ för omsorg och för ansvarsfull produktion bör utvecklas och främjas. Företag bör tillämpa lämpliga normer i alla länder för att undvika skador på människors hälsa och miljön.
19.9Det finns farhågor i hela världen om att den internationella transporten av giftiga och farliga produkter delvis sker i strid med gällande nationell lagstiftning och internationella lagar, till skada för miljön och människors hälsa i alla länder, särskilt i utvecklingsländerna.
19.10I resolution 44/226 av den 22 december 1989 anmodades varje regional kommission att, i mån av tillgängliga resurser, bidra till åtgärder mot den olagliga handeln med giftiga och farliga produkter och avfall genom att övervaka och göra regionala bedömningar av denna handel och dess följder för människors hälsa och miljön. Generalförsamlingen uppmanade också de regionala kommissionerna att samarbeta sinsemellan och med UNEP för att bedriva en effektiv och samordnad bevakning och utvärdering av den olag-liga handeln med giftiga och farliga produkter och avfall.

Programområde

A. Snabbare och utökad internationell riskbedömning av kemikalier
19.11Bedömning av hälsorisker och miljöfaror till följd av att ett visst kemiskt ämne används är en förutsättning för att planera för en säker och nyttig användning av detta ämne. Bland de ca 100 000 kemiska ämnen i handeln och de tusentals ämnen av naturligt ursprung som människor kommer i beröring med uppträder många som föroreningar i livsmedel, kommersiella produkter och i miljön som helhet. Lyckligtvis är exponeringen för de flesta kemikalierna (ca 1 500 kemikalier står för drygt 95% av den sammanlagda världsproduktionen) ganska begränsad eftersom många kemikalier används i mycket små mängder. Ett allvarligt problem är att det ofta saknas viktiga underlag för riskbedömning, t.o.m. när det gäller ett stort antal högvolymkemikalier. Sådana underlag tas nu fram för en rad kemikalier inom ramen för OECD-programmet.
19.12Riskbedömning är resurskrävande. Den skulle kunna göras kostnadseffektiv genom att stärka det internationella samarbetet och förbättra samordningen för att optimalt utnyttja de tillgängliga resurserna och undvika onödigt dubbelarbete. Varje land bör dock ha en "kritisk massa" av teknisk personal till sitt förfogande med erfarenhet av toxicitetstestning och exponeringsanalys, som är två viktiga inslag i riskbedömning.

Mål
19.13Målen för detta programområde är:

  1. Att stärka den internationella riskbedömningen. Flera hundra viktiga kemikalier eller kemikaliegrupper, inklusive ämnen som har global betydelse som föroreningar, bör bedömas före år 2000 på grundval av gängse urvals- och bedömningskriterier,

  2. att utarbeta riktlinjer för godtagbar exponering för ett större antal giftiga kemikalier på grundval av forskares bedömningar och vetenskaplig enighet om exponeringsgränser baserade på hälso- eller miljöfaktorer respektive sociala och ekonomiska faktorer.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor
19.14Regeringar bör, i samarbete med berörda internationella organisationer och företag, där så är lämpligt:

  1. Stärka och bygga ut program för riskbedömning av kemikalier inom IPCS (UNEP, ILO, WHO) och FAO tillsammans med andra organisationer, inklusive OECD, baserade på en enig syn på kvalitetssäkring av data, tillämpning av bedömningskriterier, kontroll genom andra forskare och samverkan med riskhanteringsverksamhet, med beaktande av försiktighetsprincipen,

  2. främja mekanismer för att öka samarbetet mellan regeringar, näringslivet, universiteten och berörda icke-statliga organisationer som arbetar med olika aspekter av riskhantering vad beträffar kemikalier och processer där kemikalier används, särskilt främjande och samordning av forskningverksamhet för att förbättra kunskaper om mekanismerna bakom giftiga kemikaliers verkningar,

  3. uppmuntra till att rutiner utarbetas för utbyte mellan länder av bedömningsrapporter för kemikalier som underlag för nationella program för kemikaliebedömning.

b) Information
19.15Regeringar bör, i samarbete med berörda internationella organisationer och företag, där så är lämpligt,

  1. Prioritera farlighetsbedömningar av kemikalier, dvs. av kemikaliernas inneboende egenskaper, som underlag för riskbedömning,

  2. utarbeta de underlag som behövs för bedömning på grundval bl.a. av program inom IPCS (UNEP, WHO, ILO), FAO, OECD och EG samt andra pågående regionala och statliga program. Företagen bör delta aktivt i detta arbete.
19.16Företagen bör tillhandahålla information om kemikalieprodukter som behövs för bedömningar av möjliga hälso- och miljörisker. Denna information bör ställas till förfogande för behöriga nationella myndigheter och internationella organ och andra intressenter som arbetar med farlig-hets- och riskbedömning och i möjligaste mån också för allmänheten, med beaktande av legitima sekretesskrav.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
19.17Regeringar bör, i samarbete med berörda internationella organisationer och företag, där så är lämpligt:

  1. Utarbeta kriterier för prioriteringar vad gäller bedömning av kemikalier som utgör ett globalt problem,

  2. se över strategier för exponeringsbedömning och miljöövervakning för att möjliggöra en optimal användning av tillgängliga resurser, säkerställa förenlighet mellan information från olika källor och uppmuntra konsekventa nationella och internationella strategier för denna bedömning.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning
19.18Större delen av den information och de metoder som används för riskbedömning av kemikalier härstammar från utvecklade länder. För att bygga ut och på-skynda bedömningsarbetet krävs att företag och forskningsinstitutioner kraftigt bygger ut sin verksamhet vad gäller forskning och säkerhetsprovning. I kostnadsberäkningen nedan har hänsyn tagits till behovet av att stärka de berörda FN-organens kapacitet och den bygger på hittillsvarande erfarenheter av IPCS. Det bör noteras att stora kostnader, som ofta inte går att kvantifiera, har inte tagits med i beräk- ningen. Beräkningen omfattar företagens och regeringarnas kostnader för att få fram den säkerhetsinformation som används som bedömningsunderlag och regeringarnas kostnader för underlag och utkast till bedömningsrapporter till IPCS, Internationella registret för potentiellt giftiga kemikalier (IRPTC) och OECD. Den inkluderar också kostnaderna för påskyndat arbete i organ utanför FN-systemet, t.ex. OECD och EG.
19.19Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 30 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel
19.20Betydande forskningsinsatser behövs för att förbättra metoder för kemikaliebedömning med inriktning på en gemensam struktur för riskbedömning och för att förbättra rutinerna för användning av toxikologisk och epidemiologisk information som underlag för att förutsäga kemikaliers effekter på människors hälsa och miljön, med målet att underlätta för beslutsfattare att välja en lämplig politik och lämpliga åtgärder för att minska riskerna med kemikalier.
19.21Åtgärderna omfattar bl.a.:

  1. Att stärka forskning om säkra(re) alternativ till giftiga kemikalier som utgör en orimlig och ohanterbar miljö- eller hälsorisk och till kemikalier som är giftiga, stabila och bioackumulativa och som inte kan hanteras på ett säkert sätt,

  2. att främja forskning om och godkännande av metoder som ersätter djurförsök (och därmed minska användningen av försöksdjur),

  3. att främja relevanta epidemiologiska studier i syfte att fastställa orsak och verkan vad gäller exponering för kemikalier och förekomsten av vissa sjukdomar,

  4. att främja ekotoxikologiska studier i syfte att bedöma kemikaliers miljörisker.

c) Kunskapsutveckling
19.22Internationella organisationer bör, med deltagande av regeringar och icke-statliga organisationer, starta utbildningsprojekt med deltagande av kvinnor och barn, som är mest utsatta för riskerna, för att underlätta för länder, särskilt utvecklingsländerna, att på nationell nivå maximalt utnyttja internationella bedömningar av kemikalierisker.

d) Kapacitetsuppbyggnad
19.23Internationella organisationer bör, med utgångspunkt från tidigare, pågående och framtida bedömningsarbete, stödja länder, särskilt utveck- lingsländerna, med att utveckla och stärka kapacitet för riskbedömningar på nationell och regional nivå för att minimera och så långt möjligt förebygga risker vid produktion och användning av giftiga och miljöfarliga kemikalier. Tekniskt samarbete och finansiellt stöd eller andra bidrag bör ges till verksamhet som syftar till att bygga ut och påskynda det nationella och internationella arbetet med bedömning och begränsning av kemikalierisker för att möjliggöra bästa kemikalieval.

B. Harmonisering av klassificering och märkning av kemikalier

Bakgrund
19.24Lämplig märkning av kemikalier och spridning av faktablad med säkerhetsinformation, t.ex. de internationella kemikaliesäkerhetskorten och liknande material, baserade på bedömningar av hälso- och miljörisker, är det enklaste och effektivaste sättet att visa hur kemikalier skall hanteras och användas på ett säkert sätt.
19.25Ett omfattande system som har utarbetats inom FN används för närvarande för säker transport av farliga produkter, inklusive kemikalier. Detta system tar främst sikte på de akuta riskerna med kemikalier.
19.26Än så länge saknas globalt harmoniserade system för riskklassificering och märkning till stöd för en säker kemikalieanvändning på arbetsplatser eller i hemmet. Kemikalieklassificering kan användas för olika ändamål och är ett särskilt viktigt redskap som underlag för märkningssystem. Det är nödvändigt att utveckla harmoniserade system för riskklassificering och märkning som bygger på pågående arbete på detta område.

Mål
19.27Ett globalt harmoniserat system för riskklassificering och kompatibel märkning, omfattande faktablad om olika materials säkerhet och lättförståeliga symboler, bör utarbetas före år 2000, om det är praktiskt möjligt.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor
19.28Regeringar bör, i samarbete med berörda internationella organisationer och företag, där så är lämpligt, starta ett projekt i syfte att upprätta och utarbeta ett harmoniserat system för klassificering och kompatibel märkning för kemikalier på samtliga officiella FN-språk och med användning av lämpliga symboler. Ett sådant märkningssystem bör inte leda till att det uppställs omotiverade handelshinder. Det nya systemet bör utnyttja gängse system i möjligaste mån, utvecklas etappvis och bör, där så är möjligt, harmoniseras med befintliga märkningssystem inom olika områden.

b) Information
19.29Internationella organ, inklusive IPCS (UNEP, WHO, ILO), FAO, Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), FN:s expertkommitt` för transport av farliga varor och OECD, bör, i samarbete med regionala och nationella myndigheter som tillämpar system för klassificering och märkning och annan informationsspridning, tillsätta en samordningsgrupp för att:

  1. Utvärdera och, när så är lämpligt, genomföra studier av befintliga system för riskklassificering och information för att besluta om allmänna principer för ett globalt harmoniserat system,

  2. utarbeta och tillämpa en arbetsplan för upprättande av ett globalt harmoniserat riskklassificeringssystem. Planen bör omfatta en beskrivning av de uppgifter som skall utföras och tidsgränser för utförande och tilldelning av uppgifter till samordningsgruppens medlemmar,

  3. utarbeta ett harmoniserat system för riskklassificering,

  4. utarbeta förslag till standardisering av terminologi och symboler för riskkommunikation för att förbättra hanteringen av kemikalierisker, underlätta för den internationella handeln och underlätta översättning av informationen till slutanvändarens språk,

  5. utarbeta ett harmoniserat märkningssystem.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning
19.30Konferenssekretariatet har inkluderat kostnaderna för tekniskt bistånd inom ramen för detta program i sin kostnadsberäkning för programområde E. Sekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att stärka internationella organisationer till ca. 3 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Kunskapsutveckling
19.31Regeringar, institutioner och icke-statliga organisationer bör, i samarbete med lämpliga FN-organisationer och program, starta utbildningskurser och informationskampanjer för att främja förståelse och användning av ett nytt harmoniserat system för klassificering och kompatibel märkning av kemikalier.

c) Kapacitetsuppbyggnad
19.32I samband med förstärkning av den nationella kapaciteten för kemikaliehantering, inklusive utarbetande och användning av och anpassning till nya system för klassificering och märkning, bör skapandet av handelshinder undvikas och vederbörlig hänsyn tas till den begränsade kapaciteten och de begränsade resurserna i ett stort antal länder, särskilt utvecklingsländer, för att genomföra sådana system.

C. Utbyte av information om giftiga kemikalier och kemiska risker

Bakgrund
19.33Följande åtgärder för utbyte av information om de fördelar och risker som är förknippade med användning av kemikalier syftar till en bättre hantering av giftiga kemikalier genom utbyte av information av vetenskaplig, teknisk, ekonomisk och juridisk karaktär.
19.34Londonriktlinjerna för utbyte av information om kemikalier i den internationella handeln är en uppsättning riktlinjer som har antagits av regeringar i syfte att öka kemikaliesäkerhet genom utbyte av information om kemikalier. Riktlinjerna innehåller särskilda bestämmelser om utbyte av information om förbjudna kemikalier och kemikalier som är föremål för stränga restriktioner.
19.35Exporten till utvecklingsländerna av kemika-lier som har förbjudits i producentländer eller vilkas användning är underkastad stränga restriktioner i vissa industriländer har gett upphov till farhågor eftersom vissa importländer, på grund av bristande infrastruktur för kontroll av import, distribution, lagring och avfallshantering av, samt receptföreskrifter för kemikalier, saknar förmåga att säkerställa en säker användning.
19.36För att komma tillrätta med detta problem infördes 1989 bestämmelser om i förväg meddelat samtycke ("prior informed consent" > PIC) i Londonriktlinjerna (UNEP) och i de internationella principerna för distribution och användning av bekämpningsmedel (FAO). Dessutom har ett gemensamt FAO/UNEP-program startats för tillämpning av PIC-förfarandet för kemikalier, inklusive preciseringar av de kemikalier som skall vara föremål för PIC-förfarandet och utarbetande av riktlinjer för beslut. Enligt ILO-konventionen om kemikalier skall export- och importländer underrätta varandra när miljöfarliga kemikalier har förbjudits av hänsyn till arbetsmiljön. Inom ramen för GATT har man förhandlat om att skapa ett bindande instrument om produkter som har förbjudits eller är föremål för stränga restriktioner på hemmamarknaden. Vidare har GATT:s råd kommit överens, vilket framgår av dess beslut i C/M/251, om att förlänga arbetsgruppens mandat med tre månader, med början från tidpunkten för gruppens nästa sammanträde, och har bemyndigat ordföranden att samråda om tidpunkten för detta sammanträde.
19.37Trots betydelsen av PIC-förfarandet är informationsutbyte nödvändigt vad gäller alla kemikalier.

Mål
19.38Målen för detta programområde är:

  1. Att främja ett intensifierat utbyte av information mellan samtliga berörda parter om kemikaliers säkerhet och användning samt om utsläpp;

  2. Att senast år 2000, om detta är praktiskt möjligt, uppnå att alla berörda parter deltar i PIC-förfarandet och att det tillämpas i full omfattning, vilket även kan omfatta obligatorisk tillämpning enligt de rättsligt bindande instrument som anges i de ändrade Londonriktlinjerna och FAO:s internationella etiska principer, med beaktande av erfarenheterna av PIC-förfarandet.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor
19.39Regeringar och berörda internationella organisationer bör, i samarbete med företag:

  1. Stärka nationella institutioner med ansvar för utbyte av information om giftiga kemikalier och främja upprättande av nationella centra, där sådana centra inte redan finns,

  2. stärka internationella institutioner och nätverk, t.ex. IRPTC, med ansvar för utbyte av information om giftiga kemikalier,

  3. inleda tekniskt samarbete med och ge information till andra länder, särskilt länder där det saknas tillräcklig sakkunskap, inklusive utbildning i att tolka teknisk information, t.ex. dokument för miljökriterier, hälso- och säkerhetsanvisningar och internationella kemikaliesäkerhetskort (utgivna av IPCS), studier om bedömning av kemikaliers cancerrisker för människor (utgivna av Internationella organet för cancerforskning, IARC) och beslutsunderlag utgivna inom ramen för FAO:s/UNEP:s gemensamma program för PIC samt sådana som utges av näringslivet m.m.,

  4. snarast tillämpa PIC-förfarandet och, mot bakgrund av de vunna erfarenheterna, uppmana berörda internationella organisationer, t.ex. UNEP, GATT, FAO, WHO och andra att inom sina respektive kompe-tensområden överväga att skyndsamt arbeta för införande av bindande rättsliga instrument på detta område.

b) Information
19.40Regeringar och berörda internationella organisationer bör i samarbete med företag:

  1. Medverka till att skapa nationella system för kemikalieinformation i utvecklingsländerna och förbättrad tillgång till befintliga internationella system,

  2. förbättra databaser och informationssystem för giftiga kemikalier, t.ex. program för inventering av utsläpp, genom att anordna utbildning i att använda dessa system och framställa mjukvara, hårdvara och andra material,

  3. ge importländerna information om kemikalier som är förbjudna eller föremål för stränga restriktioner för att underlätta för dem att bedöma och besluta om de skall importera sådana kemikalier, och i så fall hur de skall hanteras, och fastställa ett gemensamt ansvar för import- och exportländer inom kemikaliehandeln,

  4. tillhandahålla information som är nödvändig för att bedöma de hälso- och miljörisker som är förknippade med alternativ till förbjudna kemikalier eller kemikalier som är föremål för stränga restriktioner.
19.41FN-organ bör i möjligaste mån utge allt internationellt informationsmaterial om giftiga kemikalier på samtliga officiella FN-språk.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
19.42Regeringar och berörda internationella organisationer bör, i samarbete med företag, samarbeta för att upprätta, stärka och bygga ut, allt efter omständigheterna, nätet av nationella myndigheter som svarar för utbyte av information om kemikalier och starta ett program för tekniskt utbyte för att skapa en kärntrupp av utbildad personal inom varje deltagarland.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning
19.43Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 10 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

D. Upprättande av riskbegränsningsprogram

Bakgrund
19.44Alternativ till giftiga kemikalier finns ofta redan tillgängliga. Riskbegränsning kan därför ibland uppnås genom att använda andra kemikalier eller t.o.m. teknik som inte utnyttjar kemikalier. Det klassiska exemplet på riskbegränsning är att ersätta skadliga ämnen med oskadliga eller mindre skadliga ämnen. Att vidta åtgärder för att förebygga föroreningar och ställa upp krav för kemikalieanvändning inom olika miljöer, inklusive livsmedel och vatten och i konsumentvaror, är ett annat exempel på riskbegränsning. Inom ett större sammanhang innebär riskbegränsning övergripande metoder för att begränsa riskerna med giftiga kemikalier, med beaktande av kemi-kaliernas hela livscykel. Sådana metoder kan omfatta såväl regler som andra åtgärder, t.ex. att främja användning av miljövänligare produkter och teknik, metoder och program för att förebygga föroreningar, utsläppsinventeringar, varumärkning, användningsrestriktioner, ekonomiska styrmedel, metoder för säker hantering och exponeringsbestämmelser samt avveckling av eller förbud mot kemikalier som utgör orimliga och i övrigt ohanterbara risker för människors hälsa och miljön och sådana som är giftiga, stabila och bioac-kumulativa och vilkas användning inte kan kontrolleras tillräckligt säkert.
19.45Inom jordbruket är integrerad bekämpning av skadedjur, inklusive användning av biologiska bekämpningsmedel som alternativ till giftiga bekämpningsmedel, en riskbegränsningsmetod.
19.46Andra riskbegränsningsområden är: förebyggande av kemiska olyckor, förebyggande av kemikalieförgiftning och system för giftövervakning och samordning av sanering och rehabilitering av områden som har skadats av giftiga kemikalier.
19.47OECD:s råd har beslutat att OECD:s medlemsstater bör starta eller stärka nationella program för riskbegränsning. Internationella rådet för kemiska förbund (ICCA) har tagit initiativ till ansvarsfull omsorg och produktion, som syftar till att begränsa de kemiska riskerna. UNEP:s program för medvetenhet och beredskap för lokala krissituationer (APELL) har till syfte att hjälpa beslutsfattare och teknisk personal att höja det allmänna medvetandet om farliga installationer och utarbeta beredskapsplaner. ILO har utgett riktlinjer för förebyggande av allvarliga industriolyckor och utarbetar för närvarande ett internationellt instrument om förebyggande av industrikatastrofer, som skall antas under 1993.

Mål
19.48Målet för detta programområde är att undanröja oacceptabla eller orimliga risker och, i den mån det är ekonomiskt genomförbart, begränsa risker förknippade med giftiga kemikalier genom att anta en övergripande syn, som omfattar ett brett spektrum av riskbegränsningsmöjligheter, och vidta försiktighetsåtgärder på grundval av allsidiga livscykelanalyser.

a) Lednings- och hanteringsfrågor
19.49Regeringar bör, där så är lämpligt, i samarbete med berörda internationella organisationer och företag:

  1. Överväga att införa en politik baserad på godkända principer om producentansvar, där så är lämpligt, och tillämpa en syn på kemikaliehantering som är baserad på försiktighetsprincipen, förebyggande insatser och beaktande av hela produktcykeln, dvs. tillverknings-, handels-, transport-, användnings- och avfallsleden,

  2. vidta samordnade åtgärder för att begränsa riskerna med giftiga kemikalier, med beaktande av kemikaliernas hela livscykel. Dessa åtgärder kan omfatta såväl regler som andra åtgärder, t.ex. främjande av användning av renare produkter och teknik, utsläppsinventeringar, produktmärkning, användningsrestriktioner, ekonomiska styrmedel samt avveckling av eller förbud mot kemikalier som utgör orimliga och i övrigt ohanterbara risker för människors hälsa och miljön och sådana som är giftiga, stabila och bioackumulativa och vilkas användning inte kan kontrolleras tillräckligt säkert,

  3. införa program och regler och vidta andra åtgärder för att precisera och minimera exponeringen för giftiga kemikalier genom att ersätta dem med mindre giftiga ämnen och slutligen avveckla kemika-lier som utgör orimliga och i övrigt ohanterbara risker för människors hälsa och miljön och sådana som är giftiga, stabila och bioackumulativa och vilkas användning inte kan kontrolleras tillräckligt säkert,

  4. öka insatserna för att fastställa de nationella behoven vad gäller normgivning och genomförande enligt FAO:s/WHO:s Codex alimentarius för att minimera de negativa effekterna av kemikalier i livsmedel,

  5. utarbeta nationella program och anta nödvändiga regler för förebyggande av olyckor och beredskap, bl.a. genom planering av markanvändning, främja rapporteringssystem för olyckor och samarbeta med OECD/UNEP:s internationella direktorat för regionala beredskapscentraler och APELL-programmet,

  6. främja upprättande och förstärkning, alltefter omständigheterna, av nationella giftcentraler för att säkerställa snabba och korrekta diagnoser och behandling av förgiftningar,

  7. minska det stora beroendet av jordbrukskemikalier genom alternativa jordbruksmetoder, integrerad skadedjursbekämpning och andra lämpliga åtgärder,

  8. kräva att tillverkare, importörer och andra som hanterar giftiga kemikalier utarbetar, i samarbete med producenterna av sådana kemikalier, beredskapsförfaranden för krissituationer och planer för lokala och andra insatser vid olyckor,

  9. genom en miljöananpassad avfallshantering inventera, bedöma, begränsa eller i möjligaste mån undanröja risker till följd av lagring av utgångna kemikalier.
19.50Företag bör uppmuntras att:

  1. I samarbete med regeringar och berörda internationella organisationer och organ inom FN-systemet utarbeta internationellt överenskomna principer för handeln med kemikalier, med särskilt beaktande av ansvaret för att tillhandahålla information om möjliga risker och för miljöanpassad hantering av kemikalierna i avfallsledet,

  2. utveckla tillämpning av "omsorg under ansvar" för tillverkare av kemiska produkter, med beaktande av sådana produkters hela livscykel,

  3. på frivillig basis anta program för information till allmänheten baserade på internationella riktlinjer, inklusive utbyte av information om orsaker till oavsiktliga och andra utsläpp och metoder för att förebygga dessa, och rapportera om årliga rutinmässiga utsläpp av giftiga kemikalier i miljön på grund av bristen på krav i värdlandet.

b) Information
19.51Regeringar bör, där så är lämpligt, i samarbete med berörda internationella organisationer och företag:

  1. Främja utbyte av information om nationella och regionala åtgärder för att begränsa riskerna med giftiga kemikalier,

  2. samarbeta för att utveckla riktlinjer för meddelanden om kemiska risker på nationell nivå för att främja informationsutbyte med allmänheten och förståelse av riskerna.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
19.52Regeringar bör, där så är lämpligt, i samarbete med berörda internationella organisationer och företag:

  1. Samarbeta för att utarbeta gemensamma kriterier för att välja ut lämpliga kemikalier för samordnade riskbegränsningsåtgärder,

  2. samordna gemensamma riskbegränsningsåtgärder,

  3. utforma riktlinjer och politik om skyldighet för tillverkare, importörer och andra användare av giftiga kemikalier att förse sina produkter med giftdeklarationer innehållande information om risker och beredskap för krissituationer,

  4. uppmuntra stora industriföretag, inbegripet transnationella företag och andra företag oavsett var de är verksamma, att åta sig att införa normer för en miljöanpassad hantering av giftiga kemikalier som motsvarar eller är minst lika stränga som de krav som gäller i ursprungslandet,

  5. uppmuntra och ge stöd till små och medelstora företag för att utarbeta och införa lämpliga riskbegränsningsrutiner i sin verksamhet,

  6. utforma regler och andra åtgärder och förfaranden som syftar till att förhindra export av kemikalier som är förbjudna, är föremål för stränga restriktioner, har återkallats eller inte är godkända av hälso-eller miljöskäl, förutom när sådan export i förväg skriftligen har godkänts av importlandet eller i övrigt sker i enlighet med PIC-förfarandet,

  7. uppmuntra arbete på nationell och regional nivå för att harmonisera bedömning av bekämpningsmedel,

  8. främja och utarbeta mekanismer för säker produktion, hantering och användning av farliga material och utforma program för att ersätta dessa med säkrare alternativ, där så är lämpligt,

  9. upprätta formella nätverk av beredskapscentraler för krissituationer,

  10. uppmuntra, inom ramen för det multilaterala samarbetet, företag att på ett miljöanpassat sätt, inklusive säker återanvändning, där detta har godkänts och är lämpligt, avveckla eller göra sig av med de förbjudna kemikalier som de har på lager eller som används inom produktionen.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning
19.53Konferenssekretariatet har inkluderat merparten av kostnaderna för tekniskt bistånd inom ramen för detta program i sin kostnadsberäkning för programområdena A och E. Sekretariatet har beräknat andra behov för att utbilda och stärka kris- och giftcentraler till ca. 4 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel
19.54Regeringar bör, i samarbete med berörda internationella organisationer och program:

  1. Främja teknik för att minimera utsläpp av och exponering för giftiga kemikalier i alla länder,

  2. genomföra nationella översyner av tidigare godkända bekämpningsmedel, vilkas godkännande baserades på kriterier som nu betraktas som otillräckliga eller föråldrade, och eventuellt besluta om att ersätta dessa med andra bekämpningsmedel, särskilt när det gäller bekämpningsmedel som är giftiga, stabila och/eller bioackumulativa.

E. Förstärkning av nationell kompetens och resurser för kemikaliehantering

Bakgrund
19.55I många länder saknas nationella system för hantering av kemikalierisker. De flesta länder saknar vetenskapliga medel för att samla bevis om missbruk och bedöma effekterna av giftiga kemikalier på miljön på grund av de svårigheter som är förknippade med att säkert bestämma många problematiska kemikaliers effekter och systematiskt spåra deras flöden. Den tilltagande användningen av nya kemikalier utgör en hälso- och miljörisk i utvecklingsländerna. I flera länder som har rikshan-teringssystem behöver åtgärder vidtas snabbt för att effektivisera dessa system.
19.56Grundreglerna för en hållbar hantering av kemikalier är:

  1. Lämplig lagstiftning,

  2. insamling och spridning av information,

  3. resurser för riskbedömning och tolkning av information,

  4. införande av en politik för riskhantering,

  5. resurser för genomförande,

  6. resurser för rehabilitering av förgiftade platser och personer,

  7. effektiva utbildningsprogram,

  8. resurser att hantera olyckor.
19.57Eftersom kemikaliehantering sker inom olika sektorer för vilka olika nationella ministerier ansvarar tyder erfarenheterna på att det är nödvändigt med en samordningsmekanism.

Mål
19.58Senast år 2000 bör nationella system för miljöanpassad kemikaliehantering, inklusive lagstiftning och bestämmelser om genomförande, ha införts i möjligaste mån i alla länder.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor
19.59Regeringar bör, där så är lämpligt och i samarbete med berörda mellanstatliga organisationer och organ och program inom FN-systemet:

  1. Främja och stödja en tvärvetenskaplig syn på kemikaliesäkerhetsproblem,

  2. överväga behovet av att skapa och, där så är lämpligt, stärka en nationell samordningsmekanism för att knyta samman alla aktörer som är engagerade i kemikaliesäkerhet (t.ex. inom jordbruk, miljö, utbildning, industri, arbetsmarknad, hälsovård, transport, polisen, räddningstjänsten, det ekonomiska området, forskningsinstitutioner och giftcentraler),

  3. utarbeta institutionella mekanismer för kemikaliehantering, inklusive effektiva medel för genomförande,

  4. upprätta, utveckla eller stärka, allt efter omständigheterna, nätverk av krisberedskapscentraler, inklusive giftcentraler,

  5. utveckla nationella och lokala resurser för beredskap för olyckor genom att beakta UNEP:s APELL-program och liknande program för förebyggande av olyckor och beredskap, inklusive, där så är lämpligt, krisplaner som regelbundet testas och uppdateras,

  6. i samarbete med näringslivet utarbeta beredskapsförfaranden, inklusive inventering av rutiner och utrustning inom industri-anläggningar som behövs för att minska effekterna av olyckor.

b) Information
19.60Regeringar bör:

  1. Rikta informationskampanjer till allmänheten för att öka medvetandet om problemen med kemikaliesäkerhet, t.ex. program med information om upplag av kemiska produkter, mer miljöanpassade alternativ samt utsläppsinventeringar, som också kan användas i samband med riskbegränsning,

  2. i samarbete med IRPTC införa nationella register och databaser med information om kemikaliesäkerhet,

  3. sammanställa information för övervakning på fältet av giftiga kemikalier som ger stora miljöeffekter,

  4. samarbeta med internationella organisationer, där så är lämpligt, för att effektivt övervaka och kontrollera framställning, distribution, transport och avfallshantering av giftiga kemikalier, betona vikten av förebyggande åtgärder och försiktighetsprincipen och se till att säkerhetsbestämmelser följs samt sörja för korrekt rapportering av relevanta uppgifter.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
19.61Regeringar bör, där så är lämpligt, och i samarbete med internationella organisationer:

  1. Utarbeta riktlinjer, om sådana inte finns redan, med råd och checklistor för införande av lagstiftning om kemikaliesäkerhet,

  2. stödja länder, särskilt utvecklingsländer, vid utveckling, förstärkning och genomförande av nationell lagstiftning,

  3. överväga att anta program för spridning av information till allmänheten som ett medel som kan begränsa riskerna. Berörda internationella organisationer, särskilt UNEP, OECD, FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) och andra intresserade parter, bör överväga möjligheten av att utarbeta riktlinjer om införande av sådana program för intresserade regeringar. Dessa riktlinjer bör bygga på det arbete som har gjorts om olyckor och innehålla riktlinjer för inventeringar av giftiga utsläpp samt riskkommunikation. Dessa riktlinjer bör omfatta harmonisering av krav, definitioner och data för att främja enhetlighet och internationellt informationsutbyte,

  4. bygga på tidigare, pågående och framtida arbete med riskbedömning på internationell nivå för att stödja länder, särskilt utvecklingsländerna, med att bygga upp och stärka kapacitet för riskbedömning på nationell och regional nivå för att minimera de risker som är förknippade med framställning och användning av giftiga kemikalier,

  5. främja genomförandet av UNEP:s APELL-program, särskilt användning av OECD:s/UNEP:s internationella direktorat för regionala beredskapscentraler,

  6. samarbeta med alla länder, särskilt utvecklingsländerna, för att inrätta en institutionell mekanism på nationell nivå och utveckling av lämpliga metoder för kemikaliehantering,

  7. anordna informationskurser på alla nivåer inom producent- och användarledet för personal som arbetar med kemikaliesäkerhetsfrågor,

  8. utarbeta mekanismer för största möjliga användning i länder av internationellt tillgänglig information,

  9. anmoda UNEP att för regeringar, näringslivet och allmänheten utarbeta principer för förebyggande av olyckor och beredskap som bygger på ILO:s, OECD:s och ECE:s arbete på detta område.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning
19.62Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel i utvecklingsländerna till ca. 600 miljoner dollar, inklusive ca. 150 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel
19.63Internationella organisationer bör:

  1. Främja upprättande och förstärkning av nationella laboratorier för att säkerställa en fungerande kontroll i alla länder av import, tillverkning och användning av kemikalier,

  2. främja, där det är praktiskt genomförbart, översättning av internationella dokument om kemikaliesäkerhet till lokala språk och stödja regional verksamhet på olika nivåer vad gäller tekniköverföring och informationsutbyte.

c) Kunskapsutveckling
19.64Internationella organisationer bör:

  1. Bygga ut teknisk utbildning för utvecklingsländerna i riskhantering vad gäller kemikalier,

  2. främja och öka stödet till forskning på lokal nivå genom att ge stipendier för studier vid erkända forskningsinstitutioner som är verksamma inom vetenskapsgrenar som är av betydelse för kemikaliesäkerhetsprogram.
19.65Regeringar bör, i samarbete med företag och fackföreningar, anordna utbildning i kemikaliehantering, inlusive krisberedskap, som är inriktad på alla nivåer. Grundläggande undervisning om principer för kemikaliesäkerhet bör ingå i läroplanerna för grundskolan i alla länder.

F. Åtgärder mot den olagliga internationella handeln med giftiga och farliga produkter
19.66För närvarande saknas en global internationell överenskommelse om handel med giftiga och farliga produkter (med "giftiga och farliga produkter" avses sådana som är förbjudna, föremål för stränga restriktioner, återkallade eller inte godkända för användning eller försäljning av regeringar av hälso- och miljöskäl). Det finns dock internationella farhågor om att den olagliga internationella handeln med dessa produkter är skadlig för människors hälsa och miljön, särskilt i utvecklingsländerna, vilket har kommit till uttryck i generalförsamlingens resolutioner 42/183 och 44/286. Med "olaglig handel" avses handel som sker i strid med ett lands lagar eller internationella rättsliga instrument på detta område. Farhågorna gäller även gränsöverskridande transporter av dessa produkter som inte sker i enlighet med gällande internationella riktlinjer och principer. Åtgärderna inom detta programområde är avsedda att förbättra möjligheterna till upptäckt och förhindrande av denna handel.
19.67Det internationella och regionala samarbetet behöver stärkas ytterligare för att förhindra olagliga gränsöverskridande transporter av giftiga och farliga produkter. Dessutom är det nödvändigt med kapaci-tetsuppbyggnad på nationell nivå för att förbättra kapaciteten för övervakning och genomförande, med beaktande av att ett effektivt program för genomförande kan göra det nödvändigt att införa lämpliga påföljder. Andra åtgärder som förutses i detta kapi-tel (t.ex. enligt punkt 19.39 d)) bidrar också till att nå dessa mål.

Mål
19.68Målen för detta program är:

  1. Att stärka den nationella kapaciteten för att upptäcka och förhindra olagliga försök att införa giftiga och farliga produkter till en stats territorium i strid med nationell lagstifning och relevanta internationella rättsliga instrument,

  2. att bistå alla länder, särskilt utvecklingsländerna, när det gäller att få information om den olagliga handeln med giftiga och farliga produkter.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor
19.69Regeringar bör, där så är lämpligt, allt efter kapacitet och tillgängliga resurser och i samarbete med FN och andra berörda organisationer:

  1. vid behov införa och genomföra lagstiftning för att hindra olaglig import och export av giftiga och farliga produkter,

  2. utarbeta lämpliga nationella program för att övervaka efterlevnaden av sådan lagstiftning och upptäcka och genom lämpliga påföljder avskräcka från överträdelser av denna lagstiftning.

b) Information
19.70Regeringar bör, där så är lämpligt, utarbeta nationella varningssystem som ett hjälpmedel för att upptäcka den olagliga handeln med giftiga och farliga produkter. Lokala samhällen och andra kan medverka vid tillämpningen av ett sådant system.
19.71Regeringar bör samarbeta i fråga om utbyte av information om olagliga gränsöverskridande transporter av giftiga och farliga produkter och ställa sådan information till förfogande för berörda FN-organ, t.ex. UNEP och de regionala kommissionerna.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
19.72Det internationella och regionala samarbetet behöver stärkas ytterligare för att förhindra olagliga gränsöverskridande transporter av giftiga och farliga produkter.
19.73De regionala kommissionerna bör, i samarbete med och med expertstöd och råd från UNEP och andra berörda FN-organ, på grundval av information från regeringar övervaka och kontinuerligt göra regionala bedömningar av den olagliga handeln med giftiga och farliga produkter och de miljömässiga, ekonomiska och hälsomässiga följderna av denna för varje region, varvid de bör utnyttja resultaten och erfarenheterna från den gemensamma preliminära bedömning av den olagliga handeln som för närvarande utförs av UNEP/ESCAP och som väntas bli klar under august 1992.
19.74Regeringar och internationella organisationer, allt efter omständigheterna, bör samarbeta med utvecklingsländerna för att stärka deras kapacitet vad gäller institutioner och lagstiftning för att förhindra olaglig import och export av giftiga och farliga produkter.

G. Förbättring av det internationella samarbetet inom flera av programområdena
19.75En konferens med regeringsutsedda experter som hölls i London under december 1991 avgav rekommendationer om en ökad samordning mellan FN-organ och andra internationella organisationer som arbetar med riskbedömning och riskhantering i fråga om kemikalier. Denna konferens riktade uppmärksamhet på behovet av att vidta lämpliga åtgärder för att stärka IPCS roll och upprätta ett mellanstatligt forum för riskbedömning och riskhantering.
19.76För att ytterligare överväga London-konferensens rekommendationer och vidta åtgärder i enlighet med dessa uppmanas WHO:s, ILO:s och UNEP:s verkställande chefer att inom ett år sammankalla ett mellan-statligt möte, som skulle kunna utgöra det mellanstatliga forumets första sammanträde.
Kapitel 18InnehållKapitel 20