Kapitel 18

Skydd av kvalitet och tillgång på färsk-vattenresurser: integrerade strategier för utveckling, styrning och användning av vattenresurserna

Inledning
18.1Färskvattentillgångarna är en viktig del av jordens hydrosfär och utgör en oumbärlig del av jordens alla ekosystem. Färskvattenmiljön karaktäriseras av det hydrologiska kretsloppet, inkluderande översvämningar och torka, företeelser vars konsekvenser i vissa regioner blivit alltmer extrema och dramatiska. De globala klimatförändringarna liksom luftföroreningarna kan också påverka färskvattenresurserna och deras tillgänglighet och genom stigande havsnivå hota låglänta kustområden och små ö-ekosystem.
18.2Vatten är en nödvändighet för allt liv på jorden. Den allmänna målsättningen är att säkerställa att en tillräcklig vattenförsörjning av god kvalitet kan upprätthållas för hela världens befolkning genom att bevara ekosystemets hydrologiska, biologiska och kemiska funktioner, anpassa mänsklig verksamhet till de gränser naturen sätter och bekämpa organismer som sprider vattenburna sjukdomar. En innovativ teknologi, som omfattar en förbättring av beprövade teknologier, behövs för att till fullo kunna ta tillvara de begränsade vattenresurserna och skydda dem mot föroreningar.
18.3Den stora knappheten på färskvatten, den gradvisa förstörelsen, den allt värre föroreningen av färskvattenresurserna i många av världens regioner samt de tilltagande ingreppen genom skadliga verksamheter kräver en integrerad planering och förvaltning av världens vattentillgångar. En sådan integrering måste täcka alla typer av färskvattenförekomster som har förbindelse med varandra, inklusive både ytvatten och grundvatten, och ta vederbörlig hänsyn till kvantitets- och kvalitetsaspekter på vattnet. Vattentillgångarnas multisektoriella utveckling i förening med den socio-ekonomiska utvecklingen måste erkännas, liksom också att vattentillgångarna utnyttjas för många olika ändamål såsom vattenförsörjning och hygien, jordbruk, industri, stadsutveckling, vattenkraft, sötvattensfiske, transporter, rekreation, förvaltning av låg- och slättland med flera verksamheter. Rationella vattenanvändningsplaner för utveckling av yt- och grundvattenkällor och andra potentiella vattenkällor måste gå hand i hand med åtgärder för att skydda vattnet och minska avfallsmängderna. Förebyggande insatser mot översvämningar samt kontrollåtgärder och, vid behov, sedimenteringskontroll måste emellertid prioriteras.
18.4 Gränsöverskridande vattentillgångar och användningen av dem är av stor betydelse för strandstaterna. I detta sammanhang kan det vara önskvärt med ett samarbete mellan dessa länder i enlighet med befintliga avtal och/eller andra relevanta uppgörelser där hänsyn tas till alla berörda strandstaters intressen.
18.5 Följande programområden föreslås för färskvattensektorn:

  1. Integrerad utveckling och förvaltning av vattentillgångarna;

  2. Uppskattning av tillgängliga vattenresurser;

  3. Skydd av vattentillgångar, vattenkvalitet och vatten-ekosystem;

  4. Dricksvattenförsörjning och avloppsredning;

  5. Vatten och en hållbar stadsutveckling;

  6. Vatten för en hållbar livsmedelsproduktion och landsbygdsutveckling;

  7. Klimatförändringars inverkan på vattentillgångarna.

Programområden

A. Integrerad utveckling och förvaltning av vattentillgångarna

Bakgrund

18.6Hur mycket utvecklingen i vattentillgångarna bidrar till den ekonomiska produktiviteten och sociala välfärden inses vanligen inte till fullo, trots att all social och ekonomisk verksamhet är starkt beroende av färskvattenförsörjningen och dess kvalitet. I takt med befolkningtillväxt och tillväxt av ekonomiska aktiviteter når många länder snabbt förhållanden som vattenknapphet eller gränserna för sin ekonomiska utveckling. Efterfrågan på vatten stiger snabbt, 70 - 80 procent åtgår för konstbevattning, mindre än 20 procent för industrin och knappt 6 procent för hushållskonsumtionen. En holistisk hantering av färskvattnet som en ändlig och sårbar resurs och integrering av sektoriella vattenplaner och -program inom ramen för nationalekonomin och socialpolitiken är av största vikt för verksamheten under 90-talet och framöver. Spridningen av ansvaret för vattentillgångarnas utveckling bland sektoriella organ visar sig emellertid vara ett ännu större hinder för en utveckling mot en integrerad förvaltning av vattenresurserna än tidigare ansetts. Effektiva tillämpnings-och samordningsmekanismer krävs.

Mål

18.7Det övergripande målet är att tillgodose alla länders behov av färskvatten för en hållbar utveckling.
18.8En integrerad förvaltning av vattenresurserna grundar sig på antagandet att vattnet är en integrerad del av ekosystemet, en naturresurs och en social och ekonomisk tillgång, en vara vars mängd och kvalitet är avgörande för det sätt på vilket den används. Därför måste vattentillgångarna skyddas, varvid hänsyn måste tas till hur vatten-ekosystemen fungerar och till resursens beständighet för att tillfredsställa och tillgodose människans behov av vatten i hennes verksamhet. Vid utvecklingen och användningen av vattentillgångarna bör uppfyllandet av grundläggande behov och skydd av ekosystemen prioriteras. Men utöver dessa behov skall vattenanvändningen på lämpligt sätt avgiftsbeläggas.
18.9En integrerad förvaltning av vattenresurserna, innefattande en integration av land- och vattenrelaterade aspekter, bör äga rum på vatten- eller biflödesområdesnivå. Härvid bör fyra huvudsakliga målsättningar eftersträvas, nämligen:

  1. Att främja en dynamisk, växelverkande, upprepande och multisektoriell inställning till förvaltning av vattenresurserna, inklusive identifiering och skydd av potentiella färskvattenkällor, som omfattar både teknologiska, socio-ekonomiska, miljö- och hälsoaspekter,

  2. att planera för hållbar och rationell användning, skydd, bevarande och förvaltning av vattentillgångarna med utgångspunkt från samhällets behov och prioriteringar inom ramen för den nationalekonomiska utvecklingspolitiken,

  3. att utforma, genomföra och utvärdera projekt och program som är både ekonomiskt effektiva och socialt rimliga inom ramen för klart definierade strategier, baserade på en total delaktighet från allmänhetens sida, inklusive av kvinnor, ungdomar, ursprungsbefolkningar, lokala samhällen, i policyarbetet och beslutsfattande vad gäller förvaltning av vattenresurser,

  4. att, särskilt i utvecklingsländerna, identifiera och stärka eller utveckla alltefter behov lämpliga institutionella, juridiska och ekonomiska mekanismer för att säkerställa att vattenpolicyn och dess tillämpning utgör en katalysator för ett hållbart socialt framåtskridande och en ekonomisk tillväxt.

18.10Vad gäller gränsöverskridande vattenresurser behöver strandstaterna formulera sina vattenresursstrategier, utarbeta handlingsprogram för hantering av vattenresurserna och överväga där så är lämpligt en harmonisering av dessa strategier och handlingsprogram.
18.11Alla länder bör alltefter förmåga och tillgängliga resurser och i bilateralt eller multilateralt samarbete inklusive samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer kunna fatta beslut om följande målsättningar:

  1. Att senast år 2000:

    1. ha utformat och igångsatt kostnadsberäknade och målinriktade nationella handlingsprogram och ha inrättat lämpliga institutionella strukturer och juridiska instrument,

    2. ha utarbetat effektiva vattenanvändningsprogram för att åstadkomma hållbara resursanvändningsmönster,

  2. Att senast år 2025:

    1. ha uppfyllt subsektoriella målsättningar inom alla programområden beträffande färskvatten. Det är underförstått att uppfyllandet av de målsättningar som anges under (i) och (ii) ovan är beroende av nya och additionella ekonomiska resurser som kommer att göras tillgängliga för utvecklingsländerna i enlighet med relevanta åtgärder utgående från Generalförsamlingens resolution nr 44/228.

Åtgärder
18.12Alla länder bör allt efter förmåga och tillgängliga resurser och i bilateralt eller multilateralt samarbete inklusive samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer vidta följande åtgärder för att åstadkomma en bättre integrerad förvaltning av vattenresurserna:

  1. Utarbeta kostnadsberäknade och målinriktade nationella handlingsplaner och investeringsprogram,

  2. integrera åtgärder för att skydda och bevara potentiella källor för färskvattentillgångar inklusive inventeringen av resurserna med planering av mark- och skogsresursanvändning, skydd av bergssluttningar och flodbankar samt övriga relevanta utvecklings- och bevaringsåtgärder,

  3. utveckla samverkande databaser, prognosmodeller, ekonomiska planeringsmodeller och metoder för förvaltning och planering av vattenresurserna inklusive metoder för miljökonsekvensbedömningar,

  4. optimera utfallet för vattenresursfrågor då fysiska och socioekonomiska aspekter medför restriktioner,

  5. genomföra fördelningsbeslut genom efterfrågestyrning, prissättningsmekanismer och regleringsåtgärder,

  6. utarbeta planer för hantering av översvämningar och torka, inklusive riskanalys och bedömning av miljö- och sociala konsekvenser,

  7. främja planer för en rationell vattenanvändning genom att skapa en medvetenhet bland allmänheten, utbildningsprogram och uttag av vattenavgifter och andra ekonomiska instrument,

  8. mobilisera vattenresurser speciellt i torra och halvtorra områden,

  9. främja internationellt vetenskapligt forskningssamarbete på färskvattenområdet,

  10. utveckla nya och alternativa källor för vattenförsörjning såsom havsvattenavsaltning, konstgjord regenerering av grundvatten, användning av vatten av marginell kvalitet, återanvändning av avloppsvatten samt vattenåtervinning,

  11. integrera vattenkvantitets- och -kvalitetsförvaltning (inkluderande både yt- och underjordiska vattentillgångar),

  12. vidta åtgärder för bevarande av vattenresurserna genom en effektivare vattenanvändning och planer för att minska avfallsmängderna för alla användare samt utveckling av vattensparplaner,

  13. ge stöd till vattenanvändargrupper för att optimera förvaltningen av lokala vattenresurser,

  14. utveckla tekniker för allmänhetens deltagande och genomföra dessa i beslutsfattandet, särskilt för att förstärka kvinnornas roll i planering och förvaltning av vattenresurserna,

  15. utveckla och stärka såsom lämpligt är samarbetet på alla nivåer inklusive mekanismer på tillämpliga områden, nämligen:

    1. Generellt delegera förvaltningen av vattenresurserna till lägsta lämpliga nivå, dvs. den nivå som nationell lagstiftning medger, inklusive decentralisering av ansvar till lokala myndigheter, privata företag och samhällen,

    2. integrera planering och förvaltning av vattenresurserna på nationell nivå inom ramen för den nationella planeringsprocessen och där så är lämpligt inrätta en oberoende reglering och kontroll av färskvatten med utgångspunkt från nationell lagstiftning och ekonomiska åtgärder,

    3. på regional nivå där så är lämpligt överväga en harmonisering av nationella strategier och handlingsprogram,

    4. på global nivå söka få till stånd en bättre avgränsning av ansvarsområden, arbetsfördelning och samordning mellan internationella organisationer och program inklusive underlättandet av diskussioner och utbytet av erfarenheter på områden som berör förvaltning av vattenresurserna,

  16. sprida information inklusive riktlinjer för arbetet och främja utbildningen för vattenanvändare inkluderande Förenta Nationernas överväganden om en Världsvattendag.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

18.13Konferenssekretariat har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 115 miljoner dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive kommersiella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförande som regeringarna beslutar om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

18.14För utvecklingen av interaktiva databaser, prognosmetoder och ekonomiska planeringsmodeller lämpade för uppgiften att styra vattenresurserna på ett effektivt och hållbart sätt måste nya tekniker komma till användning, såsom geografiska informationssystem och expertsystem för att samla in, sammanställa, analysera och redovisa multisektoriell information och att optimera beslutsfattandet. För att utveckla nya och alternativa vattenförsörjningskällor och billig vattenteknologi krävs det en innovativt inriktad forskning. Detta innefattar överföring, anpassning och spridning av ny teknik och teknologi till utvecklingsländerna liksom utveckling av inhemsk kapacitet för att kunna hantera den nytillkomna dimensionen av integrering av tekniska, ekonomiska, miljö- och sociala aspekter på förvaltningen av vattenresurser och förutsäga tänkbara konsekvenser av människans påverkan.
18.15Eftersom vattnet förstås som en social och ekonomisk tillgång, måste de olika möjligheterna som står till buds för att kostnadsbelasta de som använder vatten (inklusive vattenanvändare i hushållen, städerna, industrin och jordbruket) närmare utvärderas och fälttestas. Det behövs en fortsatt utveckling av ekonomiska instrument som tar hänsyn till alternativa kostnader och yttre miljöförhållanden. Fältstudier avseende betalningsviljan bör genomföras under landsbygds- och stadsförhållanden.
18.16Utvecklingen och förvaltningen av vattenresurserna bör planeras på ett integrerat sätt både med hänsyn till de långsiktiga planeringsbehoven och behovet av en kortsiktigare planering, det vill säga, vid detta arbete bör hänsyn tas till miljö, ekonomi och sociala aspekter baserade på hållbarhetsprincipen; det bör omfatta alla användarbehov liksom också de behov som avser förebyggande och lindring av risker i samband med vattenanvändningen; de bör också ingå som en integrerad del i den socio-ekonomiska planeringsprocessen. En förutsättning för en hållbar förvaltning av vatten som en knapp och sårbar resurs är kravet att vid all planering och utveckling erkänna dess fulla kostnad. Planeringen bör reflektera förmånsinvesteringar, miljöskydd och driftkostnader såväl som att de aktuella kostnaderna skall återge det bästa alternativet för vattenanvändningen. Alla mottagare behöver inte nödvändigtvis drabbas, genom konsekvenser av dessa överväganden, av faktiska avgifter. Men avgiftsmekanismerna bör i största möjliga utsträckning återspegla både de faktiska kostnaderna för vattnet när det används som en ekonomisk tillgång och samhällenas betalningsförmåga.
18.17Vattnets roll som en social, ekonomisk och livsuppehållande tillgång bör komma till uttryck i mekanismerna för styrning av efterfrågan och förverkligas genom bevarande och återanvändning av vattnet, genom uppskattning av tillgängliga resurser och genom användning av ekonomiska instrument.
18.18När nya prioriteringar för privata och offentliga investeringsstrategier skall bestämmas, bör hänsyn tas till (a) maximalt utnyttjande av befintliga projekt genom underhåll, restauration och optimal drift; (b) nya eller alternativa rena teknologier; samt (c) miljövänlig och socialt gynnsam vattenkraft.

c) Kunskapsutveckling

18.19Vid delegering av styrningen av vattentillgångarna till lägsta lämpliga nivå är det nödvändigt att utbilda den personal som skall ansvara för förvaltningen av vattenanvändningen på alla nivåer och att säkerställa att kvinnor deltar på lika villkor i utbildnings- och träningsprogrammen. Särskild tonvikt skall läggas på införandet av tekniker för allmänhetens delaktighet inklusive en ökning av kvinnornas, ungdomens, ursprungsbefolkningens och de lokala samhällenas roll. Kunskaper i olika vattenförvaltningsfunktioner måste utvecklas av lokala myndigheter och vattenmyndigheter såväl som inom den privata sektorn, hos lokala/nationella privata organisationer, kooperativ, bolag och andra vattenanvändargrupper. Upplysning till allmänheten beträffande vattnets betydelse och vikten av att det hanteras på rätt sätt behövs också.
18.20För att omsätta dessa principer i praktiken behöver samhällena lämplig kapacitet. De som bestämmer ramarna för utveckling och förvaltning av vattentillgångarna vare sig det rör sig om internationell, nationell eller lokal nivå måste förvissa sig om att resurser finns för att bygga upp dessa kapaciteter. Dessa medel kan variera från fall till fall. Vanligen handlar det om:

  1. Program för att väcka medvetenhet och mobilisera engagemang och stöd på alla nivåer samt ta initiativ till globala och lokala åtgärder för att främja sådana program.

  2. utbildning av ledningspersonal för vattenhantering på alla nivåer och förmedling av kunskaper om alla de element som behövs för att de skall kunna fatta sina beslut,

  3. stärkande av utbildningskapaciteten i utvecklingsländerna;

  4. erforderlig utbildning av det yrkesfolk som behövs inklusive fältpersonal;

  5. förbättring av karriärstrukturerna;

  6. utbyte av erforderliga kunskaper och teknologi, både för insamling av uppgifter och för genomförande av planerad utveckling inklusive föroreningsfria teknologier och de kunskaper som behövs för att få ut bästa möjliga resultat från det befintliga investeringssystemet.

d) Kapacitetsuppbyggnad
18.21Den institutionella kapaciteten för genomförande av en integrerad vattenförvaltning bör granskas och utvecklas där det föreligger klara behov. Befintliga administrativa strukturer kan ofta ha tillräcklig kapacitet för att hantera förvaltningen av lokala vattenresurser, men behovet av nya institutioner kan öka exempelvis med tanke på nederbördsområden, distriktutvecklingsråd och lokala ortskommitt`r. Även om vattenan-vändningen förvaltas på olika nivåer i det socio-politiska systemet, så kräver den efterfrågedrivna förvaltningen en utveckling av vatteninstitutioner på lämpliga nivåer, där man också tar hänsyn till behovet av en integrering med förvaltningen av markanvändningen.
18.22När man försöker skapa bättre förutsättningar för förvaltning på lägsta lämpliga nivå, så ingår det i regeringens roll att mobilisera finansiella och mänskliga resurser, att lagstifta, fastställa normer och andra regleringsstrukturer, kontrollera och uppskatta användningen av vatten- och markresurserna samt skapa möjligheter för allmänheten att delta i processen. Internationella företag och givare spelar en viktig roll när det gäller att stötta utvecklingsländerna i arbetet med att skapa erforderliga förutsättningar för en integrerad förvaltning av vattenresurserna. Detta bör omfatta där så är lämpligt givarstöd till lokala nivåer i utvecklings-länderna, såsom lokala institutioner, icke-statliga organisationer och kvinnogrupper.

B. Uppskattning av tillgängliga vattenresurser

Bakgrund

18.23Uppskattningen av tillgängliga vattenresurser inklusive identifiering av potentiella källor till färskvattentillgångar innebär en kontinuerlig bestämning av källor, omfattning, tillförlitlighet och kvalitet samt mänsklig verksamhet som påverkar dessa tillgångar. En sådan bedömning utgör den praktiska grunden för en hållbar förvaltning och är en förutsättning för utvärderingen av utvecklingsmöjligheterna. Men det råder en växande oro för att de hydrologiska organen i en tid då det behövs en mer exakt och tillförlitlig information om vattentillgångarna har mindre kapacitet än tidigare att tillhandahålla denna information, särskilt när det gäller information om grundvatten och vattenkvalitet. De största hindren är bristen på ekonomiska resurser för uppskattning av vattentillgångarna, den hydrologiska servicens frag-mentariska natur och bristen på kvalificerad personal. Samtidigt är det allt svårare för utvecklingsländerna att få tillgång till den alltmer avancerade teknologin för insamling och bearbetning av data. Det är emellertid viktigt att man kan inrätta nationella databaser för kartläggning av vattenresurserna och att man lyckas mildra följderna av översvämningar, torka, ökenspridning och föroreningar.

Mål

18.24I enlighet med handlingsprogrammet från Mar del Plata-konferensen har detta programområde förlängts in på 90-talet och längre med den övergripande målsättningen att säkerställa en kartläggning och prognostisering av vattenresursernas kvantiteter och kvalitet för att kunna uppskatta den totala mängden tillgängliga vattenresurser och den framtida tillgången, liksom också för att kunna bestämma deras nuvarande kvalitetsstatus, förutsäga tänkbara konflikter mellan tillgång och efterfrågan samt för att kunna tillhandahålla en vetenskaplig databas för rationell vattenresursanvändning.
18.25För detta ändamål har man bestämt sig för fem specifika mål, nämligen:

  1. Att göra teknologi för uppskattning av vattenresurserna tillgängliga för alla länder lämplig för deras behov, oberoende av vilken utvecklingsnivå de befinner sig på, detta också omfattande metoder för uppskattning av klimatförändringarnas följdverkningar på färskvattenresurserna,

  2. att förmå alla länder att alltefter ekonomiska förutsättningar anslå ekonomiska medel till bedömning av vattentillgångarna i linje med de ekonomiska och sociala behoven av tillgång på data om tillgängliga vattenresurser,

  3. att säkerställa att bedömningsinformationen utnyttjas till fullo i utvecklingen av policies för vattenresursförvaltningen,

  4. att förmå alla länder att vidta de institutionella åtgärder som erfordras för att på ett integrerat sätt säkerställa en effektiv insamling, behandling, lagring, återvinning och spridning till användarna av information om tillgängliga vattenresursers kvantitet och kvalitet i flodområden och grundvattenakvifärer,

  5. att rekrytera och behålla tillräckligt med välutbildad och kvalificerad personal hos de organ som arbetar med uppskattning av tillgängliga vattenresurser och tillse att denna personal erhåller den utbildning och vidareutbildning som den behöver för att på ett framgångsrikt sätt kunna fullgöra sina uppgifter.

18.26Alla länder kan allt efter kapacitet och tillgängliga resurser genom bilateralt eller multilateralt samarbete inklusive samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer sätta upp följande mål:

  1. Att senast år 2000 i detalj ha undersökt möjligheterna att inrätta service för uppskattning av tillgängliga vattenresurser,

  2. att som ett långsiktigt mål kunna förfoga över fullt fungerade organ baserade på finmaskiga hydrometriska nätverk.

Åtgärder
18.27Alla länder bör alltefter kapacitet och tillgängliga resurser och genom bilateralt eller multilateralt samarbete samt i samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer kunna vidta följande åtgärder:

  1. Institutionell ram:

    1. Upprätta lämpliga policyramar och göra nationella prioriteringar,

    2. upprätta och stärka ländernas institutionella möjligheter inklusive de lagstiftnings- och regleringsåtgärder som krävs för att säkerställa en nöjaktig uppskattning av deras vattenresurser och ta fram översvämnings- och torkperiodsprognoser,

    3. upprätta och underhålla ett effektivt samarbete på nationell nivå mellan olika organ som ansvarar för insamling, lagring och analys av hydrologiska data,

    4. samarbeta vid uppskattningen av gränsöverskridande vattentillgångar enligt tidigare överenskommelse med varje berörd strandstat,

  2. Datasystem:

    1. Se över befintliga nätverk för insamling av data och bedöma deras lämplighet inklusive sådana som tillhandahåller realtidsdata för översvämnings- och torkperiodsprognoser,

    2. förbättra nätverken för att kunna följa antagna riktlinjer för framtagning av data om vattenkvantitet och -kvalitet för yt- och grundvatten, liksom relevanta markanvändningsdata,

    3. tillämpa standarder och andra medel för att säkerställa datakompatibilitet,

    4. förbättra utrustning och rutiner som används för att lagra, behandla och analysera hydrologiska data och göra sådana data och de prognoser som tas fram på basis av dem tillgängliga för potentiella användare,

    5. upprätta databaser över alla typer av tillgängliga hydrologiska data på nationell nivå,

    6. genomföra "dataräddnings"-operationer, exempelvis bygga upp nationella arkiv över vattenresurserna,

    7. använda lämpliga, väl beprövade tekniker för behandling av hydrologiska data,

    8. göra områdesrelaterade uppskattningar med ledning av punkthydrologiska data,

    9. samla fjärranalysdata och där så är lämpligt använda geografiska informationssystem,

  3. Spridning av data:

    1. Undersöka vilka behov som finns av vattenresursdata för olika planeringsändamål,

    2. analysera och presentera data och information om vattenresurser i de former som behövs för planering och styrning av ländernas socioekonomiska utveckling och för användning i miljöskyddsstrategier samt vid utarbetandet och genomförandet av specifika vattenrelaterade projekt,

    3. tillhandahålla prognoser och utfärda varningar om översvämningar och torka till allmänheten och civilförsvaret,

  4. Forskning och utveckling:

    1. Upprätta eller stärka forsknings- och utvecklingsprogram på nationell, subregional, regional och internationell nivå till stöd för arbetet med att uppskatta befintliga vattenresurser,

    2. övervaka forsknings- och utvecklingsverksamheten för att säkerställa att man till fullo utnyttjar lokal expertis och andra lokala resurser och att de är anpassade till respektive lands eller länders behov.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

18.28Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 355 miljoner dollar, varav cirka 145 miljoner dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförande som regeringarna beslutar om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

18.29Till de viktiga forskningsbehoven hör (a) utveckling av globala hydrologiska modeller för att analysera konsekvenserna av klimatförändringarna och bedöma vattenresurserna i makroskala; (b) överbryggande av klyftan mellan markhydrologi och ekologi i olika skalor, inklusive de kritiska vattenrelaterade processerna som ligger bakom förlusten av vegetation och markförsämringen samt återställandet; samt (c) undersökningar av nyckelprocesserna i vattenkvalitetgenesen för att överbrygga klyftan mellan hydrologiska flödes- och biogeokemiska processer. Forskningsmodellerna bör bygga på hydrologiska balansstudier och även omfatta vattenförbrukningen. Detta angreppssätt bör också, där så är lämpligt, tillämpas på flodområdesnivå.
18.30För att kunna uppskatta de befintliga vattenresurserna krävs dels en förstärkning av befintliga system för överföring, bearbetning och spridning av teknologi, dels utveckling av ny teknologi för tillämpning i fält liksom också utveckling av inhemska resurser. Innan ovannämnda åtgärder påbörjas måste kataloger tas fram över de vattenresursinformationer som myndigheterna, den privata sektorn, utbildningsinrättningar, konsulter, lokala vattenanvändarorganisationer och övriga förfogar över.

c) Kunskapsutveckling

18.31Vid uppskattningen av vattenresurserna är det nödvändigt att bygga upp och underhålla en välutbildad, motiverad och tillräckligt stor personal som kan genomföra ovannämnda åtgärder. Utbildnings- och träningsprogram som är dimensionerade för att säkerställa en godtagbar tillgång på sådan kvalificerad personal bör utarbetas och stärkas på lokal, nationell, subregional och regional nivå. Dessutom bör man uppmuntra erbjudandet av attraktiva anställningsvillkor och karriärvägar för sådan kvalificerad och teknisk personal. Behovet av mänskliga resurser bör kontrolleras regelbundet på alla anställningsnivåer. Planer måste utarbetas för att tillgodose dessa behov i form av utbildnings och internationella kurs- och konferensprogram.
18.32Eftersom det är särskilt viktigt med en välutbildad personal för arbetet med att bedöma befintliga vattenresurser och för det hydrologiska prognosarbetet, bör man ägna särskilt stor uppmärksamhet åt personal-frågorna inom detta område. Målet bör vara att locka till sig och behålla tillräckligt med personal med rätt utbildningsnivå, som kan delta i arbetet med att undersöka vattenresurserna och säkerställa att planerade åtgärder genomförs på ett effektivt sätt. Utbildning kommer att efterfrågas både på nationell och internationell nivå, varvid rimliga anställningsvillkor är varje lands eget ansvar.
18.33Rekommenderade åtgärder:

  1. Utreda behoven av utbildning för respektive länders speciella krav,

  2. utarbeta och stärka utbildningsprogrammen i vattenrelaterade ämnen i ett miljö- och utvecklingssammanhang för alla personalkategorier som arbetar med bedömningen av vattenresurserna. Härvid skall avancerad utbildningsteknologi användas och, där så är lämpligt, utbildningen vända sig till både män och kvinnor,

  3. utveckla en bra rekryterings-, personal- och lönepolitik för personal vid nationella och lokala vattenorgan.

d) Kapacitetsuppbyggnad
18.34För att en uppskattning av befintliga vattenresurser skall kunna genomföras med utgångspunkt från nationella hydrometriska nätverk måste goda förutsättningar skapas på alla nivåer. Följande nationella stödåtgärder är nödvändiga för att förbättra ländernas kapacitet:

  1. En översyn över lagstiftnings- och regleringsunderlagen för uppskattning av tillgängliga vattenresurser,

  2. underlättande av ett nära samarbete mellan vattensektorns olika organ, särskilt mellan dem som producerar och dem som använder information,

  3. tillämpning av en politik för förvaltning av vattenanvändningen baserad på realistiska bedömningar av vattenresursernas tillstånd och trender,

  4. förstärkning av förvaltningsförutsättningarna för vattenanvändargrupper såsom kvinnor, ungdomar, ursprungsbefolkningar och lokala samhällen för att få till stånd en effektivare användning av vattnet på lokal nivå.

C. Skydd av vattenresurserna, vattenkvaliteten och vatten-ekosystemen

Bakgrund

18.35Färskvatten är en odelbar resurs. För en långsiktig utveckling av jordens färskvatten krävs det en helhetssyn på hanteringen av tillgångarna och en insikt om samspelet mellan de element som hänger samman med tillgången på färskvatten och dess kvalitet. Det finns bara ett fåtal regioner i världen som fortfarande är förskonade från problem med förlust av potentiella färskvattenkällor, försämrad vattenkvalitet och föroreningar i yt- och grundvattentillgångarna. Stora problem som påverkar vattenkvaliteten i floder och sjöar uppstår, varierande i svårighetsgrad beroende på olika situationer med allt från olämplig hantering av avloppsvatten från hushållen, dålig kontroll av industriella avloppsutsläpp, förlust och förstörelse av floders upptagningsområden, dåligt genomtänkt lokalisering av industrianläggningar, skogsavverkning, okontrollerat växelbruk och undermåliga jordbruksmetoder. Detta ger upphov till läckage av näringsämnen och bekämpningsmedel. Vatten-ekosystemen är störda och levande färskvattenresurser hotas. Under vissa omständigheter påverkas vatten-ekosystemen också av utvecklingsprojekt för jordbrukets vattenbehov, såsom dammar, flodomläggningar, vatteninstallationer och konstbevattningssystem. Erosion, sedimentation, skogsavverkning och ökenspridning har medfört en ökad markförstöring och byggandet av reservoarer har i en del fall resulterat i negativa effekter på ekosystemen. Många av dessa problem har uppkommit genom en utvecklingsmodell som är miljöförstörande och genom en brist på allmän medvetenhet och utbildning i skyddet av yt- och grundvattentillgångarna. Följdverkningarna för de ekologiska systemen och människors hälsa är de mätbara konsekvenserna, även om medlen för att kontrollera dem är otillräckliga eller saknas helt i många länder. Det finns en utbredd brist på insikt om sambanden mellan utveckling, förvaltning, användning och behandling av vattenresurserna och vatten-ekosystemen. Det är nu avgörande att där så är lämpligt vidta förebyggande åtgärder för att undvika kostnadskrävande insatser i framtiden för att restaurera, behandla och utveckla nya vattenresurser.

Mål

18.36De komplicerade sambanden i färskvattensystemen kräver helhetssyn på förvaltningen av färskvattenanvändningen (med en inriktning på upptagningsområdesnivå) som är baserad på en balanserad syn på människans och miljöns behov. I handlingsplanen från Mar del Plata insågs redan detta inneboende samband mellan utvecklingsprojekten för vattenresurserna och deras betydelsefulla fysiska, kemiska, biologiska, hälso-och socio-ekonomiska återverkningar. Det övergripande miljö-hälso-målet formulerades så här: "att utvärdera konsekvenserna av olika vattenanvändares inverkan på miljön, att främja åtgärder som är inriktade på att kontrollera vattenburna sjukdomar och att skydda ekosystemen".21
18.37Den omfattning och det allvar som kontaminationen av omättade zoner och grundvattenförande lager har antagit har länge varit underskattade på grund av akvifärernas relativa otillgänglighet och bristen på tillförlitlig information om akvifärsystemen. Skyddet av grundvattnet är därför ett mycket viktigt inslag i förvaltningen av vattenresurserna.
18.38Tre mål måste samverkande eftersträvas för att integrera olika element i vattenkvaliteten i förvaltningen av vattenresurserna:

  1. Bevarande av ekosystemens integritet enligt en förvaltningsprincip för bevarande av vatten-eko-system inklusive levande resurser samt ett effektivt skydd av dem mot alla former av försämring på nederbördsområdesnivå,

  2. allmän hälsovård, en uppgift som inte bara kräver tillgång till tjänligt dricksvatten utan också kontroll av sjukdomsalstrande organismer i vattenmiljön,

  3. kunskapsutveckling, nyckeln till kapacitetsuppbyggnaden och en förutsättning för införande av vattenkvalitetsstyrning.

18.39Alla länder bör alltefter förmåga och tillgängliga resurser genom bilateralt eller multilateralt samarbete inkusive samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer där så är lämpligt sätta upp följande mål:

  1. Att identifiera de yt- och grundvattenresurser som skulle kunna utvecklas för en hållbar användning av dem samt andra stora utvecklingsbara vattenberoende resurser och samtidigt ta initiativ till program för skydd, bevarande och rationell användning av dessa resurser på ett hållbart sätt,

  2. att identifiera alla potentiella källor för vattentillgångar och utarbeta planer för att skydda, bevara och utnyttja dem på ett rationellt sätt,

  3. att ta initiativ till program för att effektivt förebygga och kontrollera vattenföroreningar med utgångspunkt från en lämplig blandning av strategier för minskning av föroreningarna vid källan, bedömningar av miljökonsekvenser och genomförbara standarder för större punktutsläpp och högriskområden för icke-punktutsläpp mot bakgrunden av deras socio-ekonomiska utveckling,

  4. att vid behov delta så långt det är lämpligt i internationella vattenkvalitetskontroll- och styrningsprogram såsom Global Water Quality Monitoring Programme (GEMS/WATER), UNEP Environmentally Sound Management of Inland Waters (EMINWA), FAO regional inland fishery bodies och Convention on Wetlands of International Importance Especially as Waterflow Habitat (Ramsar-konventionen),

  5. att minska förekomsten av vattenburna sjukdomar och därvid börja med att utrota dracunculiasis (Guinea-mask-infektionen) och onchocerciasis (river blindness) fram till år 2000,

  6. att allt efter möjligheter och behov fastställa biologiska, hälso-, fysikaliska och kemiska kvalitetskriterier för alla vattenreserver (yt- och grundvatten), med sikte på en fortlöpande förbättring av vattenkvaliteten,

  7. att anta ett integrerat synsätt för en miljömässigt hållbar förvaltning av vattenresurserna, inklusive skydd av vatten-ekosystem och levande färskvattenresurser,

  8. att lägga upp strategier för en miljöanpassad förvaltning av färskvatten och därtill hörande kustekosystem med hänsyn till fisket, akvakultur, djurbete, jordbruksverksamhet och biologisk mångfald.

Åtgärder
18.40Alla länder bör allt efter förmåga och tillgängliga resurser och genom bilateralt eller multilateralt samarbete inklusive samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer vidta följande åtgärder:

  1. Skydd och bevarande av vattenresurser:

    1. Skapa och stärka tekniska och institutionella möjligheter för att identifiera och skydda potentiella vattenförsörjningskällor inom samhällets alla områden,

    2. identifiera potentiella källor för vattenförsörjning och utarbeta nationella profiler,

    3. utarbeta nationella planer för att skydda och bevara vattenresurserna,

    4. restaurera viktiga, men skadade, upptagningsområden för vattentäkter, särskilt på små öar,

    5. stärka administrativa och lagstiftande åtgärder för att förhindra övergrepp på befintliga och potentiellt användbara vattentäktsområden.

  2. Förebyggande och kontroll av vattenföroreningar:

    1. Tillämpning av principen att förorenaren betalar, där så är lämpligt, för alla slags föroreningskällor, inklusive avloppsrening inom och utanför källan,

    2. främjandet av uppbyggandet av reningsverk för hushållsavloppsvatten och industriutsläpp och utvecklingen av lämpliga teknologier med beaktande av goda traditionella och ursprungliga metoder,

    3. utarbetandet av standarder för utsläpp av avloppsvatten och för recipienten,

    4. introduktion av förebyggande åtgärder i vattenkvalitetsstyrningen, där så är lämpligt, med inriktning på att minimera och förebygga föroreningar med hjälp av ny teknologi, produkt- och processförändringar, minskning av föroreningar vid källan och återanvändning, återvinning och återställande av det renade avloppsvattnet samt miljövänlig användning,

    5. obligatorisk miljökonsekvensbedömning för alla större vattenresursutvecklingsprojekt som kan förväntas medföra försämrad vattenkvalitet och negativt påverka vatten-ekosystemen, i kombination med en planering för lämpliga hjälpåtgärder och förstärkt kontroll av nya industriinstallationer, upplag av fast avfall och utvecklingsprojekt för infrastrukturen,

    6. tillämpning av riskbedömning och riskstyrning i samband med beslut inom detta område och säkerställa uppföljning i överensstämmelse med dessa beslut,

    7. identifiering och tillämpning av bästa miljömetoder till rimliga kostnader för att undvika spridning av föroreningar, dvs. genom en begränsad, rationell och planerad användning av kvävehaltigt konstgödsel och andra jordbrukskemikalier (bekämpningsmedel, växtgifter) inom jordbruket,

    8. uppmuntrande och främjande av användningen av adekvat behandlat och renat avloppsvatten inom jordbruket, akvakulturen, industrin och övriga sektorer.

  3. Utveckla och tillämpa ren teknologi:

    1. Integrerad kontroll av industriutsläpp, inklusive produktionsteknologier med låga avfallsmängder och återcirkulering av vattnet genom att sätta in förebyggande åtgärder på grundval av en brett upplagd livscykelanalys,

    2. rening av kommunalt avloppsvatten för säker återanvändning i jordbruk och akvakulturen,

    3. utveckling av bioteknik bl a för avfallshantering, produktion av biogödsel och andra verksamheter,

    4. utveckling av lämpliga metoder för kontroll av vattenföroreningar med hänsyn till sunda traditionella och ursprungliga metoder.

  4. Skydd av grundvattnet:

    1. Utveckling av jordbruksmetoder som inte skadar grundvattnet,

    2. vidtagande av nödvändiga åtgärder för att förhindra att saltvatten tränger in i grundvattenförande lager på små öar och i låglänta kustområden till följd av att havsnivån stiger eller på grund av överexploatering av grundvattenförande lager i kustområden,

    3. förhindrande av förorening av akvifärer genom reglering av giftiga ämnen som tränger ned i marken samt upprätta skyddszoner i grundvattenåterbildnings- och uttagningsområden,

    4. utformning och styrning av avfallsupplag på grundval av tillförlitlig hydrogeologisk information och konsekvensbedömning med hjälp av bästa genomförbara och bästa tillgängliga teknologi,

    5. främjande av åtgärder för att förbättra brunnars och källområdens säkerhet och integritet för att därigenom hindra biologiska sjukdomsalstrande organismer och farliga kemikalier från att tränga in i akvifärer och vattentäkter,

    6. kontrollering, efter behov, av vattenkvaliteten på yt- och grundvatten som kan förväntas påverkas av utsläpp från upplag av giftiga och farliga ämnen.

  5. Skydd av vatten-ekosystem:

    1. Restauration av förorenade och skadade vattenreservoarer för att återställa vattenmiljöer och ekosystem,

    2. restaurationsprogram för jordbruksmark och andra vattenanvändare, med likvärdiga åtgärder till skydd för och för användning av sådana grundvattenresurser som är viktiga för jordbrukets produktivitet och för den biologiska mångfalden i tropikerna,

    3. bevarande och skydd av våtmarker (på grund av deras ekologiska betydelse och hemvist för många arter) med beaktande av sociala och ekonomiska faktorer,

    4. kontroll av skadliga vattenlevande arter som kan tillintetgöra andra vattenlevande arter.

  6. Skydd av levande färskvattenresurser:

    1. Kontroll och övervakning av vattenkvaliteten för att möjliggöra en hållbar utveckling inom insjöfisket,

    2. skydd av ekosystem mot föroreningar och kvalitetsförsämring för utveckling av akvakulturprojekt i färskvatten.

  7. Kontroll och kartläggning av vattenresurser och vatten som får ta emot avfall:

    1. Inrättandet av nätverk för kontroll och kontinuerlig kartläggning av vatten som tar emot avfall och av punktkällor och diffusa föroreningsutsläpp,

    2. främjande och ökning av tillämpningen av miljökonsekvensbedömningar i geografiska informationssystem,

    3. kartläggning av föroreningskällor för att åstadkomma en bättre överensstämmelse med standarder och föreskrifter och för att reglera frågan om utsläppstillstånd,

    4. kontrollering av användningen av sådana kemiska ämnen i jordbruket som kan ha negativ inverkan på miljön,

    5. rationell markanvändning för att förhindra försämring av marken, erosion och igenslamning av sjöar och andra vattendrag.

  8. Utveckling av nationella och internationella lagstiftningsinstrument som i vissa fall kan behövas för att skydda vattenkvaliteten, särskilt vad gäller:

    1. Kontroll och övervakning av föroreningar och deras följdverkningar i nationella och gränsöverskridande vattendrag,

    2. kontroll av atmosfärisk överföring av föroreningar över långa sträckor,

    3. kontroll av oavsiktliga och/eller avsiktliga utsläpp i nationella och/eller gränsöverskridande vattendrag,

    4. miljökonsekvensbedömning.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

18.41Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 1 miljard dollar, varav cirka 340 miljoner dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförande som regeringarna beslutar om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

18.42Länder bör driva gemensamma forskningsprojekt för att utveckla lösningar av de tekniska problem som hänger samman med de villkor som råder i varje vattenområde eller land. Länder bör överväga att stärka och utveckla nationella forskningscentra sammankopplade i nätverk och med stöd av regionala vattenforskningsinstitut. Nord-syd-samordningen av forskningscentra och fältstudier mellan internationella vattenforskningsinstitut bör främjas aktivt. Det är viktigt att en minsta procentuell andel medel för utvecklingsprojekt beträffande vattenresurserna anslås till forskning och utveckling, särskilt i externt finansierade projekt.
18.43Kontroll och bedömning av komplicerade vattensystem kräver ofta multidisciplinära studier där flera institutioner och forskare deltar i ett gemensamt program. Internationella vattenkvalitetsprogram, såsom GEMS/WATER, bör inriktas på vattenkvaliteten i utvecklingsländerna. Användarvänlig mjukvara och Geografiska Informations-System (GIS) och Global Resourse Information Databas (GRID)-metoder bör utvecklas för behandling, analys och tolkning av kontrolldata och för utarbetande av förvaltningsstrategier.

c) Kunskapsutveckling

18.44Innovativa åtgärder bör vidtas för utbildning av professionell förvaltningspersonal för att klara de föränderliga behoven och utmaningarna. Flexibilitet och anpassningsförmåga när det gäller uppkommande vattenföroreningsfrågor måste utvecklas. Utbildningen bör anordnas periodvis på alla nivåer inom de organisationer som ansvarar för skötsel av vattenkvaliteten och nya pedagogiska metoder tillämpas för speciella aspekter på mätning och kontroll av vattenkvaliteten, inklusive utveckling av utbildningsförmåga, praktisk utbildning, workshops för problemlösning och fortbildningskurser.
18.45Lämpliga åtgärder kan vara att stärka och förbättra möjligheterna för mänskliga resurser vid lokala myndigheter i arbetet för skydd, behandling och användning av vatten, särskilt i städer liksom att utarbeta nationella och regionala tekniska kurser i ämnen som rör skydd och kontroll av vattenkvaliteten vid befintliga skolor och kurser i skydd och bevarande av vattenresurser för laboratorie- och fälttekniker, kvinnor och andra vattenanvändargrupper.

d) Kapacitetsuppbyggnad

18.46För att effektivt skydda vattenresurserna och ekosystemen mot föroreningar behövs det en betydande förbättring av den nuvarande kapaciteten i de flesta länder. Förvaltningsprogram för vattenkvalitet kräver ett visst minimum av infrastruktur och personal för identifiering och genomförande av tekniska lösningar och genomdrivande av reglerande åtgärder. Ett av dagens och framtidens nyckelproblem är att få till stånd en hållbar drift och underhåll av de resurser som finns. För att inte låta de resurser man byggt upp genom tidigare investeringar ytterligare skall försämras, är det nödvändigt att sätta in omedelbara åtgärder på en rad områden.

D. Dricksvattenförsörjning och avloppsrening

Bakgrund

18.47En betryggande vattenförsörjning och miljövänlig avloppsrening är av vitalt intresse för att skydda miljön, förbättra människors hälsotillstånd och lindra fattigdomen. En betryggande vattenförsörjning är också livsavgörande för många traditionella och kulturella verksamheter. Uppskattningsvis 80 procent av alla sjukdomar och över en tredjedel av alla dödsfall i utvecklingsländerna orsakas av konsumtion av kontaminerat vatten, och i genomsnitt så mycket som en tiondel av varje persons produktiva tid upptas av sjukdomar som orsakats av dåligt vatten. Samlade ansträngningar under 80-talet bidrog till att förse hundratals miljoner av världens fattigaste människor med vatten och avloppsrening. Den mest framträdande av dessa insatser var införandet av Internationella årtiondet för dricksvattenförsörjning och avloppsrening (International Drinking Water Supply and Sanitation Decade) 1981, som var ett resultat av handlingsprogrammet från Mar del Plata-konferensen, antaget av Förenta Nationernas Vattenkonferens 1977. Man var allmänt överens om att "alla folk, oberoende av vilken utvecklingsnivå de lever på och vilka sociala och ekonomiska villkor de lever under, har rätt till tillgång på dricksvatten i de mängder och med den kvalitet som motsvarar deras grundläggande behov".22 Målsättningen för dekaden var att senast 1990 kunna förse underförsörjda stads- och landsbygdsområden med friskt dricksvatten och en tillfredsställande avloppsrening senast 1990, men trots aldrig tidigare skådade framgångar under detta årtionde var insatserna ändå inte tillräckliga. Fortfarande saknar var tredje människa i utvecklingsländerna dessa två mest grundläggande förutsättningar för hälsa och värdighet. Man har också konstaterat att mänskliga exkrement och avloppsvatten är viktiga orsaker till den försämrade vattenkvaliteten i utvecklingsländerna och att man skulle kunna åstadkomma betydande förbättringar om man införde tillgänglig och lämplig teknologi och satsade på att bygga reningsverk.

Mål

18.48I New Delhi-resolutionen (som antogs vid Global Consultation on Safe Water and Sanitation for the 1990s, vilken ägde rum i New Delhi den 10 till 14 september 1990) formaliserade man behovet av en hållbar tillgång på friskt vatten i tillräckliga mängder och en tillfredsställande avloppsrening för alla, med tonvikten på "hellre litet åt alla än mer åt några". Följande fyra principer ligger till grund för de mål som sätts upp i programmet:

  1. Skydd av miljö och hälsa genom integrerad förvaltning av vattenresurser och flytande och fast avfall,

  2. institutionella reformer för främjande av integrerade åtgärder och ändrade rutiner, attityder och beteenden samt fullt deltagande av kvinnor på alla nivåer inom sektorns olika institutioner,

  3. offentlig förvaltning av service med stöd av åtgärder för att stärka lokala institutioner vid genomförandet och upprätthållandet av vatten- och avloppsreningsprogrammen,

  4. sunda finansiella rutiner uppnådda genom en bättre förvaltning av befintliga tillgångar och en utbredd användning av lämplig teknik.

18.49Tidigare erfarenheter har visat att varje en-skilt land bör sätta upp sina egna speciella mål. På Barntoppmötet (World Summit for Children) i september 1990 krävde statsöverhuvuden och regeringschefer både tillgång till vattenförsörjning och avloppsrening för alla och utrotning av guineamaskinfektionen senast 1995. Bara för den mer realistiska målsättningen att helt kunna täcka behoven av vattenförsörjning senast år 2025 räknar man med att de årliga investeringarna måste fördubblas jämfört med nuvarande nivåer. En realistisk strategi att klara de nuvarande och framtida behoven är därför att utveckla en billigare men tillfredsställande försörjning som kan genomföras och upprätthållas på lokal nivå.

Åtgärder

18.50Alla länder skulle allt efter förmåga och tillgängliga resurser och genom bilateralt eller multilateralt samarbete inklusive genom samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer kunna vidta följande åtgärder:

  1. Miljö och hälsa:

    1. Upprätta skyddsområden för källor för dricksvattenförsörjning,

    2. ta hand om exkrement och avloppsvatten genom användning av lämpliga system för avloppsrening i stads- och landsbygdsområden,

    3. bygga ut vattenförsörjningen i stads- och landsbygdsmiljö och utveckla och utöka system för användning av regnvatten, särskilt på små öar, som ett komplement till det ordinarie vattenförsörjningsnätet,

    4. bygga upp och utöka reningsverk och dräneringssystem där så är lämpligt,

    5. behandla och på ett betryggande sätt återanvända hushålls- och industriavloppsvatten i stads- och landsbygdsområden,

    6. kontrollera vattenburna sjukdomar.

  2. Människor och institutioner:

    1. Stärka myndigheternas insatser när det gäller förvaltningen av vattenresurserna och samtidigt till fullo erkänna de lokala myndigheternas roll,

    2. uppmuntra utveckling och styrning av vattenhanteringen baserat på samarbete mellan användare, planerare och politiker på alla nivåer,

    3. tillämpa principen att beslutsfattandet skall äga rum på lägsta lämpliga nivå efter samråd med allmänheten och involvering av användarna vid planering och genomförande av vattenprojekt,

    4. stödja kunskapsutveckling på alla nivåer inklusive specialprogram för kvinnor,

    5. genomföra brett upplagda utbildningsprogram med särskild tonvikt på hygien, lokal förvaltning och minskning av riskerna,

    6. internationella stödmekanismer för finansiering, genomförande och uppföljning av programmen.

  3. Förvalta på nationell och lokal nivå:

    1. Stödja och assistera lokala organ i en hållbar hantering av egna system,

    2. uppmuntra lokalbefolkningen, särskilt kvinnor, ungdom, ursprungsbefolkning och lokala organ att delta i skötseln av vattenresurserna,

    3. bygga upp ett samband mellan nationella vattenförsörjningsplaner och kommunernas förvaltning av den lokala vattenförsörjningen,

    4. integrera samhällets förvaltning av vattnet i den totala samhällsplaneringen,

    5. främja den primära hälso- och miljövården på lokal nivå samt utbilda lokala organ i lämplig vattenhanteringsteknik och primär hälsovård,

    6. ge stöd till serviceorganen inom vattensektorn för att göra dem mer kostnadseffektiva och uppmärksamma på konsumenternas behov,

    7. ägna större uppmärksamhet åt underförsörjda landsbygdsregioner och stadsområden med låginkomstprofil,

    8. restaurera defekta system, minska avfallsmängderna och införa en betryggande återanvändning av vatten och avloppsvatten,

    9. program för rationell vattenanvändning och säker drift och underhåll,

    10. forskning och utveckling av lämpliga tekniska lösningar,

    11. betydligt ökad kapacitet för rening av stadsavlopp i takt med den ökande belastningen.

  4. Skapa medvetenhet hos samt informera/engagera allmänheten:

    1. Stärka styrningen av kontroll och information på sub-nationell och nationell nivå,

    2. årlig behandling, analys och publicering av kontrollresultat på nationell och lokal nivå som ett verktyg för sektorstyrning och ett sätt att främja/väcka medvetenhet hos allmänheten,

    3. använda begränsade sektorindikatorer på regional och global nivå för att främja sektorn och skaffa fram pengar,

    4. förbättra sektoriell samordning, planering och genomförande med hjälp av en förbättrad styrning av kontroll- och informationsverksamheten för att öka sektorns upptagningskapacitet, särskilt i lokala självhjälpsprojekt.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

18.51Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 20 miljarder dollar, varav cirka 7,4 miljarder dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförande som regeringarna beslutar om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

18.52För att säkerställa att planerade vattenförsörjningsåtgärder är genomförbara, godtagbara och hållbara, bör den teknik som väljs svara upp mot de behov och begränsningar som förhållandena i samhället medför. Kriterierna för utformningen av åtgärderna kan således omfatta tekniska, hälso-, sociala, ekonomiska, provinsiella, institutionella och miljöfaktorer som är avgörande för det planerade systemets karaktäristika, storlek och kostnader. I aktuella internationella stödprogram bör utvecklingsländerna uppmanas att bl.a.:

  1. I görligaste mån sträva efter att finna billiga vetenskapliga och tekniska hjälpmedel,

  2. i görligaste mån utnyttja traditionella och ursprungliga rutiner för att maximera och bevara det lokala engagemanget,

  3. ge bistånd till tekniska/vetenskapliga institutioner på nationsnivå för att underlätta utarbetandet av utbildningsprogram till stöd för områden som är viktiga för vatten- och avloppsreningssektorn.

c) Kunskapsutveckling
18.53För att effektivt kunna planera och styra vattenförsörjningen och avloppssystemet på nationell, provinsiell, distrikts- och kommunal nivå och för att på ett mera verkningsfullt sätt kunna utnyttja de ekonomiska resurserna måste varje land utbilda tillräckligt med yrkeskunnig och teknisk personal. För detta ändamål måste länderna utarbeta personalutvecklingsplaner med beaktande av nuvarande behov och planerad utveckling. Det innebär att utvecklingen och resultaten från utbildningsinstitutionerna på nationell nivå bör förbättras så att de kan spela en styrande roll i kapacitetsuppbyggnaden. Det är också viktigt att länderna ser till att kvinnorna får en tillfredsställande utbildning i frågor som rör hållbart underhåll av utrustning, styrning av vattenresurserna och miljövänlig rening.

d) Kapacitetsppbyggnad

18.54Genomförandet av vattenförsörjnings- och avloppsregningsprogram är ett nationellt ansvar. I varierande grad bör ansvaret för genomförandet av projekten och driften av systemen delegeras till alla administrativa nivåer ända ner till lokal och individuell nivå. Det innebär också att nationella myndigheter tillsammans med organ och enheter inom FN och andra externa stödorgan som främjar uppbyggnaden av nationella program bör utveckla mekanismer och rutiner för samarbete på alla nivåer. Det är särskilt viktigt om man skall kunna dra full fördel av samhällets angreppssätt och självhjälpsinsatser som verktyg för en hållbar utveckling. Detta medför en hög grad av engagemang från samhällets sida, vilket också omfattar kvinnorna, i uppläggningen, planeringen, beslutsfattandet, genomförandet och utvärderingen av projekt för hushållens vattenförsörjning och avloppsrening.
18.55En övergripande nationell kapacitetsuppbyggnad på alla administrativa nivåer som också omfattar institutionell utveckling, samordning, mänskliga resurser, lokalt engagemang, hälso- och hygienutbildning och läs- och skrivkunnighet, måste utvecklas i enlighet med de grundläggande sambanden både med insatserna för att förbättra den hälso- och socio-ekonomiska utvecklingen genom vattenförsörjning och avloppsrening och med dess inverkan på människans miljö. Kapacitetsuppbyggnaden bör därför vara en av de bakomliggande nyckelfaktorerna i strategin för genomförande av dessa planer. Institutionell kapacitetsuppbyggnad bör anses spela en lika viktig roll som försörjnings- och utrustningssektorn, så att resurserna kan riktas in på bådadera. Detta kan ske på planerings- eller program/projekt-formuleringsstadiet samtidigt som man klart definierar målen. I detta hänseende är ett tekniskt samarbete mellan utvecklingsländerna dels med tanke på den information och erfarenhet de förfogar över och dels med tanke på vikten av att inte "uppfinna hjulet på nytt", av avgörande betydelse. En sådan inriktning har redan visat sig kostnadseffektiv i många nationella projekt.

E. Vatten och en hållbar stadsutveckling

Bakgrund

18.56I början av nästa sekel kommer mer än hälften av världens befolkning att bo i tätorter. Omkring år 2025 kommer denna andel att ha stigit till 60 procent och omfatta cirka 5 miljarder människor. Den snabba befolkningsökningen i städerna och industrialiseringen medför att många städers vattentillgångar och möjligheter att skydda miljön utsätts för allvarliga påfrestningar. Därför bör särskild uppmärksamhet ägnas åt de växande följdverkningarna av urbaniseringen och de därav resulterande behoven av vatten samt åt den kritiska roll som lokala och kommunala myndigheter har att spela när det gäller att klara försörjningen, användningen och vattenbehandlingen i dess helhet, särskilt i utvecklingsländerna som i detta sammanhang behöver extra stöd. Bristen på färskvattenresurser och de stigande kostnaderna för att utveckla nya resurser har en avgörande inverkan på den nationella industri-, jordbruks- och bostadsutvecklingen och den ekonomiska tillväxten. En bättre styrning av städernas vattenresurser tillsammans med en förändring i de ohållbara konsumtionsmönstren kan i betydande grad bidra till att lindra fattigdomen och förbättra fattiga människornas hälsa och livskvalitet i städerna och på landsbygden. Många storstadsagglomerationer är belägna vid flodmynningar och i kustområden. Detta leder till föroreningar från kommunala och industriella utsläpp och en överexploatering av tillgängliga vattenresurser som hotar den marina miljön och färskvattenförsörjningen.

Mål

18.57Utvecklingsmålet för detta program är att ge stöd till lokala och centrala myndigheters insatser och möjligheter att upprätthålla den nationella utvecklingen och produktiviteten genom en miljöanpassad styrning av de vattenresurser som används i städerna. Stödet för denna målsättning innebär att man försöker identifiera och genomföra strategier och åtgärder för att säkerställa en fortsatt vattenförsörjning till rimliga kostnader för nuvarande och framtida behov och att vända de nuvarande trenderna mot en nedbrytning och uttömning av befintliga resurser.
18.58Alla länder bör alltefter förmåga och tillgängliga resurser och genom bilateralt eller multilateralt samarbete samt genom samarbete inklusive Förenta Nationerna och andra berörda organisationer sätta upp följande målsättningar:

  1. Att senast år 2000 ha säkerställt att alla människor som bor i städerna har tillgång till minst 40 liter friskt vatten per person och dygn och att 75 procent av stadsbefolkningen har tillgång till egen eller kommunal avloppsrening,

  2. att senast år 2000 ha utarbetat och börjat tillämpa kvantitativa och kvalitativa standarder för kommunala och industriella utsläpp,

  3. att senast år 2000 ha säkerställt att 75 procent av det fasta avfallet i städerna samlas in och återvinns eller lagras på ett miljömässigt tillfredsställande sätt.

Åtgärder
18.59Alla länder kan alltefter förmåga och tillgängliga resurser och genom bilateralt eller multilateralt samarbete inklusive i samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer vidta följande åtgärder:

  1. Skydd av vattenresurser mot stora uttag, föroreningar och kvalitetsförsämring:

    1. Bygga avloppsreningsverk baserade på en miljöanpassad, billig och förbättringsbar teknik,

    2. införa dagvattenavrinnings- och dräneringsprogram i städerna,

    3. främja återvinning och återanvändning av avloppsvatten och fast avfall,

    4. kontrollera industriella föroreningskällor för att skydda vattentillgångarna,

    5. skydda avrinningsområden mot uttömning och kvalitetsförsämring inom skogstäckta områden och mot skadliga verksamheter uppströms,

    6. främja forskningen om skogens bidrag till en hållbar utveckling av vattenresurserna,

    7. uppmuntra de bästa styrningsmetoderna för användning av jordbrukskemikaler med inriktning på att minska deras inverkan på vattentillgångarna.

  2. En effektiv och rättvis fördelning av vattenresurserna:

    1. Anpassa stadsplaneringen till vattenresursernas tillgänglighet och beständighet,

    2. tillgodose stadsbefolkningarnas grundläggande behov av vatten,

    3. införa vattenavgifter med beaktande av omständigheterna i respektive land och, där det är ekonomiskt genomförbart, se till att de återspeglar vattnets marginal-och alternativa kostnader, speciellt för produktionsverksamheten.

  3. Institutionella/lagstiftnings-/förvaltningsreformer:

    1. Införa regler för en övergripande förvaltning av städernas vattentillgångar,

    2. på nationell och lokal nivå främja utarbetandet av markanvändningsplaner med vederbörligt beaktande av vattenresursutvecklingen,

    3. utnyttja de kunskaper och den potential som finns hos icke-statliga organisationer, privata sektorn och lokalbefolkningen med beaktande av allmänhetens och de strategiska intressena i vattenresurserna.

  4. Främjande av allmänhetens delaktighet:

    1. Starta kampanjer för att väcka en medvetenhet hos allmänheten och uppmuntra allmänhetens intresse för en rationell användning av vattnet,

    2. göra allmänheten uppmärksam på beho-vet av att skydda vattenkvaliteten i stadsmiljön,

    3. främja engagemanget från allmänhetens sida när det gäller insamling, återvinning och eliminering av avfall.

  5. Stöd till lokal kapacitetsuppbyggnad:

    1. Utarbeta lagstiftning och riktlinjer för att främja investeringar i kommunal vatten-och avfallshantering, som återspeglar städernas större bidrag till landets ekonomiska utveckling,

    2. ge ekonomiska grundbidrag och tekniskt stöd till lokal hantering av materialförsörjning och tjänster,

    3. så långt möjligt uppmuntra självbestämmande och ekonomisk bärkraft för anläggningar för stadsvatten, fast avfall och avloppsrening,

    4. bygga upp och upprätthålla en kader av yrkesfolk och halvprofessionell personal för hantering av vatten, avloppsvatten och fast avfall.

  6. Bygga upp bättre avloppsreningskapacitet:

    1. Utarbeta program för hantering av vatten, avloppsrening och avfallshantering med inriktning på den fattiga stadsbefolkningen,

    2. göra billiga alternativ för vattenförsörjnings- och avloppsreningsteknik tillgängliga,

    3. basera val av teknik och servicenivå på vad användarna vill ha och vad de kan betala,

    4. mobilisera och underlätta möjligheterna för kvinnor att vara delaktiga i vattenförvaltningsgrupper,

    5. uppmuntra och utrusta lokala vattenanvändargrupper och vattenkommitt`er för att sköta de allmänna vattenförsörjningssystemen och kommunala avloppssystemen och vid behov ställa teknisk hjälp till förfogande,

    6. beakta fördelarna med och möjligheterna att restaurera befintliga men dåligt fungerande system och att korrigera drift- och underhållsbrister.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

18.60Konferenssekretariat har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 20 miljarder dollar, varav cirka 4,5 miljarder dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finanisieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförandet som regeringarna fattar beslut om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

18.61Under 1980-talet noterades betydande framsteg i utvecklingen och tillämpningen av billig teknik för vattenförsörjning och avloppsrening. Detta program visar på en fortsättning av detta arbete med särskild tonvikt på utvecklingen av en tillfredsställande avloppsrenings- och avfallshanteringsteknik för tätbefolkade låginkomstområden i städerna. Det bör också äga rum ett internationellt utbyte av informationer för att insikten om möjligheterna och fördelarna med en lämplig lågkostnadsteknologi skall få stor spridning bland experterna på området. Medvetenhetskampanjer bland allmänheten skall också omfatta inslag för att övervinna användarnas motstånd mot andra-klass-service genom att framhäva fördelarna med tillförlitlighet och beständighet.

c) Kunskapsutveckling

18.62I så gott som alla inslag i detta program är behovet av en fortlöpande förbättring av utbildnings-och karriärutvecklingen för personal på alla nivåer inom sektorns institutioner underförstådd. Särskilda programaktiviteter kan omfatta utbildning och bibehållande av personal med kunskaper i samhällsengagemang, lågkostnads-teknologi, finansiell styrning och integrerad planering av förvaltningen av städernas vattenresurser. Särskilda insatser bör göras för att mobilisera och underlätta ett aktivt engagemang av kvinnor, ungdomar, ursprungsbefolkning och lokala myndigheter i vattenstyrningsgrupper och för att främja utvecklingen av vattenanvändargrupper och vattenkommitt`r med lämplig utbildning av sådan personal som kassörer, sekreterare och vaktmästare. Särskilda utbildningsåtgärder för kvinnor bör utarbetas med inriktning på skyddet av städernas vattenresurser och vattenkvalitet.

d) Kapacitetsuppbyggnad

18.63I kombination med kunskapsutvecklingen är ett stärkande av de institutionella, lagstiftande och styrande strukturerna de viktigaste inslagen i programmet. En förutsättning för att man skall lyckas öka tillgången på vatten- och avloppsrening är att man kan bygga upp en institutionell ram som garanterar att de verkliga behoven och potentiella bidragen till de befolkningsgrupper som för närvarande inte har en tillfredsställande vatten- och avloppsreningsförsörjning kommer till uttryck i städernas utvecklingsplanering. Den multisektorella ansatsen, som är ett vitalt inslag i förvaltningen av städernas vattenresurser kräver en samordning mellan institutioner på nationell och lokal nivå, och programmet tar upp förslag till inrättande av intersektoriella planeringsgrupper. Förslagen till en ökad kontroll av och förebyggande åtgärder mot föroreningar kan bara lyckas med en riktig kombination av ekonomiska och reglerande mekanismer, som uppbackade av en lämplig kontroll och kartläggning och med stöd av förbättrade möjligheter för lokala myndigheter att ta sig an miljöfrågorna.
18.64Därför föreslås bland annat åtgärder för att inrätta lämpliga utformningsstandarder, vattenkvalitetsmål och utsläppstillstånd. Programmet tar också upp förslag till stöd för att stärka vatten- och avloppsreningsorganens kapacitet och för att kunna utveckla deras självbestämmande och ekonomiska bärkraft. Driften och underhållet i befintliga anläggningar för vattenförsörjning och avloppsrening anses bara mycket bristfällig i många länder. Därför behövs det tekniskt och ekonomiskt stöd för att hjälpa länderna att rätta till nuvarande brister och bygga upp kapaciteten för att kunna driva och underhålla restaurerade och nya anläggningar.

F. Vatten för en hållbar livsmedelsproduktion och utveckling på landsbygden

Bakgrund

18.65En hållbar livsmedelsproduktion beror alltmer på förnuftig och effektiv användning och bevarande av vattenresurserna, vilket i första hand handlar om utveckling och förvaltning av konstbevattning, förvaltning av vattenanvändningen i nederbördsområden, vattenförsörjning för kreatursbesättningar, insjöfiske samt agro-forestry. Att åstadkomma en betryggande livsmedelsförsörjning är av hög prioritet i många länder, och jordbruket skall inte bara skaffa fram livsmedel till en växande befolkning utan också spara vatten åt andra användare. Utmaningen består i att utveckla och tillämpa en teknologi och styrningsmetoder för att spara vatten och att genom kapacitetsuppbyggnad göra det möjligt för samhället att bygga upp institutioner och motivera landsbygdsbefolkningen att acceptera nya metoder både i nederbördsförsörjda och i konstbevattnade jordbruksområden. Befolkningen på landsbygden måste också ha bättre tillgång till dricksvatten och avloppsservice. Det är en enorm men inte omöjlig uppgift, förutsatt att man kommer överens om en lämplig politik och passande åtgärdsprogram på alla nivåer - lokalt, nationellt och internationellt. Medan de senaste tio åren har medfört en betydande expansion av områden med nederbördsförsörjt jordbruk, så har produktionen och hållbarheten i konstbevattnade områden på grund av problem i samband med överbevattning och salinisering hållits tillbaka. Ekonomiska problem och marknadshinder är också ett vanligt förekommande problem. Markerosion, vanskötsel och överexploatering av naturtillgångarna samt hård konkurrens om vattnet är faktorer som alla har lett till ökad fattigdom, hunger och svält i utvecklingsländerna. Markerosion orsakad av boskapens överbetning är också ofta en orsak till att sjöarna slammar igen. För det mesta får utvecklingen av konstbevattningsplaner varken något stöd i form av miljökonsekvensbedömningar, där man identifierar de hydrologiska konsekvenserna inom flodområdena med vattenförbindelse mellan delområdena, eller någon bedömning av de sociala konsekvenserna för de människor som bor i floddalarna.
18.66Bristen på tillgängligt vatten av godtagbar kvalitet är en faktor som i hög grad bidrar till att begränsa köttproduktionen i många länder, och felaktig hantering av djuravfall kan under vissa omständigheter leda till vattenföroreningar som påverkar vattenförsörjningen för både människor och djur. Boskapens dricksvattenbehov varierar beroende på art och vilken miljö den vistas i. Man räknar med att den nuvarande globala boskapsstammen behöver cirka 60 miljarder liter dricksvatten per dag, och utgående från den uppskattade tillväxten i boskapspopulationen, så beräknas dagsbehovet öka med 0,4 miljarder liter per år inom överskådlig framtid.
18.67Fiske i sjöar och floder är en viktig livsmedels- och proteinkälla. Detta fiske bör hanteras så att man maximerar fisk- och skaldjursfångsten till från miljösynpunkt förnuftiga mängder. Det förutsätter att man kan bevara vattnets kvalitet och kvantitet liksom också den fungerande morfologin i vattenmiljön. Å andra sidan kan fisket och havsodlingen själva skada vatten-ekosystemet; därför bör utvecklingen anpassas till riktlinjer för konsekvensbegränsning. De nuvarande produktionsnivåerna för inlandsfisket, vad gäller både söt- och bräckt vatten, ligger på omkring 7 miljoner ton om året och skulle kunna öka till 16 miljoner ton om året fram till år 2000. Men varje ökning i miljöbelastningarna skulle kunna äventyra denna ökning.

Mål

18.68De strategiska huvudprinciperna för en helhetssyn på en integrerad miljöanpassad förvaltning av vattenresurserna på landsbygden kan beskrivas på följande sätt:

  1. Vattnet bör ses som en ändlig resurs med ett ekonomiskt värde och stor social och ekonomisk betydelse återspeglande vikten av att tillgodose grundläggande behov;

  2. lokala myndigheter måste delta i vattenanvändningens alla faser och säkerställa att kvinnor till fullo engageras med tanke på deras viktiga roll i den praktiska vardagsförsörjningen, hanteringen och användningen av vatten;

  3. förvaltningen av vattenresurser måste utvecklas inom ramen för ett omfattande program för (i) människans hälsa; (ii) produktion, bevarande och distribution av livsmedel; (iii) katastrofplaner; (iv) miljöskydd och bevarande av den naturliga resursbasen;

  4. Det är nödvändigt att inse och aktivt stödja den roll som landsbygdsbefolkningen spelar, med särskild tonvikt på kvinnorna.

18.69FAO har i samarbete med andra internationella organisationer tagit initiativ till ett internationellt handlingsprogram för vatten och hållbar jordbruksutveckling (IAP-WASAD). Det huvudsakliga målet för detta handlingsprogram är att hjälpa utvecklingsländerna vid planering, utveckling och förvaltning av vattenresurser på integrerad grund för att möta nuvarande och framtida behov av jordbruksproduktion med beaktande av miljöaspekterna.
18.70I handlingsprogrammet har en ram för en hållbar vattenanvändning inom jordbrukssektorn utarbetats och de områden som behöver prioriteras på nationell, regional och global nivå identifierats. Kvantitativa målsättningar för en ny konstbevattningsutveckling, förbättring av befintliga bevattningssystem och återställande av överbevattnad och saliniserad mark genom dränering för 130 utvecklingsländer uppskattas med utgångspunkt från livsmedelsbehov, jordbruks-klimat-zoner och tillgång på vatten och mark.
18.71FAO:s globala beräkningar av konstbevattning, dränering och småskaliga vattenprogram fram till år 2000 för 130 utvecklingsländer ser ut på följande sätt: a) utveckling av konstbevattningsanläggningar inom 15.2 miljoner hektar; b) förbättring/modernisering av befintliga system inom 12 miljoner hektar; c) installation av dränerings och vattenkontrollanläggningar inom 7 miljoner hektar; och d) småskaliga vattenprogram och bevaringsåtgärder inom 10 miljoner hektar mark.
18.72Utvecklingen av nya konstbevattningsområden på ovannämnda nivå kan ge anledning till oro för miljön i så måtto som det kan leda till förstörelse av våtmarker, vattenföroreningar, ökad sedimentation och minskad biologisk mångfald. Därför bör nya konstbevattningsplaner åtföljas av en miljökonsekvensbedömming, beroende på systemets omfattning, om man kan förvänta sig stora negativa miljökonsekvenser. När förslag till nya konstbevattningssystem övervägs, bör också en mer rationell exploatering och ökad effektivitet eller produktivitet i alla befintliga system som kan betjäna samma områden övervägas. Teknologin för nya konstbevattningssystem liksom också de potentiella konflikter de kan medföra med andra markanvändare bör utvärderas noga. Ett aktivt engagemang från vattenanvändargruppers sida är ett annat mål.
18.73Det bör säkerställas att landsortskommuner i alla länder alltefter möjligheter och tillgängliga resurser och genom ett lämpligt utnyttjande av det internationella samarbetet, såsom lämpligt är, får tillgång till tjänligt vatten i tillräckliga mängder och erforderlig avloppsrening för att tillgodose deras hälsobehov och upprätthålla väsentliga kvaliteter i deras lokala miljö.
18.74Målsättningarna vad avser vattenhanteringen för insjöfiske och akvakultur innebär krav på bevarande av vattenkvalitet och vattenkvantitet för en optimal produktion och för förebyggande av vattenföroreningar i samband med akvakultur. Handlingsprogrammet försöker hjälpa medlemsländerna när det gäller att hantera insjöfisket genom att främja en hållbar hantering av fångstfisket liksom att utveckla miljöanpassade åtgärder för att intensifiera akvakulturverksamheten.
18.75Målsättningarna för vattenhanteringen när det gäller köttproduktionen är av två slag: dels tillgång till rimliga mängder dricksvatten och dels skydd av dricksvattenkvaliteten med hänsyn till olika djurarters särskilda behov. Det innebär maximala salthalttoleransnivåer och frånvaro av sjukdomsalstrande organismer. Inga globala mål kan sättas upp på grund av de stora skillnaderna mellan olika regioner och länder.

Åtgärder

18.76Alla länder skall allt efter förmåga och tillgängliga resurser och genom bilateralt eller multiAlateralt samarbete inklusive samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer kunna vidta följande åtgärder:

  1. Vattenförsörjning och avloppsrening för oförsörjda fattiga människor på landsbygden:

    1. Anta nationella riktlinjer och göra budgetprioriteringar med inriktning på en bättre servicetäckning,

    2. främja lämpliga teknologier,

    3. introducera lämpliga kostnads-återhämtningsmekanismer med hänsyn till effektivitet och rättvisa med hjälp av mekanismer för styrning av efterfrågan,

    4. främja offentligt ägande och rätt till vattenförsörjnings- och avloppsreningsanläggningar,

    5. upprätta kontroll- och utvärderingssystem,

    6. stärka vattenförsörjningen och avloppsreningen på landsbygden med tonvikten på institutionell utveckling, effektiv styrning och en lämplig ram för finansiering av tjänsterna,

    7. förbättra hygienutbildningen och bekämpa spridningen av sjukdomsalstrande organismer,

    8. tillämpa lämpliga teknologier för vattenbehandling,

    9. vidta omfattande miljöåtgärder för kontroll av sjukdomsalstrande organismer.

  2. Effektiv vattenanvändning:

    1. Öka effektiviteten och produktiviteten vad gäller användningen av vatten i jordbruket för ett bättre utnyttjande av de begränsade vattenresurserna,

    2. stärka vatten- och markanvändningsforskningen i områden med konstbevattning ÄBresp nederbördsförsörjda områden,

    3. kontrollera och värdera genomförandet av konstbevattningsprojekt för att bl.a. tillförsäkra optimal användning och riktigt underhåll av projektet,

    4. ge stöd till vattenanvändargrupper med inriktning på att förbättra styrningsresultaten på lokal nivå,

    5. ge stöd till lämplig användning av relativt bräckt vatten för konstbevattning.

  3. Överbevattning, salinitetskontroll och dränering:

    1. Införa ytdränering i nederbördsförsörjda jordbruksområden för att förhindra tillfällig överbevattning och översvämningar i låglänt terräng,

    2. införa konstgjord dränering i jordbruk med konstbevattning och naturlig regnbevattning,

    3. uppmuntra till gemensam användning av yt- och grundvatten, inklusive kontroll och studier av vattenbalansen,

    4. sätta in dränering i konstbevattnade områden i torra och halvtorra regioner.

  4. Reglering av vattenkvaliteten:

    1. Utarbeta och driva ett kostnadseffektivt system för kontroll av vattenkvaliteten hos vatten som används i jordbruket,

    2. förhindra negativa effekter från jordbruksverksamheten på vattenkvaliteten för andra sociala och ekonomiska verksamheter och i våtmarker genom bl.a. optimal användning av gårdens eget material och minskad användning av externt material i jordbruksverksamheten,

    3. upprätta biologiska, fysikaliska och kemiska vattenkvalitetskriterier för vattenanvändare i jordbruket och för havs- och flod-ekosystem,

    4. minimera ytavrinning med markerosion och sedimentation,

    5. förnuftiga utsläpp av avlopp från bosättningar och från gödsel som uppstår genom intensiv djuravel,

    6. minimera de negativa effekterna av jordbrukskemikalier genom användning av integrerad skadedjursbekämpning,

    7. informera på samhällsnivå om föroreningskonsekvenser för vattenkvaliteten, livsmedelssäkerheten och människans hälsa vid användning av konstgödsel och kemiska ämnen.

  5. Program för vattenresursutveckling:

    1. Utveckla småskalig konstbevattning och vattenförsörjning för människor och boskap och för bevarande av vatten och mark,

    2. formulera storskaliga, långsiktiga utvecklingsprogram för konstbevattning med beaktande av effekterna på den lokala ekonomin och miljön,

    3. främja lokala initiativ för en integrerad utveckling och styrning av vattentillgångarna,

    4. ge erforderlig teknisk rådgivning och stöd samt förbättra det institutionella samarbetet på lokal nivå,

    5. främja satsningar från jordbrukarnas sida för mark- och vattenanvändning med beaktande av utbildningsnivå, förmåga att mobilisera lokala myndigheter och de krav som ekosystemen ställer i torra och halvtorra regioner,

    6. planera och utveckla mångändamålsenliga vattenkraftssystem med vederbörlig hänsyn till miljöaspekterna.

  6. Förvaltning av knappa vattenresurser:

    1. Utveckla långsiktiga strategier och praktiska åtgärdsprogram för användning av vatten i jordbruket vid knapp tillgång på och konkurrerande efterfrågan på vatten,

    2. fastställa att vattnet är en social, ekonomisk och strategisk resurs i samband med planering och styrning av konstbevattning,

    3. formulera speciella program med inriktning på beredskap mot torka och med tonvikten på knapp tillgång på livsmedel och miljösäkerhetsåtgärder,

    4. främja och förbättra återanvändning av avloppsvatten i jordbruket.

  7. Vattenförsörjning för boskap:

    1. Förbättra kvaliteten på tillgängligt vatten för boskap med beaktande av deras toleransgränser,

    2. öka mängden vattenkällor som är tillgängliga för boskap, särskilt sådana som finns i stora betessystem, dels för att minska det avstånd man måste förflytta sig för att komma åt vatten och dels för att förhindra överbetning runt vattenkällorna,

    3. förhindra kontamination av vattenkällorna med djurexkrement för att stoppa spridningen av sjukdomar, särskilt zoonosis,

    4. uppmuntra användning av vattnet för flera ändamål genom att främja integrerade system för jordbruk, djurhållning och fiske,

    5. uppmuntra vattenspridningsplaner för att öka stora gräsområdens förmåga att behålla vatten och därigenom stimulera foderproduktionen och förhindra avrinning.

  8. Insjöfiske:

    1. Utveckla en hållbar styrning av fisket som en del av den nationella vattenresursplaneringen,

    2. undersöka särskilda aspekter på hydrobiologiska och miljökrav för vissa viktiga sötvattensfiskar i förhållandet till varierande vattenregimer,

    3. förhindra eller mildra förändringar i vattenmiljön som orsakas av andra användare eller återställa miljöer som utsatts för sådana förändringar i avsikt att varaktigt kunna använda och bevara den biologisk mångfalden i levande vattenmiljöer,

    4. utveckla och sprida miljöanpassade utvecklings- och förvaltningsmetoder för vattenresurserna i avsikt att intensifiera avkastningen från insjöfisket,

    5. införa och underhålla lämpliga system för insamling och tolkning av data för vattenkvalitet och -kvantitet och flodmorfologi som underlag för levande vattenresursers, inklusive fiskets, tillstånd och styrning.

  9. Utveckling av akvakulturverksamheten:

    1. Utveckla miljöanpassade akvakulturteknologier som är förenliga med de lokala, regionala och nationella planerna för förvaltning av vattenresurserna och som tar hänsyn till de sociala faktorerna,

    2. införa lämpliga akvakulturtekniker och hithörande metoder för utveckling och hantering av vattnet i länder som ännu inte har någon erfarenhet av akvakultur,

    3. bedöma miljökonsekvenserna av akvakultur med särskild hänvisning till kommersiella enheter och potentiella vattenföroreningar från odlingsenheterna,

    4. utvärdera de ekonomiska möjligheterna för akvakulturen i förhållande till alternativ användning av vattnet med beaktande av användningen av vatten av marginell kvalitet och kraven för investering och drift.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

18.77Konferenssekretariatet har uppskattat den årliga kostnaden för åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 13,2 miljarder dollar, varav cirka 4,5 miljarder dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförande som regeringarna fattar beslut om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

18.78Det föreligger ett akut behov för länder att kontrollera vattenresurser och vattenkvalitet, vatten- och markanvändning samt spannmålsproduktion; att genomföra undersökningar av typ och omfattning av vattenanvändningen i jordbruket och hur den nu och i framtiden bidrar till en hållbar jordbruksutveckling; att utvärdera utvecklingspotentialen inom fiske och akvakultur; och att förbättra tillgängligheten och spridningen av data till planerare, tekniker, jordbrukare och fiskare. Prioriterade forskningskrav är följande:

  1. Identifiering av kritiska områden för tillämpbar vattenforskning;

  2. Stärkande av de tillämpbara forskningsresurserna hos institutioner i utvecklingsländerna;

  3. Förbättring av översättning av resultat från den vattenrelaterade forskningen inom jordbruks- och fiskesystem i en praktisk och tillgänglig teknologi och tillhandahållande av erforderligt stöd för att de snabbt skall kunna tillämpas ute på fältet.

18.79Överföringen av teknologi, både horisontell och vertikal, behöver förstärkas. Mekanismer för kreditanskaffning, ingångsresurser, marknader, rimlig prissättning och transporter måste utvecklas i samråd mellan länder och externa stödorgan. Integrerad infrastruktur för vattenförsörjning på landsbygden, inklusive institutioner för utbildning i vattenfrågor och stödtjänster för jordbruket, bör utökas för många olika ändamål och bör hjälpa till vid utveckling av landsbygdens ekonomi.

c) Kunskapsutveckling

18.80Utbildning och kunskapsutveckling bör aktivt genomföras på nationell nivå genom: (a) en bedömning av de nuvarande och långsiktiga behoven av utbildning och kunskapsutveckling; (b) upprättande av en nationell politik för kunskapsutveckling; och (c) utarbetande och genomförande av utbildningsprogram för personal på alla nivåer liksom för jordbrukare. Följande åtgärder är nödvändiga:

  1. Uppskatta utbildningsbehoven för styrning av vattenanvändningen i jordbruket,

  2. utöka de formella och informella utbildningsaktiviteterna,

  3. utveckla praktiska kurser för att förbättra möjligheterna att intensifiera arbetet på att sprida tekniskt kunnande och stärka jordbrukarnas möjligheter, speciellt med inriktning på småskaliga producenter,

  4. utbilda personal på alla nivåer, inklusive jordbrukare, fiskare och medlemmar i lokala organ, med särskild inriktning på kvinnorna,

  5. öka möjligheterna till karriärutveckling för att höja kunskapsnivån bland administratörer och tjänstemän på alla nivåer som är engagerade i styrningsprogram för mark- och vattenanvändning.

d) Kapacitetsuppbyggnad
18.81Vikten av en fungerande och samordnad institutionell ram på nationell nivå för att främja vattenanvändningen och en hållbar jordbruksutveckling är numera allmänt erkänd. Därutöver bör det finnas en lämplig ram av lagar, regler och bestämmelser för att underlätta åtgärder i vattenanvändningen inom jordbruket, dränering, vatten-kvalitetsstyrning, småskaliga vattenprogram och vattenanvändar- och fiskaregruppers verksamhet. Den lagstiftning som särskilt gäller behoven av vatten inom jordbrukssektorn bör vara i överensstämmelse med och komma ifrån den allmänna lagstiftningen för styrning av vattenresurserna. Åtgärder bör vidtas på följande områden:

  1. Förbättring av vattenanvändningspolitiken med avseende på jordbruk, fiske och utveckling på landsbygden samt av ramlagar för genomförande av en sådan politik,

  2. en översyn, förstärkning och vid behov omstrukturering av befintliga institutioner för att öka deras kapacitet när det gäller vattenfrågor, varvid man samtidigt måste erkänna behovet av att förvaltningen av vattenresurserna äger rum på lägsta lämpliga nivå,

  3. en översyn över och, vid behov, förstärkning av organisationsstrukturen, det funktionella samspelet och sambandet mellan ministerier och avdelningar inom ett visst ministerium,

  4. genomförande av särskilda åtgärder som behöver stöd för institutionell förstärkning genom bl.a. en långsiktig programbudgetering, personalutbildning, uppmuntran, mobilitet, utrustning och samordningsmekanismer,

  5. förbättring av den privata sektorns engagemang i kunskaps-utveckling och uppbyggnad av infrastukturen.

  6. överföring av befintliga och nya vattenanvändningstekniker genom att skapa mekanismer för samarbete och informationsutbyte mellan nationella och regionala institutioner.

G. Klimatförändringars inverkan på vattenresurserna

Bakgrund

18.82Det råder en osäkerhet vad gäller förutsägelserna av klimatförändringar på global nivå. Trots att osäkerheterna ökar kraftigt på regional, nationell och lokal nivå, är det på nationell nivå som de flesta viktiga besluten skulle behöva fattas. Höjda temperaturer och minskad nederbörd skulle leda till en minskad tillgång och ökad efterfrågan på vatten; det kan leda till försämrad kvalitet på färskvattenreservoarerna och sätta press på den redan ömtåliga balansen mellan tillgång och efterfrågan i många länder. Inte ens där nederbörden kan tänkas öka finns det någon garanti för att det skulle hända just den tid på året då den skulle kunna utnyttjas; dessutom kan det finnas sannolikhet för ökade översvämningar. Minsta höjning av havsvattennivån leder ofta till att det tränger in saltvatten i flodmynningar, i små öar och i kustakvifärer och till översvämningar i låglänta kustområden; detta medför stora risker för låglänta länder.
18.83I ministerdeklarationen vid den Andra världsklimatkonferensen konstaterar man att "den potentiella inverkan av sådana klimatförändringar skulle kunna utgöra ett miljöhot av hittills okänd omfattning... och skulle till och med kunna hota överlevnaden i en del små östater och i låglänta kustområden, i torra och halvtorra områden" (A/45/696/Add. 1, annex III, preamble, para. 2). Konferensen ansåg att bland de viktigaste följdverkningarna av klimatförändringarna är effekterna på det hydrologiska kretsloppet och på vattenhanteringssystemen och därigenom på de socio-ekonomiska systemen. En ökning av antalet extrema händelser, såsom översvämningar och torka, skulle kunna leda till att antalet allvarliga katastrofer ökar. Konferensen uppmanade därför till en förstärkning av nödvändiga forsknings- och kontrollprogram och ett utbyte av relevanta data och information. Dessa åtgärder skall vidtas på nationell, regional och internationell nivå.

Mål

18.84Själva ämnets natur kräver först och främst mer information om och större förståelse för det hot som föreligger. Denna fråga kan överföras till följande målsättningar i överensstämmelse med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar:

  1. Att förstå och kvantifiera hotet från klimatförändringars inverkan på färskvattenresurserna,

  2. att underlätta genomförandet av effektiva nationella motåtgärder om och när den hotande inverkan ses som tillräckligt bekräftad för att motivera sådana åtgärder,

  3. att studera potentiella följdverkningar av klimatförändringar i områden som hotas av torka och översvämningar.

Åtgärder
18.85Alla länder skulle, alltefter förmåga och tillgängliga resurser, och genom bilateralt eller multilateralt samarbete inkluderande genom samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer kunna vidta följande åtgärder:

  1. Kontrollera och registrera den hydrologiska regimen inklusive markfuktighet, grundvattenbalans, vattnets penetration och avdunstning samt därmed sammanhängande klimatfaktorer, speciellt i regioner och länder där den största sannolikheten föreligger för att de skall drabbas av negativa effekter av klimatförändringar och där man därför bör definiera de områden som är sårbara för sådana följdverkningar,

  2. utveckla och tillämpa tekniker och metoder för uppskattning av potentiella negativa effekter på färskvattenresurserna till följd av klimatförändringar genom temperatur- och nederbördsförändringar och stigande havsnivå samt risker för översvämningar,

  3. inleda fallstudier för att undersöka om det finns samband mellan klimatförändringar och de nuvarande tork- och översvämnings-katastroferna i vissa regioner,

  4. bedöma de sociala, ekonomiska och miljömässiga följderna,

  5. utveckla och initiera strategier för att möta identifierade negativa effekter inklusive förändringar i grundvattennivåerna och för att förhindra saltinträngning i grundvattenförande lager,

  6. utveckla jordbruksverksamheter baserade på användning av bräckt vatten,

  7. bidra till pågående forskningsverksamhet inom ramen för nuvarande internationella program.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

18.86Konferenssekretariat har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 100 miljoner dollar, varav cirka 40 miljoner dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförandet som regeringarna beslutar om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

18.87Kontrollen av klimatförändringar och deras inverkan på färskvattenreservoarerna måste vara nära integrerad med nationella och internationella program för kontroll av miljön, särskilt de som har att göra med atmosfären, som framgår av andra avsnitt av Agenda 21, och hydrosfären, som diskuteras under programområde B ovan. Att utgå från en analys av data som indikerar klimatförändringar som utgångspunkt för utarbetande av räddningsåtgärder är en komplicerad uppgift. Inom detta område behövs det ett omfattande forskningsarbete och man måste ta vederbörlig hänsyn till det arbete som utförts av The Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), World Climate Research Programme, International Geosphere-Biosphere Programme (IGBP) och andra hithörande internationella program.
18.88Utvecklingen och genomförandet av åtgärdsstrategier kräver en innovativ användning av tekniska hjälpmedel och tekniska lösningar, inklusive installation av varningssystem för översvämningar och torka och uppbyggande av nya vattenresursutvecklingsprojekt såsom dammar, akvedukter, källfält, avloppsreningsverk, avsaltningsverk, skyddsvallar, bankar och dräneringskanaler. Det finns också ett behov av samordnade forskningsnätverk såsom nätverket Internationella Geosfär-Biosfär-programmet/Det Globala Ändringssystemet för analys, forskning och utbildning (IGBP/START).

c) Kunskapsutveckling

18.89För att utvecklings- och innovationsarbetet skall lyckas behövs det en god akademisk utbildning och personalmotivation. Internationella projekt kan bidra till att ta fram alternativ, men varje land måste utveckla och genomföra en egen politik och utveckla sin egen expertis inför de vetenskapliga och tekniska utmaningarna som väntar, liksom också ett organ av intresserade enskilda personer som kan tolka dessa komplicerade frågor åt de personer som har att fatta de politiska besluten. En sådan specialiserad personal måste utbildas, anställas och behållas i tjänst så att de kan tjäna sina länder med dessa uppgifter.

d) Kapacitetsuppbyggnad

18.90Det finns ett behov av att bygga upp en kapacitet på nationell nivå för att utveckla, granska och genomföra åtgärdsstrategier. För uppbyggnaden av stora tekniska anläggningar och installation av prognossystem behövs det en betydande förstärkning av de ansvariga organen både inom den privata och den offentliga sektorn. Allra viktigast är kravet på en socio-ekonomisk mekanism som kan granska förutsägelser om klimatförändringarnas inverkan och möjliga responsstrategier och göra de nödvändiga bedömningarna och fatta erforderliga beslut.

  1. Förenta Nationernas rapport om vattenkonferensen, Mar del Plata 14-25 mars 1977 (United Nations Publications, Sales No. E.77.II.A.12), del 1, kap. I, sekt. C. st. 35.

  2. Förenta Nationernas rapport om vattenkonferensen, Mar del Plata, 14-25 mars 1977 (United Nations Publications, Sales No. E.77.II.A.12), del 1, kap. I, resolution II.

Kapitel 17InnehållKapitel 19