Kapitel 18
| Skydd av kvalitet och tillgång på färsk-vattenresurser:
integrerade strategier för utveckling, styrning och användning av
vattenresurserna |
|---|
|
| Inledning |
| 18.1 | Färskvattentillgångarna är en viktig del av jordens
hydrosfär och utgör en oumbärlig del av jordens alla ekosystem.
Färskvattenmiljön karaktäriseras av det hydrologiska kretsloppet,
inkluderande översvämningar och torka, företeelser vars
konsekvenser i vissa regioner blivit alltmer extrema och
dramatiska. De globala klimatförändringarna liksom
luftföroreningarna kan också påverka färskvattenresurserna och
deras tillgänglighet och genom stigande havsnivå hota låglänta
kustområden och små ö-ekosystem. |
|---|
| 18.2 | Vatten är en nödvändighet för allt liv på jorden. Den
allmänna målsättningen är att säkerställa att en tillräcklig
vattenförsörjning av god kvalitet kan upprätthållas för hela
världens befolkning genom att bevara ekosystemets hydrologiska,
biologiska och kemiska funktioner, anpassa mänsklig verksamhet
till de gränser naturen sätter och bekämpa organismer som sprider
vattenburna sjukdomar. En innovativ teknologi, som omfattar en
förbättring av beprövade teknologier, behövs för att till fullo
kunna ta tillvara de begränsade vattenresurserna och skydda dem
mot föroreningar. |
|---|
| 18.3 | Den stora knappheten på färskvatten, den gradvisa
förstörelsen, den allt värre föroreningen av färskvattenresurserna
i många av världens regioner samt de tilltagande ingreppen genom
skadliga verksamheter kräver en integrerad planering och
förvaltning av världens vattentillgångar. En sådan integrering
måste täcka alla typer av färskvattenförekomster som har
förbindelse med varandra, inklusive både ytvatten och grundvatten,
och ta vederbörlig hänsyn till kvantitets- och kvalitetsaspekter
på vattnet. Vattentillgångarnas multisektoriella utveckling i
förening med den socio-ekonomiska utvecklingen måste erkännas,
liksom också att vattentillgångarna utnyttjas för många olika
ändamål såsom vattenförsörjning och hygien, jordbruk, industri,
stadsutveckling, vattenkraft, sötvattensfiske, transporter,
rekreation, förvaltning av låg- och slättland med flera
verksamheter. Rationella vattenanvändningsplaner för utveckling av
yt- och grundvattenkällor och andra potentiella vattenkällor måste
gå hand i hand med åtgärder för att skydda vattnet och minska
avfallsmängderna. Förebyggande insatser mot översvämningar samt
kontrollåtgärder och, vid behov, sedimenteringskontroll måste
emellertid prioriteras. |
|---|
| 18.4 | Gränsöverskridande vattentillgångar och användningen av dem
är av stor betydelse för strandstaterna. I detta sammanhang kan
det vara önskvärt med ett samarbete mellan dessa länder i enlighet
med befintliga avtal och/eller andra relevanta uppgörelser där
hänsyn tas till alla berörda strandstaters intressen. |
|---|
| 18.5 | Följande programområden föreslås för färskvattensektorn:
- Integrerad utveckling och förvaltning av vattentillgångarna;
- Uppskattning av tillgängliga vattenresurser;
- Skydd av vattentillgångar, vattenkvalitet och
vatten-ekosystem;
- Dricksvattenförsörjning och avloppsredning;
- Vatten och en hållbar stadsutveckling;
- Vatten för en hållbar livsmedelsproduktion och
landsbygdsutveckling;
- Klimatförändringars inverkan på vattentillgångarna.
Programområden
A. Integrerad utveckling och förvaltning av
vattentillgångarna
Bakgrund |
|---|
| 18.6 | Hur mycket utvecklingen i vattentillgångarna bidrar till den
ekonomiska produktiviteten och sociala välfärden inses vanligen
inte till fullo, trots att all social och ekonomisk verksamhet är
starkt beroende av färskvattenförsörjningen och dess kvalitet. I
takt med befolkningtillväxt och tillväxt av ekonomiska aktiviteter
når många länder snabbt förhållanden som vattenknapphet eller
gränserna för sin ekonomiska utveckling. Efterfrågan på vatten
stiger snabbt, 70 - 80 procent åtgår för konstbevattning, mindre
än 20 procent för industrin och knappt 6 procent för
hushållskonsumtionen. En holistisk hantering av färskvattnet som
en ändlig och sårbar resurs och integrering av sektoriella
vattenplaner och -program inom ramen för nationalekonomin och
socialpolitiken är av största vikt för verksamheten under 90-talet
och framöver. Spridningen av ansvaret för vattentillgångarnas
utveckling bland sektoriella organ visar sig emellertid vara ett
ännu större hinder för en utveckling mot en integrerad förvaltning
av vattenresurserna än tidigare ansetts. Effektiva
tillämpnings-och samordningsmekanismer krävs.
Mål |
|---|
| 18.7 | Det övergripande målet är att tillgodose alla länders behov
av färskvatten för en hållbar utveckling. |
|---|
| 18.8 | En integrerad förvaltning av vattenresurserna grundar sig på
antagandet att vattnet är en integrerad del av ekosystemet, en
naturresurs och en social och ekonomisk tillgång, en vara vars
mängd och kvalitet är avgörande för det sätt på vilket den
används. Därför måste vattentillgångarna skyddas, varvid hänsyn
måste tas till hur vatten-ekosystemen fungerar och till resursens
beständighet för att tillfredsställa och tillgodose människans
behov av vatten i hennes verksamhet. Vid utvecklingen och
användningen av vattentillgångarna bör uppfyllandet av
grundläggande behov och skydd av ekosystemen prioriteras. Men
utöver dessa behov skall vattenanvändningen på lämpligt sätt
avgiftsbeläggas. |
|---|
| 18.9 | En integrerad förvaltning av vattenresurserna, innefattande
en integration av land- och vattenrelaterade aspekter, bör äga rum
på vatten- eller biflödesområdesnivå. Härvid bör fyra huvudsakliga
målsättningar eftersträvas, nämligen:
- Att främja en dynamisk, växelverkande, upprepande och
multisektoriell inställning till förvaltning av
vattenresurserna, inklusive identifiering och skydd av
potentiella färskvattenkällor, som omfattar både
teknologiska, socio-ekonomiska, miljö- och hälsoaspekter,
- att planera för hållbar och rationell användning,
skydd, bevarande och förvaltning av vattentillgångarna med
utgångspunkt från samhällets behov och prioriteringar inom
ramen för den nationalekonomiska utvecklingspolitiken,
- att utforma, genomföra och utvärdera projekt och
program som är både ekonomiskt effektiva och socialt
rimliga inom ramen för klart definierade strategier,
baserade på en total delaktighet från allmänhetens sida,
inklusive av kvinnor, ungdomar, ursprungsbefolkningar,
lokala samhällen, i policyarbetet och beslutsfattande vad
gäller förvaltning av vattenresurser,
- att, särskilt i utvecklingsländerna, identifiera och
stärka eller utveckla alltefter behov lämpliga
institutionella, juridiska och ekonomiska mekanismer för
att säkerställa att vattenpolicyn och dess tillämpning
utgör en katalysator för ett hållbart socialt
framåtskridande och en ekonomisk tillväxt.
|
|---|
| 18.10 | Vad gäller gränsöverskridande vattenresurser behöver
strandstaterna formulera sina vattenresursstrategier, utarbeta
handlingsprogram för hantering av vattenresurserna och överväga
där så är lämpligt en harmonisering av dessa strategier och
handlingsprogram. |
|---|
| 18.11 | Alla länder bör alltefter förmåga och tillgängliga resurser
och i bilateralt eller multilateralt samarbete inklusive samarbete
med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer kunna
fatta beslut om följande målsättningar:
- Att senast år 2000:
- ha utformat och igångsatt kostnadsberäknade och
målinriktade nationella handlingsprogram och ha inrättat lämpliga
institutionella strukturer och juridiska instrument,
- ha utarbetat effektiva vattenanvändningsprogram för att
åstadkomma hållbara resursanvändningsmönster,
- Att senast år 2025:
- ha uppfyllt subsektoriella målsättningar inom alla
programområden beträffande färskvatten. Det är underförstått att
uppfyllandet av de målsättningar som anges under (i) och (ii) ovan
är beroende av nya och additionella ekonomiska resurser som kommer
att göras tillgängliga för utvecklingsländerna i enlighet med
relevanta åtgärder utgående från Generalförsamlingens resolution
nr 44/228.
Åtgärder |
|---|
| 18.12 | Alla länder bör allt efter förmåga och tillgängliga
resurser och i bilateralt eller multilateralt samarbete inklusive
samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer
vidta följande åtgärder för att åstadkomma en bättre integrerad
förvaltning av vattenresurserna:
- Utarbeta kostnadsberäknade och målinriktade nationella
handlingsplaner och investeringsprogram,
- integrera åtgärder för att skydda och bevara
potentiella källor för färskvattentillgångar inklusive
inventeringen av resurserna med planering av mark- och
skogsresursanvändning, skydd av bergssluttningar och
flodbankar samt övriga relevanta utvecklings- och
bevaringsåtgärder,
- utveckla samverkande databaser, prognosmodeller,
ekonomiska planeringsmodeller och metoder för förvaltning
och planering av vattenresurserna inklusive metoder för
miljökonsekvensbedömningar,
- optimera utfallet för vattenresursfrågor då fysiska
och socioekonomiska aspekter medför restriktioner,
- genomföra fördelningsbeslut genom efterfrågestyrning,
prissättningsmekanismer och regleringsåtgärder,
- utarbeta planer för hantering av översvämningar och
torka, inklusive riskanalys och bedömning av miljö- och
sociala konsekvenser,
- främja planer för en rationell vattenanvändning genom
att skapa en medvetenhet bland allmänheten,
utbildningsprogram och uttag av vattenavgifter och andra
ekonomiska instrument,
- mobilisera vattenresurser speciellt i torra och
halvtorra områden,
- främja internationellt vetenskapligt
forskningssamarbete på färskvattenområdet,
- utveckla nya och alternativa källor för
vattenförsörjning såsom havsvattenavsaltning, konstgjord
regenerering av grundvatten, användning av vatten av
marginell kvalitet, återanvändning av avloppsvatten samt
vattenåtervinning,
- integrera vattenkvantitets- och -kvalitetsförvaltning
(inkluderande både yt- och underjordiska
vattentillgångar),
- vidta åtgärder för bevarande av vattenresurserna genom
en effektivare vattenanvändning och planer för att minska
avfallsmängderna för alla användare samt utveckling av
vattensparplaner,
- ge stöd till vattenanvändargrupper för att optimera
förvaltningen av lokala vattenresurser,
- utveckla tekniker för allmänhetens deltagande och
genomföra dessa i beslutsfattandet, särskilt för att
förstärka kvinnornas roll i planering och förvaltning av
vattenresurserna,
- utveckla och stärka såsom lämpligt är samarbetet på
alla nivåer inklusive mekanismer på tillämpliga områden,
nämligen:
- Generellt delegera förvaltningen av
vattenresurserna till lägsta lämpliga nivå, dvs. den nivå som
nationell lagstiftning medger, inklusive decentralisering av
ansvar till lokala myndigheter, privata företag och samhällen,
- integrera planering och förvaltning av vattenresurserna på
nationell nivå inom ramen för den nationella planeringsprocessen
och där så är lämpligt inrätta en oberoende reglering och kontroll
av färskvatten med utgångspunkt från nationell lagstiftning och
ekonomiska åtgärder,
- på regional nivå där så är lämpligt överväga en
harmonisering av nationella strategier och handlingsprogram,
- på global nivå söka få till stånd en bättre avgränsning av
ansvarsområden, arbetsfördelning och samordning mellan
internationella organisationer och program inklusive
underlättandet av diskussioner och utbytet av erfarenheter på
områden som berör förvaltning av vattenresurserna,
- sprida information inklusive riktlinjer för arbetet
och främja utbildningen för vattenanvändare inkluderande
Förenta Nationernas överväganden om en Världsvattendag.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 18.13 | Konferenssekretariat har beräknat den årliga kostnaden för
åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till
omkring 115 miljoner dollar från det internationella samfundet i
form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är
endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av
regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren,
inklusive kommersiella villkor, beror bl.a. på vilka strategier
och program för genomförande som regeringarna beslutar om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 18.14 | För utvecklingen av interaktiva databaser, prognosmetoder
och ekonomiska planeringsmodeller lämpade för uppgiften att styra
vattenresurserna på ett effektivt och hållbart sätt måste nya
tekniker komma till användning, såsom geografiska
informationssystem och expertsystem för att samla in,
sammanställa, analysera och redovisa multisektoriell information
och att optimera beslutsfattandet. För att utveckla nya och
alternativa vattenförsörjningskällor och billig vattenteknologi
krävs det en innovativt inriktad forskning. Detta innefattar
överföring, anpassning och spridning av ny teknik och teknologi
till utvecklingsländerna liksom utveckling av inhemsk kapacitet
för att kunna hantera den nytillkomna dimensionen av integrering
av tekniska, ekonomiska, miljö- och sociala aspekter på
förvaltningen av vattenresurser och förutsäga tänkbara
konsekvenser av människans påverkan. |
|---|
| 18.15 | Eftersom vattnet förstås som en social och ekonomisk
tillgång, måste de olika möjligheterna som står till buds för att
kostnadsbelasta de som använder vatten (inklusive vattenanvändare
i hushållen, städerna, industrin och jordbruket) närmare
utvärderas och fälttestas. Det behövs en fortsatt utveckling av
ekonomiska instrument som tar hänsyn till alternativa kostnader
och yttre miljöförhållanden. Fältstudier avseende betalningsviljan
bör genomföras under landsbygds- och stadsförhållanden. |
|---|
| 18.16 | Utvecklingen och förvaltningen av vattenresurserna bör
planeras på ett integrerat sätt både med hänsyn till de
långsiktiga planeringsbehoven och behovet av en kortsiktigare
planering, det vill säga, vid detta arbete bör hänsyn tas till
miljö, ekonomi och sociala aspekter baserade på
hållbarhetsprincipen; det bör omfatta alla användarbehov liksom
också de behov som avser förebyggande och lindring av risker i
samband med vattenanvändningen; de bör också ingå som en
integrerad del i den socio-ekonomiska planeringsprocessen. En
förutsättning för en hållbar förvaltning av vatten som en knapp
och sårbar resurs är kravet att vid all planering och utveckling
erkänna dess fulla kostnad. Planeringen bör reflektera
förmånsinvesteringar, miljöskydd och driftkostnader såväl som att
de aktuella kostnaderna skall återge det bästa alternativet för
vattenanvändningen. Alla mottagare behöver inte nödvändigtvis
drabbas, genom konsekvenser av dessa överväganden, av faktiska
avgifter. Men avgiftsmekanismerna bör i största möjliga
utsträckning återspegla både de faktiska kostnaderna för vattnet
när det används som en ekonomisk tillgång och samhällenas
betalningsförmåga. |
|---|
| 18.17 | Vattnets roll som en social, ekonomisk och livsuppehållande
tillgång bör komma till uttryck i mekanismerna för styrning av
efterfrågan och förverkligas genom bevarande och återanvändning av
vattnet, genom uppskattning av tillgängliga resurser och genom
användning av ekonomiska instrument. |
|---|
| 18.18 | När nya prioriteringar för privata och offentliga
investeringsstrategier skall bestämmas, bör hänsyn tas till (a)
maximalt utnyttjande av befintliga projekt genom underhåll,
restauration och optimal drift; (b) nya eller alternativa rena
teknologier; samt (c) miljövänlig och socialt gynnsam
vattenkraft.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 18.19 | Vid delegering av styrningen av vattentillgångarna till
lägsta lämpliga nivå är det nödvändigt att utbilda den personal
som skall ansvara för förvaltningen av vattenanvändningen på alla
nivåer och att säkerställa att kvinnor deltar på lika villkor i
utbildnings- och träningsprogrammen. Särskild tonvikt skall läggas
på införandet av tekniker för allmänhetens delaktighet inklusive
en ökning av kvinnornas, ungdomens, ursprungsbefolkningens och de
lokala samhällenas roll. Kunskaper i olika
vattenförvaltningsfunktioner måste utvecklas av lokala myndigheter
och vattenmyndigheter såväl som inom den privata sektorn, hos
lokala/nationella privata organisationer, kooperativ, bolag och
andra vattenanvändargrupper. Upplysning till allmänheten
beträffande vattnets betydelse och vikten av att det hanteras på
rätt sätt behövs också. |
|---|
| 18.20 | För att omsätta dessa principer i praktiken behöver
samhällena lämplig kapacitet. De som bestämmer ramarna för
utveckling och förvaltning av vattentillgångarna vare sig det rör
sig om internationell, nationell eller lokal nivå måste förvissa
sig om att resurser finns för att bygga upp dessa kapaciteter.
Dessa medel kan variera från fall till fall. Vanligen handlar det
om:
- Program för att väcka medvetenhet och mobilisera
engagemang och stöd på alla nivåer samt ta initiativ till
globala och lokala åtgärder för att främja sådana
program.
- utbildning av ledningspersonal för vattenhantering på
alla nivåer och förmedling av kunskaper om alla de element
som behövs för att de skall kunna fatta sina beslut,
- stärkande av utbildningskapaciteten i
utvecklingsländerna;
- erforderlig utbildning av det yrkesfolk som behövs
inklusive fältpersonal;
- förbättring av karriärstrukturerna;
- utbyte av erforderliga kunskaper och teknologi, både
för insamling av uppgifter och för genomförande av
planerad utveckling inklusive föroreningsfria teknologier
och de kunskaper som behövs för att få ut bästa möjliga
resultat från det befintliga investeringssystemet.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 18.21 | Den institutionella kapaciteten för genomförande av en
integrerad vattenförvaltning bör granskas och utvecklas där det
föreligger klara behov. Befintliga administrativa strukturer kan
ofta ha tillräcklig kapacitet för att hantera förvaltningen av
lokala vattenresurser, men behovet av nya institutioner kan öka
exempelvis med tanke på nederbördsområden, distriktutvecklingsråd
och lokala ortskommitt`r. Även om vattenan-vändningen förvaltas på
olika nivåer i det socio-politiska systemet, så kräver den
efterfrågedrivna förvaltningen en utveckling av
vatteninstitutioner på lämpliga nivåer, där man också tar hänsyn
till behovet av en integrering med förvaltningen av
markanvändningen. |
|---|
| 18.22 | När man försöker skapa bättre förutsättningar för
förvaltning på lägsta lämpliga nivå, så ingår det i regeringens
roll att mobilisera finansiella och mänskliga resurser, att
lagstifta, fastställa normer och andra regleringsstrukturer,
kontrollera och uppskatta användningen av vatten- och
markresurserna samt skapa möjligheter för allmänheten att delta i
processen. Internationella företag och givare spelar en viktig
roll när det gäller att stötta utvecklingsländerna i arbetet med
att skapa erforderliga förutsättningar för en integrerad
förvaltning av vattenresurserna. Detta bör omfatta där så är
lämpligt givarstöd till lokala nivåer i utvecklings-länderna,
såsom lokala institutioner, icke-statliga organisationer och
kvinnogrupper.
B. Uppskattning av tillgängliga vattenresurser
Bakgrund |
|---|
| 18.23 | Uppskattningen av tillgängliga vattenresurser inklusive
identifiering av potentiella källor till färskvattentillgångar
innebär en kontinuerlig bestämning av källor, omfattning,
tillförlitlighet och kvalitet samt mänsklig verksamhet som
påverkar dessa tillgångar. En sådan bedömning utgör den praktiska
grunden för en hållbar förvaltning och är en förutsättning för
utvärderingen av utvecklingsmöjligheterna. Men det råder en
växande oro för att de hydrologiska organen i en tid då det behövs
en mer exakt och tillförlitlig information om vattentillgångarna
har mindre kapacitet än tidigare att tillhandahålla denna
information, särskilt när det gäller information om grundvatten
och vattenkvalitet. De största hindren är bristen på ekonomiska
resurser för uppskattning av vattentillgångarna, den hydrologiska
servicens frag-mentariska natur och bristen på kvalificerad
personal. Samtidigt är det allt svårare för utvecklingsländerna
att få tillgång till den alltmer avancerade teknologin för
insamling och bearbetning av data. Det är emellertid viktigt att
man kan inrätta nationella databaser för kartläggning av
vattenresurserna och att man lyckas mildra följderna av
översvämningar, torka, ökenspridning och föroreningar.
Mål |
|---|
| 18.24 | I enlighet med handlingsprogrammet från Mar del
Plata-konferensen har detta programområde förlängts in på 90-talet
och längre med den övergripande målsättningen att säkerställa en
kartläggning och prognostisering av vattenresursernas kvantiteter
och kvalitet för att kunna uppskatta den totala mängden
tillgängliga vattenresurser och den framtida tillgången, liksom
också för att kunna bestämma deras nuvarande kvalitetsstatus,
förutsäga tänkbara konflikter mellan tillgång och efterfrågan samt
för att kunna tillhandahålla en vetenskaplig databas för rationell
vattenresursanvändning. |
|---|
| 18.25 | För detta ändamål har man bestämt sig för fem specifika
mål, nämligen:
- Att göra teknologi för uppskattning av
vattenresurserna tillgängliga för alla länder lämplig för
deras behov, oberoende av vilken utvecklingsnivå de
befinner sig på, detta också omfattande metoder för
uppskattning av klimatförändringarnas följdverkningar på
färskvattenresurserna,
- att förmå alla länder att alltefter ekonomiska
förutsättningar anslå ekonomiska medel till bedömning av
vattentillgångarna i linje med de ekonomiska och sociala
behoven av tillgång på data om tillgängliga
vattenresurser,
- att säkerställa att bedömningsinformationen utnyttjas
till fullo i utvecklingen av policies för
vattenresursförvaltningen,
- att förmå alla länder att vidta de institutionella
åtgärder som erfordras för att på ett integrerat sätt
säkerställa en effektiv insamling, behandling, lagring,
återvinning och spridning till användarna av information
om tillgängliga vattenresursers kvantitet och kvalitet i
flodområden och grundvattenakvifärer,
- att rekrytera och behålla tillräckligt med välutbildad
och kvalificerad personal hos de organ som arbetar med
uppskattning av tillgängliga vattenresurser och tillse att
denna personal erhåller den utbildning och
vidareutbildning som den behöver för att på ett
framgångsrikt sätt kunna fullgöra sina uppgifter.
|
|---|
| 18.26 | Alla länder kan allt efter kapacitet och tillgängliga
resurser genom bilateralt eller multilateralt samarbete inklusive
samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer
sätta upp följande mål:
- Att senast år 2000 i detalj ha undersökt möjligheterna
att inrätta service för uppskattning av tillgängliga
vattenresurser,
- att som ett långsiktigt mål kunna förfoga över fullt
fungerade organ baserade på finmaskiga hydrometriska
nätverk.
Åtgärder |
|---|
| 18.27 | Alla länder bör alltefter kapacitet och tillgängliga
resurser och genom bilateralt eller multilateralt samarbete samt i
samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer
kunna vidta följande åtgärder:
- Institutionell ram:
- Upprätta lämpliga policyramar och göra nationella
prioriteringar,
- upprätta och stärka ländernas institutionella möjligheter
inklusive de lagstiftnings- och regleringsåtgärder som krävs för
att säkerställa en nöjaktig uppskattning av deras vattenresurser
och ta fram översvämnings- och torkperiodsprognoser,
- upprätta och underhålla ett effektivt samarbete på
nationell nivå mellan olika organ som ansvarar för insamling,
lagring och analys av hydrologiska data,
- samarbeta vid uppskattningen av gränsöverskridande
vattentillgångar enligt tidigare överenskommelse med varje berörd
strandstat,
- Datasystem:
- Se över befintliga nätverk för insamling av data
och bedöma deras lämplighet inklusive sådana som tillhandahåller
realtidsdata för översvämnings- och torkperiodsprognoser,
- förbättra nätverken för att kunna följa antagna riktlinjer
för framtagning av data om vattenkvantitet och -kvalitet för yt-
och grundvatten, liksom relevanta markanvändningsdata,
- tillämpa standarder och andra medel för att säkerställa
datakompatibilitet,
- förbättra utrustning och rutiner som används för att
lagra, behandla och analysera hydrologiska data och göra sådana
data och de prognoser som tas fram på basis av dem tillgängliga
för potentiella användare,
- upprätta databaser över alla typer av tillgängliga
hydrologiska data på nationell nivå,
- genomföra "dataräddnings"-operationer, exempelvis bygga
upp nationella arkiv över vattenresurserna,
- använda lämpliga, väl beprövade tekniker för behandling av
hydrologiska data,
- göra områdesrelaterade uppskattningar med ledning av
punkthydrologiska data,
- samla fjärranalysdata och där så är lämpligt använda
geografiska informationssystem,
- Spridning av data:
- Undersöka vilka behov som finns av
vattenresursdata för olika planeringsändamål,
- analysera och presentera data och information om
vattenresurser i de former som behövs för planering och styrning
av ländernas socioekonomiska utveckling och för användning i
miljöskyddsstrategier samt vid utarbetandet och genomförandet av
specifika vattenrelaterade projekt,
- tillhandahålla prognoser och utfärda varningar om
översvämningar och torka till allmänheten och civilförsvaret,
- Forskning och utveckling:
- Upprätta eller stärka forsknings- och
utvecklingsprogram på nationell, subregional, regional och
internationell nivå till stöd för arbetet med att uppskatta
befintliga vattenresurser,
- övervaka forsknings- och utvecklingsverksamheten för att
säkerställa att man till fullo utnyttjar lokal expertis och andra
lokala resurser och att de är anpassade till respektive lands
eller länders behov.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 18.28 | Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden
för åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program
till omkring 355 miljoner dollar, varav cirka 145 miljoner dollar
från det internationella samfundet i form av bidrag eller
förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga
uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska
kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive
icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och
program för genomförande som regeringarna beslutar om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 18.29 | Till de viktiga forskningsbehoven hör (a) utveckling av
globala hydrologiska modeller för att analysera konsekvenserna av
klimatförändringarna och bedöma vattenresurserna i makroskala; (b)
överbryggande av klyftan mellan markhydrologi och ekologi i olika
skalor, inklusive de kritiska vattenrelaterade processerna som
ligger bakom förlusten av vegetation och markförsämringen samt
återställandet; samt (c) undersökningar av nyckelprocesserna i
vattenkvalitetgenesen för att överbrygga klyftan mellan
hydrologiska flödes- och biogeokemiska processer.
Forskningsmodellerna bör bygga på hydrologiska balansstudier och
även omfatta vattenförbrukningen. Detta angreppssätt bör också,
där så är lämpligt, tillämpas på flodområdesnivå. |
|---|
| 18.30 | För att kunna uppskatta de befintliga vattenresurserna
krävs dels en förstärkning av befintliga system för överföring,
bearbetning och spridning av teknologi, dels utveckling av ny
teknologi för tillämpning i fält liksom också utveckling av
inhemska resurser. Innan ovannämnda åtgärder påbörjas måste
kataloger tas fram över de vattenresursinformationer som
myndigheterna, den privata sektorn, utbildningsinrättningar,
konsulter, lokala vattenanvändarorganisationer och övriga förfogar
över.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 18.31 | Vid uppskattningen av vattenresurserna är det nödvändigt
att bygga upp och underhålla en välutbildad, motiverad och
tillräckligt stor personal som kan genomföra ovannämnda åtgärder.
Utbildnings- och träningsprogram som är dimensionerade för att
säkerställa en godtagbar tillgång på sådan kvalificerad personal
bör utarbetas och stärkas på lokal, nationell, subregional och
regional nivå. Dessutom bör man uppmuntra erbjudandet av
attraktiva anställningsvillkor och karriärvägar för sådan
kvalificerad och teknisk personal. Behovet av mänskliga resurser
bör kontrolleras regelbundet på alla anställningsnivåer. Planer
måste utarbetas för att tillgodose dessa behov i form av
utbildnings och internationella kurs- och konferensprogram. |
|---|
| 18.32 | Eftersom det är särskilt viktigt med en välutbildad
personal för arbetet med att bedöma befintliga vattenresurser och
för det hydrologiska prognosarbetet, bör man ägna särskilt stor
uppmärksamhet åt personal-frågorna inom detta område. Målet bör
vara att locka till sig och behålla tillräckligt med personal med
rätt utbildningsnivå, som kan delta i arbetet med att undersöka
vattenresurserna och säkerställa att planerade åtgärder genomförs
på ett effektivt sätt. Utbildning kommer att efterfrågas både på
nationell och internationell nivå, varvid rimliga
anställningsvillkor är varje lands eget ansvar. |
|---|
| 18.33 | Rekommenderade åtgärder:
- Utreda behoven av utbildning för respektive länders
speciella krav,
- utarbeta och stärka utbildningsprogrammen i
vattenrelaterade ämnen i ett miljö- och
utvecklingssammanhang för alla personalkategorier som
arbetar med bedömningen av vattenresurserna. Härvid skall
avancerad utbildningsteknologi användas och, där så är
lämpligt, utbildningen vända sig till både män och
kvinnor,
- utveckla en bra rekryterings-, personal- och
lönepolitik för personal vid nationella och lokala
vattenorgan.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 18.34 | För att en uppskattning av befintliga vattenresurser skall
kunna genomföras med utgångspunkt från nationella hydrometriska
nätverk måste goda förutsättningar skapas på alla nivåer. Följande
nationella stödåtgärder är nödvändiga för att förbättra ländernas
kapacitet:
- En översyn över lagstiftnings- och
regleringsunderlagen för uppskattning av tillgängliga
vattenresurser,
- underlättande av ett nära samarbete mellan
vattensektorns olika organ, särskilt mellan dem som
producerar och dem som använder information,
- tillämpning av en politik för förvaltning av
vattenanvändningen baserad på realistiska bedömningar av
vattenresursernas tillstånd och trender,
- förstärkning av förvaltningsförutsättningarna för
vattenanvändargrupper såsom kvinnor, ungdomar,
ursprungsbefolkningar och lokala samhällen för att få till
stånd en effektivare användning av vattnet på lokal nivå.
C. Skydd av vattenresurserna, vattenkvaliteten och
vatten-ekosystemen
Bakgrund |
|---|
| 18.35 | Färskvatten är en odelbar resurs. För en långsiktig
utveckling av jordens färskvatten krävs det en helhetssyn på
hanteringen av tillgångarna och en insikt om samspelet mellan de
element som hänger samman med tillgången på färskvatten och dess
kvalitet. Det finns bara ett fåtal regioner i världen som
fortfarande är förskonade från problem med förlust av potentiella
färskvattenkällor, försämrad vattenkvalitet och föroreningar i yt-
och grundvattentillgångarna. Stora problem som påverkar
vattenkvaliteten i floder och sjöar uppstår, varierande i
svårighetsgrad beroende på olika situationer med allt från
olämplig hantering av avloppsvatten från hushållen, dålig kontroll
av industriella avloppsutsläpp, förlust och förstörelse av floders
upptagningsområden, dåligt genomtänkt lokalisering av
industrianläggningar, skogsavverkning, okontrollerat växelbruk och
undermåliga jordbruksmetoder. Detta ger upphov till läckage av
näringsämnen och bekämpningsmedel. Vatten-ekosystemen är störda
och levande färskvattenresurser hotas. Under vissa omständigheter
påverkas vatten-ekosystemen också av utvecklingsprojekt för
jordbrukets vattenbehov, såsom dammar, flodomläggningar,
vatteninstallationer och konstbevattningssystem. Erosion,
sedimentation, skogsavverkning och ökenspridning har medfört en
ökad markförstöring och byggandet av reservoarer har i en del fall
resulterat i negativa effekter på ekosystemen. Många av dessa
problem har uppkommit genom en utvecklingsmodell som är
miljöförstörande och genom en brist på allmän medvetenhet och
utbildning i skyddet av yt- och grundvattentillgångarna.
Följdverkningarna för de ekologiska systemen och människors hälsa
är de mätbara konsekvenserna, även om medlen för att kontrollera
dem är otillräckliga eller saknas helt i många länder. Det finns
en utbredd brist på insikt om sambanden mellan utveckling,
förvaltning, användning och behandling av vattenresurserna och
vatten-ekosystemen. Det är nu avgörande att där så är lämpligt
vidta förebyggande åtgärder för att undvika kostnadskrävande
insatser i framtiden för att restaurera, behandla och utveckla nya
vattenresurser.
Mål |
|---|
| 18.36 | De komplicerade sambanden i färskvattensystemen kräver
helhetssyn på förvaltningen av färskvattenanvändningen (med en
inriktning på upptagningsområdesnivå) som är baserad på en
balanserad syn på människans och miljöns behov. I handlingsplanen
från Mar del Plata insågs redan detta inneboende samband mellan
utvecklingsprojekten för vattenresurserna och deras betydelsefulla
fysiska, kemiska, biologiska, hälso-och socio-ekonomiska
återverkningar. Det övergripande miljö-hälso-målet formulerades så
här: "att utvärdera konsekvenserna av olika vattenanvändares
inverkan på miljön, att främja åtgärder som är inriktade på att
kontrollera vattenburna sjukdomar och att skydda ekosystemen".21 |
|---|
| 18.37 | Den omfattning och det allvar som kontaminationen av
omättade zoner och grundvattenförande lager har antagit har länge
varit underskattade på grund av akvifärernas relativa
otillgänglighet och bristen på tillförlitlig information om
akvifärsystemen. Skyddet av grundvattnet är därför ett mycket
viktigt inslag i förvaltningen av vattenresurserna. |
|---|
| 18.38 | Tre mål måste samverkande eftersträvas för att integrera
olika element i vattenkvaliteten i förvaltningen av
vattenresurserna:
- Bevarande av ekosystemens integritet enligt en
förvaltningsprincip för bevarande av vatten-eko-system
inklusive levande resurser samt ett effektivt skydd av dem
mot alla former av försämring på nederbördsområdesnivå,
- allmän hälsovård, en uppgift som inte bara kräver
tillgång till tjänligt dricksvatten utan också kontroll av
sjukdomsalstrande organismer i vattenmiljön,
- kunskapsutveckling, nyckeln till
kapacitetsuppbyggnaden och en förutsättning för införande
av vattenkvalitetsstyrning.
|
|---|
| 18.39 | Alla länder bör alltefter förmåga och tillgängliga resurser
genom bilateralt eller multilateralt samarbete inkusive samarbete
med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer där så är
lämpligt sätta upp följande mål:
- Att identifiera de yt- och grundvattenresurser som
skulle kunna utvecklas för en hållbar användning av dem
samt andra stora utvecklingsbara vattenberoende resurser
och samtidigt ta initiativ till program för skydd,
bevarande och rationell användning av dessa resurser på
ett hållbart sätt,
- att identifiera alla potentiella källor för
vattentillgångar och utarbeta planer för att skydda,
bevara och utnyttja dem på ett rationellt sätt,
- att ta initiativ till program för att effektivt
förebygga och kontrollera vattenföroreningar med
utgångspunkt från en lämplig blandning av strategier för
minskning av föroreningarna vid källan, bedömningar av
miljökonsekvenser och genomförbara standarder för större
punktutsläpp och högriskområden för icke-punktutsläpp mot
bakgrunden av deras socio-ekonomiska utveckling,
- att vid behov delta så långt det är lämpligt i
internationella vattenkvalitetskontroll- och
styrningsprogram såsom Global Water Quality Monitoring
Programme (GEMS/WATER), UNEP Environmentally Sound
Management of Inland Waters (EMINWA), FAO regional inland
fishery bodies och Convention on Wetlands of International
Importance Especially as Waterflow Habitat
(Ramsar-konventionen),
- att minska förekomsten av vattenburna sjukdomar och
därvid börja med att utrota dracunculiasis
(Guinea-mask-infektionen) och onchocerciasis (river
blindness) fram till år 2000,
- att allt efter möjligheter och behov fastställa
biologiska, hälso-, fysikaliska och kemiska
kvalitetskriterier för alla vattenreserver (yt- och
grundvatten), med sikte på en fortlöpande förbättring av
vattenkvaliteten,
- att anta ett integrerat synsätt för en miljömässigt
hållbar förvaltning av vattenresurserna, inklusive skydd
av vatten-ekosystem och levande färskvattenresurser,
- att lägga upp strategier för en miljöanpassad
förvaltning av färskvatten och därtill hörande
kustekosystem med hänsyn till fisket, akvakultur,
djurbete, jordbruksverksamhet och biologisk mångfald.
Åtgärder |
|---|
| 18.40 | Alla länder bör allt efter förmåga och tillgängliga
resurser och genom bilateralt eller multilateralt samarbete
inklusive samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda
organisationer vidta följande åtgärder:
- Skydd och bevarande av vattenresurser:
- Skapa och stärka tekniska och institutionella
möjligheter för att identifiera och skydda potentiella
vattenförsörjningskällor inom samhällets alla områden,
- identifiera potentiella källor för vattenförsörjning och
utarbeta nationella profiler,
- utarbeta nationella planer för att skydda och bevara
vattenresurserna,
- restaurera viktiga, men skadade, upptagningsområden för
vattentäkter, särskilt på små öar,
- stärka administrativa och lagstiftande åtgärder för att
förhindra övergrepp på befintliga och potentiellt användbara
vattentäktsområden.
- Förebyggande och kontroll av vattenföroreningar:
- Tillämpning av principen att förorenaren betalar,
där så är lämpligt, för alla slags föroreningskällor, inklusive
avloppsrening inom och utanför källan,
- främjandet av uppbyggandet av reningsverk för
hushållsavloppsvatten och industriutsläpp och utvecklingen av
lämpliga teknologier med beaktande av goda
traditionella och ursprungliga metoder,
- utarbetandet av standarder för utsläpp av avloppsvatten
och för recipienten,
- introduktion av förebyggande åtgärder i
vattenkvalitetsstyrningen, där så är lämpligt, med inriktning på
att minimera och förebygga föroreningar med hjälp av ny teknologi,
produkt- och processförändringar, minskning av föroreningar vid
källan och återanvändning, återvinning och återställande av det
renade avloppsvattnet samt miljövänlig användning,
- obligatorisk miljökonsekvensbedömning för alla större
vattenresursutvecklingsprojekt som kan förväntas medföra försämrad
vattenkvalitet och negativt påverka vatten-ekosystemen, i
kombination med en planering för lämpliga hjälpåtgärder och
förstärkt kontroll av nya industriinstallationer, upplag av fast
avfall och utvecklingsprojekt för infrastrukturen,
- tillämpning av riskbedömning och
riskstyrning i samband med beslut inom detta
område och säkerställa uppföljning i
överensstämmelse med dessa beslut,
- identifiering och tillämpning av bästa miljömetoder till
rimliga kostnader för att undvika spridning av föroreningar, dvs.
genom en begränsad, rationell och planerad användning av
kvävehaltigt konstgödsel och andra jordbrukskemikalier
(bekämpningsmedel, växtgifter) inom jordbruket,
- uppmuntrande och främjande av användningen av adekvat
behandlat och renat avloppsvatten inom jordbruket, akvakulturen,
industrin och övriga sektorer.
- Utveckla och tillämpa ren teknologi:
- Integrerad kontroll av industriutsläpp, inklusive
produktionsteknologier med låga avfallsmängder och återcirkulering
av vattnet genom att sätta in förebyggande åtgärder på grundval av
en brett upplagd livscykelanalys,
- rening av kommunalt avloppsvatten för säker återanvändning
i jordbruk och akvakulturen,
- utveckling av bioteknik bl a för avfallshantering,
produktion av biogödsel och andra verksamheter,
- utveckling av lämpliga metoder för kontroll av
vattenföroreningar med hänsyn till sunda traditionella och
ursprungliga metoder.
- Skydd av grundvattnet:
- Utveckling av jordbruksmetoder som inte skadar
grundvattnet,
- vidtagande av nödvändiga åtgärder för att förhindra att
saltvatten tränger in i grundvattenförande lager på små öar och i
låglänta kustområden till följd av att havsnivån stiger eller på
grund av överexploatering av grundvattenförande lager i
kustområden,
- förhindrande av förorening av akvifärer genom reglering av
giftiga ämnen som tränger ned i marken samt upprätta skyddszoner i
grundvattenåterbildnings- och uttagningsområden,
- utformning och styrning av avfallsupplag på grundval av
tillförlitlig hydrogeologisk information och konsekvensbedömning
med hjälp av bästa genomförbara och bästa tillgängliga teknologi,
- främjande av åtgärder för att förbättra brunnars och
källområdens säkerhet och integritet för att därigenom hindra
biologiska sjukdomsalstrande organismer och farliga kemikalier
från att tränga in i akvifärer och vattentäkter,
- kontrollering, efter behov, av vattenkvaliteten på yt- och
grundvatten som kan förväntas påverkas av utsläpp från upplag av
giftiga och farliga ämnen.
- Skydd av vatten-ekosystem:
- Restauration av förorenade och skadade
vattenreservoarer för att återställa vattenmiljöer och ekosystem,
- restaurationsprogram för jordbruksmark och andra
vattenanvändare, med likvärdiga åtgärder till skydd för och för
användning av sådana grundvattenresurser som är viktiga för
jordbrukets produktivitet och för den biologiska mångfalden i
tropikerna,
- bevarande och skydd av våtmarker (på grund av deras
ekologiska betydelse och hemvist för många arter) med beaktande av
sociala och ekonomiska faktorer,
- kontroll av skadliga vattenlevande arter som kan
tillintetgöra andra vattenlevande arter.
- Skydd av levande färskvattenresurser:
- Kontroll och övervakning av vattenkvaliteten för
att möjliggöra en hållbar utveckling inom insjöfisket,
- skydd av ekosystem mot föroreningar och
kvalitetsförsämring för utveckling av akvakulturprojekt i
färskvatten.
- Kontroll och kartläggning av vattenresurser och vatten
som får ta emot avfall:
- Inrättandet av nätverk för kontroll och
kontinuerlig kartläggning av vatten som tar emot avfall och av
punktkällor och diffusa föroreningsutsläpp,
- främjande och ökning av tillämpningen av
miljökonsekvensbedömningar i geografiska informationssystem,
- kartläggning av föroreningskällor för att åstadkomma en
bättre överensstämmelse med standarder och föreskrifter och för
att reglera frågan om utsläppstillstånd,
- kontrollering av användningen av sådana kemiska ämnen i
jordbruket som kan ha negativ inverkan på miljön,
- rationell markanvändning för att förhindra försämring av
marken, erosion och igenslamning av sjöar och andra vattendrag.
- Utveckling av nationella och internationella
lagstiftningsinstrument som i vissa fall kan behövas för
att skydda vattenkvaliteten, särskilt vad gäller:
- Kontroll och övervakning av föroreningar och deras
följdverkningar i nationella och gränsöverskridande vattendrag,
- kontroll av atmosfärisk överföring av föroreningar över
långa sträckor,
- kontroll av oavsiktliga och/eller avsiktliga utsläpp i
nationella och/eller gränsöverskridande vattendrag,
- miljökonsekvensbedömning.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 18.41 | Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden
för åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program
till omkring 1 miljard dollar, varav cirka 340 miljoner dollar
från det internationella samfundet i form av bidrag eller
förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga
uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska
kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive
icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och
program för genomförande som regeringarna beslutar om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 18.42 | Länder bör driva gemensamma forskningsprojekt för att
utveckla lösningar av de tekniska problem som hänger samman med de
villkor som råder i varje vattenområde eller land. Länder bör
överväga att stärka och utveckla nationella forskningscentra
sammankopplade i nätverk och med stöd av regionala
vattenforskningsinstitut. Nord-syd-samordningen av
forskningscentra och fältstudier mellan internationella
vattenforskningsinstitut bör främjas aktivt. Det är viktigt att en
minsta procentuell andel medel för utvecklingsprojekt beträffande
vattenresurserna anslås till forskning och utveckling, särskilt i
externt finansierade projekt. |
|---|
| 18.43 | Kontroll och bedömning av komplicerade vattensystem kräver
ofta multidisciplinära studier där flera institutioner och
forskare deltar i ett gemensamt program. Internationella
vattenkvalitetsprogram, såsom GEMS/WATER, bör inriktas på
vattenkvaliteten i utvecklingsländerna. Användarvänlig mjukvara
och Geografiska Informations-System (GIS) och Global Resourse
Information Databas (GRID)-metoder bör utvecklas för behandling,
analys och tolkning av kontrolldata och för utarbetande av
förvaltningsstrategier.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 18.44 | Innovativa åtgärder bör vidtas för utbildning av
professionell förvaltningspersonal för att klara de föränderliga
behoven och utmaningarna. Flexibilitet och anpassningsförmåga när
det gäller uppkommande vattenföroreningsfrågor måste utvecklas.
Utbildningen bör anordnas periodvis på alla nivåer inom de
organisationer som ansvarar för skötsel av vattenkvaliteten och
nya pedagogiska metoder tillämpas för speciella aspekter på
mätning och kontroll av vattenkvaliteten, inklusive utveckling av
utbildningsförmåga, praktisk utbildning, workshops för
problemlösning och fortbildningskurser. |
|---|
| 18.45 | Lämpliga åtgärder kan vara att stärka och förbättra
möjligheterna för mänskliga resurser vid lokala myndigheter i
arbetet för skydd, behandling och användning av vatten, särskilt i
städer liksom att utarbeta nationella och regionala tekniska
kurser i ämnen som rör skydd och kontroll av vattenkvaliteten vid
befintliga skolor och kurser i skydd och bevarande av
vattenresurser för laboratorie- och fälttekniker, kvinnor och
andra vattenanvändargrupper.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 18.46 | För att effektivt skydda vattenresurserna och ekosystemen
mot föroreningar behövs det en betydande förbättring av den
nuvarande kapaciteten i de flesta länder. Förvaltningsprogram för
vattenkvalitet kräver ett visst minimum av infrastruktur och
personal för identifiering och genomförande av tekniska lösningar
och genomdrivande av reglerande åtgärder. Ett av dagens och
framtidens nyckelproblem är att få till stånd en hållbar drift och
underhåll av de resurser som finns. För att inte låta de resurser
man byggt upp genom tidigare investeringar ytterligare skall
försämras, är det nödvändigt att sätta in omedelbara åtgärder på
en rad områden.
D. Dricksvattenförsörjning och avloppsrening
Bakgrund |
|---|
| 18.47 | En betryggande vattenförsörjning och miljövänlig
avloppsrening är av vitalt intresse för att skydda miljön,
förbättra människors hälsotillstånd och lindra fattigdomen. En
betryggande vattenförsörjning är också livsavgörande för många
traditionella och kulturella verksamheter. Uppskattningsvis 80
procent av alla sjukdomar och över en tredjedel av alla dödsfall i
utvecklingsländerna orsakas av konsumtion av kontaminerat vatten,
och i genomsnitt så mycket som en tiondel av varje persons
produktiva tid upptas av sjukdomar som orsakats av dåligt vatten.
Samlade ansträngningar under 80-talet bidrog till att förse
hundratals miljoner av världens fattigaste människor med vatten
och avloppsrening. Den mest framträdande av dessa insatser var
införandet av Internationella årtiondet för
dricksvattenförsörjning och avloppsrening (International Drinking
Water Supply and Sanitation Decade) 1981, som var ett resultat av
handlingsprogrammet från Mar del Plata-konferensen, antaget av
Förenta Nationernas Vattenkonferens 1977. Man var allmänt överens
om att "alla folk, oberoende av vilken utvecklingsnivå de lever på
och vilka sociala och ekonomiska villkor de lever under, har rätt
till tillgång på dricksvatten i de mängder och med den kvalitet
som motsvarar deras grundläggande behov".22 Målsättningen för
dekaden var att senast 1990 kunna förse underförsörjda stads- och
landsbygdsområden med friskt dricksvatten och en
tillfredsställande avloppsrening senast 1990, men trots aldrig
tidigare skådade framgångar under detta årtionde var insatserna
ändå inte tillräckliga. Fortfarande saknar var tredje människa i
utvecklingsländerna dessa två mest grundläggande förutsättningar
för hälsa och värdighet. Man har också konstaterat att mänskliga
exkrement och avloppsvatten är viktiga orsaker till den försämrade
vattenkvaliteten i utvecklingsländerna och att man skulle kunna
åstadkomma betydande förbättringar om man införde tillgänglig och
lämplig teknologi och satsade på att bygga reningsverk.
Mål |
|---|
| 18.48 | I New Delhi-resolutionen (som antogs vid Global
Consultation on Safe Water and Sanitation for the 1990s, vilken
ägde rum i New Delhi den 10 till 14 september 1990) formaliserade
man behovet av en hållbar tillgång på friskt vatten i tillräckliga
mängder och en tillfredsställande avloppsrening för alla, med
tonvikten på "hellre litet åt alla än mer åt några". Följande fyra
principer ligger till grund för de mål som sätts upp i
programmet:
- Skydd av miljö och hälsa genom integrerad förvaltning
av vattenresurser och flytande och fast avfall,
- institutionella reformer för främjande av integrerade
åtgärder och ändrade rutiner, attityder och beteenden samt
fullt deltagande av kvinnor på alla nivåer inom sektorns
olika institutioner,
- offentlig förvaltning av service med stöd av åtgärder
för att stärka lokala institutioner vid genomförandet och
upprätthållandet av vatten- och avloppsreningsprogrammen,
- sunda finansiella rutiner uppnådda genom en bättre
förvaltning av befintliga tillgångar och en utbredd
användning av lämplig teknik.
|
|---|
| 18.49 | Tidigare erfarenheter har visat att varje en-skilt land bör
sätta upp sina egna speciella mål. På Barntoppmötet (World Summit
for Children) i september 1990 krävde statsöverhuvuden och
regeringschefer både tillgång till vattenförsörjning och
avloppsrening för alla och utrotning av guineamaskinfektionen
senast 1995. Bara för den mer realistiska målsättningen att helt
kunna täcka behoven av vattenförsörjning senast år 2025 räknar man
med att de årliga investeringarna måste fördubblas jämfört med
nuvarande nivåer. En realistisk strategi att klara de nuvarande
och framtida behoven är därför att utveckla en billigare men
tillfredsställande försörjning som kan genomföras och
upprätthållas på lokal nivå.
Åtgärder |
|---|
| 18.50 | Alla länder skulle allt efter förmåga och tillgängliga
resurser och genom bilateralt eller multilateralt samarbete
inklusive genom samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda
organisationer kunna vidta följande åtgärder:
- Miljö och hälsa:
- Upprätta skyddsområden för källor för
dricksvattenförsörjning,
- ta hand om exkrement och avloppsvatten genom användning av
lämpliga system för avloppsrening i stads- och landsbygdsområden,
- bygga ut vattenförsörjningen i stads- och landsbygdsmiljö
och utveckla och utöka system för användning av regnvatten,
särskilt på små öar, som ett komplement till det ordinarie
vattenförsörjningsnätet,
- bygga upp och utöka reningsverk och dräneringssystem där
så är lämpligt,
- behandla och på ett betryggande sätt återanvända hushålls-
och industriavloppsvatten i stads- och landsbygdsområden,
- kontrollera vattenburna sjukdomar.
- Människor och institutioner:
- Stärka myndigheternas insatser när det gäller
förvaltningen av vattenresurserna och samtidigt till fullo erkänna
de lokala myndigheternas roll,
- uppmuntra utveckling och styrning av vattenhanteringen
baserat på samarbete mellan användare, planerare och politiker på
alla nivåer,
- tillämpa principen att beslutsfattandet skall äga rum på
lägsta lämpliga nivå efter samråd med allmänheten och involvering
av användarna vid planering och genomförande av vattenprojekt,
- stödja kunskapsutveckling på alla nivåer inklusive
specialprogram för kvinnor,
- genomföra brett upplagda utbildningsprogram med särskild
tonvikt på hygien, lokal förvaltning och minskning av riskerna,
- internationella stödmekanismer för finansiering,
genomförande och uppföljning av programmen.
- Förvalta på nationell och lokal nivå:
- Stödja och assistera lokala organ i en hållbar
hantering av egna system,
- uppmuntra lokalbefolkningen, särskilt kvinnor, ungdom,
ursprungsbefolkning och lokala organ att delta i skötseln av
vattenresurserna,
- bygga upp ett samband mellan nationella
vattenförsörjningsplaner och kommunernas förvaltning av den lokala
vattenförsörjningen,
- integrera samhällets förvaltning av vattnet i den totala
samhällsplaneringen,
- främja den primära hälso- och miljövården på lokal nivå
samt utbilda lokala organ i lämplig vattenhanteringsteknik och
primär hälsovård,
- ge stöd till serviceorganen inom vattensektorn för att
göra dem mer kostnadseffektiva och uppmärksamma på konsumenternas
behov,
- ägna större uppmärksamhet åt underförsörjda
landsbygdsregioner och stadsområden med låginkomstprofil,
- restaurera defekta system, minska avfallsmängderna och
införa en betryggande återanvändning av vatten och avloppsvatten,
- program för rationell vattenanvändning och säker drift och
underhåll,
- forskning och utveckling av lämpliga tekniska lösningar,
- betydligt ökad kapacitet för rening av stadsavlopp i takt
med den ökande belastningen.
- Skapa medvetenhet hos samt informera/engagera
allmänheten:
- Stärka styrningen av kontroll och information på
sub-nationell och nationell nivå,
- årlig behandling, analys och publicering av
kontrollresultat på nationell och lokal nivå som ett verktyg för
sektorstyrning och ett sätt att främja/väcka medvetenhet hos
allmänheten,
- använda begränsade sektorindikatorer på regional och
global nivå för att främja sektorn och skaffa fram pengar,
- förbättra sektoriell samordning, planering och
genomförande med hjälp av en förbättrad styrning av kontroll- och
informationsverksamheten för att öka sektorns
upptagningskapacitet, särskilt i lokala självhjälpsprojekt.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 18.51 | Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden
för åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program
till omkring 20 miljarder dollar, varav cirka 7,4 miljarder dollar
från det internationella samfundet i form av bidrag eller
förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga
uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska
kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive
icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och
program för genomförande som regeringarna beslutar om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 18.52 | För att säkerställa att planerade
vattenförsörjningsåtgärder är genomförbara, godtagbara och
hållbara, bör den teknik som väljs svara upp mot de behov och
begränsningar som förhållandena i samhället medför. Kriterierna
för utformningen av åtgärderna kan således omfatta tekniska,
hälso-, sociala, ekonomiska, provinsiella, institutionella och
miljöfaktorer som är avgörande för det planerade systemets
karaktäristika, storlek och kostnader. I aktuella internationella
stödprogram bör utvecklingsländerna uppmanas att bl.a.:
- I görligaste mån sträva efter att finna billiga
vetenskapliga och tekniska hjälpmedel,
- i görligaste mån utnyttja traditionella och
ursprungliga rutiner för att maximera och bevara det
lokala engagemanget,
- ge bistånd till tekniska/vetenskapliga institutioner
på nationsnivå för att underlätta utarbetandet av
utbildningsprogram till stöd för områden som är viktiga
för vatten- och avloppsreningssektorn.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 18.53 | För att effektivt kunna planera och styra
vattenförsörjningen och avloppssystemet på nationell, provinsiell,
distrikts- och kommunal nivå och för att på ett mera
verkningsfullt sätt kunna utnyttja de ekonomiska resurserna måste
varje land utbilda tillräckligt med yrkeskunnig och teknisk
personal. För detta ändamål måste länderna utarbeta
personalutvecklingsplaner med beaktande av nuvarande behov och
planerad utveckling. Det innebär att utvecklingen och resultaten
från utbildningsinstitutionerna på nationell nivå bör förbättras
så att de kan spela en styrande roll i kapacitetsuppbyggnaden. Det
är också viktigt att länderna ser till att kvinnorna får en
tillfredsställande utbildning i frågor som rör hållbart underhåll
av utrustning, styrning av vattenresurserna och miljövänlig
rening.
d) Kapacitetsppbyggnad |
|---|
| 18.54 | Genomförandet av vattenförsörjnings- och
avloppsregningsprogram är ett nationellt ansvar. I varierande
grad bör ansvaret för genomförandet av projekten och driften av
systemen delegeras till alla administrativa nivåer ända ner till
lokal och individuell nivå. Det innebär också att nationella
myndigheter tillsammans med organ och enheter inom FN och andra
externa stödorgan som främjar uppbyggnaden av nationella program
bör utveckla mekanismer och rutiner för samarbete på alla nivåer.
Det är särskilt viktigt om man skall kunna dra full fördel av
samhällets angreppssätt och självhjälpsinsatser som verktyg för en
hållbar utveckling. Detta medför en hög grad av engagemang från
samhällets sida, vilket också omfattar kvinnorna, i uppläggningen,
planeringen, beslutsfattandet, genomförandet och utvärderingen av
projekt för hushållens vattenförsörjning och avloppsrening. |
|---|
| 18.55 | En övergripande nationell kapacitetsuppbyggnad på alla
administrativa nivåer som också omfattar institutionell
utveckling, samordning, mänskliga resurser, lokalt engagemang,
hälso- och hygienutbildning och läs- och skrivkunnighet, måste
utvecklas i enlighet med de grundläggande sambanden både med
insatserna för att förbättra den hälso- och socio-ekonomiska
utvecklingen genom vattenförsörjning och avloppsrening och med
dess inverkan på människans miljö. Kapacitetsuppbyggnaden bör
därför vara en av de bakomliggande nyckelfaktorerna i strategin
för genomförande av dessa planer. Institutionell
kapacitetsuppbyggnad bör anses spela en lika viktig roll som
försörjnings- och utrustningssektorn, så att resurserna kan riktas
in på bådadera. Detta kan ske på planerings- eller
program/projekt-formuleringsstadiet samtidigt som man klart
definierar målen. I detta hänseende är ett tekniskt samarbete
mellan utvecklingsländerna dels med tanke på den information och
erfarenhet de förfogar över och dels med tanke på vikten av att
inte "uppfinna hjulet på nytt", av avgörande betydelse. En sådan
inriktning har redan visat sig kostnadseffektiv i många nationella
projekt.
E. Vatten och en hållbar stadsutveckling
Bakgrund |
|---|
| 18.56 | I början av nästa sekel kommer mer än hälften av världens
befolkning att bo i tätorter. Omkring år 2025 kommer denna andel
att ha stigit till 60 procent och omfatta cirka 5 miljarder
människor. Den snabba befolkningsökningen i städerna och
industrialiseringen medför att många städers vattentillgångar och
möjligheter att skydda miljön utsätts för allvarliga
påfrestningar. Därför bör särskild uppmärksamhet ägnas åt de
växande följdverkningarna av urbaniseringen och de därav
resulterande behoven av vatten samt åt den kritiska roll som
lokala och kommunala myndigheter har att spela när det gäller att
klara försörjningen, användningen och vattenbehandlingen i dess
helhet, särskilt i utvecklingsländerna som i detta sammanhang
behöver extra stöd. Bristen på färskvattenresurser och de stigande
kostnaderna för att utveckla nya resurser har en avgörande
inverkan på den nationella industri-, jordbruks- och
bostadsutvecklingen och den ekonomiska tillväxten. En bättre
styrning av städernas vattenresurser tillsammans med en förändring
i de ohållbara konsumtionsmönstren kan i betydande grad bidra till
att lindra fattigdomen och förbättra fattiga människornas hälsa
och livskvalitet i städerna och på landsbygden. Många
storstadsagglomerationer är belägna vid flodmynningar och i
kustområden. Detta leder till föroreningar från kommunala och
industriella utsläpp och en överexploatering av tillgängliga
vattenresurser som hotar den marina miljön och
färskvattenförsörjningen.
Mål |
|---|
| 18.57 | Utvecklingsmålet för detta program är att ge stöd till
lokala och centrala myndigheters insatser och möjligheter att
upprätthålla den nationella utvecklingen och produktiviteten genom
en miljöanpassad styrning av de vattenresurser som används i
städerna. Stödet för denna målsättning innebär att man försöker
identifiera och genomföra strategier och åtgärder för att
säkerställa en fortsatt vattenförsörjning till rimliga kostnader
för nuvarande och framtida behov och att vända de nuvarande
trenderna mot en nedbrytning och uttömning av befintliga
resurser. |
|---|
| 18.58 | Alla länder bör alltefter förmåga och tillgängliga resurser
och genom bilateralt eller multilateralt samarbete samt genom
samarbete inklusive Förenta Nationerna och andra berörda
organisationer sätta upp följande målsättningar:
- Att senast år 2000 ha säkerställt att alla människor
som bor i städerna har tillgång till minst 40 liter friskt
vatten per person och dygn och att 75 procent av
stadsbefolkningen har tillgång till egen eller kommunal
avloppsrening,
- att senast år 2000 ha utarbetat och börjat tillämpa
kvantitativa och kvalitativa standarder för kommunala och
industriella utsläpp,
- att senast år 2000 ha säkerställt att 75 procent av
det fasta avfallet i städerna samlas in och återvinns
eller lagras på ett miljömässigt tillfredsställande sätt.
Åtgärder |
|---|
| 18.59 | Alla länder kan alltefter förmåga och tillgängliga resurser
och genom bilateralt eller multilateralt samarbete inklusive i
samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda organisationer
vidta följande åtgärder:
- Skydd av vattenresurser mot stora uttag, föroreningar
och kvalitetsförsämring:
- Bygga avloppsreningsverk baserade på en miljöanpassad,
billig och förbättringsbar teknik,
- införa dagvattenavrinnings- och dräneringsprogram i
städerna,
- främja återvinning och återanvändning av avloppsvatten och
fast avfall,
- kontrollera industriella föroreningskällor för att skydda
vattentillgångarna,
- skydda avrinningsområden mot uttömning och
kvalitetsförsämring inom skogstäckta områden och mot skadliga
verksamheter uppströms,
- främja forskningen om skogens bidrag till en hållbar
utveckling av vattenresurserna,
- uppmuntra de bästa styrningsmetoderna för användning av
jordbrukskemikaler med inriktning på att minska deras inverkan på
vattentillgångarna.
- En effektiv och rättvis fördelning av
vattenresurserna:
- Anpassa stadsplaneringen till vattenresursernas
tillgänglighet och beständighet,
- tillgodose stadsbefolkningarnas grundläggande behov av
vatten,
- införa vattenavgifter med beaktande av omständigheterna i
respektive land och, där det är ekonomiskt genomförbart, se till
att de återspeglar vattnets marginal-och alternativa kostnader,
speciellt för produktionsverksamheten.
- Institutionella/lagstiftnings-/förvaltningsreformer:
- Införa regler för en övergripande förvaltning av städernas
vattentillgångar,
- på nationell och lokal nivå främja utarbetandet av
markanvändningsplaner med vederbörligt beaktande av
vattenresursutvecklingen,
- utnyttja de kunskaper och den potential som finns hos
icke-statliga organisationer, privata sektorn och
lokalbefolkningen med beaktande av allmänhetens och de strategiska
intressena i vattenresurserna.
- Främjande av allmänhetens delaktighet:
- Starta kampanjer för att väcka en medvetenhet hos
allmänheten och uppmuntra allmänhetens intresse för en rationell
användning av vattnet,
- göra allmänheten uppmärksam på beho-vet av att skydda
vattenkvaliteten i stadsmiljön,
- främja engagemanget från allmänhetens sida när det gäller
insamling, återvinning och eliminering av avfall.
- Stöd till lokal kapacitetsuppbyggnad:
- Utarbeta lagstiftning och riktlinjer för att främja
investeringar i kommunal vatten-och avfallshantering, som
återspeglar städernas större bidrag till landets ekonomiska
utveckling,
- ge ekonomiska grundbidrag och tekniskt stöd till lokal
hantering av materialförsörjning och tjänster,
- så långt möjligt uppmuntra självbestämmande och ekonomisk
bärkraft för anläggningar för stadsvatten, fast avfall och
avloppsrening,
- bygga upp och upprätthålla en kader av yrkesfolk och
halvprofessionell personal för hantering av vatten, avloppsvatten
och fast avfall.
- Bygga upp bättre avloppsreningskapacitet:
- Utarbeta program för hantering av vatten, avloppsrening
och avfallshantering med inriktning på den fattiga
stadsbefolkningen,
- göra billiga alternativ för vattenförsörjnings- och
avloppsreningsteknik tillgängliga,
- basera val av teknik och servicenivå på vad användarna
vill ha och vad de kan betala,
- mobilisera och underlätta möjligheterna för kvinnor att
vara delaktiga i vattenförvaltningsgrupper,
- uppmuntra och utrusta lokala vattenanvändargrupper och
vattenkommitt`er för att sköta de allmänna
vattenförsörjningssystemen och kommunala avloppssystemen och vid
behov ställa teknisk hjälp till förfogande,
- beakta fördelarna med och möjligheterna att restaurera
befintliga men dåligt fungerande system och att korrigera drift-
och underhållsbrister.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 18.60 | Konferenssekretariat har beräknat den årliga kostnaden för
åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till
omkring 20 miljarder dollar, varav cirka 4,5 miljarder dollar från
det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga
krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar
och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna
och finanisieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella
villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för
genomförandet som regeringarna fattar beslut om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 18.61 | Under 1980-talet noterades betydande framsteg i
utvecklingen och tillämpningen av billig teknik för
vattenförsörjning och avloppsrening. Detta program visar på en
fortsättning av detta arbete med särskild tonvikt på utvecklingen
av en tillfredsställande avloppsrenings- och
avfallshanteringsteknik för tätbefolkade låginkomstområden i
städerna. Det bör också äga rum ett internationellt utbyte av
informationer för att insikten om möjligheterna och fördelarna med
en lämplig lågkostnadsteknologi skall få stor spridning bland
experterna på området. Medvetenhetskampanjer bland allmänheten
skall också omfatta inslag för att övervinna användarnas motstånd
mot andra-klass-service genom att framhäva fördelarna med
tillförlitlighet och beständighet.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 18.62 | I så gott som alla inslag i detta program är behovet av en
fortlöpande förbättring av utbildnings-och karriärutvecklingen för
personal på alla nivåer inom sektorns institutioner underförstådd.
Särskilda programaktiviteter kan omfatta utbildning och
bibehållande av personal med kunskaper i samhällsengagemang,
lågkostnads-teknologi, finansiell styrning och integrerad
planering av förvaltningen av städernas vattenresurser. Särskilda
insatser bör göras för att mobilisera och underlätta ett aktivt
engagemang av kvinnor, ungdomar, ursprungsbefolkning och lokala
myndigheter i vattenstyrningsgrupper och för att främja
utvecklingen av vattenanvändargrupper och vattenkommitt`r med
lämplig utbildning av sådan personal som kassörer, sekreterare och
vaktmästare. Särskilda utbildningsåtgärder för kvinnor bör
utarbetas med inriktning på skyddet av städernas vattenresurser
och vattenkvalitet.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 18.63 | I kombination med kunskapsutvecklingen är ett stärkande av
de institutionella, lagstiftande och styrande strukturerna de
viktigaste inslagen i programmet. En förutsättning för att man
skall lyckas öka tillgången på vatten- och avloppsrening är att
man kan bygga upp en institutionell ram som garanterar att de
verkliga behoven och potentiella bidragen till de
befolkningsgrupper som för närvarande inte har en
tillfredsställande vatten- och avloppsreningsförsörjning kommer
till uttryck i städernas utvecklingsplanering. Den multisektorella
ansatsen, som är ett vitalt inslag i förvaltningen av städernas
vattenresurser kräver en samordning mellan institutioner på
nationell och lokal nivå, och programmet tar upp förslag till
inrättande av intersektoriella planeringsgrupper. Förslagen till
en ökad kontroll av och förebyggande åtgärder mot föroreningar kan
bara lyckas med en riktig kombination av ekonomiska och reglerande
mekanismer, som uppbackade av en lämplig kontroll och kartläggning
och med stöd av förbättrade möjligheter för lokala myndigheter att
ta sig an miljöfrågorna. |
|---|
| 18.64 | Därför föreslås bland annat åtgärder för att inrätta
lämpliga utformningsstandarder, vattenkvalitetsmål och
utsläppstillstånd. Programmet tar också upp förslag till stöd för
att stärka vatten- och avloppsreningsorganens kapacitet och för
att kunna utveckla deras självbestämmande och ekonomiska bärkraft.
Driften och underhållet i befintliga anläggningar för
vattenförsörjning och avloppsrening anses bara mycket bristfällig
i många länder. Därför behövs det tekniskt och ekonomiskt stöd för
att hjälpa länderna att rätta till nuvarande brister och bygga upp
kapaciteten för att kunna driva och underhålla restaurerade och
nya anläggningar.
F. Vatten för en hållbar livsmedelsproduktion och utveckling
på landsbygden
Bakgrund |
|---|
| 18.65 | En hållbar livsmedelsproduktion beror alltmer på förnuftig
och effektiv användning och bevarande av vattenresurserna, vilket
i första hand handlar om utveckling och förvaltning av
konstbevattning, förvaltning av vattenanvändningen i
nederbördsområden, vattenförsörjning för kreatursbesättningar,
insjöfiske samt agro-forestry. Att åstadkomma en betryggande
livsmedelsförsörjning är av hög prioritet i många länder, och
jordbruket skall inte bara skaffa fram livsmedel till en växande
befolkning utan också spara vatten åt andra användare. Utmaningen
består i att utveckla och tillämpa en teknologi och
styrningsmetoder för att spara vatten och att genom
kapacitetsuppbyggnad göra det möjligt för samhället att bygga upp
institutioner och motivera landsbygdsbefolkningen att acceptera
nya metoder både i nederbördsförsörjda och i konstbevattnade
jordbruksområden. Befolkningen på landsbygden måste också ha
bättre tillgång till dricksvatten och avloppsservice. Det är en
enorm men inte omöjlig uppgift, förutsatt att man kommer överens
om en lämplig politik och passande åtgärdsprogram på alla nivåer -
lokalt, nationellt och internationellt. Medan de senaste tio åren
har medfört en betydande expansion av områden med
nederbördsförsörjt jordbruk, så har produktionen och hållbarheten
i konstbevattnade områden på grund av problem i samband med
överbevattning och salinisering hållits tillbaka. Ekonomiska
problem och marknadshinder är också ett vanligt förekommande
problem. Markerosion, vanskötsel och överexploatering av
naturtillgångarna samt hård konkurrens om vattnet är faktorer som
alla har lett till ökad fattigdom, hunger och svält i
utvecklingsländerna. Markerosion orsakad av boskapens överbetning
är också ofta en orsak till att sjöarna slammar igen. För det
mesta får utvecklingen av konstbevattningsplaner varken något stöd
i form av miljökonsekvensbedömningar, där man identifierar de
hydrologiska konsekvenserna inom flodområdena med
vattenförbindelse mellan delområdena, eller någon bedömning av de
sociala konsekvenserna för de människor som bor i floddalarna. |
|---|
| 18.66 | Bristen på tillgängligt vatten av godtagbar kvalitet är en
faktor som i hög grad bidrar till att begränsa köttproduktionen i
många länder, och felaktig hantering av djuravfall kan under vissa
omständigheter leda till vattenföroreningar som påverkar
vattenförsörjningen för både människor och djur. Boskapens
dricksvattenbehov varierar beroende på art och vilken miljö den
vistas i. Man räknar med att den nuvarande globala boskapsstammen
behöver cirka 60 miljarder liter dricksvatten per dag, och
utgående från den uppskattade tillväxten i boskapspopulationen, så
beräknas dagsbehovet öka med 0,4 miljarder liter per år inom
överskådlig framtid. |
|---|
| 18.67 | Fiske i sjöar och floder är en viktig livsmedels- och
proteinkälla. Detta fiske bör hanteras så att man maximerar fisk-
och skaldjursfångsten till från miljösynpunkt förnuftiga mängder.
Det förutsätter att man kan bevara vattnets kvalitet och kvantitet
liksom också den fungerande morfologin i vattenmiljön. Å andra
sidan kan fisket och havsodlingen själva skada vatten-ekosystemet;
därför bör utvecklingen anpassas till riktlinjer för
konsekvensbegränsning. De nuvarande produktionsnivåerna för
inlandsfisket, vad gäller både söt- och bräckt vatten, ligger på
omkring 7 miljoner ton om året och skulle kunna öka till 16
miljoner ton om året fram till år 2000. Men varje ökning i
miljöbelastningarna skulle kunna äventyra denna ökning.
Mål |
|---|
| 18.68 | De strategiska huvudprinciperna för en helhetssyn på en
integrerad miljöanpassad förvaltning av vattenresurserna på
landsbygden kan beskrivas på följande sätt:
- Vattnet bör ses som en ändlig resurs med ett
ekonomiskt värde och stor social och ekonomisk betydelse
återspeglande vikten av att tillgodose grundläggande
behov;
- lokala myndigheter måste delta i vattenanvändningens
alla faser och säkerställa att kvinnor till fullo
engageras med tanke på deras viktiga roll i den praktiska
vardagsförsörjningen, hanteringen och användningen av
vatten;
- förvaltningen av vattenresurser måste utvecklas inom
ramen för ett omfattande program för (i) människans hälsa;
(ii) produktion, bevarande och distribution av livsmedel;
(iii) katastrofplaner; (iv) miljöskydd och bevarande av
den naturliga resursbasen;
- Det är nödvändigt att inse och aktivt stödja den roll
som landsbygdsbefolkningen spelar, med särskild tonvikt på
kvinnorna.
|
|---|
| 18.69 | FAO har i samarbete med andra internationella
organisationer tagit initiativ till ett internationellt
handlingsprogram för vatten och hållbar jordbruksutveckling
(IAP-WASAD). Det huvudsakliga målet för detta handlingsprogram är
att hjälpa utvecklingsländerna vid planering, utveckling och
förvaltning av vattenresurser på integrerad grund för att möta
nuvarande och framtida behov av jordbruksproduktion med beaktande
av miljöaspekterna. |
|---|
| 18.70 | I handlingsprogrammet har en ram för en hållbar
vattenanvändning inom jordbrukssektorn utarbetats och de områden
som behöver prioriteras på nationell, regional och global nivå
identifierats. Kvantitativa målsättningar för en ny
konstbevattningsutveckling, förbättring av befintliga
bevattningssystem och återställande av överbevattnad och
saliniserad mark genom dränering för 130 utvecklingsländer
uppskattas med utgångspunkt från livsmedelsbehov,
jordbruks-klimat-zoner och tillgång på vatten och mark. |
|---|
| 18.71 | FAO:s globala beräkningar av konstbevattning, dränering och
småskaliga vattenprogram fram till år 2000 för 130
utvecklingsländer ser ut på följande sätt: a) utveckling av
konstbevattningsanläggningar inom 15.2 miljoner hektar; b)
förbättring/modernisering av befintliga system inom 12 miljoner
hektar; c) installation av dränerings och
vattenkontrollanläggningar inom 7 miljoner hektar; och d)
småskaliga vattenprogram och bevaringsåtgärder inom 10 miljoner
hektar mark. |
|---|
| 18.72 | Utvecklingen av nya konstbevattningsområden på ovannämnda
nivå kan ge anledning till oro för miljön i så måtto som det kan
leda till förstörelse av våtmarker, vattenföroreningar, ökad
sedimentation och minskad biologisk mångfald. Därför bör nya
konstbevattningsplaner åtföljas av en miljökonsekvensbedömming,
beroende på systemets omfattning, om man kan förvänta sig stora
negativa miljökonsekvenser. När förslag till nya
konstbevattningssystem övervägs, bör också en mer rationell
exploatering och ökad effektivitet eller produktivitet i alla
befintliga system som kan betjäna samma områden övervägas.
Teknologin för nya konstbevattningssystem liksom också de
potentiella konflikter de kan medföra med andra markanvändare bör
utvärderas noga. Ett aktivt engagemang från vattenanvändargruppers
sida är ett annat mål. |
|---|
| 18.73 | Det bör säkerställas att landsortskommuner i alla länder
alltefter möjligheter och tillgängliga resurser och genom ett
lämpligt utnyttjande av det internationella samarbetet, såsom
lämpligt är, får tillgång till tjänligt vatten i tillräckliga
mängder och erforderlig avloppsrening för att tillgodose deras
hälsobehov och upprätthålla väsentliga kvaliteter i deras lokala
miljö. |
|---|
| 18.74 | Målsättningarna vad avser vattenhanteringen för insjöfiske
och akvakultur innebär krav på bevarande av vattenkvalitet och
vattenkvantitet för en optimal produktion och för förebyggande av
vattenföroreningar i samband med akvakultur. Handlingsprogrammet
försöker hjälpa medlemsländerna när det gäller att hantera
insjöfisket genom att främja en hållbar hantering av fångstfisket
liksom att utveckla miljöanpassade åtgärder för att intensifiera
akvakulturverksamheten. |
|---|
| 18.75 | Målsättningarna för vattenhanteringen när det gäller
köttproduktionen är av två slag: dels tillgång till rimliga
mängder dricksvatten och dels skydd av dricksvattenkvaliteten med
hänsyn till olika djurarters särskilda behov. Det innebär maximala
salthalttoleransnivåer och frånvaro av sjukdomsalstrande
organismer. Inga globala mål kan sättas upp på grund av de stora
skillnaderna mellan olika regioner och länder.
Åtgärder |
|---|
| 18.76 | Alla länder skall allt efter förmåga och tillgängliga
resurser och genom bilateralt eller multiAlateralt samarbete
inklusive samarbete med Förenta Nationerna och andra berörda
organisationer kunna vidta följande åtgärder:
- Vattenförsörjning och avloppsrening för oförsörjda
fattiga människor på landsbygden:
- Anta nationella riktlinjer och göra budgetprioriteringar
med inriktning på en bättre servicetäckning,
- främja lämpliga teknologier,
- introducera lämpliga kostnads-återhämtningsmekanismer med
hänsyn till effektivitet och rättvisa med hjälp av mekanismer för
styrning av efterfrågan,
- främja offentligt ägande och rätt till vattenförsörjnings-
och avloppsreningsanläggningar,
- upprätta kontroll- och utvärderingssystem,
- stärka vattenförsörjningen och avloppsreningen på
landsbygden med tonvikten på institutionell utveckling, effektiv
styrning och en lämplig ram för finansiering av tjänsterna,
- förbättra hygienutbildningen och bekämpa spridningen av
sjukdomsalstrande organismer,
- tillämpa lämpliga teknologier för vattenbehandling,
- vidta omfattande miljöåtgärder för kontroll av
sjukdomsalstrande organismer.
- Effektiv vattenanvändning:
- Öka effektiviteten och produktiviteten vad gäller
användningen av vatten i jordbruket för ett bättre utnyttjande av
de begränsade vattenresurserna,
- stärka vatten- och markanvändningsforskningen i områden
med konstbevattning ÄBresp nederbördsförsörjda områden,
- kontrollera och värdera genomförandet av
konstbevattningsprojekt för att bl.a. tillförsäkra optimal
användning och riktigt underhåll av projektet,
- ge stöd till vattenanvändargrupper med inriktning på att
förbättra styrningsresultaten på lokal nivå,
- ge stöd till lämplig användning av relativt bräckt vatten
för konstbevattning.
- Överbevattning, salinitetskontroll och dränering:
- Införa ytdränering i nederbördsförsörjda jordbruksområden
för att förhindra tillfällig överbevattning och översvämningar i låglänt terräng,
- införa konstgjord dränering i jordbruk med konstbevattning
och naturlig regnbevattning,
- uppmuntra till gemensam användning av yt- och grundvatten,
inklusive kontroll och studier av vattenbalansen,
- sätta in dränering i konstbevattnade områden i torra och
halvtorra regioner.
- Reglering av vattenkvaliteten:
- Utarbeta och driva ett kostnadseffektivt system för
kontroll av vattenkvaliteten hos vatten som används i jordbruket,
- förhindra negativa effekter från
jordbruksverksamheten på vattenkvaliteten för
andra sociala och ekonomiska verksamheter och i
våtmarker genom bl.a. optimal användning av
gårdens eget material och minskad användning av
externt material i jordbruksverksamheten,
- upprätta biologiska, fysikaliska och kemiska
vattenkvalitetskriterier för vattenanvändare i jordbruket och för
havs- och flod-ekosystem,
- minimera ytavrinning med markerosion och sedimentation,
- förnuftiga utsläpp av avlopp från bosättningar och från
gödsel som uppstår genom intensiv djuravel,
- minimera de negativa effekterna av jordbrukskemikalier
genom användning av integrerad skadedjursbekämpning,
- informera på samhällsnivå om föroreningskonsekvenser för
vattenkvaliteten, livsmedelssäkerheten och människans hälsa vid
användning av konstgödsel och kemiska ämnen.
- Program för vattenresursutveckling:
- Utveckla småskalig konstbevattning och vattenförsörjning
för människor och boskap och för bevarande av vatten och mark,
- formulera storskaliga, långsiktiga utvecklingsprogram för
konstbevattning med beaktande av effekterna på den lokala ekonomin
och miljön,
- främja lokala initiativ för en integrerad utveckling och
styrning av vattentillgångarna,
- ge erforderlig teknisk rådgivning och stöd samt förbättra
det institutionella samarbetet på lokal nivå,
- främja satsningar från jordbrukarnas sida för mark- och
vattenanvändning med beaktande av utbildningsnivå, förmåga att
mobilisera lokala myndigheter och de krav som ekosystemen ställer
i torra och halvtorra regioner,
- planera och utveckla mångändamålsenliga vattenkraftssystem
med vederbörlig hänsyn till miljöaspekterna.
- Förvaltning av knappa vattenresurser:
- Utveckla långsiktiga strategier och praktiska
åtgärdsprogram för användning av vatten i jordbruket vid knapp
tillgång på och konkurrerande efterfrågan på vatten,
- fastställa att vattnet är en social, ekonomisk och
strategisk resurs i samband med planering och styrning av
konstbevattning,
- formulera speciella program med inriktning på beredskap
mot torka och med tonvikten på knapp tillgång på livsmedel och
miljösäkerhetsåtgärder,
- främja och förbättra återanvändning av avloppsvatten i
jordbruket.
- Vattenförsörjning för boskap:
- Förbättra kvaliteten på tillgängligt vatten för boskap med
beaktande av deras toleransgränser,
- öka mängden vattenkällor som är tillgängliga för boskap,
särskilt sådana som finns i stora betessystem, dels för att minska
det avstånd man måste förflytta sig för att komma åt vatten och
dels för att förhindra överbetning runt vattenkällorna,
- förhindra kontamination av vattenkällorna med
djurexkrement för att stoppa spridningen av sjukdomar, särskilt
zoonosis,
- uppmuntra användning av vattnet för flera ändamål genom
att främja integrerade system för jordbruk, djurhållning och
fiske,
- uppmuntra vattenspridningsplaner för att öka stora
gräsområdens förmåga att behålla vatten och därigenom stimulera
foderproduktionen och förhindra avrinning.
- Insjöfiske:
- Utveckla en hållbar styrning av fisket som en del av den
nationella vattenresursplaneringen,
- undersöka särskilda aspekter på hydrobiologiska och
miljökrav för vissa viktiga sötvattensfiskar i förhållandet till
varierande vattenregimer,
- förhindra eller mildra förändringar i vattenmiljön som
orsakas av andra användare eller återställa miljöer som utsatts
för sådana förändringar i avsikt att varaktigt kunna använda och
bevara den biologisk mångfalden i levande vattenmiljöer,
- utveckla och sprida miljöanpassade utvecklings- och
förvaltningsmetoder för vattenresurserna i avsikt att intensifiera
avkastningen från insjöfisket,
- införa och underhålla lämpliga system för insamling och
tolkning av data för vattenkvalitet och -kvantitet och
flodmorfologi som underlag för levande vattenresursers, inklusive
fiskets, tillstånd och styrning.
- Utveckling av akvakulturverksamheten:
- Utveckla miljöanpassade akvakulturteknologier som är
förenliga med de lokala, regionala och nationella planerna för
förvaltning av vattenresurserna och som tar hänsyn till de sociala
faktorerna,
- införa lämpliga akvakulturtekniker och hithörande metoder
för utveckling och hantering av vattnet i länder som ännu inte har
någon erfarenhet av akvakultur,
- bedöma miljökonsekvenserna av akvakultur med särskild
hänvisning till kommersiella enheter och potentiella
vattenföroreningar från odlingsenheterna,
- utvärdera de ekonomiska möjligheterna för akvakulturen i
förhållande till alternativ användning av vattnet med beaktande av
användningen av vatten av marginell kvalitet och kraven för
investering och drift.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 18.77 | Konferenssekretariatet har uppskattat den årliga kostnaden
för åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program
till omkring 13,2 miljarder dollar, varav cirka 4,5 miljarder
dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller
förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga
uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska
kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive
icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och
program för genomförande som regeringarna fattar beslut om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 18.78 | Det föreligger ett akut behov för länder att kontrollera
vattenresurser och vattenkvalitet, vatten- och markanvändning samt
spannmålsproduktion; att genomföra undersökningar av typ och
omfattning av vattenanvändningen i jordbruket och hur den nu och i
framtiden bidrar till en hållbar jordbruksutveckling; att
utvärdera utvecklingspotentialen inom fiske och akvakultur; och
att förbättra tillgängligheten och spridningen av data till
planerare, tekniker, jordbrukare och fiskare. Prioriterade
forskningskrav är följande:
- Identifiering av kritiska områden för tillämpbar
vattenforskning;
- Stärkande av de tillämpbara forskningsresurserna hos
institutioner i utvecklingsländerna;
- Förbättring av översättning av resultat från den
vattenrelaterade forskningen inom jordbruks- och
fiskesystem i en praktisk och tillgänglig teknologi och
tillhandahållande av erforderligt stöd för att de snabbt
skall kunna tillämpas ute på fältet.
|
|---|
| 18.79 | Överföringen av teknologi, både horisontell och vertikal,
behöver förstärkas. Mekanismer för kreditanskaffning,
ingångsresurser, marknader, rimlig prissättning och transporter
måste utvecklas i samråd mellan länder och externa stödorgan.
Integrerad infrastruktur för vattenförsörjning på landsbygden,
inklusive institutioner för utbildning i vattenfrågor och
stödtjänster för jordbruket, bör utökas för många olika ändamål
och bör hjälpa till vid utveckling av landsbygdens ekonomi.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 18.80 | Utbildning och kunskapsutveckling bör aktivt genomföras på
nationell nivå genom: (a) en bedömning av de nuvarande och
långsiktiga behoven av utbildning och kunskapsutveckling; (b)
upprättande av en nationell politik för kunskapsutveckling; och
(c) utarbetande och genomförande av utbildningsprogram för
personal på alla nivåer liksom för jordbrukare. Följande åtgärder
är nödvändiga:
- Uppskatta utbildningsbehoven för styrning av
vattenanvändningen i jordbruket,
- utöka de formella och informella
utbildningsaktiviteterna,
- utveckla praktiska kurser för att förbättra
möjligheterna att intensifiera arbetet på att sprida
tekniskt kunnande och stärka jordbrukarnas möjligheter,
speciellt med inriktning på småskaliga producenter,
- utbilda personal på alla nivåer, inklusive
jordbrukare, fiskare och medlemmar i lokala organ, med
särskild inriktning på kvinnorna,
- öka möjligheterna till karriärutveckling för att höja
kunskapsnivån bland administratörer och tjänstemän på alla
nivåer som är engagerade i styrningsprogram för mark- och
vattenanvändning.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 18.81 | Vikten av en fungerande och samordnad institutionell ram på
nationell nivå för att främja vattenanvändningen och en hållbar
jordbruksutveckling är numera allmänt erkänd. Därutöver bör det
finnas en lämplig ram av lagar, regler och bestämmelser för att
underlätta åtgärder i vattenanvändningen inom jordbruket,
dränering, vatten-kvalitetsstyrning, småskaliga vattenprogram och
vattenanvändar- och fiskaregruppers verksamhet. Den lagstiftning
som särskilt gäller behoven av vatten inom jordbrukssektorn bör
vara i överensstämmelse med och komma ifrån den allmänna
lagstiftningen för styrning av vattenresurserna. Åtgärder bör
vidtas på följande områden:
- Förbättring av vattenanvändningspolitiken med avseende
på jordbruk, fiske och utveckling på landsbygden samt av
ramlagar för genomförande av en sådan politik,
- en översyn, förstärkning och vid behov omstrukturering
av befintliga institutioner för att öka deras kapacitet
när det gäller vattenfrågor, varvid man samtidigt måste
erkänna behovet av att förvaltningen av vattenresurserna
äger rum på lägsta lämpliga nivå,
- en översyn över och, vid behov, förstärkning av
organisationsstrukturen, det funktionella samspelet och
sambandet mellan ministerier och avdelningar inom ett
visst ministerium,
- genomförande av särskilda åtgärder som behöver stöd
för institutionell förstärkning genom bl.a. en långsiktig
programbudgetering, personalutbildning, uppmuntran,
mobilitet, utrustning och samordningsmekanismer,
- förbättring av den privata sektorns engagemang i
kunskaps-utveckling och uppbyggnad av infrastukturen.
- överföring av befintliga och nya
vattenanvändningstekniker genom att skapa mekanismer för
samarbete och informationsutbyte mellan nationella och
regionala institutioner.
G. Klimatförändringars inverkan på vattenresurserna
Bakgrund |
|---|
| 18.82 | Det råder en osäkerhet vad gäller förutsägelserna av
klimatförändringar på global nivå. Trots att osäkerheterna ökar
kraftigt på regional, nationell och lokal nivå, är det på
nationell nivå som de flesta viktiga besluten skulle behöva
fattas. Höjda temperaturer och minskad nederbörd skulle leda till
en minskad tillgång och ökad efterfrågan på vatten; det kan leda
till försämrad kvalitet på färskvattenreservoarerna och sätta
press på den redan ömtåliga balansen mellan tillgång och
efterfrågan i många länder. Inte ens där nederbörden kan tänkas
öka finns det någon garanti för att det skulle hända just den tid
på året då den skulle kunna utnyttjas; dessutom kan det finnas
sannolikhet för ökade översvämningar. Minsta höjning av
havsvattennivån leder ofta till att det tränger in saltvatten i
flodmynningar, i små öar och i kustakvifärer och till
översvämningar i låglänta kustområden; detta medför stora risker
för låglänta länder. |
|---|
| 18.83 | I ministerdeklarationen vid den Andra
världsklimatkonferensen konstaterar man att "den potentiella
inverkan av sådana klimatförändringar skulle kunna utgöra ett
miljöhot av hittills okänd omfattning... och skulle till och med
kunna hota överlevnaden i en del små östater och i låglänta
kustområden, i torra och halvtorra områden" (A/45/696/Add. 1,
annex III, preamble, para. 2). Konferensen ansåg att bland de
viktigaste följdverkningarna av klimatförändringarna är
effekterna på det hydrologiska kretsloppet och på
vattenhanteringssystemen och därigenom på de socio-ekonomiska
systemen. En ökning av antalet extrema händelser, såsom
översvämningar och torka, skulle kunna leda till att antalet
allvarliga katastrofer ökar. Konferensen uppmanade därför till en
förstärkning av nödvändiga forsknings- och kontrollprogram och ett
utbyte av relevanta data och information. Dessa åtgärder skall
vidtas på nationell, regional och internationell nivå.
Mål |
|---|
| 18.84 | Själva ämnets natur kräver först och främst mer information
om och större förståelse för det hot som föreligger. Denna fråga
kan överföras till följande målsättningar i överensstämmelse med
Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar:
- Att förstå och kvantifiera hotet från
klimatförändringars inverkan på färskvattenresurserna,
- att underlätta genomförandet av effektiva nationella
motåtgärder om och när den hotande inverkan ses som
tillräckligt bekräftad för att motivera sådana åtgärder,
- att studera potentiella följdverkningar av
klimatförändringar i områden som hotas av torka och
översvämningar.
Åtgärder |
|---|
| 18.85 | Alla länder skulle, alltefter förmåga och tillgängliga
resurser, och genom bilateralt eller multilateralt samarbete
inkluderande genom samarbete med Förenta Nationerna och andra
berörda organisationer kunna vidta följande åtgärder:
- Kontrollera och registrera den hydrologiska regimen
inklusive markfuktighet, grundvattenbalans, vattnets
penetration och avdunstning samt därmed sammanhängande
klimatfaktorer, speciellt i regioner och länder där den
största sannolikheten föreligger för att de skall drabbas
av negativa effekter av klimatförändringar och där man
därför bör definiera de områden som är sårbara för sådana
följdverkningar,
- utveckla och tillämpa tekniker och metoder för
uppskattning av potentiella negativa effekter på
färskvattenresurserna till följd av klimatförändringar
genom temperatur- och nederbördsförändringar och stigande
havsnivå samt risker för översvämningar,
- inleda fallstudier för att undersöka om det finns
samband mellan klimatförändringar och de nuvarande tork-
och översvämnings-katastroferna i vissa regioner,
- bedöma de sociala, ekonomiska och miljömässiga
följderna,
- utveckla och initiera strategier för att möta
identifierade negativa effekter inklusive förändringar i
grundvattennivåerna och för att förhindra saltinträngning
i grundvattenförande lager,
- utveckla jordbruksverksamheter baserade på användning
av bräckt vatten,
- bidra till pågående forskningsverksamhet inom ramen
för nuvarande internationella program.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 18.86 | Konferenssekretariat har beräknat den årliga kostnaden för
åren 1993 - 2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till
omkring 100 miljoner dollar, varav cirka 40 miljoner dollar från
det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga
krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar
och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna
och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor,
beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförandet som
regeringarna beslutar om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 18.87 | Kontrollen av klimatförändringar och deras inverkan på
färskvattenreservoarerna måste vara nära integrerad med nationella
och internationella program för kontroll av miljön, särskilt de
som har att göra med atmosfären, som framgår av andra avsnitt av
Agenda 21, och hydrosfären, som diskuteras under programområde B
ovan. Att utgå från en analys av data som indikerar
klimatförändringar som utgångspunkt för utarbetande av
räddningsåtgärder är en komplicerad uppgift. Inom detta område
behövs det ett omfattande forskningsarbete och man måste ta
vederbörlig hänsyn till det arbete som utförts av The
Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), World Climate
Research Programme, International Geosphere-Biosphere Programme
(IGBP) och andra hithörande internationella program. |
|---|
| 18.88 | Utvecklingen och genomförandet av åtgärdsstrategier kräver
en innovativ användning av tekniska hjälpmedel och tekniska
lösningar, inklusive installation av varningssystem för
översvämningar och torka och uppbyggande av nya
vattenresursutvecklingsprojekt såsom dammar, akvedukter, källfält,
avloppsreningsverk, avsaltningsverk, skyddsvallar, bankar och
dräneringskanaler. Det finns också ett behov av samordnade
forskningsnätverk såsom nätverket Internationella
Geosfär-Biosfär-programmet/Det Globala Ändringssystemet för
analys, forskning och utbildning (IGBP/START).
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 18.89 | För att utvecklings- och innovationsarbetet skall lyckas
behövs det en god akademisk utbildning och personalmotivation.
Internationella projekt kan bidra till att ta fram alternativ, men
varje land måste utveckla och genomföra en egen politik och
utveckla sin egen expertis inför de vetenskapliga och tekniska
utmaningarna som väntar, liksom också ett organ av intresserade
enskilda personer som kan tolka dessa komplicerade frågor åt de
personer som har att fatta de politiska besluten. En sådan
specialiserad personal måste utbildas, anställas och behållas i
tjänst så att de kan tjäna sina länder med dessa uppgifter.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 18.90 | Det finns ett behov av att bygga upp en kapacitet på
nationell nivå för att utveckla, granska och genomföra
åtgärdsstrategier. För uppbyggnaden av stora tekniska anläggningar
och installation av prognossystem behövs det en betydande
förstärkning av de ansvariga organen både inom den privata och den
offentliga sektorn. Allra viktigast är kravet på en
socio-ekonomisk mekanism som kan granska förutsägelser om
klimatförändringarnas inverkan och möjliga responsstrategier och
göra de nödvändiga bedömningarna och fatta erforderliga beslut. |
|---|
|
- Förenta Nationernas rapport om
vattenkonferensen, Mar del Plata 14-25 mars 1977 (United
Nations Publications, Sales No. E.77.II.A.12), del 1, kap.
I, sekt. C. st. 35.
- Förenta Nationernas rapport om
vattenkonferensen, Mar del Plata, 14-25 mars 1977 (United
Nations Publications, Sales No. E.77.II.A.12), del 1, kap. I,
resolution II.
|
|
| |