Kapitel 17

Skydd av oceaner, alla slags hav, inklusive slutna och halvslutna hav och kustområden, samt skydd, rationell användning och utveckling av deras levande tillgångar

Inledning
17.1Den marina miljön, som omfattar oceaner, andra typer av hav och intilliggande kustområden, utgör en integrerad helhet som är en oumbärlig del av livet på jorden, ett försörjningssystem och en reell tillgång som möjliggör hållbar utveckling. De folkrättsliga principer som ligger till grund för FN:s Havsrättskonvention18 ,19 som hänvisas till i detta kapitel av Agenda 21, fastställer staternas rättigheter och skyldigheter och utgör den internationella grunden för arbetet med att skydda och säkra en hållbar utveckling av miljön och tillgångarna i haven och längs kusterna. Detta arbete kräver nya strategier för vård, förvaltning och utveckling av marina områden och kustområden, såväl på nationell som på subregional, regional och global nivå; strategier som skall vara innehållsmässigt integrerade och bygga på försiktighetsprincipen och ett föregripande synsätt. Programområdena i detta kapitel speglar denna inriktning:20

  1. Integrerad förvaltning och hållbar utveckling av kustområden, bl.a. exklusiva ekonomiska zoner

  2. Skydd av den marina miljön

  3. Hållbar användning och bevarande av levande marina tillgångar på det fria havet

  4. Hållbar användning och bevarande av levande marina resurser under nationell jurisdiktion

  5. Osäkra faktorer av central betydelse för förvaltning av den marina miljön och klimatförändringar

  6. Förstärkt samarbete och samordningen på internationell och regional nivå

  7. Hållbar utveckling av små öar

17.2Utvecklingsländernas genomförande av åtgärderna nedan skall stå i rimlig proportion till de enskilda ländernas tekniska och ekonomiska möjligheter och deras prioriteringar vid fördelningen av resurser för utvecklingsbehov, och bestäms i sista hand av i vilken mån deras behov av tekniköverföring och ekonomiska resurser tillgodoses.

Programområden

A. Integrerad förvaltning och hållbar utveckling av kustområden och marina områden, inbegripet de exklusiva ekonomiska zonerna

Bakgrund

17.3Kustområdena omfattar mångsidiga och produktiva livsmiljöer av betydelse för människors bosättning, för utveckling och för lokal försörjning. Över hälften av världens befolkning bor inom 60 km från en kust och år 2020 kan denna andel ha stigit till tre fjärdedelar. En stor del av världens fattiga befolkning trängs i kustområdena. Resurserna i dessa områden är av livsavgörande betydelse för många lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar. De exklusiva ekonomiska zonerna (EEZ) utgör också viktiga marina områden inom vilka staterna själva ansvarar för utveckling och bevarande av naturresurserna till gagn för befolkningen. För små ö-nationer är det i första hand dessa områden som kan utnyttjas för utvecklingsåtgärder.
17.4Oaktat åtgärder på nationell, subregional, regional och global nivå har den politik för förvaltning av marina och kustnära resurser som tillämpas idag inte alltid kunnat säkra hållbar utveckling. I många delar av världen utarmas och förstörs de kustnära resurserna och kustmiljön i snabb takt.

Mål

17.5Kuststaterna skall verka för integrerad förvaltning och hållbar utveckling av kustnära områden och marin miljö under deras nationella jurisdiktion. För detta ändamål är det bl.a. nödvändigt att:

  1. Ombesörja integration av politik och beslutsprocesser inom alla berörda sektorer i syfte att främja samverkande åtgärder och en balanserad resursanvändning,

  2. kartlägga pågående och projekterad användning av kustområden och hur denna användning påverkar annan verksamhet,

  3. fokusera på särskilda frågor avseende förvaltning av och planering av kustområden,

  4. tillämpa ett förebyggande och försiktighetsgrundat synsätt vid planering och genomförande av projekt, inklusive förhandsbedömningar och systematisk bevakning av effekterna av större projekt,

  5. främja utveckling och tillämpning av metoder, t.ex. nationell resurs- och miljöredovisning som speglar värdeförändringar till följd av utnyttjande av kustområden och marina områden, t.ex. föroreningar, erosion i marin miljö, resursförluster och skövling av livsmiljöer,

  6. så långt möjligt ge berörda individer, grupper och organisationer tillgång till relevant information och möjligheter att samråda och delta i planering och beslutsfattande på lämplig nivå.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

17.6Kuststaterna bör överväga att upprätta eller, där så är nödvändigt, stärka lämpliga samordningsmekanismer (t.ex. ett överordnat organ för policyfrågor) för integrerad förvaltning och hållbar utveckling av kustområden och marina områden och deras resurser, såväl på lokal som på nationell nivå. Sådana mekanismer bör där så är lämpligt omfatta samråd med forskare och vetenskapsmän, den privata sektorn, icke-statliga organisationer, lokala organ, resursanvändargrupper och ursprungsbefolkningar. Dessa nationella samordningsmekanismer skulle bl.a. kunna ombesörja:

  1. Planering och tillämpning av riktlinjer för mark- och vattenanvändning och lokalisering,

  2. genomförande av planer och program på lämpliga nivåer för integrerad förvaltning och utveckling av kustområden och marina områden,

  3. utarbetande av översiktsplaner för kustområden i syfte att kartlägga känsliga områden, inklusive erosionszoner, fysiska processer, användarkonflikter och särskilda prioriteringar i fråga om förvaltning,

  4. miljökonsekvensbedömningar, systematiska observationer och uppföljning av större projekt, bl.a. genom att resultaten av dessa verksamheter införlivas i beslutsprocessen på ett systematiskt sätt,

  5. planer för att möta katastrofer som framkallats av människan eller naturkatastrofer, bl.a. avseende sannolika effekter av potentiella klimatförändringar och höjningar av havsytan, samt katastrofplaner för att åtgärda miljöförstöring och föroreningar som beror av människan, t.ex. utsläpp av olja och andra material,

  6. åtgärder för att förbättra boendemiljön i kustområden, särskilt med avseende på bostäder, dricksvatten samt hantering och rening av avloppsvatten, fast avfall och industriutsläpp,

  7. periodiska bedömningar av effekterna av yttre faktorer och fenomen, i syfte att se till att målen för integrerad förvaltning och hållbar utveckling av kustområden och den marina miljön uppnås,

  8. bevarande och restaurering av försämrade känsliga livsmiljöer,

  9. integrering av sektorsprogrammen för hållbar utveckling av bebyggelse, jordbruk, turism, fiske, hamnar och industrier som påverkar kustområdena,

  10. anpassning av infrastrukturen och alternativa försörjningsmöjligheter,

  11. insatser för kunskapsutveckling och utbildning,

  12. allmän utbildning och program för ökad medvetenhet hos och information till allmänheten,

  13. främjande av miljöanpassad teknik och hållbart bruk,

  14. utarbetande och samtidig tillämpning av miljökvalitetskriterier.

17.7Kuststater bör, med stöd från internationella organisationer om staten ifråga begär detta, vidta åtgärder för att bibehålla den biologiska mångfalden och upprätthålla produktiviteten hos marina arter och i livsmiljöer under statens jurisdiktion. Sådana åtgärder kan bl.a. omfatta kartläggning av den biologiska mångfalden i den marina miljön, förteckning över hotade arter och känsliga marina och kustnära livsmiljöer, inrättande och förvaltning av skyddade områden, samt stöd till den vetenskapliga forskningen och spridning av forskningsresultat.

b) Data och information

17.8Kuststater bör vid behov bygga ut sin kapacitet för insamling, analys, bedömning och utnyttjande av information för hållbar resursanvändning, inbegripet miljökonsekvenser av verksamhet som påverkar kust- och marina områden. Nödvändig information för styrning och förvaltning skall prioriteras, mot bakgrund av intensiteten och omfattningen av förändringarna i kust- och marina områden. För detta ändamål är det nödvändigt att bl.a:

  1. Utveckla och underhålla databaser för bedömning, styrning och förvaltning av kustområden samt olika typer av hav liksom kustområdenas och havens resurser,

  2. utveckla samhällsekonomiska indikatorer och miljöindikatorer,

  3. regelbundet utföra bedömningar av miljötillståndet i kustområden och marina områden,

  4. utarbeta och upprätthålla översiktsplaner, grundade på kriterier för hållbar utveckling av kustområden avseende resurser och resursanvändning, verksamheter, livsmiljöer och skyddade områden,

  5. utbyta information och data.

17.9Samarbetet med utvecklingsländerna och, där så är lämpligt, med subregionala och regionala mekanismer, skall stärkas för att förbättra dessa länders möjligheter att genomföra ovanstående åtgärder.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå

17.10Det internationella samarbetet och samordningen på bilateral basis samt, i förekommande fall, subregionala, interregionala, regionala eller globala strukturer, har till uppgift att stödja och komplettera kuststaternas nationella åtgärder för att främja integrerad förvaltning och hållbar utveckling av kustområden och marina områden.
17.11Med utnyttjande av vunna erfarenheter bör staterna samarbeta, då så är lämpligt, i utarbetandet av nationella riktlinjer för integrerad förvaltning och utveckling av kustzoner. En världskonferens för utbyte av erfarenheter på detta område bör kunna hållas före 1994.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

17.12Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 6 miljarder dollar, varav cirka 50 miljoner dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförandet som regeringarna beslutar om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

17.13Staterna bör samarbeta för att utveckla erforderliga system för systematisk observation, forskning och informationshantering avseende kustområden. De bör överföra och ställa miljöanpassad teknik och miljöanpassade metoder för hållbar utveckling av kustnära och marina områden till utvecklingsländernas förfogande. De bör också utveckla tekniken och den inhemska vetenskapliga och tekniska kapaciteten.
17.14Internationella organisationer på subregional, regional eller global nivå bör, då så är lämpligt, på kuststaternas begäran bistå dem i arbetet med ovanstående åtgärder och därvid ägna utvecklingsländerna särskild uppmärksamhet.

c) Kunskapsutveckling

17.15Kuststaterna skall främja och förenkla organisationen av undervisning och utbildning om integrerad förvaltning av kustnära och marina områden och om hållbar utveckling för bl.a. forskare, tekniker, lednings- och förvaltningspersonal och användare, även på lokal nivå, samt för ledare, ursprungsbefolkningar, fiskare, kvinnor och ungdomar. Frågor om förvaltning, utveckling, miljöskydd och lokal planering skall föras in i utbildningsplaner och program för att höja allmänhetens medvetenhet, med vederbörligt beaktande av traditionell ekologisk kunskap och samhällskulturella värden.
17.16Internationella organisationer, på subregional, regional eller global nivå, allt efter omständigheterna skall på begäran bistå kuststater, i synnerhet utvecklingsländer, inom de områden som anges ovan.

d) Kapacitetsuppbyggnad

17.17Oinskränkt samarbete skall på begäran erbjudas kuststater i deras kapacitetsuppbyggande arbete. Där så är lämpligt skall kapacitetsuppbyggnad ingå i det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet. Kuststater kan överväga att vidta bl.a. följande åtgärder:

  1. Säkerställa kapacitetsuppbyggnad på lokal nivå,

  2. rådgöra med lokala myndigheter, näringslivet, universitetssektorn, resursanvändargrupper och allmänheten om frågor som rör kustnära och marina områden,

  3. samordna program för olika sektorer i samband med kapacitetsuppbyggnaden,

  4. kartlägga befintliga och potentiella förutsättningar, resurser och behov för kunskapsutveckling och för en infrastruktur för vetenskap och teknik,

  5. utveckla vetenskapliga och tekniska medel samt forskning,

  6. främja och underlätta kunskapsutveckling och utbildning,

  7. stödja "kunskapscentra" för integrerad förvaltning av kustnära och marina resurser,

  8. stödja pilotprogram i demonstrationssyfte och projekt inom integrerad förvaltning av kustområden och marina områden.

B. Skydd av den marina miljön

Bakgrund

17.18Förstöringen av den marina miljön härrör från en mängd olika källor. Landbaserade källor står för 70 procent av havsföroreningarna medan sjötransporter och dumpning i haven står för 10 procent vardera. De största hoten mot den marina miljön kommer från avloppsvatten, närsalter, syntetiska organiska föreningar, sediment, avfall och plaster, metaller, radioaktiva ämnen, olja/kolväten och polycykliska aromatiska kolväten (PAH). De olika föroreningskällornas betydelse varierar mellan länder och regioner, beroende på omständigheterna. Många föroreningsämnen från landbaserade källor utgör särskilt allvarliga hot mot den marina miljön, då de samtidigt är toxiska och svårnedbrytbara och ackumuleras i näringskedjan. Det finns idag ingen global plan att angripa havsföroreningar från landbaserade källor.
17.19Den marina miljön förstörs också av en mängd olika landbaserade verksamheter. Bebyggelse, markanvändning, uppförande av infrastruktur längs kusterna, jordbruk, skogsbruk, tätortsutbyggnad, turism och industri kan påverka den marina miljön. Stranderosion och igenslamning är särskilt allvarliga problem.
17.20Sjöfart och havsbaserad verksamhet förorenar också den marina miljön. Omkring 600.000 ton olja hamnar årligen i världshaven till följd av normal sjöfart, olyckor och otillåtna utsläpp. Utsläpp till luften från utrustning för utvinning av olja och gas till havs regleras för närvarande av internationella överenskommelser och sex regionala konventioner för kontroll av utsläpp från plattformar har diskuterats. Omfattningen och typen av miljöpåverkan från offshore-verksamhet för utvinning och produktion av olja utgör i allmänhet en mycket liten del av havsföroreningarna.
17.21Ett synsätt som baseras på försiktighetsprincipen och på förebyggande åtgärder, snarare än ett återställande synsätt, är nödvändigt för att förhindra att den marina miljön förstörs. Detta kräver bl.a. att förebyggande åtgärder, miljökonsekvensbeskrivningar, rena produktionsmetoder, återvinning och avfallsredovisning införs samt att avfallsmängderna minimeras, reningsverk uppförs och effektiviseras och att kvalitetskriterier för korrekt hantering av miljöfarliga ämnen införs. Dessutom behövs en samlad strategi för hantering av skadliga effekter från luft, land och vatten. Åtgärder på detta område skall också omfatta förbättringar av kustnära bebyggelse samt integrerad förvaltning och utveckling av kustområden.

Mål

17.22Stater bör, i enlighet med bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention om skydd och bevarande av den marina miljön och i enlighet med egen politik, samt egna prioriteringar och resurser, verka för att förhindra, minska och bemästra miljöförstöringen i den marina miljön, så att dess livsuppehållande och produktiva kapacitet upprätthålls och förstärks. För det ändamål är det nödvändigt att:

  1. Tillämpa förebyggande och föregripande synsätt som baseras på försiktighetsprincipen för att förhindra att den marina miljön förstörs och för att minska risken för långsiktiga eller irreversibla miljöskador,

  2. göra miljökonsekvensbeskrivningar av verksamheter som kan ge allvarliga skador på den marina miljön,

  3. integrera skyddet av den marina miljön i den övergripande miljöpolitiken, i socialpolitiken och i utvecklingspolitiken,

  4. förhindra miljöförstöring av den marina miljön genom att utveckla ekonomiska incitament, där så är lämpligt, för att tillämpa ren teknik samt andra styrmedel som innebär att miljökostnaderna beaktas som en del av totalkostnaden, t.ex. principen att förorenaren betalar,

  5. förbättra kustbefolkningars levnadsstandard, i synnerhet i utvecklingsländerna, för att bidra till att minska miljöförstöringen i kustnära och marina områden.

17.23Staterna är överens om att tillskott av additionella ekonomiska resurser, genom lämpliga internationella mekanismer, samt tillgång till renare teknik och relevant forskning krävs för att stödja utvecklingsländernas åtgärder för att genomföra detta åtagande.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

Förhindrande, minskning och uppsikt över förstöringen av den marina miljön från landbaserade verksamheter

17.24För att förhindra förstöring av den marina miljön från landbaserade verksamheter bör staterna vidta åtgärder som är förenliga med åtgärderna under programområde A. Dessa åtgärder bör vidtas på nationell och, där så är lämpligt, på regional och subregional nivå, samt beakta riktlinjerna från Montreal-konferensen om skydd av den marina miljön från landbaserade föroreningskällor.
17.25För detta ändamål och med stöd från berörda internationella organisationer för miljöfrågor, forskning, teknik och finansiering, bör staterna samarbeta för att bl.a:

  1. I förekommande fall uppdatera, förstärka och utvidga riktlinjerna från Montreal-konferensen,

  2. där så är lämpligt bedöma befintliga regionala överenskommelsers och handlingsplaners effektivitet, i syfte att fastställa metoder för att vid behov vidta kraftigare åtgärder för att förhindra, minska och hålla uppsikt över förstöringen av den marina miljön från landbaserad verksamhet,

  3. vid behov, där så är lämpligt, ta initiativet till och främja tillkomsten av nya regionala överenskommelser,

  4. utveckla medel för att på basis av de senaste forskningsrönen ge teknisk vägledning för att angripa de viktigaste typerna av föroreningar av den marina miljön från landbaserade källor,

  5. utarbeta riktlinjer för lämpliga globala finansieringsmekanismer,

  6. identifiera ytterligare åtgärder som kräver internationellt samarbete,

17.26FN:s miljöstyrelse (UNEP) uppmanas att, så snart det är praktiskt möjligt, sammankalla ett möte med representanter för ländernas regeringar om skydd av den marina miljön från landbaserad verksamhet.
17.27Med avseende på avloppsvatten bör staterna prioritera följande åtgärder:

  1. Integrera avloppsfrågor i utarbetande eller revidering av utvecklingsplaner för kustområden, inklusive planer avseende den byggda miljön,

  2. uppföra och driva reningsverk för avloppsvatten i enlighet med nationell politik och utifrån ländernas kapacitet och i den utsträckning som är möjlig genom internationellt samarbete,

  3. placera utlopp för avloppsvatten längs kusterna på sådant sätt att en miljömässigt godtagbar kvalitet upprätthålls och att mussel- och snäckbestånd, vattenintag och badplatser inte utsätts för sjukdomsalstrande organismer,

  4. främja miljöanpassad samhantering av avloppsvatten från hushåll och likartade industriutsläpp, och där så är möjligt, införa kontrollmekanismer för att förhindra att utsläpp som inte bör ingå i systemet tillförs detta,

  5. främja primär rening av kommunalt avloppsvatten som släpps ut till floder, flodmynningsområden och havet, eller andra, för specifika platser, lämpliga lösningar,

  6. efter behov upprätta och förbättra lokala, nationella, subregionala och regionala program för reglering och övervakning av utsläpp av avloppsvatten, med hjälp av minimiriktlinjer för utsläpp av avloppsvatten och kriterier för vattnets kvalitet, samt med beaktande av egenskaperna hos recipienter och föroreningarnas typ och omfattning.

17.28Med avseende på andra föroreningskällor bör de åtgärder som staterna prioriterar omfatta följande åtgärder:

  1. Efter behov upprätta och förbättra program för reglering och övervakning av utsläpp av avloppsvatten och emissioner, inklusive utveckling och tillämpning av kontrollmetoder och teknik för återvinning,

  2. främja risk- och miljökonsekvensbedömningar för att bidra till att säkra en godtagbar miljökvalitet,

  3. där så är lämpligt främja bedömningar och samarbete på regional nivå med avseende på tillförsel av föroreningar från punktkällor i nya installationer,

  4. stoppa emissioner eller utsläpp av organiska halogenerade ämnen där risk för ackumulation till farliga nivåer i den marina miljön föreligger,

  5. minska emissioner eller utsläpp av andra syntetiska organiska föreningar där risk för ackumulation till farliga nivåer i den marina miljön föreligger,

  6. främja kontroll av antropogen tillförsel av kväve och fosfor till kustvattnen, där problem som t.ex. eutrofiering hotar den marina miljön och dess resurser,

  7. samarbeta med utvecklingsländerna, genom ekonomiskt och tekniskt stöd, för att uppnå bästa möjliga reglering och minskning av avfall och ämnen som är toxiska, stabila och bioackumulerbara, samt i fråga om avfallshantering utveckla miljöanpassade landbaserade alternativ till dumpning i havet,

  8. samarbeta i utvecklingen och genomförandet av miljöanpassade markanvändningsmetoder och förfaranden för att minska sådan avrinning till vattendrag och flodmynningsområden som ger upphov till förorening eller försämring av den marina miljön,

  9. främja användning av mindre miljöfarliga bekämpnings- och gödningsmedel och av alternativa metoder för skadedjursbekämpning, samt överväga förbud mot miljöfarliga medel,

  10. ta nya initiativ på nationell, subregional och regional nivå för kontroll av tillflödet av föroreningar som inte härrör från punktkällor och som kräver stora förändringar av hanteringen av avfall och avloppsvatten samt av jordbruk, gruvdrift, byggnadsindustri och transporter.

17.29Prioriteringarna för att motverka den fysiska miljöförstöringen i kustnära och marina områden som leder till försämring av den marina miljön bör bl.a. omfatta reglering av och förebyggande åtgärder för att förhindra stranderosion och igenslamning till följd av antropogena faktorer, t.ex. markanvändning och byggnadsteknik. Tillsyn och förvaltning av avrinningsområden bör främjas i syfte att förhindra, bemästra och minska försämringen av den marina miljön.

Förhindra, minska och kontrollera försämringen av den marina miljön till följd av havsbaserad verksamhet

17.30Staterna skall genom egna, bilaterala, regionala eller multilaterala åtgärder samt inom ramen för IMO och andra berörda internationella organisationer på subregional, regional eller global nivå, allt efter omständigheterna bedöma behovet av ytterligare åtgärder för att hejda försämringen av den marina miljön:

  1. till följd av sjöfart, genom att:

    1. Stödja ratificering och genomförande från fler länders sida av relevanta konventioner och protokoll avseende sjöfarten,

    2. underlätta de processer som avses under i) genom att hjälpa enskilda stater att övervinna hinder för genomförandet, om staterna begär detta,

    3. samarbeta för att övervaka föroreningar av den marina miljön (t.ex. genom flygövervakning) till följd av utsläpp från fartyg, i synnerhet illegala utsläpp, och genom att se till att MARPOL:s utsläppsbestämmelser efterlevs,

    4. bedöma omfattningen av föroreningar till följd av sjöfart i områden som IMO bedömt som särskilt känsliga, och verka för att lämpliga åtgärder, där så är nödvändigt, vidtas inom sådana områden för att se till att allmänt vedertagna internationella regler efterlevs,

    5. vidta åtgärder för att se till att respekten upprätthålls för de områden, som kuststaterna, i enlighet med folkrätten, har avsatt inom sina exklusiva ekonomiska zoner i syfte att skydda och bevara sällsynta och känsliga ekosystem, t.ex. korallrev och mangroveskogar,

    6. överväga lämpliga regler för utsläpp av ballastvatten för att förhindra spridning av organismer som inte förekommer naturligt i området,

    7. främja säkerheten till havs genom tillfredsställande kartering av kuster och sjöfartsrutter,

    8. bedöma behovet av striktare internationella regler för att ytterligare minska risken för olyckor och föroreningar från lastfartyg (inklusive bulkfartyg),

    9. uppmana IMO och IAEA att samarbeta för att anta ett regelverk för fartygstransport av radioaktivt kärnbränsle i behållare,

    10. revidera och uppdatera IMO:s säkerhetsregler för kärnbränsledrivna handelsfartyg och diskutera hur ett sådant reviderat regelverk bör tillämpas på bästa sätt,

    11. stödja IMO:s pågående arbete med att utarbeta lämpliga åtgärder för att minska luftföroreningar genom utsläpp till luften från fartyg,

    12. stödja IMO:s pågående arbete med att utarbeta ett internationellt regelverk för fartygstransporter av miljöfarliga och giftiga ämnen, samt ytterligare diskutera om ersättningsfonder av samma typ som de som inrättats enligt Fondkonventionen vore lämpliga med avseende på föroreningsskador som uppkommit genom utsläpp av andra substanser än olja.

  2. Till följd av dumpning, genom att:

    1. Stödja ratificering, genomförande och aktivt deltagande från fler länders sida i konventionerna om dumpning till havs, bl.a. för att snabbt komma fram till en strategi för framtiden inom ramen för Londonkonventionen om dumpning,

    2. uppmana Londonkonventionens parter att vidta lämpliga åtgärder för att stoppa dumpning och förbränning av miljöfarliga ämnen till havs.

  3. till följd av verksamhet på offshoreplattformar för utvinning av gas och olja, genom att utvärdera redan vidtagna åtgärder avseende utsläpp till luft och vatten och säkerhet, samt bedöma behovet av ytterligare åtgärder,

  4. till följd av verksamhet i hamnar, genom att underlätta uppförande av mottagningsanläggningar i hamnarna för uppsamling av olje- och kemikalierester och avfall från fartyg, i synnerhet i MARPOL-områden, samt genom att stödja uppförande av mindre anläggningar i småbåts- och fiskehamnar.

17.31IMO och andra berörda FN-organ skall på berörda staters begäran, där så är lämpligt, bedöma tillståndet i den marina miljön i områden med stor fartygstrafik, t.ex. högtrafikerade internationella sund, i syfte att se till att allmänt vedertagna internationella regler följs, särskilt sådana regler som avser olagliga utsläpp från fartyg, i enlighet med bestämmelserna i del III av FN:s havsrättskonvention.
17.32Staterna skall vidta åtgärder för att minska vattenföroreningar som orsakas av tennföreningar som ingår i beväxningshämmande bottenfärger.
17.33Staterna skall överväga ratificering av Konventionen om beredskap, åtgärder och samarbete avseende oljeföroreningar som bl.a. tar upp beredskapsplaner på nationell och internationell nivå, inklusive material för oljebekämpning och utbildning av personal, samt om denna konvention skall omfatta åtgärder vid kemikalieutsläpp.
17.34Staterna bör intensifiera det internationella samarbetet för att stärka eller vid behov inrätta regionala centra eller, då så är lämpligt, mekanismer för hantering av olje- och kemikalieutsläpp, i samarbete med berörda subregionala, regionala eller globala mellanstatliga organisationer och, där så är lämpligt, med näringslivets organisationer.

b) Data och information

17.35Staterna bör, då så är lämpligt, och allt efter de medel som står till deras förfogande samt med hänsyn till deras tekniska och vetenskapliga kapacitet och resurser, göra systematiska observationer av tillståndet i den marina miljön. För detta ändamål bör staterna överväga att:

  1. Införa observationssystem för att mäta den marina miljöns kvalitet, bl.a. orsaker till och följderna av att den marina miljön försämras, som grund för förvaltningsåtgärder,

  2. regelbundet utbyta information om miljöförstöringen till havs från landbaserad och havsbaserad verksamhet, samt om åtgärder för att förhindra, hålla uppsikt över och minska sådan miljöförstöring,

  3. stödja och bygga ut internationella observationsprogram, t.ex. musselprogrammet, på basis av befintliga resurser och med särskild tonvikt på utvecklingsländerna,

  4. inrätta ett centralt organ för information om kontroll av marina miljöföroreningar bl.a. processer och teknik för sådan kontroll samt för att stödja överföring av sådan teknik till utvecklingsländer och till länder med ett uppenbart behov av sådan kompetens,

  5. upprätta en global översikt och databas med information om källor, typer, mängder och effekter av föroreningar av den marina miljön från landbaserad verksamhet i kustområden och från havsbaserad verksamhet,

  6. avsätta tillräckliga medel för kapacitetsuppbyggnad och utbildningsprogram för att ge utvecklingsländerna möjlighet att delta i full utsträckning, i synnerhet i internationella FN-program för insamling, analys och användning av data och information.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

17.36Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 200 miljoner dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförandet som regeringarna beslutar om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

17.37Tekniköverföring i enlighet med kapitel 34 krävs, där så är lämpligt, för att genomföra nationella, subregionala och regionala handlingsprogram. Dessutom krävs ekonomiska resurser, i synnerhet för utvecklingsländernas vidkommande, som bl.a. bör omfatta:

  1. Stöd till industrin för att utarbeta och införa teknik för ren produktion eller kostnadseffektiv teknik för reglering av föroreningar,

  2. planering för utveckling och användning i utvecklingsländer av avfallsanläggningar och teknik för avfallshantering med låga installations- och underhållskostnader,

  3. laboratorieutrustning för systematiska observationer av mänsklig och annan påverkan på den marina miljön,

  4. kartläggning av lämpliga material att bekämpa olje- och kemikalieutsläpp, bl.a. billiga, lokalt framställda eller lokalt tillgängliga material och tekniker som är lämpliga vid kritiska föroreningssituationer i utvecklingsländerna,

  5. granskning av användningen av svårnedbrytbara organiska halogenerade ämnen som ackumuleras i den marina miljön, i syfte att fastställa vilka ämnen som inte kan bemästras på ett tillfredsställande sätt och för att ge en grund för beslut om en tidsram för avveckling av sådana ämnen så snart detta är praktiskt möjligt,

  6. upprättande av ett centrum för information om förhindrande av havsföroreningar och om metoder och teknik för marin miljövård samt stöd för överföring av sådan information till till utvecklingsländer och andra länder som har behov av stöd.

c) Kunskapsutveckling
17.38Enskilt eller i samarbete med varandra och med stöd av internationella organisationer, på subregional, regional eller global nivå, allt efter omständigheterna, skall staterna:

  1. Tillhandahålla utbildning för personal som behövs för ett fullgott skydd av den marina miljön enligt de beräkningar som gjorts över utbildningsbehoven på nationell, regional och subregional nivå,

  2. främja tillkomsten av kurser om skyddet av den marina miljön i läroplanen för studieprogram om haven,

  3. anordna kurser för utbildning av personal för bekämpning av olje- och kemikalieutsläpp, i samarbete, där så är lämpligt, med oljeindustrin och den kemiska industrin,

  4. anordna seminarier och kurser om miljöfrågor i samband med hamnverksamhet och utveckling i hamnområden,

  5. stärka och tillhandahålla en säker finansiering av nya och befintliga internationella fackskolor för yrkesutbildning på sjöfartsområdet,

  6. staterna bör genom bilateralt och multilateralt samarbete stödja och komplettera nationella åtgärder i utvecklingsländerna för kunskapsutveckling i syfte att förhindra och minska försämringen av den marina miljön.

d) Kapacitetsuppbyggnad
17.39Nationella planerings- och samordningsorgan skall ges kompetens och behörighet att granska all landbaserad verksamhet och alla landbaserade föroreningskällor med avseende på deras påverkan på den marina miljön, samt föreslå lämpliga kontrollåtgärder.
17.40Forskningsresurserna bör stärkas och, där så är lämpligt, utvecklas i utvecklingsländerna för att möjliggöra systematiska observationer av marina föroreningar, miljökonsekvensbeskrivningar och utarbetande av rekommendationer för miljötillsyn. Här nämnd verksamhet bör ledas och bedrivas av lokala experter.
17.41Särskilda arrangemang är nödvändiga för att förse utvecklingsländerna med tillfredsställande ekonomiska och tekniska resurser för att därmed hjälpa dem att förhindra och lösa problem i samband med verksamheter som hotar den marina miljön.
17.42En internationell finansieringsmekanism bör skapas för utnyttjande av lämplig teknik och uppförande av anläggningar för avfallsbehandling. En sådan mekanism bör omfatta bidrag eller förmånliga krediter från internationella institutioner liksom regionala fonder som åtminstone delvis fylls på enligt ett roterande system genom användaravgifter.
17.43Vid genomförande av dessa programåtgärder bör särskilt beaktas de problem som följer av att utvecklingsländerna får bära en orimligt stor börda, genom deras brist på resurser, expertis eller teknisk kapacitet.

C. Hållbar användning och bevarande av marina tillgångar på det fria havet

Bakgrund

17.44Under de senaste tio åren har fisket på det fria havet ökat kraftigt och utgör nu cirka fem procent av all landad fisk i världen. Bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention om marina levande resurser på det fria havet föreskriver staters rättigheter och skyldigheter med avseende på bevarande och utnyttjande av dessa resurser.
17.45Tillsynen av fisket i internationella vatten, liksom införande, övervakning och genomförandet av effektiva åtgärder för resursbevarande, är dock otillfredsställande i många delar av världen och många tillgångar överutnyttjas. Problemen omfattar bl.a. oreglerat fiske, överutnyttjande, för stora fiskeflottor, omflaggning av fartyg för att undvika tillsyn, otillräckligt selektiva fiskeredskap, otillförlitliga databaser och bristfälligt samarbete mellan staterna. Stater vars medborgare och fartyg fiskar på det fria havet måste vidta åtgärder, och dessutom krävs samarbete på bilateral, subregional, regional och global nivå, i synnerhet med avseende på migrerande arter och gränsöverskridande bestånd. Sådana åtgärder och sådant samarbete bör inriktas på brister med avseende på fiskemetoder och biologiska kunskaper, fiskestatistik och bättre system för databehandling. Tonvikten skall också läggas på beaktande av mångfalden av fiskslag och på hänsyn till samspelet mellan olika arter, i synnerhet med avseende på utrotningshotade arter, men även för att fastställa underutnyttjade eller outnyttjade populationers potential.

Mål

17.46Staterna åtar sig att verka för bevarande och hållbar användning av marina levande tillgångar. För detta ändamål är det nödvändigt att:

  1. Utveckla och öka marina levande tillgångars potential för att möta människans näringsbehov, såväl som sociala och ekonomiska mål och utvecklingsmål,

  2. bibehålla och återställa populationer av marina arter på och till nivåer som kan ge maximalt hållbar avkastning, utifrån de begränsningar som sätts av miljömässiga och ekonomiska faktorer, och med beaktande av samspelet mellan arterna,

  3. främja utveckling och användning av selektiva fiskeredskap och metoder som minimerar såväl svinnet vid fiske av målarter som bifångsterna,

  4. säkra effektiv övervakning och efterlevnad av regler för fisket,

  5. skydda och restaurera hotade marina arter,

  6. bevara habitat och andra ekologiskt känsliga områden,

  7. främja vetenskaplig forskning om marina levande tillgångar på det fria havet.

17.47Paragraf 17.46 ovan begränsar inte på något sätt staternas rättigheter eller, i förekommande fall, internationella organisationers behörighet att förbjuda, begränsa eller införa strängare regler för utnyttjandet av marina däggdjur på det fria havet än de som föreskrivs i stycket. Staterna skall samarbeta för att skydda marina däggdjur och, i synnerhet med avseende på valar, verka inom berörda internationella organisationer för skydd, skötsel och studier av dessa djur.
17.48Utvecklingsländernas möjligheter att uppnå ovan angivna mål är beroende av deras kapacitet, bl.a. med avseende på de ekonomiska, vetenskapliga och tekniska medel som står till deras förfogande. Tillräckligt ekonomiskt, vetenskapligt och tekniskt samarbete skall erbjudas till stöd för utvecklingsländernas åtgärder för att uppnå dessa mål.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

17.49Staterna bör agera kraftfullt, bl.a. genom bilateralt och multilateralt samarbete och på subregional, regional och global nivå, allt efter omständigheterna, för att se till att fiske på det fria havet bedrivs i enlighet med bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention. Framförallt bör de:

  1. Tillämpa och genomföra dessa bestämmelser till fullo med avseende på fiskpopulationer vilkas utbredningsområden sträcker sig både inom och utanför de exklusiva ekonomiska zonerna (gränsöverskridande bestånd),

  2. tillämpa och genomföra dessa bestämmelser till fullo med avseende på migrerande arter,

  3. där så är lämpligt förhandla fram internationella avtal för effektiv förvaltning och bevarande av fiskbestånd,

  4. definiera och kartlägga lämpliga förvaltningsenheter.

17.50Staterna bör så snart som möjligt sammankalla en FN-konferens på regeringsnivå, med beaktande av relevant verksamhet på subregional, regional och global nivå, i syfte att se till att bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention om gränsöverskridande fiskbestånd och migrerande arter genomförs så effektivt som möjligt. Konferensen, som bl.a. bör baseras på resultaten av de vetenskapliga och tekniska studier som utförts av FAO, skall kartlägga och utvärdera problem som avser bevarande och förvaltning av sådana fiskbestånd samt diskutera möjligheter att förbättra det mellanstatliga samarbetet om fiskefrågor och utarbeta lämpliga rekommendationer. Överläggningarna och resultaten från konferensen skall vara helt förenliga med bestämmelserna i Havsrättskonventionen, i synnerhet rättigheterna och skyldigheterna för kust-stater och stater som fiskar på det fria havet.
17.51Staterna skall se till att fiske på det fria havet från fartyg som för deras flagga, bedrivs på sådant sätt att bifångster minimeras.
17.52Staterna skall agera kraftfullt, i enlighet med folkrätten, för att övervaka och reglera fiske på det fria havet från fartyg som för deras flagga, i syfte att se till att gällande regler om bevarande och förvaltning av fiskbestånden efterlevs. Bl.a. skall fullständiga, utförliga och korrekta lägesrapporter om fångster och fångstinsatser upprättas.
17.53Staterna skall agera kraftfullt i enlighet med folkrätten för att avhålla sina medborgare från att omflagga sina fartyg i syfte att kringgå gällande regler om bevarande och förvaltning av fiskbestånd vid fiske på det fria havet.
17.54Staterna skall förbjuda fiske med sprängämnen, gifter, ämnen och andra jämförbara, destruktiva fiskemetoder.
17.55Staterna skall oinskränkt tillämpa generalförsamlingens resolution 46/215 om storskaligt pelagiskt fiske med drivgarn.
17.56Staterna skall vidta åtgärder för att öka tillgången på marina levande tillgångar som livsmedel genom att minska svinn, förluster efter fångst och kassering av fångst, samt genom bättre processteknik och effektivare distributions- och transportmetoder.

b) Data och information

17.57Staterna skall med stöd från internationella organisationer på subregional, regional eller global nivå, allt efter omständigheterna, samarbeta för att:

  1. Förbättra insamlingen av erforderliga data för bevarande och hållbar användning av marina levande tillgångar på det fria havet,

  2. ombesörja regelbundet utbyte av aktuell information och av data som möjliggör bedömning av fiskeverksamhet,

  3. utveckla och utbyta analys- och prognosinstrument, t.ex. för bedömning av fiskbestånd och bioekonomiska modeller.

  4. utarbeta och utvidga lämpliga program för övervakning och bedömning.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
17.58Staterna skall genom bilateralt och multilateralt samarbete och inom ramen för subregionala och regionala fiskeorganisationer, allt efter omständigheterna, samt med stöd från andra internationella organ på regeringsnivå, bedöma det fria havets potentiella tillgångar och utarbeta beståndsöversikter avseende såväl målarter som icke målarter.
17.59Staterna skall, där så är lämpligt och efter omständigheterna, sörja för tillfredsställande samarbete och samordning av åtgärder avseende slutna och halvslutna hav, samt mellan subregionala, regionala och globala fiskeorganisationer på regeringsnivå.
17.60Effektivt samarbete inom befintliga subregionala, regionala eller globala fiskeorganisationer skall främjas. Där organisationer av detta slag saknas skall staterna, där så är lämligt, samarbeta för att bilda sådana.
17.61Stater som har intresse av fiske på det fria havet men som står utanför befintliga subregionala och regionala fiskeorganisationer vilka reglerar detta fiske, skall uppmanas att ansluta sig till berörd organisation, allt efter omständigheterna.
17.62Staterna erkänner:

  1. Internationella valfångstkommissionens ansvar för bevarande och förvaltning av valbeståndet och för reglering av valfångsten i enlighet med 1946 års internationella konvention för reglering av valfångst,

  2. det arbete som bedrivs av Internationella valfångstkommissionens forskningskommitté, i form av studier av framförallt stora valar, men även andra valar,

  3. andra organisationers verksamhet, t.ex. inter-amerikanska tropiska tonfiskkommissionen och avtalet om småvalar i Östersjön och Nordsjön under Bonnkonventionen, för bevarande, förvaltning och studier av valar och andra marina däggdjur.

17.63Staterna bör samarbeta för att bevara, förvalta och studera valar.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

17.64Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 12 miljoner dollar i form av bidrag eller förmånliga krediter från det internationella samfundet. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförandet som regeringarna beslutar om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

17.65Staterna bör, vid behov med stöd från berörda internationella organisationer, utarbeta program för tekniskt samarbete och forskning för att öka kunskaperna om livscykler och vandringsmönster hos arter i det fria havet, samt kartlägga särskilt känsliga områden och olika livsstadier.
17.66Staterna bör med stöd från berörda internationella organisationer på subregional, regional eller global nivå, allt efter omständigheterna:

  1. Utveckla databaser om marina levande tillgångar och fiske på det fria havet,

  2. samla in och korrelera data om den marina miljön med data om marina levande tillgångar på det fria havet, bl.a. påverkan av regionala och globala förändringar av naturliga och antropogena orsaker,

  3. samarbeta för samordning av forskningsprogram för att erhålla erforderlig kunskap för förvaltning av resurser i det fria havet.

c) Kunskapsutveckling
17.67Kunskapsutvecklingen på nationell nivå skall inriktas både på utveckling och förvaltning av tillgångarna i det fria havet bl.a. utbildning för fiske på det fria havet och för bedömning av dess tillgångar, utbildning av personal för förvaltning och bevarande av dessa och hantering av relaterade miljöfrågor, samt utbildning av observatörer och inspektörer som skall tjänstgöra på fiskefartyg.

d) Kapacitetsuppbyggnad

17.68Staterna bör, där så är lämpligt med stöd från berörda internationella organisationer på subregional, regional eller global nivå, samarbeta för att utveckla eller förbättra system och institutioner för uppföljning, förvaltning och övervakning, liksom forskningskompetensen för bedömning av populationer av marina levande tillgångar.
17.69Särskilt stöd, bl.a. i form av samarbete mellan stater, är nödvändigt för att förbättra utvecklingsländernas kapacitet i fråga om data och information, vetenskapliga och tekniska resurser och kunskapsutveckling, i syfte att kunna delta effektivt för bevarande och en hållbar användning av marina levande tillgångar i det fria havet.

D. Hållbar användning och bevarande av marina levande tillgångar i områden under nationell jurisdiktion

Bakgrund

17.70Havsfisket ger mellan 80 och 90 miljoner ton fisk och skaldjur per år, varav 95 procent fiskas i vatten som står under enskilda staters jurisdiktion. Avkastningen har nära nog femdubblats under de senaste fyrtio åren. Bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention om marina levande tillgångar i exklusiva ekonomiska zoner under nationell jurisdiktion anger staternas rättigheter och skyldigheter med avseende på bevarande och utnyttjande av dessa tillgångar.
17.71De marina levande tillgångarna utgör en viktig proteinkälla i många länder och är ofta av central betydelse för lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar. Miljontals människor hämtar sin föda och sin utkomst från dessa tillgångar och om de används på ett hållbart sätt förbättrar de möjligheterna att tillfredsställa såväl sociala behov som behov av livsmedel, i synnerhet i utvecklingsländerna. För att utnyttja denna potential är det nödvändigt att förbättra kunskaperna om och kartlägga bestånd av marina levande tillgångar, i synnerhet underutnyttjade och outnyttjade bestånd och arter, använda ny teknik, förbättra hanterings- och processmetoderna för att undvika svinn och förbättra kompetensen hos och utbildningen av personal för effektiv förvaltning och bevarande av levande marina tillgångar i de exklusiva ekonomiska zonerna och i andra områden under nationell jurisdiktion. Tonvikt skall också läggas på förvaltning av artrikedomen och på andra strategier som tar hänsyn till samspelet mellan arterna.
17.72Fisket i många områden under nationell jurisdiktion står inför allt större problem, t.ex. lokalt överfiske, otillåtna intrång av utländska fiskeflottor, ödeläggelse och skövling av ekosystem, överexploatering och för stora fiskeflottor, undervärdering av fångster, otillräckligt selektiva fiskeredskap, otillförlitliga databaser och ökande konkurrens mellan små- och storskaligt fiske och mellan fiske och andra typer av verksamhet.
17.73Problemen omfattar dock mer än bara fiske. Korallrev och kusthabitat, som mangrove och flodmynningsområden, utgör några av världens mest varierade, integrerade och produktiva ekosystem. De fyller ofta en mycket viktig ekologisk funktion, skyddar kusterna, utgör viktiga livsmedels- och energiresurser och är av central betydelse för turismen och den ekonomiska utvecklingen. I många delar av världen är sådana kustnära och marina miljöer utsatta för kraftig påverkan eller hot från en mängd olika faktorer, såväl naturliga som antropogena.

Mål

17.74Kuststater, i synnerhet utvecklingsländer och stater vars ekonomier är höggradigt beroende av exploatering av marina levande resurser i staternas exklusiva ekonomiska zoner, bör oinskränkt tillgodogöra sig den sociala och ekonomiska nyttan av ett hållbart utnyttjande av de levande marina tillgångarna i de exklusiva ekonomiska zonerna och i andra områden som faller under deras jurisdiktion.
17.75Staterna åtar sig att verka för bevarande och hållbar användning av levande marina tillgångar i områden som faller under deras jurisdiktion. För detta ändamål är det nödvändigt att:

  1. Utveckla och öka de levande marina resursernas potential för att möta behoven av livsmedel, liksom för att uppnå sociala, ekonomiska mål och utvecklingsmål,

  2. beakta traditionell kunskap och intressen hos lokalsamhällen, samt fiskare som bedriver småskaligt hantverksmässigt fiske och ursprungsbefolkningar i program för utveckling och förvaltning,

  3. bibehålla och återställa populationer av marina arter på och till nivåer som kan ge maximal, hållbar avkastning utifrån de begränsningar som sätts av miljömässiga och ekonomiska faktorer, och med beaktande av samspelet mellan arterna,

  4. främja utveckling och användning av selektiva fiskeredskap som minimerar såväl svinnet vid fiske av målarter som bifångsterna,

  5. skydda och återställa hotade marina arter,

  6. bevara sällsynta eller känsliga ekosystem, liksom habitat och andra ekologiskt känsliga områden.

17.76Stycke 17.75 ovan begränsar inte på något sätt en kuststats rättigheter eller internationella organisationers behörighet, allt efter omständigheterna, att, utöver vad som sägs i stycket, i ökad utsträckning förbjuda, begränsa eller reglera utnyttjandet av marina däggdjur. Staterna skall samarbeta för att skydda marina däggdjur och, i synnerhet med avseende på valar, verka inom berörda internationella organisationer för att skydda, bevara och studera dessa djur.
17.77Utvecklingsländernas möjligheter att uppnå ovan angivna mål är beroende av deras kapacitet, bl.a. med avseende på de ekonomiska, vetenskapliga och tekniska medel som står till deras förfogande. Tillräckligt ekonomiskt, vetenskapligt och tekniskt samarbete skall erbjudas till stöd för utvecklingsländernas åtgärder för att uppnå dessa mål.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

17.78Staterna skall se till att de levande marina tillgångarna i deras exklusiva ekonomiska zoner och i andra områden under deras jurisdiktion bevaras och förvaltas i enlighet med bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention.
17.79Kuststater bör bl.a., antingen på egen hand eller genom bilateralt och multilateralt samarbete, allt efter omständigheterna, med stöd från internationella organisationer på subregional, regional eller global nivå:

  1. Bedöma de levande marina tillgångarnas potential, inklusive underutnyttjade eller outnyttjade bestånd och arter, genom att vid behov utföra inventeringar i syfte att kunna bevara och utnyttja dessa tillgångar på ett hållbart sätt,

  2. anta och tillämpa strategier för hållbar användning av levande marina tillgångar, med beaktande av de särskilda behov och intressen som omfattas av grupper som bedriver hantverksmässigt småskaligt fiske, samt av lokala samhällen och ursprungsbefolkningar, för att tillfredsställa behovet av näring och livsmedel och andra utvecklingsbehov,

  3. anta och tillämpa mekanismer, i synnerhet i utvecklingsländerna, för att utveckla havsbruk, vattenbruk och djuphavsfiske, oceanfiske och småskaligt fiske inom områden under nationell jurisdiktion där skattningar har påvisat att levande marina tillgångar är potentiellt tillgängliga,

  4. stärka sin lagstiftning och sina regelverk bl.a. förvaltning, övervakningskapacitet och resurser att kontrollera efterlevnad av lagar och regler, i syfte att reglera verksamhet inom ramen för de strategier som beskrivits ovan,

  5. vidta åtgärder för att öka tillgången på levande marina tillgångar som livsmedel, genom att minska svinnet, förlusterna efter fångst och kassering av fångst, samt genom bättre process-, distributions- och transportmetoder,

  6. utveckla och främja användningen av miljöanpassad teknik enligt kriterier som är förenliga med hållbar användning av levande marina tillgångar, bl.a. genom bedömning av effekterna på miljön av mera betydande nya fiskemetoder,

  7. förbättra produktiviteten och utnyttjandet av levande marina tillgångar som livsmedel och inkomstkälla.

17.80Vid tillämpning av bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention skall staterna ta upp frågorna om gränsöverskridande bestånd och migrerande arter samt, med beaktande av målsättningen i punkt 17.74, frågan om tillgång till överskotten i de tillåtna fångstkvoterna.
17.81Kuststaterna bör undersöka möjligheterna att utöka fritids- och turistaktiviteter som baseras på levande marina tillgångar, bl.a. för alternativa försörjningskällor. Sådan verksamhet skall vara förenlig med riktlinjer och planering för bevarande och hållbar utveckling.
17.82Kuststaterna skall stödja ett hållbart, små-skaligt hantverksmässigt fiske. För detta ändamål bör de, allt efter omständigheterna:

  1. Integrera utvecklingen av det småskaliga hantverksmässiga fisket i planeringen för hav och kustområden och därvid ta hänsyn till och, där så är möjligt, se till att fiskare, lokalsamhällen och ursprungs-befolkningar bereds möjlighet att företräda sina intressen,

  2. erkänna rättigheterna för dem som bedriver småskaligt fiske samt ursprungsbefolkningars och lokala samhällens speciella situation, bl.a. rätten till hållbart utnyttjande och skydd av deras livsmiljöer,

  3. utveckla system för att samla in och nedteckna traditionell kunskap om levande marina tillgångar och miljön, och stödja införlivandet av sådan kunskap i lednings- och förvaltningssystem.

17.83Kuststaterna skall i förhandlingar om och tillämpningen av internationella avtal om utveckling och bevarande av levande marina tillgångar se till att lokala samhällens och ursprungsbefolkningars intressen, i synnerhet deras rätt till försörjning, beaktas.
17.84Kuststaterna skall, där så är lämpligt, med stöd från internationella organisationer analysera möjligheterna att bedriva vattenbruk i marina områden och kustområden under egen jurisdiktion och vidta lämpliga skyddsåtgärder vid införande av nya arter.
17.85Staterna skall förbjuda fiske med sprängämnen, bedövande eller giftiga ämnen och andra jämförbara, destruktiva fiskemetoder.
17.86Staterna skall kartlägga marina ekosystem med stor biologisk mångfald och hög produktivitet samt andra känsliga naturtyper och livsmiljöer, och göra nödvändiga begränsningar av utnyttjandet av dessa områden, bl.a. genom att förklara vissa områden för skyddsområden. Följande naturtyper skall, allt efter omständigheterna, prioriteras:

  1. Korallrevens ekosystem,

  2. flodmynningsområden,

  3. tempererade och tropiska våtmarker, inklusive mangrove,

  4. sjögräsbottnar,

  5. andra lek- och tillväxtplatser.

b) Data och information
17.87Staterna bör, antingen på egen hand eller genom bilateralt eller multilateralt samarbete och med stöd, allt efter omständigheterna, från internationella organisationer på subregional, regional eller global nivå:

  1. Förbättra insamling och utbyte av erforderliga data för bevarande och hållbar användning av marina levande tillgångar i områden under nationell jurisdiktion,

  2. ombesörja regelbundet utbyte av aktuell data och information för bedömning av fiskeverksamhet,

  3. utveckla och utbyta analys- och prognosinstrument, t.ex. för bedömning av fiskbestånd och bioekonomiska modeller,

  4. utarbeta och bredda lämpliga program för mätning, övervakning och bedömning,

  5. utarbeta och uppdatera översikter över den biologiska mångfalden, levande marina levande tillgångar och känsliga livsmiljöer i de exklusiva ekonomiska zonerna och andra områden under nationell jurisdiktion, med beaktande av förändringar av miljön till följd av naturliga eller antropogena orsaker.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
17.88Staterna skall genom bilateralt och multilateralt samarbete och med stöd från berörda FN-organ och andra internationella organisationer, samarbeta för att:

  1. Utveckla ekonomiskt och tekniskt samarbete för att förbättra utvecklingsländernas kapacitet inom småskaligt fiske och havsfiske, liksom inom vatten- och havsbruk längs kusterna,

  2. främja användningen av levande marina tillgångar för att bekämpa undernäring och göra utvecklingsländerna självförsörjande på livsmedel, bl.a. genom att minimera förlusterna efter fångst och genom skötsel av bestånden så att en hållbar avkastning garanteras,

  3. utarbeta gemensamma kriterier för användning av selektiva fiskeredskap och metoder för att minimera såväl svinnet vid fångst av målarter som bifångst av andra arter,

  4. främja kvaliteten på fisk och skaldjur, t.ex. genom nationella kvalitetsnormer, i syfte att nå ut på marknaderna, öka kundernas förtroende och maximera den ekonomiska avkastningen.

17.89Staterna bör, där så är lämpligt och ändamålsenligt, säkra tillfredsställande samarbete och samordning med avseende på slutna och halvslutna hav samt mellan subregionala, regionala och globala fiskeorganisationer på regeringsnivå.
17.90Staterna erkänner:

  1. Internationella valfångstkommissionens ansvar för bevarande och tillsyn av valbeståndet och reglering av valfångst i enlighet med 1946 års internationella konvention för reglering av valfångsten,

  2. det arbete som bedrivs av Internationella valfångstkommissionens forskningskommitté, i form av studier av framförallt stora valar, men även av andra valar,

  3. andra organisationers verksamhet, t.ex. interamerikanska tropiska tonfiskkommissionen och avtalet om småvalar i Östersjön och Nordsjön under Bonn-konventionen, för bevarande, tillsyn och studier av valar och andra marina däggdjur.

17.91Staterna bör samarbeta för att bevara, utöva tillsyn över och studera valar.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

17.92Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 6 miljarder dollar, varav cirka 60 miljoner dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförandet som regeringarna beslutar om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

17.93Staterna bör med stöd från berörda internationella organisationer på regeringsnivå, allt efter omständigheterna:

  1. Ombesörja överföring av miljöanpassad teknik för att utveckla fiske, vattenbruk och havsbruk, i synnerhet i utvecklingsländerna,

  2. lägga särskilt tonvikt på mekanismer för överföring av information om resurser och bättre teknik för fiske och vattenbruk till lokala samhällen där fiske bedrivs,

  3. främja studium, vetenskaplig bedömning och utnyttjande av lämplig traditionell förvaltning,

  4. där så är lämpligt följa FAO/ICES regler om överföring och införande av marina organismer och sötvattensorganismer,

  5. främja forskning om marina områden av särskilt stor betydelse för levande marina tilgångar, t.ex. områden med stor biologisk mångfald, förekomst av endemiska arter och hög produktivitet, samt uppehållsplatser för migrerande arter.

c) Kunskapsutveckling
17.94Staterna bör, antingen på egen hand eller genom bilateralt eller multilateralt samarbete samt med stöd från berörda internationella organisationer på subregional, regional eller global nivå, allt efter omständigheterna, uppmuntra och stödja utvecklingsländernas åtgärder för att:

  1. Bredda tvärvetenskaplig undervisning, utbildning och forskning om levande marina tillgångar, i synnerhet inom samhällsvetenskap och ekonomi,

  2. tillhandahålla utbildningsmöjligheter på nationell och regional nivå för att stödja hantverksmässigt fiske, inklusive husbehovsfiske, i syfte att utveckla det småskaliga utnyttjandet av levande marina tillgångar samt för att uppmuntra lokala samhällen, fiskare som bedriver småskaligt fiske, kvinnor och ursprungsbefolkningar att delta på lika villkor,

  3. införa ämnen som tar upp de levande marina tillgångars betydelse i läroplaner på alla nivåer.

d) Kompetensuppbyggnad
17.95Kuststater bör med stöd från berörda subregionala, regionala och globala organisationer, allt efter omständigheterna:

  1. Utveckla forskningskapaciteten för bedömning och övervakning av populationer av levande marina tillgångar,

  2. stödja lokala samhällen där fiske bedrivs, i synnerhet samhällen som är beroende av fisket som försörjningskälla, ursprungsbefolkningar och kvinnor, bl.a. genom att ge erforderligt tekniskt och ekonomiskt bistånd för att organisera, underhålla, ombesörja kunskapsutbyte, och öka traditionella kunskaper om levande marina tillgångar och fiskemetoder, samt förbättra kunskaperna om marina ekosystem,

  3. fastställa strategier för hållbar utveckling av vattenbruk, bl.a. miljöskyddsförvaltning för att därmed stödja landsbygdssamhällen där fiskodling bedrivs,

  4. där så behövs utveckla och stärka institutioner för genomförande av målsättningar och verksamheter med avseende på bevarande och förvaltning av levande marina tillgångar.

17.96Det är nödvändigt att ge utvecklingsländerna särskilt stöd, bl.a. i form av mellanstatligt samarbete, för att förbättra dessa länders kapacitet i fråga om data och information, vetenskapliga och tekniska metoder samt utveckling av mänskliga resurser, i syfte att ge länderna möjlighet att delta effektivt i arbetet på att bevara och säkra en hållbar användning av levande marina tillgångar under nationell jurisdiktion.

E. Beaktande av osäkra faktorer av central betydelse för hantering av den marina miljön och klimatförändringar

Bakgrund

17.97Den marina miljön är sårbar och känslig för klimatförändringar och atmosfäriska förändringar. En förnuftig användning och utveckling av kustområden, hav och marina tillgångar, liksom bevarande av den marina miljön, kräver förmåga att bedöma systemens nuvarande tillstånd och göra prognoser om framtida förhållanden. Den stora osäkerhet som kännetecknar den information som finns idag förhindrar en effektiv förvaltning och begränsar möjligheterna att göra prognoser och bedöma förändringar i miljön. Systematisk insamling av data om parametrar av betydelse för den marina miljön behövs för att kunna tillämpa en integrerad förvaltning, samt för att förutsäga effekterna av globala klimatförändringar och atmosfäriska fenomen, t.ex. uttunningen av ozonlagret, på de levande marina tillgångarna och den marina miljön. För att man skall kunna fastställa havens roll för de globala systemen och göra prognoser om naturliga och antropogena förändringar av marina och kustnära miljöer måste mekanismerna för att samla in, sammanställa och sprida forskningsresultat och information från systematiska observationer omstruktureras och förbättras.
17.98Frågan om klimatförändringar och i synnerhet höjning av havsytan är en av de stora osäkerhetsfaktorerna. Mindre höjningar av havsytan kan ge upphov till stora skador på små öar och låglänta kustområden. Strategier för att motverka detta måste baseras på korrekta data. Ett långsiktigt åtagande om forskningssamarbete är nödvändigt för att få fram sådana uppgifter som krävs för att utveckla globala klimatmodeller och för att minska osäkerheten. På kort sikt bör försiktighetsåtgärder vidtas för att minska riskerna och effekterna, i synnerhet med avseende på små öar och låglänta områden och kustområden runt om i världen.
17.99Ökad ultraviolett strålning till följd av uttunningen av ozonskiktet har rapporterats från olika delar av världen. En värdering av effekterna härav på den marina miljön erfordras för att minska osäkerheten och ge grund för att vidta åtgärder.

Mål

17.100Staterna skall i enlighet med bestämmelserna om vetenskaplig forskning om haven i FN:s havsrättskonvention åtaga sig att förbättra förståelsen av den marina miljön och dess betydelse för de globala processerna. För detta ändamål är det nödvändigt att:

  1. Främja forskning om och systematisk observation av den marina miljön, såväl i territorialvatten som på det fria havet, bl.a. samspelet med atmosfäriska fenomen, t.ex. uttunningen av ozonskitet,

  2. främja utbyte av forskningsresultat samt av data och information från systematiska observationer och traditionell ekologisk kunskap, samt se till att sådan information och sådan kunskap är tillgänglig för politiker och för allmänheten på nationell nivå,

  3. samarbeta för att utveckla standardiserade och samordnade förfaranden, mätteknik, kapacitet för lagring och behandling av data för forskning om och systematisk observation av den marina miljön.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

17.101Staterna bör bl.a. överväga följande:

  1. Samordning av nationella och regionala observationsprogram avseende fenomen som uppträder i kustområden och strandnära områden till följd av klimatförändringar, samt av forskningsparametrar av stor betydelse för förvaltning av marina och kustnära områden i samtliga regioner,

  2. utveckla bättre prognoser om marina förhållanden för kustinvånares trygghet och säkerhet samt för effektivare verksamhet till havs,

  3. samarbeta för att vidta särskilda åtgärder för att kunna utöka och göra en anpassning till potentiella klimatförändringar och höjningar av havsytan, t.ex. globala överenskommelser om metoder för bedömning av kustområdens sårbarhet, utveckling av modeller och handlingsstrategier, i synnerhet för prioriterade områden som mindre öar och låglänta och utsatta kustområden,

  4. kartlägga pågående och planerade program för systematisk observation av den marina miljön, i syfte att integrera olika verksamheter och fastställa prioriteringar för att möta den särskilda osäkerhet sin råder beträffande oceaner och andra hav,

  5. initiera forskningsprogram för att fastställa de marinbiologiska effekterna av ökad ultraviolett strålning till följd av uttunning av ozonskiktet i stratosfären och utvärdera de eventuella effekterna av detta.

17.102Med beaktande av den viktiga roll som haven spelar för att mildra effekterna av potentiella klimatförändringar skall IOC och andra berörda FN-organ, med stöd från länder som har erforderliga resurser och expertis, utföra analyser samt göra bedömningar och systematiska observationer av oceanernas roll som kolsänka.

b) Data och information

17.103Staterna bör bl.a. överväga följande åtgärder:

  1. Öka det internationella samarbetet, särskilt i syfte att stärka nationell, vetenskaplig och teknisk kapacitet för att utföra analyser, bedömningar och prognoser av globala klimat- och miljöförändringar,

  2. stödja IOC:s roll i samarbete med WMO, UNEP, och andra internationella organisationer i arbetet med att samla in, analysera och sprida data och information om oceaner och alla hav, bl.a., då så är lämpligt, genom det globala system för observation av oceaner som föreslagits, med särskild betoning på behovet av att IOC utarbetar en strategi för utbildning och tekniskt bistånd till utvecklingsländerna genom det s.k. TEMA-programmet för praktisk och teoretisk utbildning och ömsesidigt stöd,

  3. skapa sektorsövergripande nationella informationsbaser med resultat från forskning och systematiska observationsprogram,

  4. sammanlänka dessa databaser med befintliga organ och mekanismer för data- och informationstjänster, t.ex. World Weather Watch och Earthwatch,

  5. samarbeta för utbyte, lagring och arkivering av data och information genom globala och regionala datacentraler,

  6. samarbeta för att tillförsäkra möjlighet i synnerhet för utvecklingsländerna att delta till fullo, i internationella program som leds av FN:s olika organ eller organisationer för insamling, analys och utnyttjande av data och information.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
17.104Staterna bör bilateralt eller multilateralt och i samarbete med internationella organisationer på subregional, regional, interregional eller global nivå, allt efter omständigheterna, överväga följande åtgärder:

  1. Ombesörja tekniskt samarbete för att utveckla kuststaters och ö-nationers kapacitet att bedriva marin forskning och utföra systematiska observationer samt för att tillämpa resultaten av detta arbete,

  2. stärka befintliga nationella institutioner och där så behövs skapa internationella mekanismer för analys och prognosarbete i syfte att sammanställa och organisera ett utbyte av regionala och globala oceanografiska analyser och prognoser, samt tillhandahålla resurser för internationell forskning och utbildning på nationell, subregional och regional nivå, där så är tillämpligt.

17.105Antarktis erkänns som ett område av stor betydelse för forskningsändamål, i synnerhet forskning för att skapa insikt om den globala miljön. De stater som bedriver forskning i Antarktis bör därför, i enlighet med bestämmelserna i artikel 3 i Antarktisfördraget, fortsätta att:

  1. Tillse att data och resultat från sådan forskning även fortsättningsvis är fritt tillgänglig för det internationella samfundet,

  2. utvidga möjligheterna för internationella forskare och FN:s specialorgan att framledes få förbättrad tillgång till forskningsdata och forskningsresultat, bl.a. genom att främja regelbundet återkommande seminarier och symposier.

17.106Staterna bör förbättra samordningen på hög nivå mellan subregionala, regionala och globala organ och studera mekanismer för att utveckla och integrera nätverk för systematiska observationer. Detta arbete skall omfatta:

  1. Genomgång av befintliga regionala och globala databaser,

  2. mekanismer för utveckling av jämförbara och förenliga metoder, godkännande av metoder och mätningar, anordna regelbundet återkommande vetenskapliga genomgångar, utveckla alternativa återställningsåtgärder, utarbeta gemensamma format för presentation och lagring samt sprida den insamlade informationen till potentiella användare,

  3. systematisk observation av livsmiljöer längs kuster och av höjningar av havsytan, förteckning av marina föroreningskällor och granskning och genomgång av fiskestatistik,

  4. organisation av periodiska bedömningar av tillståndet i oceaner, andra hav och kustområden och av den sannolika utvecklingen i dessa områden.

17.107Internationellt samarbete, genom berörda organisationer inom FN-systemet, bör stödja länderna i arbetet med att utveckla långsiktiga systematiska observationsprogram på regional nivå och, där så är möjligt, integrera dessa program i de regionala på ett samordnat sätt, i syfte att upprätta, där så är lämpligt, subregionala, regionala och globala observationssystem som baseras på utbyte av data. Ett syfte med detta arbete är att kunna förutsäga effekterna av klimatrelaterade nödsituationer på den befintliga fysiska infrastrukturen och på den samhällsekonomiska infrastrukturen i kustnära områden.
17.108Staterna och internationella organisationer bör, med ledning av forskningsresultat om effekterna på människors hälsa, på jordbruket och den marina miljön av ökad ultraviolett strålning mot jordytan, överväga lämpliga stödåtgärder.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsbedömning

17.109Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 750 miljoner dollar, varav cirka 480 miljoner dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförandet som regeringarna beslutar om.
17.110Utvecklade länder bör tillhandahålla finansiering för vidare utveckling och genomförande av det föreslagna Globala systemet för observation av oceanerna (GOOS).

b) Vetenskapliga och tekniska medel

17.111I syfte att behandla viktiga frågor om vilka stor osäkerhet råder bör kuststaterna samarbeta för att utveckla förfaranden som möjliggör jämförande analyser och korrekt rapportering av data, genom systematiska observationer av och forskning om kustnära och marina områden. De bör också samarbeta på subregional och regional basis inom ramen för redan antagna program, dela infrastruktur samt dyr och avancerad utrustning, utveckla förfaranden för säkerställande av kvalitet och gemensamt bidra till kunskapsutveckling. Särskild tonvikt skall läggas på överföring av vetenskaplig och teknisk kunskap och medel för att stödja stater, i synnerhet utvecklingsländer, för att utveckla den inhemska kapaciteten.
17.112Internationella organisationer, bör, när så begärs, stödja kuststaterna för att genomföra forskningsprojekt om effekterna av ökad ultraviolett strålning.

c) Kunskapsutveckling

17.113Staterna bör, antingen på egen hand eller genom bilateralt och multilateralt samarbete och med stöd, där så är lämligt, från internationella organisationer på subregional, regional eller global nivå, utveckla och genomföra genomgripande program, i synnerhet i utvecklingsländerna, för att möta de grundläggande behoven av mänskliga resurser inom de marina vetenskaperna på ett så brett och samordnat sätt som möjligt.

d) Kapacitetsuppbyggnad

17.114Staterna bör stärka och vid behov inrätta vetenskapliga och tekniska oceanografiska kommissioner eller likvärdiga organ på nationell nivå, för att utveckla, stödja och samordna verksamheten inom de marina vetenskaperna och upprätta ett nära samarbete med internationella organisationer.
17.115Staterna bör i tillämpliga fall utnyttja befintliga subregionala och regionala mekanismer för att öka kunskapen om den marina miljön, utbyta information, organisera systematiska observationer och bedömningar och säkra effektivast möjliga utnyttjande av forskningskompetens, resurser och utrustning. De bör också samarbeta för att främja de inhemska forskningskapaciteten i utvecklingsländerna.

F. Stärka samarbetet och samordningen på internationell och regional nivå.

Bakgund

17.116Det är allmänt erkänt att internationellt samarbete har till uppgift att stödja och komplettera åtgärder på nationell nivå. För att genomföra strategier och aktiviteter under de programområden som avser marina områden, kustområden och hav krävs effektiva institutionella arrangemang på nationell, subregional, regional och global nivå. Det finns ett flertal nationella och internationella och regionala institutioner, såväl inom som utanför FN-systemet, med kompetens inom det marina området. Det är nödvändigt att förbättra samordningen och kontakterna mellan dessa institutioner. Det är också viktigt att man på samtliga nivåer tillämpar en integrerad sektorsövergripande strategi för marina frågor.

Mål

17.117Staterna åtar sig att utifrån egen politik samt egna prioriteringar och resurser, bidra till uppbyggnad av sådana institutionella arrangemang som är nödvändiga för att stödja genomförandet av programområdena i detta kapitel. För detta ändamål är det nödvändigt att:

  1. Integrera sektorsåtgärder för miljö och utveckling i marina områden och kustområden på nationell, subregional, regional och global nivå, allt efter omständigheterna,

  2. främja ett effektivt informationsutbyte och, där så är lämpligt, samarbetet mellan bilaterala och multilaterala institutioner för miljö- och utvecklingsfrågor i marina områden och kustområden på nationell, regional, subregional och interregional nivå,

  3. främja inom ramen för FN:s arbete, regelbunden genomgång och diskussion på regeringsnivå om miljö- och utvecklingsfrågor som rör marina områden och kustområden,

  4. främja effektivt utnyttjande av samordningsmekanismer för de organ inom FN-systemet som arbetar med miljö- och utvecklingsfrågor som rör marina områden och kustområden, liksom kontakterna med berörda internationella utvecklingsorgan.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

Globala åtgärder

17.118Generalförsamlingen bör inom FN-systemet anordna diskussioner på regeringsnivå om marina frågor och kustfrågor av allmän natur, bl.a. miljö- och utvecklingsfrågor, och begära att FN:s generalsekreterare och cheferna för FN:s olika organ och institutioner:

  1. Stärker samordningen och utvecklar bättre förbindelser mellan berörda FN-organ och deras subregionala och regionala kontor med ansvar för marina frågor och kustfrågor,

  2. stärker samordningen, då så är lämpligt, mellan dessa organisationer och andra organisationer, institutioner och fackorgan inom FN som arbetar med utveckling, handel och relaterade ekonomiska frågor,

  3. förbättrar representationen av de FN-organ som arbetar med den marina miljön i FN:s systemomfattande samordningsåtgärder,

  4. där så behövs främjar samarbetet mellan FN-organ och subregionala och regionala program för kustnära och marina områden,

  5. utvecklar ett centraliserat system för information om lagstiftning och rådgivning om genomförande av juridiskt bindande avtal om frågor som rör den marina miljön och dess utveckling.

17.119Staterna är överens om att miljöpolitiken skall inriktas på grundorsakerna till miljöförstöringen, och därmed förhindra att miljöåtgärder leder till onödiga begränsningar av handeln. Handelspolitiska åtgärder som vidtas i miljösyfte bör inte användas som medel för godtycklig eller omotiverad diskriminering eller för förtäckta begränsningar av den internationella handeln. Ensidiga åtgärder från en importstats sida avseende miljöproblem som ligger utanför dess jurisdiktion bör undvikas. Miljöåtgärder som avser internationella miljöproblem bör så långt möjligt baseras på internationell enlighet. Handelspolitiska åtgärder kan krävas för att målinriktade inhemska miljöpolitiska åtgärder skall bli effektiva. Om handelspolitiska åtgärder visar sig vara nödvändiga för att genomföra miljöpolitiska åtgärder bör vissa principer och regler tillämpas, bl.a.

  • principen om icke-diskriminering,

  • principen om att den handelspolitiska åtgärd som väljs inte skall begränsa handeln i större omfattning än vad som krävs för att uppnå målen,

  • skyldighet att säkra transparens vid tillämpning av handelspolitiska åtgärder i miljösyfte och att i god tid underrätta om nationella regler, samt

  • kravet på att beakta utvecklingsländernas särskilda villkor och utvecklingsbehov i arbetet med att uppnå internationellt överenskomna miljömål.

Subregionala och regionala åtgärder
17.120Staterna skall, då så är lämpligt:

  1. Stärka och där så behövs bredda det regionala samarbetet på regeringsnivå, de regionala havsprogrammen inom FN:s miljöprogram, regionala och subregionala fiskeorganisationer och regionala kommissioner,

  2. där så behövs samordna det arbete som bedrivs av berörda FN-organ och andra multilaterala organisationer på subregional och regional nivå, bl.a. genom gemensam lokalisering av personella resurser,

  3. anordna regelbundna överläggningar på inomregional nivå,

  4. utnyttja nationella organisationer för att förbättra tillgängligheten till och utnyttjande av expertis och teknik i subregionala och regionala centra och nätverk, t.ex. de Regionala centra för marinteknologi.

b) Data och information
17.121Staterna bör, där så är lämpligt:

  1. Främja informationsutbyte om marina frågor och kustfrågor,

  2. stärka internationella organisationers kapacitet för informationshantering och stödja, där så är lämpligt, utvecklingen av nationella, subregionala och regionala data- och informationssystem. Detta kan också omfatta nätverk för kontakter mellan länder med likartade miljöproblem,

  3. vidareutveckla befintliga internationella mekanismer, t.ex. Earthwatch och GESAMP.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsbedömning

17.122Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 50 miljoner dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförandet som regeringarna beslutar om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel, kunskapsutveckling och kompetensuppbyggnad

17.123De medel för genomförande som beskrivs i övriga programområden som avser marina frågor och kustfrågor, under rubrikerna vetenskapliga och tekniska medel, kunskapsutveckling och kompetensuppbyggnad kan tillämpas fullt ut på detta programområde. Dessutom bör staterna, genom internationellt samarbete, utarbeta ett brett program för att möta de grundläggande behoven av mänskliga resurser inom de marina vetenskaperna på samtliga nivåer.

G. Hållbar utveckling av små öar

Bakgrund

17.124Små ö-nationer under utveckling och öar som försörjer små samhällen utgör specialfall, såväl i miljö- som i utvecklingshänseende. De är ekologiskt bräckliga och sårbara. Deras storlek, begränsade resurser, geografiska spridning och isolering från marknaderna försätter dem i ett ogynnsamt ekonomiskt läge och omöjliggör stordriftsfördelar. För små ö-nationer under utveckling är havs- och kustmiljön av strategisk betydelse och utgör en värdefull utvecklingsresurs.
17.125Dessa ö-nationers geografiska isolering har inneburit att deras flora och fauna omfattar ett jämförelsevis stort antal unika arter, vilket innebär att dessa nationer står för en mycket stor del av den globala biologiska mångfalden. De har också rika och mångskiftande kulturer som är anpassade till de specifika miljöer som kännetecknar öar och de besitter stor kunskap om hur öarnas resurser skall förvaltas på bästa sätt.
17.126Små ö-nationer under utveckling ställs inför alla de miljöproblem och utmaningar som drabbar kustzoner i begränsade landområden. De anses vara extremt känsliga för fenomen som växthuseffekten och höjning av havsytan. Vissa små, låglänta öar hotas t.o.m. av förlust av hela sitt nationella territorium. Flertalet tropiska öar drabbas dessutom nu av de mer omedelbara effekterna av den ökande förekomsten av cykloner, stormar och orkaner som förknippas med klimatförändringar och som leder till stora bakslag för dessa länders samhällsekonomiska utveckling.
17.127Eftersom utvecklingsmöjligheterna i små ö-nationer är begränsade innebär planering och genomförande av en hållbar utveckling i dessa länder speciella problem. Små ö-nationers möjligheter att möta dessa problem utan samarbete och bistånd från det internationella samfundets sida är begränsade.

Mål

17.128Staterna åtar sig att behandla de problem som är förbundna med en hållbar utveckling i små ö-nationer under utveckling. För detta ändamål är det nödvändigt att:

  1. Anta och genomföra planer och program för att stödja en hållbar utveckling och användning av dessa länders marina och kustnära resurser, bl.a. för att tillfredsställa grundläggande mänskliga behov, bibehålla den biologiska mångfalden och förbättra ö-befolkningarnas livskvalitet,

  2. vidta åtgärder för att möjliggöra för små ö-nationer under utveckling att på ett effektivt, kreativt och hållbart sätt möta förändringar av miljön, mildra effekterna av sådana förändringar och minska hoten mot marina och kustnära resurser.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

17.129Små ö-nationer under utveckling bör, i förekommande fall med bistånd från det internationella samfundet och på basis av arbete som redan utförts av nationella och internationella organisationer:

  1. Studera små öars speciella miljö- och utvecklingskarakteristika, utarbeta miljööversikter och sammanställningar över egna naturresurser, känsliga marina livsmiljöer och den biologiska mångfalden,

  2. utveckla tekniker för att fastställa och övervaka vilken belastning små öar kan tåla under olika utvecklingsvillkor och resursbegränsningar,

  3. utarbeta planer på medellång och lång sikt för hållbar utveckling, med tonvikt på mångsidig resursanvändning, integration av miljöhänsyn i den ekonomiska och sektoriella planeringen och politiken, fastställande av åtgärder för att bibehålla den kulturella och biologiska mångfalden och bevarande av hotade arter och känsliga marina livsmiljöer,

  4. anta och anpassa tekniker för styrning och förvaltning av kustområden, t.ex. planering, lokalisering och miljökonsekvensbeskrivningar med hjälp av geografiska informationssystem, som är lämpliga för små öars speciella situation och villkor samt med beaktande av ö-nationernas och deras ursprungsbefolkningars traditionella och kulturella värden,

  5. göra en genomgång av befintliga institutionella arrangemang samt kartlägga och genomföra lämpliga och nödvändiga institutionella reformer för att effektivt kunna genomföra planer för en hållbar utveckling, bl.a. tvärsektoriell samordning och olika gruppers deltagande i planeringsarbetet,

  6. genomföra planer för hållbar utveckling, bl.a. granska och revidera nuvarande politik och metoder som bedöms ohållbara,

  7. utarbeta och genomföra rationella strategier på basis av försiktighetsprincipen och ett föregripande synsätt, för att behandla de miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenserna av klimatförändringar och höjningar av havsytan, samt utarbeta lämpliga beredskapsplaner,

  8. främja miljöanpassad teknik för hållbar utveckling i små ö-nationer under utveckling och redovisa sådan teknik som bör avvecklas eftersom den utgör hot mot ekosystem av central betydelse för ö-nationer.

b) Data och information
17.130Ytterligare information om öars geografiska, miljömässiga, kulturella och samhällsekonomiska karakteristika bör sammanställas och utvärderas till stöd för planeringsarbetet. Befintliga databaser om öar bör utvidgas och geografiska informationssystem bör utvecklas och anpassas till de särskilda villkor som gäller för öar.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå

17.131Små ö-nationer under utveckling bör med stöd, då så är lämpligt, från internationella organisationer på subregional, regional eller global nivå, utveckla och stärka samarbetet och informationsutbytet mellan ö-nationer på regional och interregional nivå, bl.a. genom regionala och globala möten om hållbar utveckling av små ö-nationer under utveckling samt genom den första världskonferensen om hållbar utveckling av små ö-nationer under utveckling som skall hållas 1993.
17.132Internationella organisationer på subregional, regional eller global nivå skall erkänna de särskilda utvecklingsbehoven hos små ö-nationer under utveckling och prioritera dessa vid fördelning av bistånd, i synnerhet med avseende på utarbetande och genomförande av planer för hållbar utveckling.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

17.133Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program till omkring 130 miljoner dollar, varav cirka 50 miljoner dollar från det internationella samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförandet som regeringarna beslutar om.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

17.134Centra för utveckling och spridning av vetenskaplig information och rådgivning om tekniska medel och tekniker som är lämpliga för små ö-nationer under utveckling, i synnerhet med avseende på förvaltning av kustzoner, exklusiva ekonomiska zoner och marina resurser, bör upprättas eller stärkas, allt efter omständigheterna, på regional basis.

c) Kunskapsutveckling

17.135Eftersom befolkningarna i små ö-nationer under utveckling inte själva kan tillgodose behovet av alla erforderliga specialiseringar bör utbildningsprogram för integrerad förvaltning och utveckling av kustområdena syfta till att utbilda en kärna av ledningspersonal eller vetenskapsmän, ingenjörer och kustplanerare med förmåga att integrera de många olika faktorer som måste beaktas för en integrerad förvaltning av kustområden. Resursanvändare skall vara beredda att ansvara såväl för ledningsfunktioner som för miljöskyddet och tillämpa principen om att förorenaren betalar, samt bidra till utbildning av den egna personalen. Utbildningssystem skall revideras för att möta dessa behov och särskilda utbildningsprogram utarbetas på området förvaltning och utveckling av öar. Den lokala planeringen bör ingå som en integrerad del i läroplaner på samtliga nivåer och kampanjer bör genomföras, med bistånd från icke-statliga organisationer och ursprungsbefolkningar i kustområden, för att höja allmänhetens medvetenhet.

d) Kapacitetsuppbyggnad

17.136Små ö-nationer under utveckling kommer alltid att ha en begränsad kapacitet. Deras befintliga kapacitet måste därför struktureras om för att de på ett effektivt sätt skall kunna möta de omedelbara behoven av hållbar utveckling och integrerad hantering och ledning. Samtidigt måste tillräckligt och ändamålsenligt stöd från det internationella samfundet inriktas på att kontinuerligt möta behovet av mänskliga resurser på olika områden för att genomföra planer för hållbar utveckling.
17.137Ny teknik bör utnyttjas för att de begränsade mänskliga resurserna skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt, i syfte att förbättra mycket små befolkningsgruppers kapacitet att tillfredsställa de egna behoven. Utveckling och tillämpning av traditionell kunskap för att förbättra ländernas kapacitet att genomföra en hållbar utveckling bör främjas.

  1. Hänvisningar till FN:s havsrättskonvention i detta kapitel av Agenda 21 skall inte vara till förfång för någon stats ställning, med avseende på undertecknande, ratificering eller anslutning till konventionen.

  2. Hänvisningar till FN:s havsrättskonvention i detta kapitel av Agenda 21 skall inte vara till förfång för stater som anser konventionen vara av enhetlig natur.

  3. Inget av vad som sägs under respektive programområde i detta kapitel skall tolkas som en inskränkning av rättigheterna för stater som är inbegripna i tvister om suveränitet eller avgränsning av de havsområden som avses.

Kapitel 16InnehållKapitel 18