Kapitel 17
| Skydd av oceaner, alla slags hav, inklusive slutna och halvslutna
hav och kustområden, samt skydd, rationell användning och
utveckling av deras levande tillgångar |
|---|
|
| Inledning |
| 17.1 | Den marina miljön, som omfattar oceaner, andra typer av hav
och intilliggande kustområden, utgör en integrerad helhet som är
en oumbärlig del av livet på jorden, ett försörjningssystem och en
reell tillgång som möjliggör hållbar utveckling. De folkrättsliga
principer som ligger till grund för FN:s Havsrättskonvention18 ,19
som hänvisas till i detta kapitel av Agenda 21, fastställer
staternas rättigheter och skyldigheter och utgör den
internationella grunden för arbetet med att skydda och säkra en
hållbar utveckling av miljön och tillgångarna i haven och längs
kusterna. Detta arbete kräver nya strategier för vård, förvaltning
och utveckling av marina områden och kustområden, såväl på
nationell som på subregional, regional och global nivå; strategier
som skall vara innehållsmässigt integrerade och bygga på
försiktighetsprincipen och ett föregripande synsätt.
Programområdena i detta kapitel speglar denna inriktning:20
- Integrerad förvaltning och hållbar utveckling av kustområden,
bl.a. exklusiva ekonomiska zoner
- Skydd av den marina miljön
- Hållbar användning och bevarande av levande marina tillgångar
på det fria havet
- Hållbar användning och bevarande av levande marina resurser
under nationell jurisdiktion
- Osäkra faktorer av central betydelse för förvaltning av den
marina miljön och klimatförändringar
- Förstärkt samarbete och samordningen på internationell och
regional nivå
- Hållbar utveckling av små öar
|
|---|
| 17.2 | Utvecklingsländernas genomförande av åtgärderna nedan skall
stå i rimlig proportion till de enskilda ländernas tekniska och
ekonomiska möjligheter och deras prioriteringar vid fördelningen
av resurser för utvecklingsbehov, och bestäms i sista hand av i
vilken mån deras behov av tekniköverföring och ekonomiska resurser
tillgodoses.
Programområden
A. Integrerad förvaltning och hållbar utveckling av
kustområden och marina områden, inbegripet de exklusiva ekonomiska
zonerna
Bakgrund |
|---|
| 17.3 | Kustområdena omfattar mångsidiga och produktiva livsmiljöer
av betydelse för människors bosättning, för utveckling och för
lokal försörjning. Över hälften av världens befolkning bor inom 60
km från en kust och år 2020 kan denna andel ha stigit till tre
fjärdedelar. En stor del av världens fattiga befolkning trängs i
kustområdena. Resurserna i dessa områden är av livsavgörande
betydelse för många lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar. De
exklusiva ekonomiska zonerna (EEZ) utgör också viktiga marina
områden inom vilka staterna själva ansvarar för utveckling och
bevarande av naturresurserna till gagn för befolkningen. För små
ö-nationer är det i första hand dessa områden som kan utnyttjas
för utvecklingsåtgärder. |
|---|
| 17.4 | Oaktat åtgärder på nationell, subregional, regional och
global nivå har den politik för förvaltning av marina och kustnära
resurser som tillämpas idag inte alltid kunnat säkra hållbar
utveckling. I många delar av världen utarmas och förstörs de
kustnära resurserna och kustmiljön i snabb takt.
Mål |
|---|
| 17.5 | Kuststaterna skall verka för integrerad förvaltning och
hållbar utveckling av kustnära områden och marin miljö under deras
nationella jurisdiktion. För detta ändamål är det bl.a. nödvändigt
att:
- Ombesörja integration av politik och beslutsprocesser
inom alla berörda sektorer i syfte att främja samverkande
åtgärder och en balanserad resursanvändning,
- kartlägga pågående och projekterad användning av
kustområden och hur denna användning påverkar annan
verksamhet,
- fokusera på särskilda frågor avseende förvaltning av
och planering av kustområden,
- tillämpa ett förebyggande och försiktighetsgrundat
synsätt vid planering och genomförande av projekt,
inklusive förhandsbedömningar och systematisk bevakning av
effekterna av större projekt,
- främja utveckling och tillämpning av metoder, t.ex.
nationell resurs- och miljöredovisning som speglar
värdeförändringar till följd av utnyttjande av kustområden
och marina områden, t.ex. föroreningar, erosion i marin
miljö, resursförluster och skövling av livsmiljöer,
- så långt möjligt ge berörda individer, grupper och
organisationer tillgång till relevant information och
möjligheter att samråda och delta i planering och
beslutsfattande på lämplig nivå.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 17.6 | Kuststaterna bör överväga att upprätta eller, där så är
nödvändigt, stärka lämpliga samordningsmekanismer (t.ex. ett
överordnat organ för policyfrågor) för integrerad förvaltning och
hållbar utveckling av kustområden och marina områden och deras
resurser, såväl på lokal som på nationell nivå. Sådana mekanismer
bör där så är lämpligt omfatta samråd med forskare och
vetenskapsmän, den privata sektorn, icke-statliga organisationer,
lokala organ, resursanvändargrupper och ursprungsbefolkningar.
Dessa nationella samordningsmekanismer skulle bl.a. kunna
ombesörja:
- Planering och tillämpning av riktlinjer för mark- och
vattenanvändning och lokalisering,
- genomförande av planer och program på lämpliga nivåer
för integrerad förvaltning och utveckling av kustområden
och marina områden,
- utarbetande av översiktsplaner för kustområden i syfte
att kartlägga känsliga områden, inklusive erosionszoner,
fysiska processer, användarkonflikter och särskilda
prioriteringar i fråga om förvaltning,
- miljökonsekvensbedömningar, systematiska observationer
och uppföljning av större projekt, bl.a. genom att
resultaten av dessa verksamheter införlivas i
beslutsprocessen på ett systematiskt sätt,
- planer för att möta katastrofer som framkallats av
människan eller naturkatastrofer, bl.a. avseende sannolika
effekter av potentiella klimatförändringar och höjningar
av havsytan, samt katastrofplaner för att åtgärda
miljöförstöring och föroreningar som beror av människan,
t.ex. utsläpp av olja och andra material,
- åtgärder för att förbättra boendemiljön i kustområden,
särskilt med avseende på bostäder, dricksvatten samt
hantering och rening av avloppsvatten, fast avfall och
industriutsläpp,
- periodiska bedömningar av effekterna av yttre faktorer
och fenomen, i syfte att se till att målen för integrerad
förvaltning och hållbar utveckling av kustområden och den
marina miljön uppnås,
- bevarande och restaurering av försämrade känsliga
livsmiljöer,
- integrering av sektorsprogrammen för hållbar
utveckling av bebyggelse, jordbruk, turism, fiske, hamnar
och industrier som påverkar kustområdena,
- anpassning av infrastrukturen och alternativa
försörjningsmöjligheter,
- insatser för kunskapsutveckling och utbildning,
- allmän utbildning och program för ökad medvetenhet hos
och information till allmänheten,
- främjande av miljöanpassad teknik och hållbart bruk,
- utarbetande och samtidig tillämpning av
miljökvalitetskriterier.
|
|---|
| 17.7 | Kuststater bör, med stöd från internationella organisationer
om staten ifråga begär detta, vidta åtgärder för att bibehålla den
biologiska mångfalden och upprätthålla produktiviteten hos marina
arter och i livsmiljöer under statens jurisdiktion. Sådana
åtgärder kan bl.a. omfatta kartläggning av den biologiska
mångfalden i den marina miljön, förteckning över hotade arter och
känsliga marina och kustnära livsmiljöer, inrättande och
förvaltning av skyddade områden, samt stöd till den vetenskapliga
forskningen och spridning av forskningsresultat.
b) Data och information |
|---|
| 17.8 | Kuststater bör vid behov bygga ut sin kapacitet för
insamling, analys, bedömning och utnyttjande av information för
hållbar resursanvändning, inbegripet miljökonsekvenser av
verksamhet som påverkar kust- och marina områden. Nödvändig
information för styrning och förvaltning skall prioriteras, mot
bakgrund av intensiteten och omfattningen av förändringarna i
kust- och marina områden. För detta ändamål är det nödvändigt att
bl.a:
- Utveckla och underhålla databaser för bedömning,
styrning och förvaltning av kustområden samt olika typer
av hav liksom kustområdenas och havens resurser,
- utveckla samhällsekonomiska indikatorer och
miljöindikatorer,
- regelbundet utföra bedömningar av miljötillståndet i
kustområden och marina områden,
- utarbeta och upprätthålla översiktsplaner, grundade på
kriterier för hållbar utveckling av kustområden avseende
resurser och resursanvändning, verksamheter, livsmiljöer
och skyddade områden,
- utbyta information och data.
|
|---|
| 17.9 | Samarbetet med utvecklingsländerna och, där så är lämpligt,
med subregionala och regionala mekanismer, skall stärkas för att
förbättra dessa länders möjligheter att genomföra ovanstående
åtgärder.
c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå |
|---|
| 17.10 | Det internationella samarbetet och samordningen på
bilateral basis samt, i förekommande fall, subregionala,
interregionala, regionala eller globala strukturer, har till
uppgift att stödja och komplettera kuststaternas nationella
åtgärder för att främja integrerad förvaltning och hållbar
utveckling av kustområden och marina områden. |
|---|
| 17.11 | Med utnyttjande av vunna erfarenheter bör staterna
samarbeta, då så är lämpligt, i utarbetandet av nationella
riktlinjer för integrerad förvaltning och utveckling av kustzoner.
En världskonferens för utbyte av erfarenheter på detta område bör
kunna hållas före 1994.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 17.12 | Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden
för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program
till omkring 6 miljarder dollar, varav cirka 50 miljoner dollar
från det internationella samfundet i form av bidrag eller
förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga
uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska
kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive
icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och
program för genomförandet som regeringarna beslutar om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 17.13 | Staterna bör samarbeta för att utveckla erforderliga system
för systematisk observation, forskning och informationshantering
avseende kustområden. De bör överföra och ställa miljöanpassad
teknik och miljöanpassade metoder för hållbar utveckling av
kustnära och marina områden till utvecklingsländernas förfogande.
De bör också utveckla tekniken och den inhemska vetenskapliga och
tekniska kapaciteten. |
|---|
| 17.14 | Internationella organisationer på subregional, regional
eller global nivå bör, då så är lämpligt, på kuststaternas begäran
bistå dem i arbetet med ovanstående åtgärder och därvid ägna
utvecklingsländerna särskild uppmärksamhet.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 17.15 | Kuststaterna skall främja och förenkla organisationen av
undervisning och utbildning om integrerad förvaltning av kustnära
och marina områden och om hållbar utveckling för bl.a. forskare,
tekniker, lednings- och förvaltningspersonal och användare, även
på lokal nivå, samt för ledare, ursprungsbefolkningar, fiskare,
kvinnor och ungdomar. Frågor om förvaltning, utveckling,
miljöskydd och lokal planering skall föras in i utbildningsplaner
och program för att höja allmänhetens medvetenhet, med
vederbörligt beaktande av traditionell ekologisk kunskap och
samhällskulturella värden. |
|---|
| 17.16 | Internationella organisationer, på subregional, regional
eller global nivå, allt efter omständigheterna skall på begäran
bistå kuststater, i synnerhet utvecklingsländer, inom de områden
som anges ovan.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 17.17 | Oinskränkt samarbete skall på begäran erbjudas kuststater
i deras kapacitetsuppbyggande arbete. Där så är lämpligt skall
kapacitetsuppbyggnad ingå i det bilaterala och multilaterala
utvecklingssamarbetet. Kuststater kan överväga att vidta bl.a.
följande åtgärder:
- Säkerställa kapacitetsuppbyggnad på lokal nivå,
- rådgöra med lokala myndigheter, näringslivet,
universitetssektorn, resursanvändargrupper och allmänheten
om frågor som rör kustnära och marina områden,
- samordna program för olika sektorer i samband med
kapacitetsuppbyggnaden,
- kartlägga befintliga och potentiella förutsättningar,
resurser och behov för kunskapsutveckling och för en
infrastruktur för vetenskap och teknik,
- utveckla vetenskapliga och tekniska medel samt
forskning,
- främja och underlätta kunskapsutveckling och
utbildning,
- stödja "kunskapscentra" för integrerad förvaltning av
kustnära och marina resurser,
- stödja pilotprogram i demonstrationssyfte och projekt
inom integrerad förvaltning av kustområden och marina
områden.
B. Skydd av den marina miljön
Bakgrund |
|---|
| 17.18 | Förstöringen av den marina miljön härrör från en mängd
olika källor. Landbaserade källor står för 70 procent av
havsföroreningarna medan sjötransporter och dumpning i haven står
för 10 procent vardera. De största hoten mot den marina miljön
kommer från avloppsvatten, närsalter, syntetiska organiska
föreningar, sediment, avfall och plaster, metaller, radioaktiva
ämnen, olja/kolväten och polycykliska aromatiska kolväten (PAH).
De olika föroreningskällornas betydelse varierar mellan länder och
regioner, beroende på omständigheterna. Många föroreningsämnen
från landbaserade källor utgör särskilt allvarliga hot mot den
marina miljön, då de samtidigt är toxiska och svårnedbrytbara och
ackumuleras i näringskedjan. Det finns idag ingen global plan att
angripa havsföroreningar från landbaserade källor. |
|---|
| 17.19 | Den marina miljön förstörs också av en mängd olika
landbaserade verksamheter. Bebyggelse, markanvändning, uppförande
av infrastruktur längs kusterna, jordbruk, skogsbruk,
tätortsutbyggnad, turism och industri kan påverka den marina
miljön. Stranderosion och igenslamning är särskilt allvarliga
problem. |
|---|
| 17.20 | Sjöfart och havsbaserad verksamhet förorenar också den
marina miljön. Omkring 600.000 ton olja hamnar årligen i
världshaven till följd av normal sjöfart, olyckor och otillåtna
utsläpp. Utsläpp till luften från utrustning för utvinning av olja
och gas till havs regleras för närvarande av internationella
överenskommelser och sex regionala konventioner för kontroll av
utsläpp från plattformar har diskuterats. Omfattningen och typen
av miljöpåverkan från offshore-verksamhet för utvinning och
produktion av olja utgör i allmänhet en mycket liten del av
havsföroreningarna. |
|---|
| 17.21 | Ett synsätt som baseras på försiktighetsprincipen och på
förebyggande åtgärder, snarare än ett återställande synsätt, är
nödvändigt för att förhindra att den marina miljön förstörs. Detta
kräver bl.a. att förebyggande åtgärder,
miljökonsekvensbeskrivningar, rena produktionsmetoder, återvinning
och avfallsredovisning införs samt att avfallsmängderna minimeras,
reningsverk uppförs och effektiviseras och att kvalitetskriterier
för korrekt hantering av miljöfarliga ämnen införs. Dessutom
behövs en samlad strategi för hantering av skadliga effekter från
luft, land och vatten. Åtgärder på detta område skall också
omfatta förbättringar av kustnära bebyggelse samt integrerad
förvaltning och utveckling av kustområden.
Mål |
|---|
| 17.22 | Stater bör, i enlighet med bestämmelserna i FN:s
havsrättskonvention om skydd och bevarande av den marina miljön
och i enlighet med egen politik, samt egna prioriteringar och
resurser, verka för att förhindra, minska och bemästra
miljöförstöringen i den marina miljön, så att dess
livsuppehållande och produktiva kapacitet upprätthålls och
förstärks. För det ändamål är det nödvändigt att:
- Tillämpa förebyggande och föregripande synsätt som
baseras på försiktighetsprincipen för att förhindra att
den marina miljön förstörs och för att minska risken för
långsiktiga eller irreversibla miljöskador,
- göra miljökonsekvensbeskrivningar av verksamheter som
kan ge allvarliga skador på den marina miljön,
- integrera skyddet av den marina miljön i den
övergripande miljöpolitiken, i socialpolitiken och i
utvecklingspolitiken,
- förhindra miljöförstöring av den marina miljön genom
att utveckla ekonomiska incitament, där så är lämpligt,
för att tillämpa ren teknik samt andra styrmedel som
innebär att miljökostnaderna beaktas som en del av
totalkostnaden, t.ex. principen att förorenaren betalar,
- förbättra kustbefolkningars levnadsstandard, i
synnerhet i utvecklingsländerna, för att bidra till att
minska miljöförstöringen i kustnära och marina områden.
|
|---|
| 17.23 | Staterna är överens om att tillskott av additionella
ekonomiska resurser, genom lämpliga internationella mekanismer,
samt tillgång till renare teknik och relevant forskning krävs för
att stödja utvecklingsländernas åtgärder för att genomföra detta
åtagande.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor
Förhindrande, minskning och uppsikt över förstöringen av den
marina miljön från landbaserade verksamheter |
|---|
| 17.24 | För att förhindra förstöring av den marina miljön från
landbaserade verksamheter bör staterna vidta åtgärder som är
förenliga med åtgärderna under programområde A. Dessa åtgärder bör
vidtas på nationell och, där så är lämpligt, på regional och
subregional nivå, samt beakta riktlinjerna från
Montreal-konferensen om skydd av den marina miljön från
landbaserade föroreningskällor. |
|---|
| 17.25 | För detta ändamål och med stöd från berörda internationella
organisationer för miljöfrågor, forskning, teknik och
finansiering, bör staterna samarbeta för att bl.a:
- I förekommande fall uppdatera, förstärka och utvidga
riktlinjerna från Montreal-konferensen,
- där så är lämpligt bedöma befintliga regionala
överenskommelsers och handlingsplaners effektivitet, i
syfte att fastställa metoder för att vid behov vidta
kraftigare åtgärder för att förhindra, minska och hålla
uppsikt över förstöringen av den marina miljön från
landbaserad verksamhet,
- vid behov, där så är lämpligt, ta initiativet till och
främja tillkomsten av nya regionala överenskommelser,
- utveckla medel för att på basis av de senaste
forskningsrönen ge teknisk vägledning för att angripa de
viktigaste typerna av föroreningar av den marina miljön
från landbaserade källor,
- utarbeta riktlinjer för lämpliga globala
finansieringsmekanismer,
- identifiera ytterligare åtgärder som kräver
internationellt samarbete,
|
|---|
| 17.26 | FN:s miljöstyrelse (UNEP) uppmanas att, så snart det är
praktiskt möjligt, sammankalla ett möte med representanter för
ländernas regeringar om skydd av den marina miljön från
landbaserad verksamhet. |
|---|
| 17.27 | Med avseende på avloppsvatten bör staterna prioritera
följande åtgärder:
- Integrera avloppsfrågor i utarbetande eller revidering
av utvecklingsplaner för kustområden, inklusive planer
avseende den byggda miljön,
- uppföra och driva reningsverk för avloppsvatten i
enlighet med nationell politik och utifrån ländernas
kapacitet och i den utsträckning som är möjlig genom
internationellt samarbete,
- placera utlopp för avloppsvatten längs kusterna på
sådant sätt att en miljömässigt godtagbar kvalitet
upprätthålls och att mussel- och snäckbestånd, vattenintag
och badplatser inte utsätts för sjukdomsalstrande
organismer,
- främja miljöanpassad samhantering av avloppsvatten
från hushåll och likartade industriutsläpp, och där så är
möjligt, införa kontrollmekanismer för att förhindra att
utsläpp som inte bör ingå i systemet tillförs detta,
- främja primär rening av kommunalt avloppsvatten som
släpps ut till floder, flodmynningsområden och havet,
eller andra, för specifika platser, lämpliga lösningar,
- efter behov upprätta och förbättra lokala, nationella,
subregionala och regionala program för reglering och
övervakning av utsläpp av avloppsvatten, med hjälp av
minimiriktlinjer för utsläpp av avloppsvatten och
kriterier för vattnets kvalitet, samt med beaktande av
egenskaperna hos recipienter och föroreningarnas typ och
omfattning.
|
|---|
| 17.28 | Med avseende på andra föroreningskällor bör de åtgärder som
staterna prioriterar omfatta följande åtgärder:
- Efter behov upprätta och förbättra program för
reglering och övervakning av utsläpp av avloppsvatten och
emissioner, inklusive utveckling och tillämpning av
kontrollmetoder och teknik för återvinning,
- främja risk- och miljökonsekvensbedömningar för att
bidra till att säkra en godtagbar miljökvalitet,
- där så är lämpligt främja bedömningar och samarbete på
regional nivå med avseende på tillförsel av föroreningar
från punktkällor i nya installationer,
- stoppa emissioner eller utsläpp av organiska
halogenerade ämnen där risk för ackumulation till farliga
nivåer i den marina miljön föreligger,
- minska emissioner eller utsläpp av andra syntetiska
organiska föreningar där risk för ackumulation till
farliga nivåer i den marina miljön föreligger,
- främja kontroll av antropogen tillförsel av kväve och
fosfor till kustvattnen, där problem som t.ex.
eutrofiering hotar den marina miljön och dess resurser,
- samarbeta med utvecklingsländerna, genom ekonomiskt
och tekniskt stöd, för att uppnå bästa möjliga reglering
och minskning av avfall och ämnen som är toxiska, stabila
och bioackumulerbara, samt i fråga om avfallshantering
utveckla miljöanpassade landbaserade alternativ till
dumpning i havet,
- samarbeta i utvecklingen och genomförandet av
miljöanpassade markanvändningsmetoder och förfaranden för
att minska sådan avrinning till vattendrag och
flodmynningsområden som ger upphov till förorening eller
försämring av den marina miljön,
- främja användning av mindre miljöfarliga bekämpnings-
och gödningsmedel och av alternativa metoder för
skadedjursbekämpning, samt överväga förbud mot
miljöfarliga medel,
- ta nya initiativ på nationell, subregional och
regional nivå för kontroll av tillflödet av föroreningar
som inte härrör från punktkällor och som kräver stora
förändringar av hanteringen av avfall och avloppsvatten
samt av jordbruk, gruvdrift, byggnadsindustri och
transporter.
|
|---|
| 17.29 | Prioriteringarna för att motverka den fysiska
miljöförstöringen i kustnära och marina områden som leder till
försämring av den marina miljön bör bl.a. omfatta reglering av och
förebyggande åtgärder för att förhindra stranderosion och
igenslamning till följd av antropogena faktorer, t.ex.
markanvändning och byggnadsteknik. Tillsyn och förvaltning av
avrinningsområden bör främjas i syfte att förhindra, bemästra och
minska försämringen av den marina miljön.
Förhindra, minska och kontrollera försämringen av den marina
miljön till följd av havsbaserad verksamhet |
|---|
| 17.30 | Staterna skall genom egna, bilaterala, regionala eller
multilaterala åtgärder samt inom ramen för IMO och andra berörda
internationella organisationer på subregional, regional eller
global nivå, allt efter omständigheterna bedöma behovet av
ytterligare åtgärder för att hejda försämringen av den marina
miljön:
- till följd av sjöfart, genom att:
- Stödja ratificering och genomförande från fler
länders sida av relevanta konventioner och protokoll avseende
sjöfarten,
- underlätta de processer som avses under i) genom att
hjälpa enskilda stater att övervinna hinder för genomförandet, om
staterna begär detta,
- samarbeta för att övervaka föroreningar av den marina
miljön (t.ex. genom flygövervakning) till följd av utsläpp från
fartyg, i synnerhet illegala utsläpp, och genom att se till att
MARPOL:s utsläppsbestämmelser efterlevs,
- bedöma omfattningen av föroreningar till följd av sjöfart
i områden som IMO bedömt som särskilt känsliga, och verka för att
lämpliga åtgärder, där så är nödvändigt, vidtas inom sådana
områden för att se till att allmänt vedertagna internationella
regler efterlevs,
- vidta åtgärder för att se till att respekten upprätthålls
för de områden, som kuststaterna, i enlighet med folkrätten, har
avsatt inom sina exklusiva ekonomiska zoner i syfte att skydda och
bevara sällsynta och känsliga ekosystem, t.ex. korallrev och
mangroveskogar,
- överväga lämpliga regler för utsläpp av ballastvatten för
att förhindra spridning av organismer som inte förekommer
naturligt i området,
- främja säkerheten till havs genom tillfredsställande
kartering av kuster och sjöfartsrutter,
- bedöma behovet av striktare internationella regler för att
ytterligare minska risken för olyckor och föroreningar från lastfartyg (inklusive bulkfartyg),
- uppmana IMO och IAEA att samarbeta för att anta ett
regelverk för fartygstransport av radioaktivt kärnbränsle i
behållare,
- revidera och uppdatera IMO:s säkerhetsregler för
kärnbränsledrivna handelsfartyg och diskutera hur ett sådant
reviderat regelverk bör tillämpas på bästa sätt,
- stödja IMO:s pågående arbete med att utarbeta lämpliga
åtgärder för att minska luftföroreningar genom utsläpp till luften
från fartyg,
- stödja IMO:s pågående arbete med att utarbeta ett
internationellt regelverk för fartygstransporter av miljöfarliga
och giftiga ämnen, samt ytterligare diskutera om ersättningsfonder
av samma typ som de som inrättats enligt Fondkonventionen vore
lämpliga med avseende på föroreningsskador som uppkommit genom
utsläpp av andra substanser än olja.
- Till följd av dumpning, genom att:
- Stödja ratificering, genomförande och aktivt
deltagande från fler länders sida i konventionerna om dumpning
till havs, bl.a. för att snabbt komma fram till en strategi för
framtiden inom ramen för Londonkonventionen om dumpning,
- uppmana Londonkonventionens parter att vidta lämpliga
åtgärder för att stoppa dumpning och förbränning av miljöfarliga
ämnen till havs.
- till följd av verksamhet på offshoreplattformar för
utvinning av gas och olja, genom att utvärdera redan
vidtagna åtgärder avseende utsläpp till luft och vatten
och säkerhet, samt bedöma behovet av ytterligare
åtgärder,
- till följd av verksamhet i hamnar, genom att underlätta
uppförande av mottagningsanläggningar i hamnarna för
uppsamling av olje- och kemikalierester och avfall från
fartyg, i synnerhet i MARPOL-områden, samt genom att
stödja uppförande av mindre anläggningar i småbåts- och
fiskehamnar.
|
|---|
| 17.31 | IMO och andra berörda FN-organ skall på berörda staters
begäran, där så är lämpligt, bedöma tillståndet i den marina
miljön i områden med stor fartygstrafik, t.ex. högtrafikerade
internationella sund, i syfte att se till att allmänt vedertagna
internationella regler följs, särskilt sådana regler som avser
olagliga utsläpp från fartyg, i enlighet med bestämmelserna i del
III av FN:s havsrättskonvention. |
|---|
| 17.32 | Staterna skall vidta åtgärder för att minska
vattenföroreningar som orsakas av tennföreningar som ingår i
beväxningshämmande bottenfärger. |
|---|
| 17.33 | Staterna skall överväga ratificering av Konventionen om
beredskap, åtgärder och samarbete avseende oljeföroreningar som
bl.a. tar upp beredskapsplaner på nationell och internationell
nivå, inklusive material för oljebekämpning och utbildning av
personal, samt om denna konvention skall omfatta åtgärder vid
kemikalieutsläpp. |
|---|
| 17.34 | Staterna bör intensifiera det internationella samarbetet
för att stärka eller vid behov inrätta regionala centra eller, då
så är lämpligt, mekanismer för hantering av olje- och
kemikalieutsläpp, i samarbete med berörda subregionala, regionala
eller globala mellanstatliga organisationer och, där så är
lämpligt, med näringslivets organisationer.
b) Data och information |
|---|
| 17.35 | Staterna bör, då så är lämpligt, och allt efter de medel
som står till deras förfogande samt med hänsyn till deras tekniska
och vetenskapliga kapacitet och resurser, göra systematiska
observationer av tillståndet i den marina miljön. För detta
ändamål bör staterna överväga att:
- Införa observationssystem för att mäta den marina
miljöns kvalitet, bl.a. orsaker till och följderna av att
den marina miljön försämras, som grund för
förvaltningsåtgärder,
- regelbundet utbyta information om miljöförstöringen
till havs från landbaserad och havsbaserad verksamhet,
samt om åtgärder för att förhindra, hålla uppsikt över och
minska sådan miljöförstöring,
- stödja och bygga ut internationella
observationsprogram, t.ex. musselprogrammet, på basis av
befintliga resurser och med särskild tonvikt på
utvecklingsländerna,
- inrätta ett centralt organ för information om kontroll
av marina miljöföroreningar bl.a. processer och teknik för
sådan kontroll samt för att stödja överföring av sådan
teknik till utvecklingsländer och till länder med ett
uppenbart behov av sådan kompetens,
- upprätta en global översikt och databas med
information om källor, typer, mängder och effekter av
föroreningar av den marina miljön från landbaserad
verksamhet i kustområden och från havsbaserad verksamhet,
- avsätta tillräckliga medel för kapacitetsuppbyggnad
och utbildningsprogram för att ge utvecklingsländerna
möjlighet att delta i full utsträckning, i synnerhet i
internationella FN-program för insamling, analys och
användning av data och information.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 17.36 | Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden
för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program
till omkring 200 miljoner dollar från det internationella
samfundet i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa
beräkningar är endast ungefärliga uppskattningar och har inte
granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och
finansieringsvillkoren, inklusive icke-koncessionella villkor,
beror bl.a. på vilka strategier och program för genomförandet som
regeringarna beslutar om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 17.37 | Tekniköverföring i enlighet med kapitel 34 krävs, där så är
lämpligt, för att genomföra nationella, subregionala och regionala
handlingsprogram. Dessutom krävs ekonomiska resurser, i synnerhet
för utvecklingsländernas vidkommande, som bl.a. bör omfatta:
- Stöd till industrin för att utarbeta och införa teknik
för ren produktion eller kostnadseffektiv teknik för
reglering av föroreningar,
- planering för utveckling och användning i
utvecklingsländer av avfallsanläggningar och teknik för
avfallshantering med låga installations- och
underhållskostnader,
- laboratorieutrustning för systematiska observationer
av mänsklig och annan påverkan på den marina miljön,
- kartläggning av lämpliga material att bekämpa olje-
och kemikalieutsläpp, bl.a. billiga, lokalt framställda
eller lokalt tillgängliga material och tekniker som är
lämpliga vid kritiska föroreningssituationer i
utvecklingsländerna,
- granskning av användningen av svårnedbrytbara
organiska halogenerade ämnen som ackumuleras i den marina
miljön, i syfte att fastställa vilka ämnen som inte kan
bemästras på ett tillfredsställande sätt och för att ge en
grund för beslut om en tidsram för avveckling av sådana
ämnen så snart detta är praktiskt möjligt,
- upprättande av ett centrum för information om
förhindrande av havsföroreningar och om metoder och teknik
för marin miljövård samt stöd för överföring av sådan
information till till utvecklingsländer och andra länder
som har behov av stöd.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 17.38 | Enskilt eller i samarbete med varandra och med stöd av
internationella organisationer, på subregional, regional eller
global nivå, allt efter omständigheterna, skall staterna:
- Tillhandahålla utbildning för personal som behövs för
ett fullgott skydd av den marina miljön enligt de
beräkningar som gjorts över utbildningsbehoven på
nationell, regional och subregional nivå,
- främja tillkomsten av kurser om skyddet av den marina
miljön i läroplanen för studieprogram om haven,
- anordna kurser för utbildning av personal för
bekämpning av olje- och kemikalieutsläpp, i samarbete, där
så är lämpligt, med oljeindustrin och den kemiska
industrin,
- anordna seminarier och kurser om miljöfrågor i samband
med hamnverksamhet och utveckling i hamnområden,
- stärka och tillhandahålla en säker finansiering av nya
och befintliga internationella fackskolor för
yrkesutbildning på sjöfartsområdet,
- staterna bör genom bilateralt och multilateralt
samarbete stödja och komplettera nationella åtgärder i
utvecklingsländerna för kunskapsutveckling i syfte att
förhindra och minska försämringen av den marina miljön.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 17.39 | Nationella planerings- och samordningsorgan skall ges
kompetens och behörighet att granska all landbaserad verksamhet
och alla landbaserade föroreningskällor med avseende på deras
påverkan på den marina miljön, samt föreslå lämpliga
kontrollåtgärder. |
|---|
| 17.40 | Forskningsresurserna bör stärkas och, där så är lämpligt,
utvecklas i utvecklingsländerna för att möjliggöra systematiska
observationer av marina föroreningar, miljökonsekvensbeskrivningar
och utarbetande av rekommendationer för miljötillsyn. Här nämnd
verksamhet bör ledas och bedrivas av lokala experter. |
|---|
| 17.41 | Särskilda arrangemang är nödvändiga för att förse
utvecklingsländerna med tillfredsställande ekonomiska och tekniska
resurser för att därmed hjälpa dem att förhindra och lösa problem
i samband med verksamheter som hotar den marina miljön. |
|---|
| 17.42 | En internationell finansieringsmekanism bör skapas för
utnyttjande av lämplig teknik och uppförande av anläggningar för
avfallsbehandling. En sådan mekanism bör omfatta bidrag eller
förmånliga krediter från internationella institutioner liksom
regionala fonder som åtminstone delvis fylls på enligt ett
roterande system genom användaravgifter. |
|---|
| 17.43 | Vid genomförande av dessa programåtgärder bör särskilt
beaktas de problem som följer av att utvecklingsländerna får bära
en orimligt stor börda, genom deras brist på resurser, expertis
eller teknisk kapacitet.
C. Hållbar användning och bevarande av marina tillgångar på
det fria havet
Bakgrund |
|---|
| 17.44 | Under de senaste tio åren har fisket på det fria havet ökat
kraftigt och utgör nu cirka fem procent av all landad fisk i
världen. Bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention om marina
levande resurser på det fria havet föreskriver staters rättigheter
och skyldigheter med avseende på bevarande och utnyttjande av
dessa resurser. |
|---|
| 17.45 | Tillsynen av fisket i internationella vatten, liksom
införande, övervakning och genomförandet av effektiva åtgärder för
resursbevarande, är dock otillfredsställande i många delar av
världen och många tillgångar överutnyttjas. Problemen omfattar
bl.a. oreglerat fiske, överutnyttjande, för stora fiskeflottor,
omflaggning av fartyg för att undvika tillsyn, otillräckligt
selektiva fiskeredskap, otillförlitliga databaser och bristfälligt
samarbete mellan staterna. Stater vars medborgare och fartyg
fiskar på det fria havet måste vidta åtgärder, och dessutom krävs
samarbete på bilateral, subregional, regional och global nivå, i
synnerhet med avseende på migrerande arter och gränsöverskridande
bestånd. Sådana åtgärder och sådant samarbete bör inriktas på
brister med avseende på fiskemetoder och biologiska kunskaper,
fiskestatistik och bättre system för databehandling. Tonvikten
skall också läggas på beaktande av mångfalden av fiskslag och på
hänsyn till samspelet mellan olika arter, i synnerhet med avseende
på utrotningshotade arter, men även för att fastställa
underutnyttjade eller outnyttjade populationers potential.
Mål |
|---|
| 17.46 | Staterna åtar sig att verka för bevarande och hållbar
användning av marina levande tillgångar. För detta ändamål är det
nödvändigt att:
- Utveckla och öka marina levande tillgångars potential
för att möta människans näringsbehov, såväl som sociala
och ekonomiska mål och utvecklingsmål,
- bibehålla och återställa populationer av marina arter
på och till nivåer som kan ge maximalt hållbar avkastning,
utifrån de begränsningar som sätts av miljömässiga och
ekonomiska faktorer, och med beaktande av samspelet mellan
arterna,
- främja utveckling och användning av selektiva
fiskeredskap och metoder som minimerar såväl svinnet vid
fiske av målarter som bifångsterna,
- säkra effektiv övervakning och efterlevnad av regler
för fisket,
- skydda och restaurera hotade marina arter,
- bevara habitat och andra ekologiskt känsliga områden,
- främja vetenskaplig forskning om marina levande
tillgångar på det fria havet.
|
|---|
| 17.47 | Paragraf 17.46 ovan begränsar inte på något sätt staternas
rättigheter eller, i förekommande fall, internationella
organisationers behörighet att förbjuda, begränsa eller införa
strängare regler för utnyttjandet av marina däggdjur på det fria
havet än de som föreskrivs i stycket. Staterna skall samarbeta för
att skydda marina däggdjur och, i synnerhet med avseende på valar,
verka inom berörda internationella organisationer för skydd,
skötsel och studier av dessa djur. |
|---|
| 17.48 | Utvecklingsländernas möjligheter att uppnå ovan angivna mål
är beroende av deras kapacitet, bl.a. med avseende på de
ekonomiska, vetenskapliga och tekniska medel som står till deras
förfogande. Tillräckligt ekonomiskt, vetenskapligt och tekniskt
samarbete skall erbjudas till stöd för utvecklingsländernas
åtgärder för att uppnå dessa mål.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 17.49 | Staterna bör agera kraftfullt, bl.a. genom bilateralt och
multilateralt samarbete och på subregional, regional och global
nivå, allt efter omständigheterna, för att se till att fiske på
det fria havet bedrivs i enlighet med bestämmelserna i FN:s
havsrättskonvention. Framförallt bör de:
- Tillämpa och genomföra dessa bestämmelser till fullo
med avseende på fiskpopulationer vilkas utbredningsområden
sträcker sig både inom och utanför de exklusiva ekonomiska
zonerna (gränsöverskridande bestånd),
- tillämpa och genomföra dessa bestämmelser till fullo
med avseende på migrerande arter,
- där så är lämpligt förhandla fram internationella
avtal för effektiv förvaltning och bevarande av
fiskbestånd,
- definiera och kartlägga lämpliga förvaltningsenheter.
|
|---|
| 17.50 | Staterna bör så snart som möjligt sammankalla en
FN-konferens på regeringsnivå, med beaktande av relevant
verksamhet på subregional, regional och global nivå, i syfte att
se till att bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention om
gränsöverskridande fiskbestånd och migrerande arter genomförs så
effektivt som möjligt. Konferensen, som bl.a. bör baseras på
resultaten av de vetenskapliga och tekniska studier som utförts av
FAO, skall kartlägga och utvärdera problem som avser bevarande och
förvaltning av sådana fiskbestånd samt diskutera möjligheter att
förbättra det mellanstatliga samarbetet om fiskefrågor och
utarbeta lämpliga rekommendationer. Överläggningarna och
resultaten från konferensen skall vara helt förenliga med
bestämmelserna i Havsrättskonventionen, i synnerhet rättigheterna
och skyldigheterna för kust-stater och stater som fiskar på det
fria havet. |
|---|
| 17.51 | Staterna skall se till att fiske på det fria havet från
fartyg som för deras flagga, bedrivs på sådant sätt att bifångster
minimeras. |
|---|
| 17.52 | Staterna skall agera kraftfullt, i enlighet med folkrätten,
för att övervaka och reglera fiske på det fria havet från fartyg
som för deras flagga, i syfte att se till att gällande regler om
bevarande och förvaltning av fiskbestånden efterlevs. Bl.a. skall
fullständiga, utförliga och korrekta lägesrapporter om fångster
och fångstinsatser upprättas. |
|---|
| 17.53 | Staterna skall agera kraftfullt i enlighet med folkrätten
för att avhålla sina medborgare från att omflagga sina fartyg i
syfte att kringgå gällande regler om bevarande och förvaltning av
fiskbestånd vid fiske på det fria havet. |
|---|
| 17.54 | Staterna skall förbjuda fiske med sprängämnen, gifter,
ämnen och andra jämförbara, destruktiva fiskemetoder. |
|---|
| 17.55 | Staterna skall oinskränkt tillämpa generalförsamlingens
resolution 46/215 om storskaligt pelagiskt fiske med drivgarn. |
|---|
| 17.56 | Staterna skall vidta åtgärder för att öka tillgången på
marina levande tillgångar som livsmedel genom att minska svinn,
förluster efter fångst och kassering av fångst, samt genom bättre
processteknik och effektivare distributions- och
transportmetoder.
b) Data och information |
|---|
| 17.57 | Staterna skall med stöd från internationella organisationer
på subregional, regional eller global nivå, allt efter
omständigheterna, samarbeta för att:
- Förbättra insamlingen av erforderliga data för
bevarande och hållbar användning av marina levande
tillgångar på det fria havet,
- ombesörja regelbundet utbyte av aktuell information
och av data som möjliggör bedömning av fiskeverksamhet,
- utveckla och utbyta analys- och prognosinstrument,
t.ex. för bedömning av fiskbestånd och bioekonomiska
modeller.
- utarbeta och utvidga lämpliga program för övervakning
och bedömning.
c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå |
|---|
| 17.58 | Staterna skall genom bilateralt och multilateralt samarbete
och inom ramen för subregionala och regionala fiskeorganisationer,
allt efter omständigheterna, samt med stöd från andra
internationella organ på regeringsnivå, bedöma det fria havets
potentiella tillgångar och utarbeta beståndsöversikter avseende
såväl målarter som icke målarter. |
|---|
| 17.59 | Staterna skall, där så är lämpligt och efter
omständigheterna, sörja för tillfredsställande samarbete och
samordning av åtgärder avseende slutna och halvslutna hav, samt
mellan subregionala, regionala och globala fiskeorganisationer på
regeringsnivå. |
|---|
| 17.60 | Effektivt samarbete inom befintliga subregionala, regionala
eller globala fiskeorganisationer skall främjas. Där
organisationer av detta slag saknas skall staterna, där så är
lämligt, samarbeta för att bilda sådana. |
|---|
| 17.61 | Stater som har intresse av fiske på det fria havet men som
står utanför befintliga subregionala och regionala
fiskeorganisationer vilka reglerar detta fiske, skall uppmanas att
ansluta sig till berörd organisation, allt efter
omständigheterna. |
|---|
| 17.62 | Staterna erkänner:
- Internationella valfångstkommissionens ansvar för
bevarande och förvaltning av valbeståndet och för
reglering av valfångsten i enlighet med 1946 års
internationella konvention för reglering av valfångst,
- det arbete som bedrivs av Internationella
valfångstkommissionens forskningskommitté, i form av
studier av framförallt stora valar, men även andra valar,
- andra organisationers verksamhet, t.ex.
inter-amerikanska tropiska tonfiskkommissionen och avtalet
om småvalar i Östersjön och Nordsjön under
Bonnkonventionen, för bevarande, förvaltning och studier
av valar och andra marina däggdjur.
|
|---|
| 17.63 | Staterna bör samarbeta för att bevara, förvalta och studera
valar.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 17.64 | Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden
för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program
till omkring 12 miljoner dollar i form av bidrag eller förmånliga
krediter från det internationella samfundet. Dessa beräkningar är
endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av
regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren,
inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka
strategier och program för genomförandet som regeringarna beslutar
om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 17.65 | Staterna bör, vid behov med stöd från berörda
internationella organisationer, utarbeta program för tekniskt
samarbete och forskning för att öka kunskaperna om livscykler och
vandringsmönster hos arter i det fria havet, samt kartlägga
särskilt känsliga områden och olika livsstadier. |
|---|
| 17.66 | Staterna bör med stöd från berörda internationella
organisationer på subregional, regional eller global nivå, allt
efter omständigheterna:
- Utveckla databaser om marina levande tillgångar och
fiske på det fria havet,
- samla in och korrelera data om den marina miljön med
data om marina levande tillgångar på det fria havet, bl.a.
påverkan av regionala och globala förändringar av
naturliga och antropogena orsaker,
- samarbeta för samordning av forskningsprogram för att
erhålla erforderlig kunskap för förvaltning av resurser i
det fria havet.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 17.67 | Kunskapsutvecklingen på nationell nivå skall inriktas både
på utveckling och förvaltning av tillgångarna i det fria havet
bl.a. utbildning för fiske på det fria havet och för bedömning av
dess tillgångar, utbildning av personal för förvaltning och
bevarande av dessa och hantering av relaterade miljöfrågor, samt
utbildning av observatörer och inspektörer som skall tjänstgöra på
fiskefartyg.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 17.68 | Staterna bör, där så är lämpligt med stöd från berörda
internationella organisationer på subregional, regional eller
global nivå, samarbeta för att utveckla eller förbättra system och
institutioner för uppföljning, förvaltning och övervakning, liksom
forskningskompetensen för bedömning av populationer av marina
levande tillgångar. |
|---|
| 17.69 | Särskilt stöd, bl.a. i form av samarbete mellan stater, är
nödvändigt för att förbättra utvecklingsländernas kapacitet i
fråga om data och information, vetenskapliga och tekniska resurser
och kunskapsutveckling, i syfte att kunna delta effektivt för
bevarande och en hållbar användning av marina levande tillgångar i
det fria havet.
D. Hållbar användning och bevarande av marina levande
tillgångar i områden under nationell jurisdiktion
Bakgrund |
|---|
| 17.70 | Havsfisket ger mellan 80 och 90 miljoner ton fisk och
skaldjur per år, varav 95 procent fiskas i vatten som står under
enskilda staters jurisdiktion. Avkastningen har nära nog
femdubblats under de senaste fyrtio åren. Bestämmelserna i FN:s
havsrättskonvention om marina levande tillgångar i exklusiva
ekonomiska zoner under nationell jurisdiktion anger staternas
rättigheter och skyldigheter med avseende på bevarande och
utnyttjande av dessa tillgångar. |
|---|
| 17.71 | De marina levande tillgångarna utgör en viktig proteinkälla
i många länder och är ofta av central betydelse för lokalsamhällen
och ursprungsbefolkningar. Miljontals människor hämtar sin föda
och sin utkomst från dessa tillgångar och om de används på ett
hållbart sätt förbättrar de möjligheterna att tillfredsställa
såväl sociala behov som behov av livsmedel, i synnerhet i
utvecklingsländerna. För att utnyttja denna potential är det
nödvändigt att förbättra kunskaperna om och kartlägga bestånd av
marina levande tillgångar, i synnerhet underutnyttjade och
outnyttjade bestånd och arter, använda ny teknik, förbättra
hanterings- och processmetoderna för att undvika svinn och
förbättra kompetensen hos och utbildningen av personal för
effektiv förvaltning och bevarande av levande marina tillgångar i
de exklusiva ekonomiska zonerna och i andra områden under
nationell jurisdiktion. Tonvikt skall också läggas på förvaltning
av artrikedomen och på andra strategier som tar hänsyn till
samspelet mellan arterna. |
|---|
| 17.72 | Fisket i många områden under nationell jurisdiktion står
inför allt större problem, t.ex. lokalt överfiske, otillåtna
intrång av utländska fiskeflottor, ödeläggelse och skövling av
ekosystem, överexploatering och för stora fiskeflottor,
undervärdering av fångster, otillräckligt selektiva fiskeredskap,
otillförlitliga databaser och ökande konkurrens mellan små- och
storskaligt fiske och mellan fiske och andra typer av verksamhet. |
|---|
| 17.73 | Problemen omfattar dock mer än bara fiske. Korallrev och
kusthabitat, som mangrove och flodmynningsområden, utgör några av
världens mest varierade, integrerade och produktiva ekosystem. De
fyller ofta en mycket viktig ekologisk funktion, skyddar kusterna,
utgör viktiga livsmedels- och energiresurser och är av central
betydelse för turismen och den ekonomiska utvecklingen. I många
delar av världen är sådana kustnära och marina miljöer utsatta för
kraftig påverkan eller hot från en mängd olika faktorer, såväl
naturliga som antropogena.
Mål |
|---|
| 17.74 | Kuststater, i synnerhet utvecklingsländer och stater vars
ekonomier är höggradigt beroende av exploatering av marina levande
resurser i staternas exklusiva ekonomiska zoner, bör oinskränkt
tillgodogöra sig den sociala och ekonomiska nyttan av ett hållbart
utnyttjande av de levande marina tillgångarna i de exklusiva
ekonomiska zonerna och i andra områden som faller under deras
jurisdiktion. |
|---|
| 17.75 | Staterna åtar sig att verka för bevarande och hållbar
användning av levande marina tillgångar i områden som faller under
deras jurisdiktion. För detta ändamål är det nödvändigt att:
- Utveckla och öka de levande marina resursernas
potential för att möta behoven av livsmedel, liksom för
att uppnå sociala, ekonomiska mål och utvecklingsmål,
- beakta traditionell kunskap och intressen hos
lokalsamhällen, samt fiskare som bedriver småskaligt
hantverksmässigt fiske och ursprungsbefolkningar i program
för utveckling och förvaltning,
- bibehålla och återställa populationer av marina arter
på och till nivåer som kan ge maximal, hållbar avkastning
utifrån de begränsningar som sätts av miljömässiga och
ekonomiska faktorer, och med beaktande av samspelet mellan
arterna,
- främja utveckling och användning av selektiva
fiskeredskap som minimerar såväl svinnet vid fiske av
målarter som bifångsterna,
- skydda och återställa hotade marina arter,
- bevara sällsynta eller känsliga ekosystem, liksom
habitat och andra ekologiskt känsliga områden.
|
|---|
| 17.76 | Stycke 17.75 ovan begränsar inte på något sätt en kuststats
rättigheter eller internationella organisationers behörighet,
allt efter omständigheterna, att, utöver vad som sägs i stycket, i
ökad utsträckning förbjuda, begränsa eller reglera utnyttjandet
av marina däggdjur. Staterna skall samarbeta för att skydda marina
däggdjur och, i synnerhet med avseende på valar, verka inom
berörda internationella organisationer för att skydda, bevara och
studera dessa djur. |
|---|
| 17.77 | Utvecklingsländernas möjligheter att uppnå ovan angivna mål
är beroende av deras kapacitet, bl.a. med avseende på de
ekonomiska, vetenskapliga och tekniska medel som står till deras
förfogande. Tillräckligt ekonomiskt, vetenskapligt och tekniskt
samarbete skall erbjudas till stöd för utvecklingsländernas
åtgärder för att uppnå dessa mål.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 17.78 | Staterna skall se till att de levande marina tillgångarna i
deras exklusiva ekonomiska zoner och i andra områden under deras
jurisdiktion bevaras och förvaltas i enlighet med bestämmelserna i
FN:s havsrättskonvention. |
|---|
| 17.79 | Kuststater bör bl.a., antingen på egen hand eller genom
bilateralt och multilateralt samarbete, allt efter
omständigheterna, med stöd från internationella organisationer på
subregional, regional eller global nivå:
- Bedöma de levande marina tillgångarnas potential,
inklusive underutnyttjade eller outnyttjade bestånd och
arter, genom att vid behov utföra inventeringar i syfte
att kunna bevara och utnyttja dessa tillgångar på ett
hållbart sätt,
- anta och tillämpa strategier för hållbar användning av
levande marina tillgångar, med beaktande av de särskilda
behov och intressen som omfattas av grupper som bedriver
hantverksmässigt småskaligt fiske, samt av lokala
samhällen och ursprungsbefolkningar, för att
tillfredsställa behovet av näring och livsmedel och andra
utvecklingsbehov,
- anta och tillämpa mekanismer, i synnerhet i
utvecklingsländerna, för att utveckla havsbruk, vattenbruk
och djuphavsfiske, oceanfiske och småskaligt fiske inom
områden under nationell jurisdiktion där skattningar har
påvisat att levande marina tillgångar är potentiellt
tillgängliga,
- stärka sin lagstiftning och sina regelverk bl.a.
förvaltning, övervakningskapacitet och resurser att
kontrollera efterlevnad av lagar och regler, i syfte att
reglera verksamhet inom ramen för de strategier som
beskrivits ovan,
- vidta åtgärder för att öka tillgången på levande
marina tillgångar som livsmedel, genom att minska svinnet,
förlusterna efter fångst och kassering av fångst, samt
genom bättre process-, distributions- och
transportmetoder,
- utveckla och främja användningen av miljöanpassad
teknik enligt kriterier som är förenliga med hållbar
användning av levande marina tillgångar, bl.a. genom
bedömning av effekterna på miljön av mera betydande nya
fiskemetoder,
- förbättra produktiviteten och utnyttjandet av levande
marina tillgångar som livsmedel och inkomstkälla.
|
|---|
| 17.80 | Vid tillämpning av bestämmelserna i FN:s
havsrättskonvention skall staterna ta upp frågorna om
gränsöverskridande bestånd och migrerande arter samt, med
beaktande av målsättningen i punkt 17.74, frågan om tillgång till
överskotten i de tillåtna fångstkvoterna. |
|---|
| 17.81 | Kuststaterna bör undersöka möjligheterna att utöka fritids-
och turistaktiviteter som baseras på levande marina tillgångar,
bl.a. för alternativa försörjningskällor. Sådan verksamhet skall
vara förenlig med riktlinjer och planering för bevarande och
hållbar utveckling. |
|---|
| 17.82 | Kuststaterna skall stödja ett hållbart, små-skaligt
hantverksmässigt fiske. För detta ändamål bör de, allt efter
omständigheterna:
- Integrera utvecklingen av det småskaliga
hantverksmässiga fisket i planeringen för hav och
kustområden och därvid ta hänsyn till och, där så är
möjligt, se till att fiskare, lokalsamhällen och
ursprungs-befolkningar bereds möjlighet att företräda sina
intressen,
- erkänna rättigheterna för dem som bedriver småskaligt
fiske samt ursprungsbefolkningars och lokala samhällens
speciella situation, bl.a. rätten till hållbart
utnyttjande och skydd av deras livsmiljöer,
- utveckla system för att samla in och nedteckna
traditionell kunskap om levande marina tillgångar och
miljön, och stödja införlivandet av sådan kunskap i
lednings- och förvaltningssystem.
|
|---|
| 17.83 | Kuststaterna skall i förhandlingar om och tillämpningen av
internationella avtal om utveckling och bevarande av levande
marina tillgångar se till att lokala samhällens och
ursprungsbefolkningars intressen, i synnerhet deras rätt till
försörjning, beaktas. |
|---|
| 17.84 | Kuststaterna skall, där så är lämpligt, med stöd från
internationella organisationer analysera möjligheterna att bedriva
vattenbruk i marina områden och kustområden under egen
jurisdiktion och vidta lämpliga skyddsåtgärder vid införande av
nya arter. |
|---|
| 17.85 | Staterna skall förbjuda fiske med sprängämnen, bedövande
eller giftiga ämnen och andra jämförbara, destruktiva
fiskemetoder. |
|---|
| 17.86 | Staterna skall kartlägga marina ekosystem med stor
biologisk mångfald och hög produktivitet samt andra känsliga
naturtyper och livsmiljöer, och göra nödvändiga begränsningar av
utnyttjandet av dessa områden, bl.a. genom att förklara vissa
områden för skyddsområden. Följande naturtyper skall, allt efter
omständigheterna, prioriteras:
- Korallrevens ekosystem,
- flodmynningsområden,
- tempererade och tropiska våtmarker, inklusive
mangrove,
- sjögräsbottnar,
- andra lek- och tillväxtplatser.
b) Data och information |
|---|
| 17.87 | Staterna bör, antingen på egen hand eller genom bilateralt
eller multilateralt samarbete och med stöd, allt efter
omständigheterna, från internationella organisationer på
subregional, regional eller global nivå:
- Förbättra insamling och utbyte av erforderliga data
för bevarande och hållbar användning av marina levande
tillgångar i områden under nationell jurisdiktion,
- ombesörja regelbundet utbyte av aktuell data och
information för bedömning av fiskeverksamhet,
- utveckla och utbyta analys- och prognosinstrument,
t.ex. för bedömning av fiskbestånd och bioekonomiska
modeller,
- utarbeta och bredda lämpliga program för mätning,
övervakning och bedömning,
- utarbeta och uppdatera översikter över den biologiska
mångfalden, levande marina levande tillgångar och känsliga
livsmiljöer i de exklusiva ekonomiska zonerna och andra
områden under nationell jurisdiktion, med beaktande av
förändringar av miljön till följd av naturliga eller
antropogena orsaker.
c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå |
|---|
| 17.88 | Staterna skall genom bilateralt och multilateralt samarbete
och med stöd från berörda FN-organ och andra internationella
organisationer, samarbeta för att:
- Utveckla ekonomiskt och tekniskt samarbete för att
förbättra utvecklingsländernas kapacitet inom småskaligt
fiske och havsfiske, liksom inom vatten- och havsbruk
längs kusterna,
- främja användningen av levande marina tillgångar för
att bekämpa undernäring och göra utvecklingsländerna
självförsörjande på livsmedel, bl.a. genom att minimera
förlusterna efter fångst och genom skötsel av bestånden så
att en hållbar avkastning garanteras,
- utarbeta gemensamma kriterier för användning av
selektiva fiskeredskap och metoder för att minimera såväl
svinnet vid fångst av målarter som bifångst av andra
arter,
- främja kvaliteten på fisk och skaldjur, t.ex. genom
nationella kvalitetsnormer, i syfte att nå ut på
marknaderna, öka kundernas förtroende och maximera den
ekonomiska avkastningen.
|
|---|
| 17.89 | Staterna bör, där så är lämpligt och ändamålsenligt, säkra
tillfredsställande samarbete och samordning med avseende på slutna
och halvslutna hav samt mellan subregionala, regionala och globala
fiskeorganisationer på regeringsnivå. |
|---|
| 17.90 | Staterna erkänner:
- Internationella valfångstkommissionens ansvar för
bevarande och tillsyn av valbeståndet och reglering av
valfångst i enlighet med 1946 års internationella
konvention för reglering av valfångsten,
- det arbete som bedrivs av Internationella
valfångstkommissionens forskningskommitté, i form av
studier av framförallt stora valar, men även av andra
valar,
- andra organisationers verksamhet, t.ex.
interamerikanska tropiska tonfiskkommissionen och avtalet
om småvalar i Östersjön och Nordsjön under
Bonn-konventionen, för bevarande, tillsyn och studier av
valar och andra marina däggdjur.
|
|---|
| 17.91 | Staterna bör samarbeta för att bevara, utöva tillsyn över
och studera valar.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 17.92 | Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden
för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program
till omkring 6 miljarder dollar, varav cirka 60 miljoner dollar
från det internationella samfundet i form av bidrag eller
förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga
uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska
kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive
icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och
program för genomförandet som regeringarna beslutar om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 17.93 | Staterna bör med stöd från berörda internationella
organisationer på regeringsnivå, allt efter omständigheterna:
- Ombesörja överföring av miljöanpassad teknik för att
utveckla fiske, vattenbruk och havsbruk, i synnerhet i
utvecklingsländerna,
- lägga särskilt tonvikt på mekanismer för överföring av
information om resurser och bättre teknik för fiske och
vattenbruk till lokala samhällen där fiske bedrivs,
- främja studium, vetenskaplig bedömning och utnyttjande
av lämplig traditionell förvaltning,
- där så är lämpligt följa FAO/ICES regler om överföring
och införande av marina organismer och
sötvattensorganismer,
- främja forskning om marina områden av särskilt stor
betydelse för levande marina tilgångar, t.ex. områden med
stor biologisk mångfald, förekomst av endemiska arter och
hög produktivitet, samt uppehållsplatser för migrerande
arter.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 17.94 | Staterna bör, antingen på egen hand eller genom bilateralt
eller multilateralt samarbete samt med stöd från berörda
internationella organisationer på subregional, regional eller
global nivå, allt efter omständigheterna, uppmuntra och stödja
utvecklingsländernas åtgärder för att:
- Bredda tvärvetenskaplig undervisning, utbildning och
forskning om levande marina tillgångar, i synnerhet inom
samhällsvetenskap och ekonomi,
- tillhandahålla utbildningsmöjligheter på nationell och
regional nivå för att stödja hantverksmässigt fiske,
inklusive husbehovsfiske, i syfte att utveckla det
småskaliga utnyttjandet av levande marina tillgångar samt
för att uppmuntra lokala samhällen, fiskare som bedriver
småskaligt fiske, kvinnor och ursprungsbefolkningar att
delta på lika villkor,
- införa ämnen som tar upp de levande marina tillgångars
betydelse i läroplaner på alla nivåer.
d) Kompetensuppbyggnad |
|---|
| 17.95 | Kuststater bör med stöd från berörda subregionala,
regionala och globala organisationer, allt efter
omständigheterna:
- Utveckla forskningskapaciteten för bedömning och
övervakning av populationer av levande marina tillgångar,
- stödja lokala samhällen där fiske bedrivs, i synnerhet
samhällen som är beroende av fisket som försörjningskälla,
ursprungsbefolkningar och kvinnor, bl.a. genom att ge
erforderligt tekniskt och ekonomiskt bistånd för att
organisera, underhålla, ombesörja kunskapsutbyte, och öka
traditionella kunskaper om levande marina tillgångar och
fiskemetoder, samt förbättra kunskaperna om marina
ekosystem,
- fastställa strategier för hållbar utveckling av
vattenbruk, bl.a. miljöskyddsförvaltning för att därmed
stödja landsbygdssamhällen där fiskodling bedrivs,
- där så behövs utveckla och stärka institutioner för
genomförande av målsättningar och verksamheter med
avseende på bevarande och förvaltning av levande marina
tillgångar.
|
|---|
| 17.96 | Det är nödvändigt att ge utvecklingsländerna särskilt stöd,
bl.a. i form av mellanstatligt samarbete, för att förbättra dessa
länders kapacitet i fråga om data och information, vetenskapliga
och tekniska metoder samt utveckling av mänskliga resurser, i
syfte att ge länderna möjlighet att delta effektivt i arbetet på
att bevara och säkra en hållbar användning av levande marina
tillgångar under nationell jurisdiktion.
E. Beaktande av osäkra faktorer av central betydelse för
hantering av den marina miljön och klimatförändringar
Bakgrund |
|---|
| 17.97 | Den marina miljön är sårbar och känslig för
klimatförändringar och atmosfäriska förändringar. En förnuftig
användning och utveckling av kustområden, hav och marina
tillgångar, liksom bevarande av den marina miljön, kräver förmåga
att bedöma systemens nuvarande tillstånd och göra prognoser om
framtida förhållanden. Den stora osäkerhet som kännetecknar den
information som finns idag förhindrar en effektiv förvaltning och
begränsar möjligheterna att göra prognoser och bedöma förändringar
i miljön. Systematisk insamling av data om parametrar av betydelse
för den marina miljön behövs för att kunna tillämpa en integrerad
förvaltning, samt för att förutsäga effekterna av globala
klimatförändringar och atmosfäriska fenomen, t.ex. uttunningen av
ozonlagret, på de levande marina tillgångarna och den marina
miljön. För att man skall kunna fastställa havens roll för de
globala systemen och göra prognoser om naturliga och antropogena
förändringar av marina och kustnära miljöer måste mekanismerna för
att samla in, sammanställa och sprida forskningsresultat och
information från systematiska observationer omstruktureras och
förbättras. |
|---|
| 17.98 | Frågan om klimatförändringar och i synnerhet höjning av
havsytan är en av de stora osäkerhetsfaktorerna. Mindre höjningar
av havsytan kan ge upphov till stora skador på små öar och
låglänta kustområden. Strategier för att motverka detta måste
baseras på korrekta data. Ett långsiktigt åtagande om
forskningssamarbete är nödvändigt för att få fram sådana uppgifter
som krävs för att utveckla globala klimatmodeller och för att
minska osäkerheten. På kort sikt bör försiktighetsåtgärder vidtas
för att minska riskerna och effekterna, i synnerhet med avseende
på små öar och låglänta områden och kustområden runt om i
världen. |
|---|
| 17.99 | Ökad ultraviolett strålning till följd av uttunningen av
ozonskiktet har rapporterats från olika delar av världen. En
värdering av effekterna härav på den marina miljön erfordras för
att minska osäkerheten och ge grund för att vidta åtgärder.
Mål |
|---|
| 17.100 | Staterna skall i enlighet med bestämmelserna om
vetenskaplig forskning om haven i FN:s havsrättskonvention åtaga
sig att förbättra förståelsen av den marina miljön och dess
betydelse för de globala processerna. För detta ändamål är det
nödvändigt att:
- Främja forskning om och systematisk observation av den
marina miljön, såväl i territorialvatten som på det fria
havet, bl.a. samspelet med atmosfäriska fenomen, t.ex.
uttunningen av ozonskitet,
- främja utbyte av forskningsresultat samt av data och
information från systematiska observationer och
traditionell ekologisk kunskap, samt se till att sådan
information och sådan kunskap är tillgänglig för politiker
och för allmänheten på nationell nivå,
- samarbeta för att utveckla standardiserade och
samordnade förfaranden, mätteknik, kapacitet för lagring
och behandling av data för forskning om och systematisk
observation av den marina miljön.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 17.101 | Staterna bör bl.a. överväga följande:
- Samordning av nationella och regionala
observationsprogram avseende fenomen som uppträder i
kustområden och strandnära områden till följd av
klimatförändringar, samt av forskningsparametrar av stor
betydelse för förvaltning av marina och kustnära områden i
samtliga regioner,
- utveckla bättre prognoser om marina förhållanden för
kustinvånares trygghet och säkerhet samt för effektivare
verksamhet till havs,
- samarbeta för att vidta särskilda åtgärder för att
kunna utöka och göra en anpassning till potentiella
klimatförändringar och höjningar av havsytan, t.ex.
globala överenskommelser om metoder för bedömning av
kustområdens sårbarhet, utveckling av modeller och
handlingsstrategier, i synnerhet för prioriterade områden
som mindre öar och låglänta och utsatta kustområden,
- kartlägga pågående och planerade program för
systematisk observation av den marina miljön, i syfte att
integrera olika verksamheter och fastställa prioriteringar
för att möta den särskilda osäkerhet sin råder beträffande
oceaner och andra hav,
- initiera forskningsprogram för att fastställa de
marinbiologiska effekterna av ökad ultraviolett strålning
till följd av uttunning av ozonskiktet i stratosfären och
utvärdera de eventuella effekterna av detta.
|
|---|
| 17.102 | Med beaktande av den viktiga roll som haven spelar för att
mildra effekterna av potentiella klimatförändringar skall IOC och
andra berörda FN-organ, med stöd från länder som har erforderliga
resurser och expertis, utföra analyser samt göra bedömningar och
systematiska observationer av oceanernas roll som kolsänka.
b) Data och information |
|---|
| 17.103 | Staterna bör bl.a. överväga följande åtgärder:
- Öka det internationella samarbetet, särskilt i syfte
att stärka nationell, vetenskaplig och teknisk kapacitet
för att utföra analyser, bedömningar och prognoser av
globala klimat- och miljöförändringar,
- stödja IOC:s roll i samarbete med WMO, UNEP, och andra
internationella organisationer i arbetet med att samla in,
analysera och sprida data och information om oceaner och
alla hav, bl.a., då så är lämpligt, genom det globala
system för observation av oceaner som föreslagits, med
särskild betoning på behovet av att IOC utarbetar en
strategi för utbildning och tekniskt bistånd till
utvecklingsländerna genom det s.k. TEMA-programmet för
praktisk och teoretisk utbildning och ömsesidigt stöd,
- skapa sektorsövergripande nationella informationsbaser
med resultat från forskning och systematiska
observationsprogram,
- sammanlänka dessa databaser med befintliga organ och
mekanismer för data- och informationstjänster, t.ex. World
Weather Watch och Earthwatch,
- samarbeta för utbyte, lagring och arkivering av data
och information genom globala och regionala
datacentraler,
- samarbeta för att tillförsäkra möjlighet i synnerhet
för utvecklingsländerna att delta till fullo, i
internationella program som leds av FN:s olika organ eller
organisationer för insamling, analys och utnyttjande av
data och information.
c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå |
|---|
| 17.104 | Staterna bör bilateralt eller multilateralt och i
samarbete med internationella organisationer på subregional,
regional, interregional eller global nivå, allt efter
omständigheterna, överväga följande åtgärder:
- Ombesörja tekniskt samarbete för att utveckla
kuststaters och ö-nationers kapacitet att bedriva marin
forskning och utföra systematiska observationer samt för
att tillämpa resultaten av detta arbete,
- stärka befintliga nationella institutioner och där så
behövs skapa internationella mekanismer för analys och
prognosarbete i syfte att sammanställa och organisera ett
utbyte av regionala och globala oceanografiska analyser
och prognoser, samt tillhandahålla resurser för
internationell forskning och utbildning på nationell,
subregional och regional nivå, där så är tillämpligt.
|
|---|
| 17.105 | Antarktis erkänns som ett område av stor betydelse för
forskningsändamål, i synnerhet forskning för att skapa insikt om
den globala miljön. De stater som bedriver forskning i Antarktis
bör därför, i enlighet med bestämmelserna i artikel 3 i
Antarktisfördraget, fortsätta att:
- Tillse att data och resultat från sådan forskning även
fortsättningsvis är fritt tillgänglig för det
internationella samfundet,
- utvidga möjligheterna för internationella forskare och
FN:s specialorgan att framledes få förbättrad tillgång
till forskningsdata och forskningsresultat, bl.a. genom
att främja regelbundet återkommande seminarier och
symposier.
|
|---|
| 17.106 | Staterna bör förbättra samordningen på hög nivå mellan
subregionala, regionala och globala organ och studera mekanismer
för att utveckla och integrera nätverk för systematiska
observationer. Detta arbete skall omfatta:
- Genomgång av befintliga regionala och globala
databaser,
- mekanismer för utveckling av jämförbara och förenliga
metoder, godkännande av metoder och mätningar, anordna
regelbundet återkommande vetenskapliga genomgångar,
utveckla alternativa återställningsåtgärder, utarbeta
gemensamma format för presentation och lagring samt sprida
den insamlade informationen till potentiella användare,
- systematisk observation av livsmiljöer längs kuster
och av höjningar av havsytan, förteckning av marina
föroreningskällor och granskning och genomgång av
fiskestatistik,
- organisation av periodiska bedömningar av tillståndet
i oceaner, andra hav och kustområden och av den sannolika
utvecklingen i dessa områden.
|
|---|
| 17.107 | Internationellt samarbete, genom berörda organisationer
inom FN-systemet, bör stödja länderna i arbetet med att utveckla
långsiktiga systematiska observationsprogram på regional nivå och,
där så är möjligt, integrera dessa program i de regionala på ett
samordnat sätt, i syfte att upprätta, där så är lämpligt,
subregionala, regionala och globala observationssystem som baseras
på utbyte av data. Ett syfte med detta arbete är att kunna
förutsäga effekterna av klimatrelaterade nödsituationer på den
befintliga fysiska infrastrukturen och på den samhällsekonomiska
infrastrukturen i kustnära områden. |
|---|
| 17.108 | Staterna och internationella organisationer bör, med
ledning av forskningsresultat om effekterna på människors hälsa,
på jordbruket och den marina miljön av ökad ultraviolett strålning
mot jordytan, överväga lämpliga stödåtgärder.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsbedömning |
|---|
| 17.109 | Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden
för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program
till omkring 750 miljoner dollar, varav cirka 480 miljoner dollar
från det internationella samfundet i form av bidrag eller
förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga
uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska
kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive
icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och
program för genomförandet som regeringarna beslutar om. |
|---|
| 17.110 | Utvecklade länder bör tillhandahålla finansiering för
vidare utveckling och genomförande av det föreslagna Globala
systemet för observation av oceanerna (GOOS).
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 17.111 | I syfte att behandla viktiga frågor om vilka stor
osäkerhet råder bör kuststaterna samarbeta för att utveckla
förfaranden som möjliggör jämförande analyser och korrekt
rapportering av data, genom systematiska observationer av och
forskning om kustnära och marina områden. De bör också samarbeta
på subregional och regional basis inom ramen för redan antagna
program, dela infrastruktur samt dyr och avancerad utrustning,
utveckla förfaranden för säkerställande av kvalitet och gemensamt
bidra till kunskapsutveckling. Särskild tonvikt skall läggas på
överföring av vetenskaplig och teknisk kunskap och medel för att
stödja stater, i synnerhet utvecklingsländer, för att utveckla den
inhemska kapaciteten. |
|---|
| 17.112 | Internationella organisationer, bör, när så begärs, stödja
kuststaterna för att genomföra forskningsprojekt om effekterna av
ökad ultraviolett strålning.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 17.113 | Staterna bör, antingen på egen hand eller genom bilateralt
och multilateralt samarbete och med stöd, där så är lämligt, från
internationella organisationer på subregional, regional eller
global nivå, utveckla och genomföra genomgripande program, i
synnerhet i utvecklingsländerna, för att möta de grundläggande
behoven av mänskliga resurser inom de marina vetenskaperna på ett
så brett och samordnat sätt som möjligt.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 17.114 | Staterna bör stärka och vid behov inrätta vetenskapliga
och tekniska oceanografiska kommissioner eller likvärdiga organ på
nationell nivå, för att utveckla, stödja och samordna verksamheten
inom de marina vetenskaperna och upprätta ett nära samarbete med
internationella organisationer. |
|---|
| 17.115 | Staterna bör i tillämpliga fall utnyttja befintliga
subregionala och regionala mekanismer för att öka kunskapen om den
marina miljön, utbyta information, organisera systematiska
observationer och bedömningar och säkra effektivast möjliga
utnyttjande av forskningskompetens, resurser och utrustning. De
bör också samarbeta för att främja de inhemska
forskningskapaciteten i utvecklingsländerna.
F. Stärka samarbetet och samordningen på internationell och
regional nivå.
Bakgund |
|---|
| 17.116 | Det är allmänt erkänt att internationellt samarbete har
till uppgift att stödja och komplettera åtgärder på nationell
nivå. För att genomföra strategier och aktiviteter under de
programområden som avser marina områden, kustområden och hav krävs
effektiva institutionella arrangemang på nationell, subregional,
regional och global nivå. Det finns ett flertal nationella och
internationella och regionala institutioner, såväl inom som
utanför FN-systemet, med kompetens inom det marina området. Det är
nödvändigt att förbättra samordningen och kontakterna mellan dessa
institutioner. Det är också viktigt att man på samtliga nivåer
tillämpar en integrerad sektorsövergripande strategi för marina
frågor.
Mål |
|---|
| 17.117 | Staterna åtar sig att utifrån egen politik samt egna
prioriteringar och resurser, bidra till uppbyggnad av sådana
institutionella arrangemang som är nödvändiga för att stödja
genomförandet av programområdena i detta kapitel. För detta
ändamål är det nödvändigt att:
- Integrera sektorsåtgärder för miljö och utveckling i
marina områden och kustområden på nationell, subregional,
regional och global nivå, allt efter omständigheterna,
- främja ett effektivt informationsutbyte och, där så är
lämpligt, samarbetet mellan bilaterala och multilaterala
institutioner för miljö- och utvecklingsfrågor i marina
områden och kustområden på nationell, regional,
subregional och interregional nivå,
- främja inom ramen för FN:s arbete, regelbunden
genomgång och diskussion på regeringsnivå om miljö- och
utvecklingsfrågor som rör marina områden och kustområden,
- främja effektivt utnyttjande av samordningsmekanismer
för de organ inom FN-systemet som arbetar med miljö- och
utvecklingsfrågor som rör marina områden och kustområden,
liksom kontakterna med berörda internationella
utvecklingsorgan.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor
Globala åtgärder |
|---|
| 17.118 | Generalförsamlingen bör inom FN-systemet anordna
diskussioner på regeringsnivå om marina frågor och kustfrågor av
allmän natur, bl.a. miljö- och utvecklingsfrågor, och begära att
FN:s generalsekreterare och cheferna för FN:s olika organ och
institutioner:
- Stärker samordningen och utvecklar bättre förbindelser
mellan berörda FN-organ och deras subregionala och
regionala kontor med ansvar för marina frågor och
kustfrågor,
- stärker samordningen, då så är lämpligt, mellan dessa
organisationer och andra organisationer, institutioner och
fackorgan inom FN som arbetar med utveckling, handel och
relaterade ekonomiska frågor,
- förbättrar representationen av de FN-organ som arbetar
med den marina miljön i FN:s systemomfattande
samordningsåtgärder,
- där så behövs främjar samarbetet mellan FN-organ och
subregionala och regionala program för kustnära och marina
områden,
- utvecklar ett centraliserat system för information om
lagstiftning och rådgivning om genomförande av juridiskt
bindande avtal om frågor som rör den marina miljön och
dess utveckling.
|
|---|
| 17.119 | Staterna är överens om att miljöpolitiken skall inriktas
på grundorsakerna till miljöförstöringen, och därmed förhindra att
miljöåtgärder leder till onödiga begränsningar av handeln.
Handelspolitiska åtgärder som vidtas i miljösyfte bör inte
användas som medel för godtycklig eller omotiverad diskriminering
eller för förtäckta begränsningar av den internationella handeln.
Ensidiga åtgärder från en importstats sida avseende miljöproblem
som ligger utanför dess jurisdiktion bör undvikas. Miljöåtgärder
som avser internationella miljöproblem bör så långt möjligt
baseras på internationell enlighet. Handelspolitiska åtgärder kan
krävas för att målinriktade inhemska miljöpolitiska åtgärder skall
bli effektiva. Om handelspolitiska åtgärder visar sig vara
nödvändiga för att genomföra miljöpolitiska åtgärder bör vissa
principer och regler tillämpas, bl.a.
- principen om icke-diskriminering,
- principen om att den handelspolitiska åtgärd som väljs
inte skall begränsa handeln i större omfattning än vad som
krävs för att uppnå målen,
- skyldighet att säkra transparens vid tillämpning av
handelspolitiska åtgärder i miljösyfte och att i god tid
underrätta om nationella regler, samt
- kravet på att beakta utvecklingsländernas särskilda
villkor och utvecklingsbehov i arbetet med att uppnå
internationellt överenskomna miljömål.
Subregionala och regionala åtgärder |
|---|
| 17.120 | Staterna skall, då så är lämpligt:
- Stärka och där så behövs bredda det regionala
samarbetet på regeringsnivå, de regionala havsprogrammen
inom FN:s miljöprogram, regionala och subregionala
fiskeorganisationer och regionala kommissioner,
- där så behövs samordna det arbete som bedrivs av
berörda FN-organ och andra multilaterala organisationer på
subregional och regional nivå, bl.a. genom gemensam
lokalisering av personella resurser,
- anordna regelbundna överläggningar på inomregional
nivå,
- utnyttja nationella organisationer för att förbättra
tillgängligheten till och utnyttjande av expertis och
teknik i subregionala och regionala centra och nätverk,
t.ex. de Regionala centra för marinteknologi.
b) Data och information |
|---|
| 17.121 | Staterna bör, där så är lämpligt:
- Främja informationsutbyte om marina frågor och
kustfrågor,
- stärka internationella organisationers kapacitet för
informationshantering och stödja, där så är lämpligt,
utvecklingen av nationella, subregionala och regionala
data- och informationssystem. Detta kan också omfatta
nätverk för kontakter mellan länder med likartade
miljöproblem,
- vidareutveckla befintliga internationella mekanismer,
t.ex. Earthwatch och GESAMP.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsbedömning |
|---|
| 17.122 | Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden
för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program
till omkring 50 miljoner dollar från det internationella samfundet
i form av bidrag eller förmånliga krediter. Dessa beräkningar är
endast ungefärliga uppskattningar och har inte granskats av
regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansieringsvillkoren,
inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka
strategier och program för genomförandet som regeringarna beslutar
om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel, kunskapsutveckling och
kompetensuppbyggnad |
|---|
| 17.123 | De medel för genomförande som beskrivs i övriga
programområden som avser marina frågor och kustfrågor, under
rubrikerna vetenskapliga och tekniska medel, kunskapsutveckling
och kompetensuppbyggnad kan tillämpas fullt ut på detta
programområde. Dessutom bör staterna, genom internationellt
samarbete, utarbeta ett brett program för att möta de
grundläggande behoven av mänskliga resurser inom de marina
vetenskaperna på samtliga nivåer.
G. Hållbar utveckling av små öar
Bakgrund |
|---|
| 17.124 | Små ö-nationer under utveckling och öar som försörjer små
samhällen utgör specialfall, såväl i miljö- som i
utvecklingshänseende. De är ekologiskt bräckliga och sårbara.
Deras storlek, begränsade resurser, geografiska spridning och
isolering från marknaderna försätter dem i ett ogynnsamt
ekonomiskt läge och omöjliggör stordriftsfördelar. För små
ö-nationer under utveckling är havs- och kustmiljön av strategisk
betydelse och utgör en värdefull utvecklingsresurs. |
|---|
| 17.125 | Dessa ö-nationers geografiska isolering har inneburit att
deras flora och fauna omfattar ett jämförelsevis stort antal unika
arter, vilket innebär att dessa nationer står för en mycket stor
del av den globala biologiska mångfalden. De har också rika och
mångskiftande kulturer som är anpassade till de specifika miljöer
som kännetecknar öar och de besitter stor kunskap om hur öarnas
resurser skall förvaltas på bästa sätt. |
|---|
| 17.126 | Små ö-nationer under utveckling ställs inför alla de
miljöproblem och utmaningar som drabbar kustzoner i begränsade
landområden. De anses vara extremt känsliga för fenomen som
växthuseffekten och höjning av havsytan. Vissa små, låglänta öar
hotas t.o.m. av förlust av hela sitt nationella territorium.
Flertalet tropiska öar drabbas dessutom nu av de mer omedelbara
effekterna av den ökande förekomsten av cykloner, stormar och
orkaner som förknippas med klimatförändringar och som leder till
stora bakslag för dessa länders samhällsekonomiska utveckling. |
|---|
| 17.127 | Eftersom utvecklingsmöjligheterna i små ö-nationer är
begränsade innebär planering och genomförande av en hållbar
utveckling i dessa länder speciella problem. Små ö-nationers
möjligheter att möta dessa problem utan samarbete och bistånd från
det internationella samfundets sida är begränsade.
Mål |
|---|
| 17.128 | Staterna åtar sig att behandla de problem som är förbundna
med en hållbar utveckling i små ö-nationer under utveckling. För
detta ändamål är det nödvändigt att:
- Anta och genomföra planer och program för att stödja
en hållbar utveckling och användning av dessa länders
marina och kustnära resurser, bl.a. för att
tillfredsställa grundläggande mänskliga behov, bibehålla
den biologiska mångfalden och förbättra ö-befolkningarnas
livskvalitet,
- vidta åtgärder för att möjliggöra för små ö-nationer
under utveckling att på ett effektivt, kreativt och
hållbart sätt möta förändringar av miljön, mildra
effekterna av sådana förändringar och minska hoten mot
marina och kustnära resurser.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 17.129 | Små ö-nationer under utveckling bör, i förekommande fall
med bistånd från det internationella samfundet och på basis av
arbete som redan utförts av nationella och internationella
organisationer:
- Studera små öars speciella miljö- och
utvecklingskarakteristika, utarbeta miljööversikter och
sammanställningar över egna naturresurser, känsliga marina
livsmiljöer och den biologiska mångfalden,
- utveckla tekniker för att fastställa och övervaka
vilken belastning små öar kan tåla under olika
utvecklingsvillkor och resursbegränsningar,
- utarbeta planer på medellång och lång sikt för hållbar
utveckling, med tonvikt på mångsidig resursanvändning,
integration av miljöhänsyn i den ekonomiska och
sektoriella planeringen och politiken, fastställande av
åtgärder för att bibehålla den kulturella och biologiska
mångfalden och bevarande av hotade arter och känsliga
marina livsmiljöer,
- anta och anpassa tekniker för styrning och förvaltning
av kustområden, t.ex. planering, lokalisering och
miljökonsekvensbeskrivningar med hjälp av geografiska
informationssystem, som är lämpliga för små öars speciella
situation och villkor samt med beaktande av ö-nationernas
och deras ursprungsbefolkningars traditionella och
kulturella värden,
- göra en genomgång av befintliga institutionella
arrangemang samt kartlägga och genomföra lämpliga och
nödvändiga institutionella reformer för att effektivt
kunna genomföra planer för en hållbar utveckling, bl.a.
tvärsektoriell samordning och olika gruppers deltagande i
planeringsarbetet,
- genomföra planer för hållbar utveckling, bl.a. granska
och revidera nuvarande politik och metoder som bedöms
ohållbara,
- utarbeta och genomföra rationella strategier på basis
av försiktighetsprincipen och ett föregripande synsätt,
för att behandla de miljömässiga, sociala och ekonomiska
konsekvenserna av klimatförändringar och höjningar av
havsytan, samt utarbeta lämpliga beredskapsplaner,
- främja miljöanpassad teknik för hållbar utveckling i
små ö-nationer under utveckling och redovisa sådan teknik
som bör avvecklas eftersom den utgör hot mot ekosystem av
central betydelse för ö-nationer.
b) Data och information |
|---|
| 17.130 | Ytterligare information om öars
geografiska, miljömässiga, kulturella och samhällsekonomiska
karakteristika bör sammanställas och utvärderas till stöd för
planeringsarbetet. Befintliga databaser om öar bör utvidgas och
geografiska informationssystem bör utvecklas och anpassas till de
särskilda villkor som gäller för öar.
c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå |
|---|
| 17.131 | Små ö-nationer under utveckling bör med stöd, då så är
lämpligt, från internationella organisationer på subregional,
regional eller global nivå, utveckla och stärka samarbetet och
informationsutbytet mellan ö-nationer på regional och
interregional nivå, bl.a. genom regionala och globala möten om
hållbar utveckling av små ö-nationer under utveckling samt genom
den första världskonferensen om hållbar utveckling av små
ö-nationer under utveckling som skall hållas 1993. |
|---|
| 17.132 | Internationella organisationer på subregional, regional
eller global nivå skall erkänna de särskilda utvecklingsbehoven
hos små ö-nationer under utveckling och prioritera dessa vid
fördelning av bistånd, i synnerhet med avseende på utarbetande och
genomförande av planer för hållbar utveckling.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 17.133 | Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden
för åren 1993-2000 för att genomföra åtgärderna i detta program
till omkring 130 miljoner dollar, varav cirka 50 miljoner dollar
från det internationella samfundet i form av bidrag eller
förmånliga krediter. Dessa beräkningar är endast ungefärliga
uppskattningar och har inte granskats av regeringarna. De faktiska
kostnaderna och finansieringsvillkoren, inklusive
icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och
program för genomförandet som regeringarna beslutar om.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 17.134 | Centra för utveckling och spridning av vetenskaplig
information och rådgivning om tekniska medel och tekniker som är
lämpliga för små ö-nationer under utveckling, i synnerhet med
avseende på förvaltning av kustzoner, exklusiva ekonomiska zoner
och marina resurser, bör upprättas eller stärkas, allt efter
omständigheterna, på regional basis.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 17.135 | Eftersom befolkningarna i små ö-nationer under utveckling
inte själva kan tillgodose behovet av alla erforderliga
specialiseringar bör utbildningsprogram för integrerad förvaltning
och utveckling av kustområdena syfta till att utbilda en kärna av
ledningspersonal eller vetenskapsmän, ingenjörer och kustplanerare
med förmåga att integrera de många olika faktorer som måste
beaktas för en integrerad förvaltning av kustområden.
Resursanvändare skall vara beredda att ansvara såväl för
ledningsfunktioner som för miljöskyddet och tillämpa principen om
att förorenaren betalar, samt bidra till utbildning av den egna
personalen. Utbildningssystem skall revideras för att möta dessa
behov och särskilda utbildningsprogram utarbetas på området
förvaltning och utveckling av öar. Den lokala planeringen bör ingå
som en integrerad del i läroplaner på samtliga nivåer och
kampanjer bör genomföras, med bistånd från icke-statliga
organisationer och ursprungsbefolkningar i kustområden, för att
höja allmänhetens medvetenhet.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 17.136 | Små ö-nationer under utveckling kommer alltid att ha en
begränsad kapacitet. Deras befintliga kapacitet måste därför
struktureras om för att de på ett effektivt sätt skall kunna möta
de omedelbara behoven av hållbar utveckling och integrerad
hantering och ledning. Samtidigt måste tillräckligt och
ändamålsenligt stöd från det internationella samfundet inriktas på
att kontinuerligt möta behovet av mänskliga resurser på olika
områden för att genomföra planer för hållbar utveckling. |
|---|
| 17.137 | Ny teknik bör utnyttjas för att de begränsade mänskliga
resurserna skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt, i syfte
att förbättra mycket små befolkningsgruppers kapacitet att
tillfredsställa de egna behoven. Utveckling och tillämpning av
traditionell kunskap för att förbättra ländernas kapacitet att
genomföra en hållbar utveckling bör främjas. |
|---|
|
- Hänvisningar till FN:s havsrättskonvention i detta kapitel av
Agenda 21 skall inte vara till förfång för någon stats
ställning, med avseende på undertecknande, ratificering eller
anslutning till konventionen.
- Hänvisningar till FN:s
havsrättskonvention i detta kapitel av Agenda 21 skall inte
vara till förfång för stater som anser konventionen vara av
enhetlig natur.
- Inget av vad som sägs under respektive
programområde i detta kapitel skall tolkas som en
inskränkning av rättigheterna för stater som är inbegripna i
tvister om suveränitet eller avgränsning av de havsområden
som avses.
|
|
| |