Kapitel 15
| Bevarande av den biologiska mångfalden |
|---|
|
| Bakgrund |
| 15.1 | Målen och åtgärderna i detta kapitel i Agenda 21 har till
syfte att förbättra bevarandet av den biologiska mångfalden och
åstadkomma ett hållbart nyttjande av biologiska resurser samt att
stödja Konventionen om biologisk mångfald.
Inledning |
|---|
| 15.2 | Vår planets nödvändiga varor och tjänster är beroende av
rikedomen och mångsidigheten hos gener, arter, populationer och
ekosystem. Biologiska resurser ger oss mat och kläder, bostäder,
läkemedel och andlig stimulans. De naturliga ekosystemen i skogar,
grässlätter, betesmarker, öknar, tundraområden, floder, sjöar och
hav innehåller merparten av jordens biologiska mångfald.
Jordbrukares åkrar och trädgårdar är också av stor betydelse som
förvaringsplatser, medan genbanker, botaniska trädgårdar,
djurparker och andra källor till arvsmassa ger ett litet men
viktigt bidrag. Den nuvarande minskningen av den biologiska
mångfalden är i mångt och mycket ett resultat av mänskliga
aktiviteter och utgör ett allvarligt hot mot människans
utveckling.
Programområde
Bevarande av den biologiska mångfalden
Bakgrund |
|---|
| 15.3 | Trots ökande motåtgärder under de senaste 20 åren har
minskningen av världens biologiska mångfald, huvudsakligen till
följd av förstörelse av livsmiljöer, alltför stort uttag av
skördar, miljöförstöring och olämpligt införande av främmande
växter och djur, pågått oavbrutet. Biologiska resurser utgör en
kapitaltillgång med stor förmåga att ge hållbara vinster.
Brådskande och målmedvetna åtgärder behövs för att bevara gener,
arter och ekosystem med sikte på ett hållbart utnyttjande av
biologiska resurser. Kapacitet för utredning, studier och
systematisk observation och utvärdering av den biologiska
mångfalden behöver stärkas på nationell och internationell nivå.
Effektiva nationella åtgärder och internationellt samarbete krävs
för skydd av ekosystem in situ, bevarande ex situ av biologiska
och genetiska resurser och förbättring av ekosystemens funktion.
De lokala samhällenas deltagande och stöd är avgörande för att
dessa åtgärder skall lyckas. Nya landvinningar inom biotekniken
har visat på de möjligheter för jordbruket, hälsa och välfärd och
för miljöändamål som det genetiska materialet i växter, djur och
mikroorganismer kan erbjuda. Samtidigt är det särskilt viktigt i
detta sammanhang att betona att stater har oinskränkt rätt att
utnyttja sina egna biologiska resurser i enlighet med sin
miljöpolitik och ett ansvar för att säkerställa att verksamhet som
ligger inom deras jurisdiktion eller under deras kontroll inte
vållar skador på miljön i andra stater eller områden utanför den
nationella jurisdiktionen.
Mål |
|---|
| 15.4 | egeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå,
bör i samarbete med vederbörande FN-organ och regionala,
mellanstatliga och icke-statliga organisationer, den privata
sektorn och finansiella institutioner, med beaktande av
ursprungsbefolkningar och deras samhällen samt sociala och
ekonomiska faktorer:
- Verka för ett tidigt ikraftträdande av Konventionen om
biologisk mångfald och bredast möjliga deltagande,
- utveckla nationella strategier för bevarande av den
biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av
biologiska resurser,
- integrera strategier för bevarande av den biologiska
mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska
resurser med nationella strategier och/eller planer för
nationell utveckling,
- vidta lämpliga åtgärder för en rättvis fördelning av
de vinster som uppkommer till följd av forskning och
utveckling och utnyttjande av biologiska och genetiska
resurser, inklusive bioteknik, mellan dem som
tillhandahåller dessa resurser och dem som utnyttjar dem,
- genomföra landstudier, där så är lämpligt, om
bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart
nyttjande av biologiska resurser, inklusive
kostnadsnyttoanalyser med särskild tonvikt på
samhällsekonomiska aspekter,
- utarbeta och regelbundet uppdatera världsrapporter om
biologisk mångfald baserade på nationella bedömningar,
- erkänna och uppmuntra ursprungsbefolkningars och deras
samhällens traditionella metoder och kunskaper, med
betoning på kvinnornas speciella roll, som är av betydelse
för bevarande av den biologiska mångfalden och ett
hållbart nyttjande av biologiska resurser och se till att
dessa grupper får möjligheter att få del av de ekonomiska
och kommersiella vinsterna som blir följden av användning
av sådana traditionella metoder och kunskap6 ,
- tillämpa mekanismer för förbättring, skapande,
utveckling och hållbart nyttjande av bioteknik och dess
säkra överföring, särskilt till utvecklingsländerna, med
beaktande av bioteknikens möjligheter att bidra till
bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart
nyttjande av biologiska resurser7 ,
- främja ett mera omfattande internationellt och
regionalt samarbete vad gäller att förbättra de
vetenskapliga och ekonomiska kunskaperna om betydelsen av
biologisk mångfald och dess funktioner inom ekosystem,
- utforma åtgärder för att tillvarata rätten för
ursprungsländer för genetiska resurser eller länder som
tillhandahåller genetiska resurser, enligt definitionen i
Konventionen om biologisk mångfald, särskilt
utvecklingsländer, att dra fördel av den biotekniska
utvecklingen och den kommersiella användningen av
produkter baserade på sådana resurser8 ,8.
Åtgärder
a) Lednings- och hanteringsfrågor |
|---|
| 15.5 | Regeringar och andra beslutande instanser, på li ämplig nivå,
bör i enlighet med nationell politik och praxis och i samarbete
med vederbörande FN-organ och, där så är lämpligt, mellanstatliga
organisationer och med stöd från ursprungsbefolkningar och deras
samhällen, icke-statliga organisationer och andra grupper,
inklusive näringslivet och det vetenskapliga kollektivet och i
enlighet med folkrättsliga krav, där det är lämpligt:
- Utarbeta nya eller stärka befintliga strategier,
planer eller handlingsprogram för bevarande av den
biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av
biologiska resurser, med beaktande av utbildningsbehoven9
,
- integrera strategier för bevarande av den biologiska
mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska
resurser med relevanta sektorspecifika eller
tvärsektoriella planer, program och politik, med särskild
betoning på den speciella betydelsen för livsmedel och
jordbruk av biologiska och genetiska terrestra och
akvatiska resurser10 ,
- genomföra landstudier eller använda andra metoder för
att identifiera element av den biologiska mångfalden av
betydelse för att bevara och på ett hållbart sätt nyttja
biologiska resurser, värdera biologiska och genetiska
resurser, fastställa processer och verksamheter som har
stor inverkan på den biologiska mångfalden, bedöma de
möjliga ekonomiska följderna av bevarande av den
biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av
biologiska resurser samt föreslå prioriterade åtgärder,
- vidta effektiva ekonomiska, sociala och andra lämpliga
stimulansåtgärder för att uppmuntra bevarande av den
biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av
biologiska resurser, inklusive främjande av hållbara
produktionssystem, t.ex. traditionella metoder för
jordbruk, kombinerat skogs- och jordbruk, skogsbruk och
betesmarks- och viltvård som utnyttjar, bevarar eller ökar
den biologiska mångfalden4,
- om inte annat följer av nationell lagstiftning, vidta
åtgärder för att respektera, dokumentera, skydda och
främja en mer omfattande tillämpning av
ursprungsbefolkningars och lokala samhällens kunskaper,
uppfinningar och metoder som bygger på traditionella
levnadsmönster för bevarande av den biologiska mångfalden
och hållbart nyttjande av biologiska resurser, med sikte
på en rättvis fördelning av de vinster som uppkommer och
främja mekanismer för att uppmuntra dessa samhällen,
inklusive kvinnor, att delta i bevarande och vård av
ekosystem1,
- bedriva långsiktig forskning om betydelsen av den
biologiska mångfalden för ekosystemens funktion och deras
betydelse för produktion av varor, miljötjänster och andra
värden som stöder en hållbar utveckling, med betoning på
biologin och fortplantningskapaciteten hos viktiga
terrestra eller akvatiska arter, inklusive inhemska och
odlade arter, ny teknik för observationer och inventering,
de ekologiska förhållanden som utgör en förutsättning för
bevarande av den biologiska mångfalden och fortsatt
evolution samt socialt beteende och kostvanor som är
beroende av naturliga ekosystem, där kvinnor spelar en
avgörande roll. Detta arbete bör bedrivas med bredast
möjliga deltagande, särskilt av ursprungsbefolkningar och
deras samhällen, inklusive kvinnor,1
- vid behov vidta åtgärder för bevarande av den
biologiska mångfalden genom bevarande in situ av ekosystem
och naturliga livsmiljöer, inklusive primitiva odlade
sorter och deras vilda släktingar, och upprätthållande och
återvinnande av livsdugliga artpopulationer i deras
naturliga omgivning och vidta åtgärder ex situ, helst i
ursprungslandet. In situ-åtgärder bör omfatta förstärkning
av system av skyddade områden på land, i havet och i andra
vatten och omfatta bl.a. känsliga sötvattensekosystem och
andra våtmarks- och kustekosystem, t.ex. flodmynningar,
korallrev och mangrove,11
- främja rehabilitering och återställande av skadade
ekosystem och räddning av hotade arter,
- utarbeta politik för att uppmuntra bevarande av den
biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av
biologiska resurser på privat mark,
- främja en miljöanpassad och hållbar utveckling inom
områden som gränsar till skyddsområden i syfte att
förbättra skyddet av dessa områden,
- införa lämpliga förfaranden för
miljökonsekvensbedömningar vad gäller föreslagna projekt
som kan ha signifikanta effekter på den biologiska
mångfalden, se till att lämplig information görs allmänt
tillgänglig och sörja för deltagande från allmänhetens
sida, där så är lämpligt, och uppmuntra till utvärdering
av effekterna av politik och program på den biologiska
mångfalden,
- där det är lämpligt, främja upprättande och
förstärkning på lämplig nivå av nationella inventeringar
och regel- eller kontrollsystem avseende biologiska
resurser,
- vidta åtgärder för att främja större förståelse för
den biologiska mångfaldens värde, såväl vad gäller
enskilda komponenter som dess värde för ekosystem.
b) Information |
|---|
| 15.6 | Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå,
bör i enlighet med nationell politik och praxis och i samarbete
med vederbörande FN-organ och, där så är lämpligt, mellanstatliga
organisationer och med stöd från ursprungsbefolkningar och deras
samhällen, icke-statliga organisationer och andra grupper,
inklusive näringslivet och det vetenskapliga kollektivet och i
enlighet med folkrättsliga krav, där så är lämpligt:12
- Regelbundet sammanställa, utvärdera och utbyta
information om bevarande av den biologiska mångfalden och
ett hållbart nyttjande av biologiska resurser,
- utarbeta metoder i syfte att på ett systematiskt sätt
följa och på nationell basis utvärdera den biologiska
mångfaldens beståndsdelar på grundval av vad som har
fastställts genom landstudier,
- undersöka eller vidareutveckla metoder och börja eller
fortsätta att arbeta med undersökningar på lämplig nivå om
tillståndet i olika ekosystem och ta fram basinformation
om biologiska och genetiska resurser, inklusive resurser i
terrestra och akvatiska ekosystem, kustnära ekosystem och
havsekosystem, samt inventeringar som har gjorts med
deltagande av lokala och ursprungsbefolkningar och deras
samhällen,
- undersöka och utvärdera, på grundval av landstudier,
de möjliga ekonomiska och sociala följderna och fördelarna
av bevarande och hållbart nyttjande i varje land av
terrestra och akvatiska arter,
- uppdatera, analysera och tolka den information som
sammanställs i samband med de åtgärder som har beskrivits
ovan,
- samla, utvärdera och sprida relevant och tillförlitlig
information i god tid och i en form som är avpassad för
beslutsfattande på alla nivåer, med lokala och
ursprungsbefolkningars och deras samhällens fulla stöd och
deltagande.
c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå |
|---|
| 15.7 | Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå,
bör i enlighet med nationell politik och praxis och i samarbete
med vederbörande FN-organ och, där det är lämpligt, mellanstatliga
organisationer och med stöd från ursprungsbefolkningar och deras
samhällen, icke-statliga organisationer och andra grupper,
inklusive näringslivet och det vetenskapliga kollektivet och i
enlighet med folkrättsliga krav, där det är lämpligt:
- Överväga att bygga upp eller stärka nationell eller
internationell kapacitet och nätverk för utbyte av
information som är av betydelse för bevarande av den
biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av
biologiska resurser,6
- utarbeta och regelbundet uppdatera världsrapporter om
biologisk mångfald baserade på nationella bedömningar i
alla länder,
- främja tekniskt och vetenskapligt samarbete vad gäller
bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart
nyttjande av biologiska resurser. Särskild tonvikt skall
läggas på att utveckla och stärka den nationella
kapaciteten genom kunskapsutveckling och
institutionsuppbyggnad, inklusive teknologiöverföring
och/eller utveckling av resurser för forskning och
handhavande, t.ex. herbarier, museer, genbanker och
laboratorier, som behövs för bevarande av den biologiska
mångfalden,13
- om inte annat följer av de relevanta bestämmelserna i
Konventionen om biologisk mångfald, underlätta överföring
av teknik för bevarande av den biologiska mångfalden och
ett hållbart nyttjande av biologiska resurser eller teknik
som använder sig av genetiska resurser och som inte
nämnvärt skadar miljön, i enlighet med kapitel 34 och med
beaktande av att sådan teknik omfattar bioteknik,2,7
- främja samarbete mellan parterna i relevanta
internationella konventioner och handlingsplaner i syfte
att stärka och samordna insatser för att bevara den
biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av
biologiska resurser,
- stärka stödet för internationella och regionala
instrument, program och handlingsplaner som omfattar
bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart
nyttjande av biologiska resurser,
- främja en förbättrad internationell samordning av
åtgärder för effektivt bevarande av utrotningshotade arter
utom skadedjur, inklusive lämpliga stödnivåer för
inrättande och förvaltning av skyddsområden belägna tvärs
över nationella gränser,
- främja nationella insatser vad avser undersökningar,
informationsinsamling, urval och utvärdering samt
underhåll av genbanker.
Medel för genomförande
a) Finansiering och kostnadsberäkning |
|---|
| 15.8 | Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år
(1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta
kapitel till ca. 3,5 miljarder dollar, inklusive ca. 1,75
miljarder dollar från det internationella samfundet i bidrag eller
förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga
uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De
faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive
icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och
program som regeringarna beslutar att genomföra.
b) Vetenskapliga och tekniska medel |
|---|
| 15.9 | Särskilda frågor som skall behandlas inkluderar behovet att
utveckla:
- Effektiva metoder för basundersökningar och
inventeringar samt för systematiska urval och utvärdering
av biologiska resurser,
- metoder och teknik för bevarande av den biologiska
mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska
resurser,
- förbättrade och diversifierade metoder för bevarande
ex situ med sikte på långsiktigt bevarande av genetiska
resurser som är av betydelse för forskning och
utveckling.
c) Kunskapsutveckling |
|---|
| 15.10 | Det finns ett behov av att, där det är lämpligt:
- Utöka och/eller använda mer effektivt utbildad
personal inom vetenskapliga och tekniska områden som är av
betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden och
ett hållbart nyttjande av biologiska resurser,
- driva eller starta program för vetenskaplig och
teknisk utbildning och utbildning av chefer och
specialister, särskilt i utvecklingsländerna, avseende
åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden och ett
hållbart nyttjande av biologiska resurser,
- främja förståelse för betydelsen av de åtgärder som
krävs för att bevara den biologiska mångfalden och ett
hållbart nyttjande av biologiska resurser på alla nivåer i
beslutsprocessen inom regeringar, företag och
kreditinstitutioner och verka för att dessa aspekter ingår
i utbildningsprogram.
d) Kapacitetsuppbyggnad |
|---|
| 15.11 | Det finns ett behov av att, där det är lämpligt:
- Stärka befintliga institutioner och/eller upprätta nya
institutioner med ansvar för bevarande av den biologiska
mångfalden och överväga utveckling av mekanismer, t.ex.
nationella institut eller centra för biologisk mångfald,
- fortsätta att bygga upp kapaciteten för bevarande av
biologisk mångfald och ett hållbart nyttjande av
biologiska resurser inom alla berörda sektorer,
- bygga upp kapacitet, särskilt inom regeringar, företag
och bilaterala och multilaterala utvecklingsorgan, för
integrering av problematiken kring biologisk mångfald,
dess potentiella fördelar och kostnadskalkyler över
möjligheterna med processer för projektutformning,
genomförande och utvärdering samt för utvärdering av
följderna av föreslagna utvecklingsprojekt för biologisk
mångfald,
- öka kapaciteten, på lämplig nivå, hos statliga och
privata institutioner med ansvar för planering och
förvaltning av skyddade områden för att tillsammans med
andra statliga institutioner, icke-statliga organisationer
och, där det är lämpligt, ursprungsbefolkningar och deras
samhällen genomföra samordning och planering mellan olika
sektorer.
|
|---|
|
- Några av frågorna inom detta programområde presenteras i
kapitel 3 Agenda 21 (Fattigdomsbekämpning)
- Några av frågorna inom detta programområde presenteras i
kapitel 8 i Agenda 21 (Att integrera miljö och utveckling i
beslutsfattandet) och i kapitel 37 (Nationella mekanismer och
internationellt samarbete för kapacitetsuppbyggnad).
- Några av dessa frågor presenteras i kapitel 10 i Agenda 21
(En integrerad syn på planering och hushållning av
markresurser).
- Åtgärderna inom detta programområde hänger samman med vissa
av åtgärderna i kapitel 15 i Agenda 21 (Bevarande av den
biologiska mångfalden).
- Åtgärderna inom detta programområde hänger samman med några
av åtgärderna i kapitel 9 i Agenda 21 (Skydd av atmosfären).
- Se kap. 26 (Att erkänna och stärka ursprungsbefolkningars
och deras samhällens roll) och kap. 24 (Globala åtgärder för
kvinnor med sikte på en hållbar och rättvis utveckling).
- Se kap. 16 (Miljöanpassad hantering av bioteknik).
- Artikel 2 med rubriken "Definitioner" i Konventionen om
biologisk mångfald innehåller följande definitioner:
Med "ursprungsland för genetiska resurser" avses ett land som
besitter dessa genetiska resurser in situ. Med "land som
tillhandahåller genetiska resurser" avses ett land som
tillhandahåller genetiska resurser som har insamlats in situ,
inklusive populationer av såväl vilda som naturaliserade arter,
eller sådana som har tagits från ex-situ-källor, oavsett om de
har sitt ursprung i det landet.
- Se kap. 36 (Att främja utbildning och höja det allmänna
medvetandet).
- Se kap. 14 (Att främja ett hållbart jordbruk och en hållbar
landsbygdsutveckling) och kap. 11 (Åtgärder mot avskogning).
- Se kap. 17 (Skydd av oceaner, alla slags slutna och
halvslutna hav och kustområden samt skydd, rationell
användning och utveckling av deras levande tillgångar).
- Se kap. 40 (Information om beslutsfattande).
- Se kap. 34 (Överföring av miljöanpassad teknologi,
samarbete och kapacitetsuppbyggnad).
|
|
| |