Kapitel 15

Bevarande av den biologiska mångfalden

Bakgrund
15.1Målen och åtgärderna i detta kapitel i Agenda 21 har till syfte att förbättra bevarandet av den biologiska mångfalden och åstadkomma ett hållbart nyttjande av biologiska resurser samt att stödja Konventionen om biologisk mångfald.

Inledning

15.2Vår planets nödvändiga varor och tjänster är beroende av rikedomen och mångsidigheten hos gener, arter, populationer och ekosystem. Biologiska resurser ger oss mat och kläder, bostäder, läkemedel och andlig stimulans. De naturliga ekosystemen i skogar, grässlätter, betesmarker, öknar, tundraområden, floder, sjöar och hav innehåller merparten av jordens biologiska mångfald. Jordbrukares åkrar och trädgårdar är också av stor betydelse som förvaringsplatser, medan genbanker, botaniska trädgårdar, djurparker och andra källor till arvsmassa ger ett litet men viktigt bidrag. Den nuvarande minskningen av den biologiska mångfalden är i mångt och mycket ett resultat av mänskliga aktiviteter och utgör ett allvarligt hot mot människans utveckling.

Programområde

Bevarande av den biologiska mångfalden

Bakgrund

15.3Trots ökande motåtgärder under de senaste 20 åren har minskningen av världens biologiska mångfald, huvudsakligen till följd av förstörelse av livsmiljöer, alltför stort uttag av skördar, miljöförstöring och olämpligt införande av främmande växter och djur, pågått oavbrutet. Biologiska resurser utgör en kapitaltillgång med stor förmåga att ge hållbara vinster. Brådskande och målmedvetna åtgärder behövs för att bevara gener, arter och ekosystem med sikte på ett hållbart utnyttjande av biologiska resurser. Kapacitet för utredning, studier och systematisk observation och utvärdering av den biologiska mångfalden behöver stärkas på nationell och internationell nivå. Effektiva nationella åtgärder och internationellt samarbete krävs för skydd av ekosystem in situ, bevarande ex situ av biologiska och genetiska resurser och förbättring av ekosystemens funktion. De lokala samhällenas deltagande och stöd är avgörande för att dessa åtgärder skall lyckas. Nya landvinningar inom biotekniken har visat på de möjligheter för jordbruket, hälsa och välfärd och för miljöändamål som det genetiska materialet i växter, djur och mikroorganismer kan erbjuda. Samtidigt är det särskilt viktigt i detta sammanhang att betona att stater har oinskränkt rätt att utnyttja sina egna biologiska resurser i enlighet med sin miljöpolitik och ett ansvar för att säkerställa att verksamhet som ligger inom deras jurisdiktion eller under deras kontroll inte vållar skador på miljön i andra stater eller områden utanför den nationella jurisdiktionen.

Mål

15.4 egeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med vederbörande FN-organ och regionala, mellanstatliga och icke-statliga organisationer, den privata sektorn och finansiella institutioner, med beaktande av ursprungsbefolkningar och deras samhällen samt sociala och ekonomiska faktorer:

  1. Verka för ett tidigt ikraftträdande av Konventionen om biologisk mångfald och bredast möjliga deltagande,

  2. utveckla nationella strategier för bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser,

  3. integrera strategier för bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser med nationella strategier och/eller planer för nationell utveckling,

  4. vidta lämpliga åtgärder för en rättvis fördelning av de vinster som uppkommer till följd av forskning och utveckling och utnyttjande av biologiska och genetiska resurser, inklusive bioteknik, mellan dem som tillhandahåller dessa resurser och dem som utnyttjar dem,

  5. genomföra landstudier, där så är lämpligt, om bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser, inklusive kostnadsnyttoanalyser med särskild tonvikt på samhällsekonomiska aspekter,

  6. utarbeta och regelbundet uppdatera världsrapporter om biologisk mångfald baserade på nationella bedömningar,

  7. erkänna och uppmuntra ursprungsbefolkningars och deras samhällens traditionella metoder och kunskaper, med betoning på kvinnornas speciella roll, som är av betydelse för bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser och se till att dessa grupper får möjligheter att få del av de ekonomiska och kommersiella vinsterna som blir följden av användning av sådana traditionella metoder och kunskap6 ,

  8. tillämpa mekanismer för förbättring, skapande, utveckling och hållbart nyttjande av bioteknik och dess säkra överföring, särskilt till utvecklingsländerna, med beaktande av bioteknikens möjligheter att bidra till bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser7 ,

  9. främja ett mera omfattande internationellt och regionalt samarbete vad gäller att förbättra de vetenskapliga och ekonomiska kunskaperna om betydelsen av biologisk mångfald och dess funktioner inom ekosystem,

  10. utforma åtgärder för att tillvarata rätten för ursprungsländer för genetiska resurser eller länder som tillhandahåller genetiska resurser, enligt definitionen i Konventionen om biologisk mångfald, särskilt utvecklingsländer, att dra fördel av den biotekniska utvecklingen och den kommersiella användningen av produkter baserade på sådana resurser8 ,8.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

15.5Regeringar och andra beslutande instanser, på li ämplig nivå, bör i enlighet med nationell politik och praxis och i samarbete med vederbörande FN-organ och, där så är lämpligt, mellanstatliga organisationer och med stöd från ursprungsbefolkningar och deras samhällen, icke-statliga organisationer och andra grupper, inklusive näringslivet och det vetenskapliga kollektivet och i enlighet med folkrättsliga krav, där det är lämpligt:

  1. Utarbeta nya eller stärka befintliga strategier, planer eller handlingsprogram för bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser, med beaktande av utbildningsbehoven9 ,

  2. integrera strategier för bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser med relevanta sektorspecifika eller tvärsektoriella planer, program och politik, med särskild betoning på den speciella betydelsen för livsmedel och jordbruk av biologiska och genetiska terrestra och akvatiska resurser10 ,

  3. genomföra landstudier eller använda andra metoder för att identifiera element av den biologiska mångfalden av betydelse för att bevara och på ett hållbart sätt nyttja biologiska resurser, värdera biologiska och genetiska resurser, fastställa processer och verksamheter som har stor inverkan på den biologiska mångfalden, bedöma de möjliga ekonomiska följderna av bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser samt föreslå prioriterade åtgärder,

  4. vidta effektiva ekonomiska, sociala och andra lämpliga stimulansåtgärder för att uppmuntra bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser, inklusive främjande av hållbara produktionssystem, t.ex. traditionella metoder för jordbruk, kombinerat skogs- och jordbruk, skogsbruk och betesmarks- och viltvård som utnyttjar, bevarar eller ökar den biologiska mångfalden4,

  5. om inte annat följer av nationell lagstiftning, vidta åtgärder för att respektera, dokumentera, skydda och främja en mer omfattande tillämpning av ursprungsbefolkningars och lokala samhällens kunskaper, uppfinningar och metoder som bygger på traditionella levnadsmönster för bevarande av den biologiska mångfalden och hållbart nyttjande av biologiska resurser, med sikte på en rättvis fördelning av de vinster som uppkommer och främja mekanismer för att uppmuntra dessa samhällen, inklusive kvinnor, att delta i bevarande och vård av ekosystem1,

  6. bedriva långsiktig forskning om betydelsen av den biologiska mångfalden för ekosystemens funktion och deras betydelse för produktion av varor, miljötjänster och andra värden som stöder en hållbar utveckling, med betoning på biologin och fortplantningskapaciteten hos viktiga terrestra eller akvatiska arter, inklusive inhemska och odlade arter, ny teknik för observationer och inventering, de ekologiska förhållanden som utgör en förutsättning för bevarande av den biologiska mångfalden och fortsatt evolution samt socialt beteende och kostvanor som är beroende av naturliga ekosystem, där kvinnor spelar en avgörande roll. Detta arbete bör bedrivas med bredast möjliga deltagande, särskilt av ursprungsbefolkningar och deras samhällen, inklusive kvinnor,1

  7. vid behov vidta åtgärder för bevarande av den biologiska mångfalden genom bevarande in situ av ekosystem och naturliga livsmiljöer, inklusive primitiva odlade sorter och deras vilda släktingar, och upprätthållande och återvinnande av livsdugliga artpopulationer i deras naturliga omgivning och vidta åtgärder ex situ, helst i ursprungslandet. In situ-åtgärder bör omfatta förstärkning av system av skyddade områden på land, i havet och i andra vatten och omfatta bl.a. känsliga sötvattensekosystem och andra våtmarks- och kustekosystem, t.ex. flodmynningar, korallrev och mangrove,11

  8. främja rehabilitering och återställande av skadade ekosystem och räddning av hotade arter,

  9. utarbeta politik för att uppmuntra bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser på privat mark,

  10. främja en miljöanpassad och hållbar utveckling inom områden som gränsar till skyddsområden i syfte att förbättra skyddet av dessa områden,

  11. införa lämpliga förfaranden för miljökonsekvensbedömningar vad gäller föreslagna projekt som kan ha signifikanta effekter på den biologiska mångfalden, se till att lämplig information görs allmänt tillgänglig och sörja för deltagande från allmänhetens sida, där så är lämpligt, och uppmuntra till utvärdering av effekterna av politik och program på den biologiska mångfalden,

  12. där det är lämpligt, främja upprättande och förstärkning på lämplig nivå av nationella inventeringar och regel- eller kontrollsystem avseende biologiska resurser,

  13. vidta åtgärder för att främja större förståelse för den biologiska mångfaldens värde, såväl vad gäller enskilda komponenter som dess värde för ekosystem.

b) Information
15.6Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i enlighet med nationell politik och praxis och i samarbete med vederbörande FN-organ och, där så är lämpligt, mellanstatliga organisationer och med stöd från ursprungsbefolkningar och deras samhällen, icke-statliga organisationer och andra grupper, inklusive näringslivet och det vetenskapliga kollektivet och i enlighet med folkrättsliga krav, där så är lämpligt:12

  1. Regelbundet sammanställa, utvärdera och utbyta information om bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser,

  2. utarbeta metoder i syfte att på ett systematiskt sätt följa och på nationell basis utvärdera den biologiska mångfaldens beståndsdelar på grundval av vad som har fastställts genom landstudier,

  3. undersöka eller vidareutveckla metoder och börja eller fortsätta att arbeta med undersökningar på lämplig nivå om tillståndet i olika ekosystem och ta fram basinformation om biologiska och genetiska resurser, inklusive resurser i terrestra och akvatiska ekosystem, kustnära ekosystem och havsekosystem, samt inventeringar som har gjorts med deltagande av lokala och ursprungsbefolkningar och deras samhällen,

  4. undersöka och utvärdera, på grundval av landstudier, de möjliga ekonomiska och sociala följderna och fördelarna av bevarande och hållbart nyttjande i varje land av terrestra och akvatiska arter,

  5. uppdatera, analysera och tolka den information som sammanställs i samband med de åtgärder som har beskrivits ovan,

  6. samla, utvärdera och sprida relevant och tillförlitlig information i god tid och i en form som är avpassad för beslutsfattande på alla nivåer, med lokala och ursprungsbefolkningars och deras samhällens fulla stöd och deltagande.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
15.7Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i enlighet med nationell politik och praxis och i samarbete med vederbörande FN-organ och, där det är lämpligt, mellanstatliga organisationer och med stöd från ursprungsbefolkningar och deras samhällen, icke-statliga organisationer och andra grupper, inklusive näringslivet och det vetenskapliga kollektivet och i enlighet med folkrättsliga krav, där det är lämpligt:

  1. Överväga att bygga upp eller stärka nationell eller internationell kapacitet och nätverk för utbyte av information som är av betydelse för bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser,6

  2. utarbeta och regelbundet uppdatera världsrapporter om biologisk mångfald baserade på nationella bedömningar i alla länder,

  3. främja tekniskt och vetenskapligt samarbete vad gäller bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser. Särskild tonvikt skall läggas på att utveckla och stärka den nationella kapaciteten genom kunskapsutveckling och institutionsuppbyggnad, inklusive teknologiöverföring och/eller utveckling av resurser för forskning och handhavande, t.ex. herbarier, museer, genbanker och laboratorier, som behövs för bevarande av den biologiska mångfalden,13

  4. om inte annat följer av de relevanta bestämmelserna i Konventionen om biologisk mångfald, underlätta överföring av teknik för bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser eller teknik som använder sig av genetiska resurser och som inte nämnvärt skadar miljön, i enlighet med kapitel 34 och med beaktande av att sådan teknik omfattar bioteknik,2,7

  5. främja samarbete mellan parterna i relevanta internationella konventioner och handlingsplaner i syfte att stärka och samordna insatser för att bevara den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser,

  6. stärka stödet för internationella och regionala instrument, program och handlingsplaner som omfattar bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser,

  7. främja en förbättrad internationell samordning av åtgärder för effektivt bevarande av utrotningshotade arter utom skadedjur, inklusive lämpliga stödnivåer för inrättande och förvaltning av skyddsområden belägna tvärs över nationella gränser,

  8. främja nationella insatser vad avser undersökningar, informationsinsamling, urval och utvärdering samt underhåll av genbanker.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

15.8Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 3,5 miljarder dollar, inklusive ca. 1,75 miljarder dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

15.9Särskilda frågor som skall behandlas inkluderar behovet att utveckla:

  1. Effektiva metoder för basundersökningar och inventeringar samt för systematiska urval och utvärdering av biologiska resurser,

  2. metoder och teknik för bevarande av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser,

  3. förbättrade och diversifierade metoder för bevarande ex situ med sikte på långsiktigt bevarande av genetiska resurser som är av betydelse för forskning och utveckling.

c) Kunskapsutveckling
15.10Det finns ett behov av att, där det är lämpligt:

  1. Utöka och/eller använda mer effektivt utbildad personal inom vetenskapliga och tekniska områden som är av betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser,

  2. driva eller starta program för vetenskaplig och teknisk utbildning och utbildning av chefer och specialister, särskilt i utvecklingsländerna, avseende åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser,

  3. främja förståelse för betydelsen av de åtgärder som krävs för att bevara den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser på alla nivåer i beslutsprocessen inom regeringar, företag och kreditinstitutioner och verka för att dessa aspekter ingår i utbildningsprogram.

d) Kapacitetsuppbyggnad
15.11Det finns ett behov av att, där det är lämpligt:

  1. Stärka befintliga institutioner och/eller upprätta nya institutioner med ansvar för bevarande av den biologiska mångfalden och överväga utveckling av mekanismer, t.ex. nationella institut eller centra för biologisk mångfald,

  2. fortsätta att bygga upp kapaciteten för bevarande av biologisk mångfald och ett hållbart nyttjande av biologiska resurser inom alla berörda sektorer,

  3. bygga upp kapacitet, särskilt inom regeringar, företag och bilaterala och multilaterala utvecklingsorgan, för integrering av problematiken kring biologisk mångfald, dess potentiella fördelar och kostnadskalkyler över möjligheterna med processer för projektutformning, genomförande och utvärdering samt för utvärdering av följderna av föreslagna utvecklingsprojekt för biologisk mångfald,

  4. öka kapaciteten, på lämplig nivå, hos statliga och privata institutioner med ansvar för planering och förvaltning av skyddade områden för att tillsammans med andra statliga institutioner, icke-statliga organisationer och, där det är lämpligt, ursprungsbefolkningar och deras samhällen genomföra samordning och planering mellan olika sektorer.

  1. Några av frågorna inom detta programområde presenteras i kapitel 3 Agenda 21 (Fattigdomsbekämpning)

  2. Några av frågorna inom detta programområde presenteras i kapitel 8 i Agenda 21 (Att integrera miljö och utveckling i beslutsfattandet) och i kapitel 37 (Nationella mekanismer och internationellt samarbete för kapacitetsuppbyggnad).

  3. Några av dessa frågor presenteras i kapitel 10 i Agenda 21 (En integrerad syn på planering och hushållning av markresurser).

  4. Åtgärderna inom detta programområde hänger samman med vissa av åtgärderna i kapitel 15 i Agenda 21 (Bevarande av den biologiska mångfalden).

  5. Åtgärderna inom detta programområde hänger samman med några av åtgärderna i kapitel 9 i Agenda 21 (Skydd av atmosfären).

  6. Se kap. 26 (Att erkänna och stärka ursprungsbefolkningars och deras samhällens roll) och kap. 24 (Globala åtgärder för kvinnor med sikte på en hållbar och rättvis utveckling).

  7. Se kap. 16 (Miljöanpassad hantering av bioteknik).

  8. Artikel 2 med rubriken "Definitioner" i Konventionen om biologisk mångfald innehåller följande definitioner: Med "ursprungsland för genetiska resurser" avses ett land som besitter dessa genetiska resurser in situ. Med "land som tillhandahåller genetiska resurser" avses ett land som tillhandahåller genetiska resurser som har insamlats in situ, inklusive populationer av såväl vilda som naturaliserade arter, eller sådana som har tagits från ex-situ-källor, oavsett om de har sitt ursprung i det landet.

  9. Se kap. 36 (Att främja utbildning och höja det allmänna medvetandet).

  10. Se kap. 14 (Att främja ett hållbart jordbruk och en hållbar landsbygdsutveckling) och kap. 11 (Åtgärder mot avskogning).

  11. Se kap. 17 (Skydd av oceaner, alla slags slutna och halvslutna hav och kustområden samt skydd, rationell användning och utveckling av deras levande tillgångar).

  12. Se kap. 40 (Information om beslutsfattande).

  13. Se kap. 34 (Överföring av miljöanpassad teknologi, samarbete och kapacitetsuppbyggnad).

Kapitel 14InnehållKapitel 16