Kapitel 14

Att främja ett hållbart jordbruk och en hållbar landsbygdsutveckling

Inledning
14.1År 2025 kommer 83 procent av världens befolkning, som då väntas uppgå till 8,5 miljarder, att leva i utvecklingsländerna. Det är emellertid osäkert huruvida de tillgängliga resurserna och den befintliga tekniken räcker till för att tillgodose denna växande befolknings behov av mat och andra jordbruksprodukter. Jordbruket måste klara denna utmaning, i första hand genom att öka produktionen på den mark som redan används för detta ändamål och genom att undvika ytterligare användning av mark som endast marginellt lämpar sig för odling.
14.2Jordbruks- och miljöpolitik samt makroekonomisk politik behöver ändras radikalt på både nationell och internationell nivå, i såväl de utvecklade länderna som utvecklingsländerna, för att skapa förutsättningar för ett hållbart långsiktigt jordbruk och en hållbar landsbygdsutveckling (SARD). Huvudmålet för SARD är att öka livsmedelsproduktionen på ett hållbart sätt och trygga livsmedelsförsörjningen. För detta behövs utbildningsinitiativ, ekonomiska incitament och utveckling av ny teknik för att säkerställa en hållbar försörjning med från näringssynpunkt fullvärdiga livsmedel, tillgång till dessa livsmedel för utsatta grupper och produktion för marknader, sysselsättnings- och inkomsttillfällen för att minska fattigdom samt naturresurshantering och miljövård.
14.3Högsta prioritet måste ges till bevarande och förbättring av de bättre jordbruksjordarnas kapacitet för att livnära en växande befolkning. Det är emellertid också nödvändigt att bevara och rehabilitera naturresurserna på sämre jordar för att bibehålla förhållandet mellan jordbruksareal och antalet invånare. Huvudmedlen för genomförandet av SARD är reformer av jordbrukspolitik och jordreform, aktivt och allmänt deltagande, diversifiering av inkomster, markvård och en bättre hushållning med insatsvaror. Ett framgångsrikt genomförande av SARD är i stor utsträckning beroende av stöd och deltagande från landsbygdsbefolkningen, nationella regeringar, den privata sektorn och det internationella samarbetet, inklusive tekniskt och vetenskapligt samarbete.
14.4Detta kapitel omfattar följande programområden:

  1. Översyn av jordbrukspolitik, planering och integrerad programutformning mot bakgrund av jordbrukets många olika funktioner, särskilt med sikte på en trygg livsmedelsförsörjning och en hållbar utveckling

  2. Att säkerställa människors deltagande i och främja kunskapsutveckling för ett hållbart jordbruk

  3. Att förbättra jordbruksproduktion och genom att kombinera jordbruksarbete med annat arbete och utveckling av infrastrukturen

  4. Information om markanvändningsplaner och utbildning för jordbrukssektorn

  5. Markvård och markrehabilitering

  6. Vatten för hållbar livsmedelsproduktion och landsbygdsutveckling

  7. Bevarande och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser för livsmedel och ett hållbart jordbruk

  8. Bevarande och hållbart nyttjande av djurgenetiska resurser för ett hållbart jordbruk

  9. Integrerad skadedjursbekämpning inom jordbruket

  10. En hållbar växtnäringsbalans för att öka livsmedelsproduktionen

  11. Förändring av energiförsörjningen på landsbygden för att öka produktiviteten

  12. Utvärdering av effekterna av ultraviolett strålning på växter och djur till följd av uttunning av det stratosfäriska ozonskiktet

Programområden

A. Översyn av jordbrukspolitik, planering och integrerad programutformning mot bakgrund av jordbrukets många olika funktioner, särskilt med sikte på en trygg livsmedelsförsörjning och en hållbar utveckling

Bakgrund

14.5Det är nödvändigt att integrera de frågor som rör hållbar utveckling med analys och planering av jordbrukspolitiken i alla länder, särskilt i utvecklingsländerna. Rekommendationer bör leda direkt till utarbetande av realistiska och operativa medel och långsiktiga planer och program, som i sin tur leder till konkreta åtgärder. Genomförandet av dessa åtgärder bör stödjas och följas upp.
14.6En sammanhängande nationell politik för ett hållbart jordbruk och en hållbar landsbygdsutveckling (SARD) saknas på många håll, inte bara i utvecklingsländerna. Särskilt de ekonomier som genomför en övergång från planekonomi till marknadsinriktade system behöver en sådan politik för att bygga in miljöaspekterna i ekonomisk verksamhet, inklusive jordbruk. Alla länder behöver utförligt utvärdera följderna av en sådan politik för resultaten inom livsmedels- och jordbrukssektorn, en trygg livsmedelsförsörjning, välfärden på landsbygden och internationella handelsrelationer för att göra det möjligt för dem att besluta om lämpliga förebyggande åtgärder. Huvudmålet för en politik för en trygg livsmedelsförsörjning i detta sammanhang är att åstadkomma en väsentlig ökning av jordbruksproduktionen på ett hållbart sätt och en väsentlig förbättring av människors tillgång till en livsmedelsförsörjning som är tillräcklig och lämplig från kulturell synpunkt.
14.7Välbetänkta politiska beslut vad gäller internationell handel och kapitalflöden omfattar även åtgärder för att övervinna (a) bristande medvetenhet om de miljökostnader som följer av sektorspecifik och makroekonomisk politik och följaktligen av det hot som dessa kostnader innebär för en hållbar utveckling (b) otillräcklig kompetens och erfarenhet vad gäller att bygga in aspekter som rör en hållbar utveckling i politik och program och (c) bristfälliga analys- och övervakningsverktyg1 .

Mål

14.8Målen för detta programområde är:

  1. Att senast 1995 se över och vid behov införa ett program för att integrera miljö- och utvecklingsfrågorna med analyser av politik inom livsmedels- och jordbrukssektorn och analyser, utformning och genomförande av relevant makroekonomisk politik,

  2. att senast 1998 bibehålla och vid behov utveckla operativa planer, program och åtgärder tvärs över sektorsgränserna, inklusive program och åtgärder för att på hållbar basis öka livsmedelsprodukton och en trygg livsmedelsförsörjning inom ramen för en hållbar utveckling,

  3. att senast 2005 bevara och öka utvecklingsländernas, särskilt de minst utvecklade ländernas, kapacitet för självständig hantering av politik, programutformning och planering.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

14.9Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Se över den nationella politiken för en trygg livsmedelsförsörjning, inklusive säkerställande av tillräckliga kvantiteter, tillräcklig stabilitet och tillgång till livsmedel för alla hushåll,

  2. se över nationell och regional jordbrukspolitik med avseende bl.a. på utrikeshandel, prispolitik, växelkurspolitik, jordbrukssubventioner och -skatter samt en organisation för regional ekonomisk integration,

  3. genomföra politik för att i positiv riktning påverka frågan om besittningsrätt och äganderätt till mark, med beaktande av den minsta areal per enhet som behövs för att bibehålla produktionsnivåer och förhindra ytterligare styckning av jordbruksfastigheter,

  4. studera demografiska tendenser och befolkningsrörelser för att kunna fastställa kritiska områden vad gäller jordbruksproduktion,

  5. utforma, införa och följa upp politik, lagar och bestämmelser samt incitament som leder till hållbart jordbruk, hållbar landsbygdsutveckling och förbättrad livsmedelsförsörjning samt till utveckling och överföring av lämplig jordbruksteknik, inklusive, där så är lämpligt, långsiktigt hållbara jordbrukssystem med minimal användning av insatsvaror,

  6. stödja nationella och regionala förvarningssystem genom stödprojekt för en trygg livsmedelsförsörjning med övervakning av tillgång till och efterfrågan på livsmedel och faktorer som påverkar hushållens tillgång till livsmedel,

  7. se över sin politik med sikte på att förbättra skörd, lagring, förädling, distribution och marknadsföring av produkter på lokal, nationell och regional nivå,

  8. utforma och genomföra integrerade jordbruksprojekt knutna till andra resurshanteringsverksamhet, t.ex. bruk av betesmark, skogsbruk och viltvård,

  9. främja social och ekonomisk forskning och politik till stöd för en hållbar utveckling av jordbruket, särskilt inom känsliga ekosystem och tätbefolkade områden,

  10. observera lagrings- och distributionsproblem som påverkar livsmedelens tillgänglighet; stödja forskning, där så är nödvändigt, för att övervinna dessa problem samt samarbeta med producenter och distributörer för att införa förbättrade förfaranden och system.

b) Information
14.10Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer.

  1. Samarbeta aktivt för att öka och förbättra information om förvarningssystem för livsmedel och jordbruk på såväl regional som nationell nivå,

  2. undersöka och bedriva forskning för att ta fram basinformation om situationen vad gäller naturresurser av betydelse för livsmedels- och jordbruksproduktion samt om planering för att kunna bedöma hur olika slags resursanvändning påverkar dessa resurser och utveckla metoder och analysverktyg, t.ex. miljöredovisningar.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
14.11FN-organ som FAO, Världsbanken, IFAD och GATT, regionala organisationer, bilaterala biståndsorgan och andra organ bör, inom ramen för sina respektive mandat, åta sig uppgifter i samarbete med nationella regeringar inom följande verksamheter:

  1. Tillämpa, på subregional nivå, integrerade strategier för en hållbar utveckling av jordbruket och livsmedelsförsörjning som använder sig av de möjligheter som erbjuds av regional produktion och handel, inklusive organisationer för regional ekonomisk integration, för att trygga livsmedelsförsörjningen,

  2. inom ramen för målet att uppnå en hållbar utveckling av jordbruket och gällande internationella principer om handel och miljö främja ett mera öppet och icke-diskriminerande handelssystem som utesluter orättvisa handelshinder, vilket tillsammans med annan politik skall underlätta ytterligare integrering av jordbruks- och miljöpolitik så att de stöder varandra,

  3. stärka och upprätta nationella, regionala och internationella system och nätverk för att öka insikten om samspelet mellan jordbruk och miljö, specificera miljöanpassad teknik och underlätta utbyte av information om informationskällor, politik och analysteknik och analysverktyg.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

14.12Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 3 miljarder dollar, inklusive ca. 450 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

14.13Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, ge jordbrukarhushåll och jordbrukssamhällen stöd för användning av teknik för förbättrad livsmedelsproduktion och livs-medelsförsörjning, inklusive lagring, kontroll av produktionen och distribution.

c) Kunskapsutveckling

14.14Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Angagera och utbilda lokala ekonomer, planerare och analytiker för att genomföra översyn av nationell och internationell politik och utveckla strukturer för ett hållbart jordbruk,

  2. införa lagstiftning för att främja kvinnors rätt till jord och undanröja fördomar som hindrar dem från att delta i landsbygdsutveckling.

d) Kapacitetsuppbyggnad
14.15Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, stärka jordbruks-, naturresurs- och planeringsministerier.

B. Att säkerställa människors deltagande i och främja kunskapsutveckling för ett hållbart jordbruk

Bakgrund

14.16Åtgärderna under denna rubrik knyter samman politik och integrerad resurshantering. Ju större kontroll ett samhälle har över de resurser som det är beroende av, desto större blir motivationen för utveckling av ekonomiska och mänskliga resurser. Trots detta måste, för att säkerställa en avvägning mellan långsiktiga och kortsiktiga behov, politiken bestämmas av den nationella regeringen. Åtgärderna nedan betonar självtillit och samarbete, informationsutbyte och stöd till användarorganisationer. Tonvikten bör läggas på ledningsmetoder, överenskommelser om ett förändrat resursutnyttjande, de rättigheter och skyldigheter som hör samman med användning av mark, vatten och skog, marknadens funktion, priser och tillgång till information, kapital och insatsvaror. Detta kräver utbildning och kapacitetsuppbyggnad för att människor skall ta ett större ansvar för insatser för en hållbar utveckling2 .

Mål

14.17Målen för detta programområde är:

  1. Att främja större allmänt medvetande om betydelsen av folkligt deltagande och folkliga organisationer, särskilt kvinnogrupper, ungdomar, ursprungsbefolkningar och befolkningar som lever under ockupation, lokala samhällen och småjordbrukare, för ett hållbart jordbruk och en hållbar landsbygdsutveckling,

  2. att säkerställa att människor på landsbygden, särskilt kvinnor, småjordbrukare, jordlösa, urinvånare och människor som lever under ockupation, får tillgång på rättvisa villkor till jord, vatten och skogsresurser och till teknik, finansiering, marknadsföring, förädling och distribution,

  3. att stärka och utveckla ledningen av och kapaciteten hos landsbygdsmänniskors organisationer samt rådgivningstjänster och decentralisera beslutsfattandet till lägsta lokala nivå.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

14.18Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utveckla och förbättra integrerade rådgivningstjänster för jordbruksfrågor och landsbygdsorganisationer och genomföra åtgärder för naturresurshantering och en trygg livsmedelsförsörjning, med beaktande av de olika behoven inom naturahushållsjordbruket och marknadsinriktad produktion,

  2. se över och ändra inriktningen på befintliga åtgärder för att uppnå tillgång till jord, vatten och skogsresurser för fler befolkningsgrupper och säkerställa likaberättigande för kvinnor och andra eftersatta grupper, med särskild tonvikt på landsbygdsbefolkningar, ursprungsbefolkningar, människor som lever under ockupation och lokala samhällen,

  3. upprätta tydliga äganderättigheter och tilldela andra rättigheter och skyldigheter vad avser jord till individer eller samhällen för att uppmuntra till investeringar i jordresurser,

  4. utarbeta riktlinjer för en decentraliseringspolitik för landsbygdsutveckling genom omorganisering och stärkande av landsbygdsinstitutioner,

  5. utforma politik beträffande rådgivning, utbildning, prissättning, distribution av insatsvaror, krediter och skatter för att ge de nödvändiga incitamenten och rättvis tillgång för fattiga människor till tjänster för produktionsstöd,

  6. tillhandahålla stödtjänster och utbildning, med beaktande av olikheterna vad beträffar jordbruksförhållanden och jordbruksmetoder inom olika områden; största möjliga användnig av insatsvaror som produceras på plats och minimal användning av externa insatsvaror; största möjliga användning av lokala naturresurser och hushållning med förnybara energikällor samt upprättande av nätverk för utbyte av information om alternativa jordbruksmetoder.

b) Information
14.19Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, samla, analysera och sprida information om mänskliga resurser, regeringars roll, lokala samhällen och icke-statliga organisationer vad beträffar socialt nytänkande och strategier för landsbygdsutveckling.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå

14.20Vederbörande internationella och regionala organ bör:

  1. Intensifiera sitt samarbete med icke-statliga organisationer för att samla och sprida information om folkligt deltagande och folkliga organisationer och människor som lever under ockupation, försök med olika metoder för utveckling baserade på ett aktivt deltagande från befolkningens sida och utbildning för kunskapsutveckling och för att stärka landsbygdsorganisationers ledningsstrukturer,

  2. medverka till att få fram information som finns tillgänglig hos icke-statliga organisationer och främja ett internationellt ekologiskt jordbruksnätverk för att påskynda utveckling och tillämpning av ekologiska jordbruksmetoder.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

14.21Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 4,4 miljarder dollar, inklusive ca. 650 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

14.22Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Uppmuntra människorna att delta i utveckling och överföring av jordbruksteknik, med utnyttjande av ursprungsbefolkningens ekologiska kunskaper och metoder,

  2. upprätta tillämpad forskning om metoder baserade på befolkningens deltagande i beslutsprocessen, ledningsstrategier och lokala organisationer.

c) Kunskapsutveckling
14.23Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, anordna administrativ och teknisk utbildning för regeringstjänstemän och medlemmar av resursanvändargrupper vad gäller principerna, användningen och fördelarna med befolkningens deltagande i landsbygdsutveckling.

d) Kapacitetsuppbyggnad

14.24Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, införa ledningsstrategier och -mekanismer, t.ex. redovisnings- och revisionstjänster för organisationer och institutioner på landsbygden för kunskapsutveckling, och delegera administrativt och ekonomiskt ansvar till den lokala nivån vad gäller beslutsfattande, insamling av skatter och avgifter och betalningar.

C. Att förbättra jordbruksproduktion och jordbrukssystem genom att kombinera jordbruksarbete med annat arbete och utveckling av infrastrukturen

Bakgrund

14.25Jordbruket måste intensifieras för att tillgodose framtida behov av varor och undvika ytterligare spridning av jordbruk till marginella jordar och intrång på känsliga ekosystem. Ökad användning av externa insatsvaror och utveckling av specialiserad produktion och specialiserade jordbrukssystem tenderar att göra jordbruket sårbarare för miljöpåfrestningar och konjunktursvängningar. Därför är det nödvändigt att intensifiera jordbruket genom att diversifiera produktionssystem för att uppnå maximal effektivitet vad gäller resursutnyttjande samtidigt som de miljömässiga och ekonomiska riskerna minimeras. Där det inte finns möjlighet till intensifiering av jordbrukssystem bör man finna och utveckla andra sysselsättningstillfällen inom eller utanför jordbruket, t.ex. hemindustrier, viltexploatering, fiskodling och fiske, lätt tillverkningsindustri inom byar, förädling av jordbruksvaror, jordbruksbaserade näringar, rekreation, turism m.m.

Mål

14.26Målen för detta programområde är:

  1. Att förbättra produktiviteten inom jordbruket på ett hållbart sätt och öka diversifiering, effektivitet, en trygg livsmedelsförsörjning och inkomster på landsbygden samtidigt som riskerna för ekosystem minimeras,

  2. att öka jordbrukarnas självtillit när det gäller att utveckla och förbättra infrastrukturen på landsbygden och underlätta överföring av miljöanpassad teknik för integrerade produktions- och jordbrukssystem, inklusive inhemsk teknik och ett hållbart utnyttjande av biologiska och ekologiska processer, inklusive kombinerat skogs- och jordbruk, hållbar viltvård, fiskodling, inlandsfiske och kreatursskötsel,

  3. att skapa sysselsättningstillfällen såväl inom som utanför jordbruket, särskilt bland fattiga människor och dem som är bosatta inom marginella områden, med beaktande av förslagen om alternativ sysselsättning bl.a. inom regnfattiga områden.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

14.27Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utveckla och till jordbrukarhushåll lära ut integrerade jordbruksmetoder, t.ex. växelbruk, användning av organisk gödsel och annan teknik för att minska användning av jordbrukskemikalier, olika slags teknik för näringstillförsel och effektivt utnyttjande av externa insatsvaror, förbättrad teknik för att utnyttja avfall och biprodukter och förebygga förluster före och efter skörden, med särskilt beaktande av kvinnornas roll,

  2. skapa sysselsättningstillfällen utanför jordbruket genom privata småskaliga enheter för förädling av jordbruksprodukter, servicecentra för landsbygden och andra förbättringar vad gäller infrastrukturen,

  3. främja och förbättra finansiella nätverk på landsbygden som utnyttjar lokala investeringsresurser,

  4. säkerställa den viktigaste infrastrukturen för att ta emot insatsvaror och tjänster för jordbruket, samt för marknadsföring på nationella och lokala marknader, och minska livsmedelssvinn,

  5. starta och upprätthålla kartläggningar av jordbruk, försök med lämplig teknik på de enskilda jordbruken och en dialog med landsbygdssamhällen för att upptäcka begränsningar och flaskhalsar och finna lösningar,

  6. analysera och utpeka möjligheter till ekonomisk integrering av jordbruk och skogsbruk samt vatten och fiske och vidta effektiva åtgärder för att stimulera skogsvård och trädodling på jordbruk som ett sätt att utnyttja resurser.

b) Information
14.28Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Analysera effekterna av tekniska uppfinningar och incitament på jordbrukarhushållens inkomster och välfärd,

  2. starta och underhålla program, såväl inom som utanför jordbruket, för att samla in och dokumentera ursprungsbefolkningars kunskaper.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
14.29Internationella institutioner, som t.ex. FAO och IFAD, internationella centra för jordbruksforskning som CGIAR och regionala centra bör genomföra undersökningar av världens viktigaste jordbruksekosystem, deras utbredning, ekologiska och socioekonomiska egenskaper, känslighet för försämring och produktionspotential. Resultaten skulle kunna ligga till grund för utveckling och utbyte av teknik och för samarbete vad gäller regional forskning.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

14.30Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 10 miljarder dollar, inklusive ca. 1,5 miljarder dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

14.31Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, stärka forskning om system för jordbruksproduktion inom områden med olika möjligheter och jordbruksekologiska zoner, inklusive jämförande analyser av intensifiering, diversifiering och olika nivåer på externa och interna insatsvaror.

c) Kunskapsutveckling

14.32Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Främja utbildning och yrkesutbildning för jordbrukare och landsbygdssamhällen genom formell och icke-formell undervisning,

  2. starta medvetande- och utbildningsprogram för företagare, företagsledare, bankfolk och köpmän vad avser tjänster för landsbygden och teknik för småskaliga enheter för förädling av jordbruksvaror.

d) Kapacitetsuppbyggnad
14.33Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Förbättra sin organisatoriska kapacitet för att behandla frågor i samband med verksamhet utanför jordbruk och utveckling av industri på landsbygden,

  2. öka kreditmöjligheterna och landsbygdsinfrastruktur vad gäller förädlingsindustri, transport och marknadsföring.

D. Information om markanvändningsplaner och utbildning för jordbrukssektorn

Bakgrund

14.34Olämplig och okontrollerad markanvändning är en av de viktigaste orsakerna till förstöring och utarmning av markresurser. För närvarande används mark ofta utan hänsyn till resursernas verkliga potential, förmåga att tåla belastningar och begränsningar samt till olikheterna i resurserna. Världens befolkning, som nu uppgår till 5,4 miljarder, beräknas uppgå till 6,25 miljarder vid sekelskiftet. Behovet av att öka livsmedelsproduktionen för att tillgodose befolkningens ökande behov kommer att innebära ett enormt tryck på alla naturresurser, inklusive mark.
14.35Fattigdom och undernäring är redan endemiska inom många områden. Förstöringen av jordbruks- och miljöresurser är ett stort problem. Teknik för att öka produktionen samtidigt som jord- och vattenresurser bevaras finns redan, men används inte i någon större utsträckning eller systematiskt. En systematisk strategi behövs för att definiera en hållbar markanvändning och hållbara produktionssystem i varje land och klimatzon, inklusive de ekonomiska, sociala och institutionella mekanismer som är nödvändiga för genomförande3 .

Mål

14.36Målen för detta programområde är:

  1. Att harmonisera planeringsförfaranden, få jordbrukare att delta i planeringsprocessen, samla information om markanvändning, konstruera och upprätta databaser, avgränsa markområden med liknande potential, ta reda på resursproblem och resursvärden som behöver beaktas vid upprättande av mekanismer för att främja en effektiv och miljöanpassad resursanvändning,

  2. att upprätta organ för jordbruksplanering på nationell och lokal nivå för att fastställa prioriteringar, kanalisera resurser och genomföra program.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

14.37Regeringar och andra Bbeslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Upprätta och stärka planering, hantering, utbildning och information för användning av jordbruksmark och för markresurser på nationell och lokal nivå,

  2. starta och underhålla grupper för planering, hantering och vård av jordbruksmarksresurser inom distrikt och byar för att medverka vid problemidentifiering, utarbetande av lösningar vad gäller teknik och markvård och genomföra projekt.

b) Information
14.38Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Samla, kontinuerligt övervaka, uppdatera och sprida information, där så är möjligt, om resursutnyttjande och levnadsförhållanden, klimat-, vatten- och jordfaktorer samt om markanvändning, fördelning av vegetationstäcket och djurarter, användning av vilda växter, produktionssystem och avkastning, kostnader och priser och sociala och kulturella faktorer som kan påverka användning av jordbruksmark och angränsande mark,

  2. starta program för att sprida information och främja diskussion och bildande av ledningsgrupper.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
14.39 Vederbörande FN-organ och regionala organisationer bör:

  1. Stärka eller tillsätta internationella, regionala och subregionala tekniska arbetsgrupper med särskilda direktiv och budgetar för att främja en integrerad användning av markresurser för jordbruk, planering, datainsamling och användning av simuleringsmodeller för produktion samt informationsspridning,

  2. utarbeta internationellt godtagbara metoder för upprättande av databaser, beskrivning av markanvändning och målövergripande optimering.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

14.40Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 1,7 miljarder dollar, inklusive ca. 250 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

14.41Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utveckla databaser och geografiska informationssystem för att lagra och presentera fysisk, social och ekonomisk information om jordbruk och ekologiska zoner och utvecklingsområden,

  2. genom målövergripande optimering välja kombinationer av markanvändning och produktionssystem som är lämpliga för markområden och stärka leveranssystem och lokala samhällens deltagande,

  3. uppmuntra integrerad planering vad gäller avrinningsområden och landskap för att minska jordförluster och skydda yt- och grundvattenresurser från kemisk förorening.

c) Kunskapsutveckling
14.42Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utbilda specialister och planeringsgrupper på nationell, distrikts- och bynivå genom formella och informella kurser och genom studieresor och samverkan,

  2. genom mediaprogram, konferenser och seminarier uppmuntra diskussion på alla nivåer om policyfrågor och utvecklings- och miljöfrågor som är av betydelse för användning och vård av jordbruksmark.

d) Kapacitetsuppbyggnad
14.43Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Inrätta kartläggnings- och planeringsenheter för markresurser på nationell, distrikts- och bynivå för att fungera som kontaktpunkter och länkar mellan olika institutioner och vetenskapsgrenar och mellan regeringar och människorna,

  2. upprätta eller stärka statliga och internationella institutioner med ansvar för undersökningar, hantering och utveckling av jordbruksresurser, rationalisera och stärka rättsliga strukturer och tillhandahålla utrustning och tekniskt bistånd.

E. Markvård och markrehabilitering

Bakgrund

14.44Markförstöring är ett stort miljöproblem, som drabbar stora landområden i såväl utvecklade länder som utvecklingsländer. Problemet med jorderosion är särskilt akut i utvecklingsländerna, medan problemen med försaltning, vattensjuk mark, förorenad jord och minskad bördighet ökar i alla länder. Markförstöringen är allvarig eftersom produktiviteten inom enorma landområden avtar jämsides med en snabb befolkningsökning och ökade krav på att jorden skall producera mer livsmedel, fibrer och bränsle. Åtgärder mot markförstöring, särskilt i utvecklingsländerna, har hittills haft begränsad framgång. Nu behövs välplanerade långsiktiga nationella och regionala markvårds- och rehabiliteringsprogram, med starkt politiskt stöd och tillräcklig finansiering. Medan markanvändningsplanering och zonindelning tillsammans med bättre markvård bör vara lösningen på lång sikt är det angeläget att hejda markförstöringen och starta markvårds- och rehabiliteringsprogram inom de hårdast drabbade och mest utsatta områdena.

Mål

14.45Målen för detta programområde är:

  1. Att före år 2000 se över och vid behov genomföra undersökningar av nationella markresurser som omfattar områden där marken har förstörts samt omfattningen och svårighetsgraden av markförstöringen,

  2. att utarbeta och genomföra en heltäckande politik och ett heltäckande program som leder till att förstörda områden återställs och riskområden bevaras samt förbättra den allmänna planeringen, hanteringen och användningen av markresurser och bevara jordens bördighet med sikte på en hållbar utveckling av jordbruket.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

14.46Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utarbeta och genomföra program för att undanröja de fysiska, sociala och ekonomiska orsakerna till markförstöring, t.ex. arrendesystem, handelssystem och strukturer för jordbrukspriser som leder till en olämplig markanvändning,

  2. ge incitament och, där så är lämpligt och möjligt, ställa resurser till förfogande för lokala samhällens deltagande i planering, genomförande och underhållande av egna markvårds- och rehabiliteringsprogram,

  3. utarbeta och genomföra program för rehabilitering av mark som har blivit vattensjuk eller förstörts av försaltning,

  4. utarbeta och genomföra program för en successiv hållbar användning av mark som inte har odlats men som kan vara lämpad för jordbruk.

b) Information
14.47Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Göra periodiska undersökningar för att bedöma omfattningen av sina markresurser och deras tillstånd,

  2. stärka och upprätta nationella databaser för markresurser, med uppgifter om områden där marken har förstörts och omfattningen och svårighetsgraden av markförstöringen samt om områden som hotas av förstöring, och utvärdera utfallet av de markvårds- och rehabiliteringsprogram som har startats,

  3. samla information om och dokumentera inhemska markvårds- och rehabiliteringsmetoder och jordbrukssystem som underlag för forsknings- och rådgivningsprogram.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
14.48Berörda FN-organ, regionala och icke-statliga organisationer bör:

  1. Utarbeta prioriterade markvårds- och rehabiliteringsprogram, inklusive rådgivning för regeringar och regionala organisationer,

  2. upprätta regionala och subregionala nätverk för vetenskapsmän och tekniker så att dessa kan utbyta erfarenheter, utarbeta gemensamma program och sprida framgångsrik teknik för markvård och rehabilitering.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

14.49Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 5 miljarder dollar, inklusive ca. 800 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

14.50Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, hjälpa jordbrukssamhällen att undersöka och främja platsspecifikt teknik- och jordbrukssystem som bevarar och rehabiliterar jorden samtidigt som jordbruksproduktionen ökas, däribland markvård genom kombinerad skogs- och jordbruksodling, terrassering och blandodling.

c) Kunskapsutveckling

14.51Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, utbilda fältpersonal och markanvändare i inhemsk och modern teknik för markvård och rehabilitering och bör inrätta utbildningsmöjligheter för rådgivningspersonal och markanvändare.

d) Kapacitetsuppbyggnad

14.52Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utveckla och stärka den nationella kapaciteten vad avser forskningsinstitutioner för att utarbeta och tillämpa effektiva förfaranden för markvård och rehabilitering som lämpar sig för markanvändarnas sociala, ekonomiska och fysiska förhållanden,

  2. samordna all politik och alla strategier och program för markvård och rehabilitering, med pågående program som har beröringspunkter med detta område, t.ex. nationella planer för miljöåtgärder, handlingsplanen för tropiskt skogsbruk och nationella utvecklingsprogram.

F. Vatten för hållbar livsmedelsproduktion och landsbygdsutveckling
14.53Detta programområde behandlas i kapitel 18 (Skydd av kvalitet och tillgång på färskvattenresurser), programområde F.

G. Bevarande och hållbart nyttjande av växt genetiska resurser för livsmedel och ett hållbart jordbruk

Bakgrund

14.54Växtgenetiska resurser för jordbruket är oumbärliga för att tillgodose framtida livsmedelsbehov. Hoten mot dessa resurser växer och insatser för att bevara, utveckla och utnyttja den biologiska mångfalden lider av brist på finansiering och personal. Många befintliga genbanker är inte tillräckligt säkra och i vissa fall är förlusten av den växtgenetiska mångfalden lika stor i genbanker som på fältet.
14.55Huvudmålet är att säkra världens genetiska resurser och bevara dem för ett hållbart nyttjande. För detta är det nödvändigt att utarbeta åtgärder som underlättar bevarande och användning av växtgenetiska resurser, nätverk av in situ genetiska skyddsområden och användning av sådana hjälpmedel som ex situ-samlingar och genbanker. Särskild tonvikt kan läggas på uppbyggnad av inhemsk kapacitet för beskrivning, utvärdering och användning av växtgenetiska resurser för jordbruket, särskilt vad gäller marginella grödor och andra underutnyttjade eller outnyttjade arter, inklusive trädarter för kombinerat jord- och skogsbruk. Senare åtgärder kan omfatta konsolidering och effektiv drift av nätverk av in situ-markvårdsområden och användning av sådana hjälpmedel som ex situ-samlingar och genbanker.
14.56De befintliga nationella och internationella mekanismerna för utvärdering, studier, övervakning och användning av växtgenetiska resurser för att öka livsmedelsproduktionen lider av stora luckor och brister. Den befintliga institutionella kapaciteten och de befintliga strukturerna och programmen är i allmänhet otillräckliga och i många fall underfinansierade. Det sker en genetisk erosion av värdefulla arter som används inom vegetabilieproduktion. Den befintliga mångfalden vad gäller sådana arter används inte i den utsträckning som skulle vara möjligt för att öka livsmedelsproduktionen på ett hållbart sätt4 .

Mål

14.57Målen för detta programområde är:

  1. Att snarast genomföra en första regenerering och en säker duplicering av befintliga ex situ-samlingar på global basis,

  2. att genom gemensamma insatser, inklusive utbildning, inom ramen för nätverk av samverkande institutioner samla och studera växter som kan vara användbara för att öka livsmedelsproduktionen,

  3. att senast år 2000 anta politik och stärka eller starta program för bevarande och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser, in situ inom enskilda jordbruk och ex-situ, för livsmedel och jordbruket, som skall integreras med strategier och program för ett hållbart jordbruk,

  4. att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa en rättvis fördelning av de fördelar och resultat som uppnås av forskning och utbildning vad gäller växtförädling mellan producenterna och användarna av växtgenetiska resurser.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

14.58Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utveckla och stärka institutionell kapacitet och institutionella strukturer och program för vård och användning av växtgenetiska resurser för livsmedelsproduktion och jordbruk,

  2. stärka och igångsätta forskning inom den offentliga sektorn om utvärdering och nyttjande av ovannämnda resurser med sikte på att uppnå målen om ett hållbart jordbruk och en hållbar landsbygdsutveckling,

  3. utveckla system för förökning, utbyte och spridning av ovannämnda resurser (frö- och växtmaterial), särskilt i utvecklingsländerna, och övervaka, kontrollera och utvärdera införandet av nya växter,

  4. utarbeta planer eller program för prioriterade åtgärder som syftar till att bevara och på ett hållbart sätt nyttja ovannämnda resurser på grundval, där så är lämpligt, av studier av dessa resurser i enskilda länder,

  5. främja diversifiering av odling inom jordbrukssystem, inbegripet odling av nya växter som kan vara av betydelse för livsmedelsproduktion,

  6. främja nyttjande av och forskning om otillräckligt kända växter och grödor som kan vara av värde för livsmedelsproduktion,

  7. stärka den nationella kapaciteten för nyttjande av ovannämnda resurser och växtförädling och fröproduktion genom såväl specialiserade institutioner som jordbrukssamhällen.

b) Information
14.59Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utveckla strategier för nätverk av in situ genetiska skyddsområden och användning av sådana hjälpmedel som ex situ-samlingar på enskilda jordbruksenheter, genbanker och liknande teknik,

  2. upprätta nätverk för ex situ-bassamlingar,

  3. med jämna mellanrum se över och rapportera om situationen vad gäller ovannämnda resurser, med utnyttjande av befintliga system och förfaranden,

  4. klassificera och utvärdera det växtgenetiska material som har samlats, sprida information för att underlätta användning av samlingar av detta material och utvärdera den genetiska variationen i samlingarna.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
14.60Berörda FN-organ och regionala organisationer bör:

  1. Stärka Globala systemet för bevarande och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser för livsmedelsproduktion och jordbruk, bl.a. genom att påskynda utvecklingen av Globala informations- och förvarningssystemet för att underlätta informationsutbyte; utveckla metoder för att främja överföring av miljöanpassad teknik, särskilt till utvecklingsländerna, och vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa jordbrukarnas rättigheter ("farmers rights"),

  2. utveckla subregionala, regionala och globala nätverk för växtgenetiska resurser för livsmedelsproduktion och jordbruk in situ inom skyddsområden,

  3. utarbeta periodiska rapporter om den globala situationen vad beträffar växtgenetiska resurser för livsmedelsproduktion och jordbruk,

  4. utarbeta en löpande handlingsplan för globalt samarbete om växtgenetiska resurser för livsmedelsproduktion och jordbruk,

  5. stödja inför 1994 Fjärde internationella tekniska konferensen om bevarande och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser för livsmedelsproduktion och jordbruk, som skall anta den första globala rapporten och den första globala handlingsplanen om bevarande och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser för livsmedelsproduktion och jordbruk,

  6. anpassa Globala systemet till utfallet av förhandlingarna om en konvention om biologisk mångfald.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

14.61Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 600 miljoner dollar, inklusive ca. 300 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

14.62Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utveckla grundforskning inom områden som växttaxonomi och växtgeografi, med utnyttjande av framsteg t.ex. inom datavetenskap, molekylärgenetik och in vitro frysförvaring,

  2. utveckla större samarbetsprojekt mellan forskningsprogram i utvecklade länder och utvecklingsländer, särskilt vad gäller förbättring av otillräckligt kända eller försummade grödor,

  3. främja kostnadseffektiv teknik för att hålla dubbla uppsättningar av ex situ-samlingar (som också kan användas av lokala samhällen),

  4. vidareutveckla teknik för bevarande av arter in situ och tekniska metoder för att förena detta med ex situ-insatser.

c) Kunskapsutveckling
14.63Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Främja universitetskurser inom miljövetenskap på såväl grundnivå som doktorandnivå för drift av anläggningar för bevarande av växtgenetiska resurser för livsmedelsproduktion och jordbruk och för utformning och genomförande av nationella program för sådana resurser,

  2. höja medvetandet hos rådgivningsverksamheten för jordbrukare för att knyta samman verksamhet för att bevara växtgenetiska resurser med användarkollektiv,

  3. utarbeta utbildningsmaterial för att främja verksamhet för att bevara och utnyttja växtgenetiska resurser på lokal nivå.

d) Kapacitetsuppbyggnad
14.64Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, införa nationell politik för rättsskydd beträffande växtgenetiska resurser för livsmedelsproduktion och jordbruk och stärka verksamhetens rättsliga ställning, bl.a. genom långsiktiga finansiella åtaganden beträffande genbanker och andra verksamheter.

H. Bevarande och hållbart nyttjande av djurgenetiska resurser för ett hållbart jordbruk

Bakgrund

14.65Behovet av att såväl kvantitativt som kvalitativt öka animalieproduktionen och antalet dragdjur gör det nödvändigt att bevara den befintliga mångfalden av djurraser för att tillgodose framtidens krav, bl.a. för användning inom biotekniken. Vissa lokala djurraser har, utöver deras sociokulturella värde, unika egenskaper vad gäller anpassning, motståndskraft mot sjukdomar och speciella fördelar och bör bevaras. Dessa lokala raser hotas av utrotning till följd av införandet av exotiska raser och förändringar i system för animalieproduktion.

Mål

14.66Målen för detta programområde är:

  1. Att så utförligt som möjligt räkna upp och beskriva alla djurraser som används inom animalieproduktion och starta ett tioårigt handlingsprogram,

  2. att starta och genomföra handlingsprogram för att fastställa vilka raser som är i riskzonen, med detaljer om riskernas karaktär och lämpliga åtgärder för bevarande,

  3. att starta och genomföra program för utveckling av inhemska raser för att säkerställa deras överlevnad och undvika risken för att de ersätts med nya raser eller till följd av korsningsprogram.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

14.67Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utarbeta planer för bevarande av utrotningshotade populationer, inklusive insamling och lagring av sperma/embryon, bevarande av inhemska raser på enskilda jordbruk eller bevarande in situ,

  2. planera och genomföra strategier för utveckling av raser,

  3. välja ut inhemska populationer på grundval av deras regionala betydelse och genetiska sällsynthet för ett tioårsprogram och senare göra ytterligare ett urval av inhemska raser för utveckling.

b) Information
14.68Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, förbereda och utföra en nationell inventering av tillgängliga djurgenetiska resurser. Frysförvaring bör ges företräde framför beskrivning och utvärdering. Utbildning i teknik för bevarande och utvärdering bör särskilt uppmärksammas.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå

14.69Vederbörande FN-organ och andra internationella och regionala organ bör:

  1. Främja upprättandet av regionala genbanker, i den mån detta är motiverat, på grundval av tekniskt samarbete mellan utvecklingsländer,

  2. behandla, lagra och analysera djurgenetiska data på global nivå och även upprätta en global förteckning och ett globalt förvarningssystem för utrotningshotade raser; utvärdera på global basis vetenskaplig och mellanstatlig styrning av program för och översyn av regional och nationell verksamhet; utveckla metoder, normer och standarder (inklusive internationella överenskommelser), övervaka genomförandet av dessa och av tekniskt och ekonomiskt bistånd i detta sammanhang,

  3. utarbeta och offentliggöra en allsidig databas för djurgenetiska resurser, med beskrivningar av varje ras, dess härstamning, släktskap med andra raser, populationens storlek och en begränsad uppsättning av biologiska egenskaper och produktionsegenskaper,

  4. utarbeta och offentliggöra en global förteckning över hotade lantbruksraser för att nationella regeringar skall kunna vidta åtgärder för att bevara utrotningshotade raser och vid behov ansöka om tekniskt bistånd.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

14.70Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 200 miljoner dollar, inklusive ca. 100 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

14.71Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Använda databaser och enkäter för att upprätta en global inventering,

  2. utnyttja frysförvaring av arvsmassa, bevara allvarligt hotade raser och annat material som kan användas för att rekonstruera gener.

c) Kunskapsutveckling
14.72Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Anordna utbildningskurser för sina medborgare för att bygga upp det kunnande som behövs för insamling och behandling av data och för sammanställning av representativa urval av genetiskt material,

  2. underlätta för forskare och chefer att upprätta en informationsbas för inhemska djurraser och främja program för att utveckla och bevara viktigt djurgenetiskt material.

d) Kapacitetsuppbyggnad
14.73Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Inrätta centra för artificiell insemination inom landet och in situ uppfödningsanläggningar,

  2. främja program och tillhörande fysisk infrastruktur inom landet för bevarande och utveckling av djurraser samt förstärkande av den nationella kapaciteten för förebyggande åtgärder vad gäller utrotningshotade raser.

I. Integrerad skadedjursbekämpning inom jordbruket

Bakgrund

14.74Prognoser för världens livsmedelsbehov pekar på en 50 procentig ökning till år 2000 och ännu en fördubbling av denna siffra till år 2050. Enligt försiktiga räkningar förloras 25-50 procent av den årliga skörden till följd av angrepp av skadedjur. Sjukdomar bland djur som orsakas av skadedjur leder också till stora förluster och förhindrar inom många områden en utveckling av animalieproduktionen. Skadedjursbekämpningen har dominerats av bekämpning med kemiska medel, men en alltför flitig användning av dessa medel har medfört negativa verkningar för jordbruksbudgetar, människors hälsa och miljön samt den internationella handeln. Nya problem vad gäller skadedjur visar sig hela tiden. Integrerad skadedjursbekämpning, vilken består i en kombination av biologisk bekämpning, motståndskraftiga växtsorter, lämpliga jordbruksmetoder och minimal användning av kemiska bekämpningsmedel, erbjuder de bästa möjligheterna för framtiden eftersom den garanterar avkastning, minskar kostnaderna, är miljövänlig och bidrar till ett hållbart jordbruk. Integrerad skadedjursbekämpning bör gå hand i hand med lämplig övervakning av bekämpningsmedel för att göra det möjligt att reglera dessa medel, inbegripet handeln med dem, och en säker hantering, inklusive avfallshantering, av bekämpningsmedlen, särskilt sådana som är giftiga och stabila.

Mål

14.75Målen för detta programområde är:

  1. Att senast år 2000 förbättra tjänster för växtskydd och djurhälsa, inklusive mekanismer för att begränsa distribution och användning av bekämpningsmedel, och tillämpa de internationella etiska principerna för distribution och användning av bekämpningsmedel,

  2. att förbättra och genomföra program för att genom jordbrukarnätverk, rådgivningstjänster och forskningsinstitutioner ge jordbrukare tillgång till integrerad skadedjursbekämpning,

  3. senast 1998 upprätta operativa och interaktiva nätverk mellan jordbrukare, forskare och rådgivningstjänster för att främja och utveckla integrerad skadedjursbekämpning.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

14.76Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Se över och reformera den nationella politiken och nationella mekanismer för att säkerställa en säker och lämplig användning av bekämpningsmedel, t.ex. prissättningsåtgärder, brigader för skadedjursbekämpning, prisstrukturen vad gäller insatsvaror och produktion samt politik och handlingsplaner för integrerad skadedjursbekämpning,

  2. utveckla och anta effektiva system för att kontrollera och övervaka förekomsten av skadedjur och sjukdomar inom jordbruket och distribution och användning av bekämpningsmedel på landsnivån,

  3. uppmuntra forskning och utveckling vad gäller målspecifika bekämpningsmedel som är lättnedbrytbara efter användning,

  4. säkerställa att bekämpningsmedel märks på ett sådant sätt att jordbrukare får överskådlig information om säker hantering, användning och kvittblivning.

b) Information
14.77Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Sammanställa och harmonisera befintlig information och befintliga program om användning av bekämpningsmedel som har förbjudits eller kraftigt begränsats i olika länder,

  2. sammanställa, dokumentera och sprida information om biologiska och organiska bekämpningsmedel samt om traditionella och andra relevanta kunskaper och färdigheter vad gäller bekämpningsmetoder utan användning av kemikalier,

  3. genomföra nationella undersökningar för att sammanställa basinformation om användning av bekämpningsmedel i varje land och biverkningarna för människors hälsa och miljön samt vidta lämpliga åtgärder.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
14.78Vederbörande FN-organ och regionala organisationer bör:

  1. Införa ett system för insamling, analys och spridning av kvantitativ och kvalitativ information om den årliga förbrukningen av bekämpningsmedel och deras inverkan på människors hälsa och miljön,

  2. stärka regionala tvärvetenskapliga projekt och upprätta nätverk för integrerad skadedjursbekämpning för att demonstrera de sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelarna av denna metod för livsmedel och avsalugrödor inom jordbruket,

  3. utveckla en välfungerande integrerad skadedjursbekämpning, som består i ett urval av biologiska, fysiska och kulturella bekämpningsmetoder samt kemiska bekämpningsmedel, med beaktande av särskilda regionala förhållanden.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

14.79Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 1,9 miljarder dollar, inklusive ca. 285 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

14.80Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, inleda forskning inom jordbruksenheter om utveckling av teknik för skadedjursbekämpning utan användning av kemikalier.

c) Kunskapsutveckling

14.81Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utarbeta och genomföra utbildningsprogram för arbetssätt och teknik för integrerad skadedjursbekämpning i syfte att informera beslutsfattare, forskare, icke-statliga organisationer och jordbrukare,

  2. utbilda rådgivande personal och säkra jordbrukares och kvinnogruppers deltagande i användning av sunda odlingsmetoder och skadedjursbekämpning inom jordbruket som utesluter kemikalier.

d) Kapacitetsuppbyggnad
14.82Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, stärka den nationella offentliga verksamheten och kontrollorgan för skadedjursbekämpning och överföring av teknik för en integrerad skadedjursbekämpning.

J. En hållbar växtnäringsbalans för att öka livsmedelsproduktionen

Bakgrund

14.83Minskningen av växtnäringsämnen i jorden är ett allvarligt problem som leder till att jordens bördighet avtar, särskilt i utvecklingsländerna. För att upprätthålla jordens produktionsförmåga kan FAOs program för en hållbar växtnäringsbalans vara av värde. I Afrika söder om Sahara är mängden växtnäringsämnen som frigörs från samtliga källor för närvarande tre till fyra gånger större än tillförseln, och nettoförlusten beräknas till ca 10 miljoner ton årligen. Som en följd av detta sker en uppodling av allt fler marginella jordar och känsliga ekosystem, vilket leder till ytterligare jordförstöring och andra miljöproblem. Syftet med en integrerad växtnäringsbalans är att säkerställa en hållbar försörjning med växtnäringsämnen för att öka den framtida avkastningen utan att skada miljön och jordens produktionsförmåga.
14.84I många utvecklingsländer ökar befolkningen med drygt 3 procent om året och den nationella jordbruksproduktionen har släpat efter livsmedelsbehoven. Målet för dessa länder bör vara att öka jordbruksproduktionen med minst 4 procent per år utan att förstöra jordens produktionsförmåga. Detta kräver ökad jordbruksproduktion inom de bästa jordbruksområdena genom effektivt utnyttjande av insatsvaror. Det kommer också att krävas utbildad arbetskraft, tillgång till energi, lämpliga redskap och lämplig teknik, växtnäringsämnen och jordförbättring.

Mål

14.85Målen för detta programområde är:

  1. Att senast år 2000 utveckla och i alla länder bedriva systemet med integrerad tillförsel av växtnäringsämnen och optimera tillgången på gödsel och andra växtnäringsämnen,

  2. att senast år 2000 upprätta och underhålla den institutionella och mänskliga infrastrukturen för att effektivisera beslutsfattande vad gäller jordens produktionsförmåga,

  3. att utveckla och sprida nationellt och internationellt tekniskt kunnande till jordbrukare, rådgivare, planerare och beslutsfattare vad gäller ny och befintlig miljöanpassad teknik och strategier för att öka jordens produktionsförmåga för att främja ett långsiktigt hållbart jordbruk.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

14.86Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utforma och tillämpa strategier för att varaktigt förbättra jordens produktionsförmåga med sikte på en hållbar jordbruksproduktion och anpassa berörda jordbrukspolitiska instrument därefter,

  2. integrera organiska och oorganiska näringsämneskällor med ett system för att upprätthålla jordens produktionsförmåga och fastställa behoven av mineralgödsel,

  3. fastställa behoven av växtnäringsämnen, utforma strategier och optimera användningen av både organiska och oorganiska källor för att öka jordbruksproduktionens effektivitet,

  4. utveckla och uppmuntra processer för återföring av organiskt och oorganiskt avfall till jorden utan att skada miljön, växternas tillväxt eller människors hälsa.

b) Information
14.87Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Upprätta "nationalräkenskaper" för växtnäringsämnen, inklusive tillförsel (insatser) och förluster (frigörande) och upprätta balansräkningar och prognoser,

  2. undersöka den tekniska och ekonomiska potentialen hos olika näringsämneskällor, inklusive nationella fyndigheter, och möjligheten att förbättra tillgången på organiska källor, avfall, matjord tillverkad av bortkastat organiskt material och biologisk kvävefixering.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
14.88Vederbörande FN-organ, t.ex. FAO, de internationella jordbruksforskningsinstituten och icke-statliga organisationer, bör samarbeta när det gäller att genomföra informations- och PR-kampanjer för systemet med integrerad tillförsel av näringsämnen, förbättring av jordens effektiva produktionsförmåga och information om sambandet mellan dessa och miljön.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

14.89Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 3,2 miljarder dollar, inklusive ca. 475 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

14.90Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utveckla platsspecifik teknik på referensplatser och jordbrukares åkrar som är anpassad till de rådande sociala, ekonomiska och miljömässiga förhållandena genom forskning byggd på ett välfungerande samarbete med lokalbefolkningen,

  2. stärka tvärvetenskaplig internationell forskning och tekniköverföring vad gäller odlings- och jordbrukssystem och förbättra tekniken för produktion av biomassa in situ och hantering av organiska restprodukter samt teknik för kombinerat skogs- och jordbruk.

c) Kunskapsutveckling
14.91Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utbilda rådgivningspersonal och forskare i hantering av växtnäringsämnen, odlings- och jordbrukssystem och ekonomisk värdering av effekterna av tillförsel av växtnäringsämnen,

  2. utbilda jordbrukare och kvinnogrupper i hantering av växtnäringsämnen, med särskild betoning på bevarande och produktion av matjord.

d) Kapacitetsuppbyggnad
14.92Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Utveckla lämpliga institutionella mekanismer för utformning av politik för styrning av program för integrerad tillförsel av växtnäringsämnen genom en interaktiv process med deltagande av jordbrukare, forskare, rådgivningstjänster och andra samhällssektorer,

  2. där så är lämpligt, stärka befintliga rådgivningstjänster och utbilda personal, utveckla och pröva ny teknik och underlätta införandet av metoder för att förbättra och upprätthålla jordens maximala produktionsförmåga.

K. Förändring av energiförsörjningen på landsbygden för att öka produktiviteten

Bakgrund

14.93I många länder svarar inte energiförsörjningen mot utvecklingsbehoven, betingar ett högt pris och är föga pålitlig. Inom landsbygdsområden i utvecklingsländerna är de huvudsakliga energikällorna brännved, skörderester och gödsel, tillsammans med djurens och människornas energi. Mer intensiv energitillförsel behövs för att öka arbetskraftens produktivitet och för att skapa inkomster. Därför bör politik och teknik vad gäller energi på landsbygden främja en blandning av kostnadseffektiva fossila och förnybara energikällor som i sig själv är hållbar och säkrar ett hållbart jordbruk. Landsbygdsområden tillför energi i form av ved. Potentialen hos jordbruket och det kombinerade skogs- och jordbruket samt gemensamt ägda resurser för att producera förnybar energi har långt ifrån realiserats. Förverkligandet av en hållbar landsbygdsutveckling hör nära samman med mönstren för tillgång och efterfrågan i fråga om energi5 .

Mål

14.94Målen för detta programområde är:

  1. Att senast år 2000 inleda och uppmuntra en process för övergång från ohållbara energikällor till miljöanpassad energiförsörjning inom landsbygdssamhällen, dvs. strukturerade och diversifierade energikällor, genom att åstadkomma alternativa, nya och förnybara energikällor,

  2. att öka tillgången på energi för landsbygdshushåll och jordbruksrelaterade industriella behov genom planering och lämplig tekniköverföring och utveckling,

  3. att genomföra tillitsprogram på landsbygden som gynnar en hållbar utveckling av förnybara energikällor och mer effektiv energianvändning.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

14.95Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Främja försöksplaner och försöksprojekt vad gäller mekanisk och termisk kraft (förgasare, biomassa, soltorkningsanläggningar, vindpumpar och förbränningssystem) som är lämpliga och bör kunna underhållas på ett tillfredsställande sätt,

  2. starta och främja energiprogram på landsbygden som stöds av teknisk utbildning, banker och tillhörande infrastruktur,

  3. intensifiera forskning och utveckling, diversifiering och bevarande av energi, med beaktande av behovet av effektivt utnyttjande och miljöanpassad teknik.

b) Information
14.96Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Samla in och sprida information om energiförsörjning på landsbygden och efterfrågemönster som påverkar energibehoven inom hushåll, jordbruk och jordbruksrelaterad industri,

  2. analysera energi- och produktionsuppgifter för olika sektorer för att fastställa energibehoven på landsbygden.

c) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå
14.97Vederbörande FN-organ och regionala organisationer bör, med utnyttjande av den erfarenhet och information som är tillgänglig hos icke-statliga organisationer inom detta område, utbyta erfarenheter från länder och regioner om planeringsmetoder för energiförsörjning på landsbygden för att främja en effektiv planering och val av kostnadseffektiv teknik.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

14.98Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 1,8 miljarder dollar, inklusive ca. 265 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

14.99Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Intensifiera forskning inom den offentliga och privata sektorn i utvecklingsländer och industriländer om förnybara energikällor för jordbruket,

  2. genomföra forskning och överföring av energiteknik vad gäller biomassa- och solenergi för jordbruksproduktion och efterskördsarbete.

c) Kunskapsutveckling
14.100Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, höja det allmänna medvetandet vad beträffar energiproblem på landsbygden, varvid de förnybara energikällornas ekonomiska och miljömässiga fördelar bör betonas.

d) Kapacitetsuppbyggnad

14.101Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Skapa nationella institutionella mekanismer för energiplanering på landsbygden och en hantering som skulle effektivisera produktiviteten inom jordbrukssektorn och nå ut till byar och hushåll,

  2. stärka rådgivningsverksamhet och hjälpa lokala organisationer att genomföra planer och program för nya och förnybara energikällor på bynivå.

L. Utvärdering av effekterna av ultraviolett strålning på växter och djur till följd av uttunning av det stratosfäriska ozonskiktet

Bakgrund

14.102Ökningen av den ultravioletta strålningen till följd av uttunning av det stratosfäriska ozonskiktet är ett fenomen som har dokumenterats i många delar av världen, särskilt på södra halvklotet. Det är följaktligen viktigt att utvärdera dess följder för växt- och djurliv samt för en hållbar utveckling av jordbruket.

Mål

14.103Målet för detta programområde är att genomföra forskning för att fastställa följderna av ökad ultraviolett strålning till jordytan till följd av uttunning av det stratosfäriska ozonskiktet och följderna för växt- och djurliv inom de drabbade områdena samt för jordbruket och, där så är lämpligt, utveckla strategier som syftar till att lindra dessa negativa följder.

Åtgärder

Lednings- och hanteringsfrågor

14.104Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, vidta nödvändiga åtgärder inom de drabbade områdena, inklusive institutionellt samarbete, för att underlätta genomförande av forskning och utvärdering av följderna av ökad ultraviolett strålning för växt- och djurliv och för jordbruket samt överväga att vidta lämpliga åtgärder för att komma tillrätta med detta problem.

  1. Några av frågorna inom detta programområde presenteras i kapitel 3 Agenda 21 (Fattigdomsbekämpning)

  2. Några av frågorna inom detta programområde presenteras i kapitel 8 i Agenda 21 (Att integrera miljö och utveckling i beslutsfattandet) och i kapitel 37 (Nationella mekanismer och internationellt samarbete för kapacitetsuppbyggnad).

  3. Några av dessa frågor presenteras i kapitel 10 i Agenda 21 (En integrerad syn på planering och hushållning av markresurser).

  4. Åtgärderna inom detta programområde hänger samman med vissa av åtgärderna i kapitel 15 i Agenda 21 (Bevarande av den biologiska mångfalden).

  5. Åtgärderna inom detta programområde hänger samman med några av åtgärderna i kapitel 9 i Agenda 21 (Skydd av atmosfären).

Kapitel 13InnehållKapitel 15