Kapitel 13

Hantering av känsliga ekosystem: hållbar utveckling av bergsområden

Inledning
13.1Bergsområden utgör viktiga källor för vatten, energi och biologisk mångfald. De är även källor för sådana viktiga resurser som mineraler, skogsprodukter, jordbruksprodukter och rekreation. Som ett viktigt ekosystem i vår planets komplicerade och sammanhängande ekologi är bergsmiljöer avgörande för det globala ekosystemets överlevnad. Bergsområdenas ekosystem är emellertid stadda i snabb förändring. De är känsliga för accelererande jorderosion, jordskred och en snabb minskning av mångfalden vad gäller livsmiljöer för växter och djur samt genetiska resurser. På det mänskliga planet karakteriseras bergsbefolkningar av utbredd fattigdom bland bergsbor och förluster av nedärvd kunskap. Som en följd av detta genomgår de flesta bergsområden en miljöförstöring. Därför måste åtgärder vidtas omedelbart som syftar till en riktig hantering av bergsresurser och social och ekonomisk utveckling för bergsbefolkningar.
13.2Cirka 10 procent av världens befolkning är beroende av bergsresurser. En mycket större andel utnyttjar dessa resurser, främst vatten. Bergsområden utgör en reserv för biologisk mångfald och utrotningshotade arter.
13.3Detta kapitel omfattar två programområden som ytterligare illustration till problemet med känsliga ekosystem inom jordens alla bergsområden. Dessa är:

  1. Att utveckla och förbättra kunskaper om bergsekosystemens ekologi och hållbara utveckling

  2. Att främja en integrerad utveckling av avrinningsområden och alternativa försörjningsmöjligheter

Programområden

A. Att utveckla och förbättra kunskaper om bergsekosystemens ekologi och hållbara utveckling

Bakgrund

13.4Berg är mycket känsliga för ekologiska obalanser på grund av människans aktivitet eller naturliga påverkan. Bergsområden hör till områden som är känsligast för klimatförändringar i atmosfären. Behovet av information om ekologi, naturtillgångar och social och ekonomisk verksamhet är påtagligt. Berg och bergssluttningar hyser en rikedom av ekologiska system. På grund av sina vertikala dimensioner skapar bergen gradienter vad gäller temperatur, nederbörd och instrålning. En bergssluttning kan omfatta ett flertal klimatsystem, t.ex. tropiskt, subtropiskt, tempererat samt alpint klimat, som alla utgör ett mikrokosmos av en större mångfald av livsmiljöer. Kunskaperna om bergsekosystem är emellertid bristfälliga. Det är därför nödvändigt att skapa en global bergsdatabank för att kunna upprätta program som bidrar till en hållbar utveckling av bergsekosystem.

Mål

13.5Målen för detta programområde är:

  1. Att göra undersökningar av olika resurser i form av jord, skog, vatten, grödor, växter och djur som förekommer i bergsekosystem, med beaktande av internationella och regionala organisationers arbete,

  2. att hantera och skapa databaser och informationssystem för att underlätta en integrerad hushållning med och miljöutvärdering av bergsekosystem, med beaktande av internationella och regionala organisationers arbete,

  3. att med de lokala samhällenas deltagande förbättra och bygga upp befintlig kunskapsbas om mark- och vattenekologi med avseende på den teknologi och de jordbruks- och miljövårdsmetoder som tillämpas i världens bergsregioner,

  4. att skapa och stärka ett kommunikationsnät och en informationscentral för organisationer som är engagerade i frågeställningar som rör bergsområden,

  5. att genom lämpliga mekanismer, inklusive lagstiftning och andra instrument på regional nivå, förbättra samordningen av regionala insatser för att skydda känsliga bergsekosystem

  6. att få fram den information som behövs för att upprätta databaser och informationssystem som kan underlätta en utvärdering av miljörisker och naturkatastrofer i bergsekosystem.

r Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

13.6Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Stärka befintliga institutioner eller upprätta nya institutioner på lokal, nationell och regional nivå för att skapa en tvärvetenskaplig kunskapsbas om bergsekosystem vad avser mark- och vattenekologi,

  2. främja nationell politik som ger lokalbefolkningar incitament för användning och överföring av miljövänlig teknologi och miljövänliga jordbruks- och markvårdsmetoder,

  3. bygga upp kunskapsbasen och förståelse genom att skapa mekanismer för samarbete och informationsutbyte mellan nationella och regionala institutioner som arbetar med känsliga ekosystem,

  4. uppmuntra politik som stimulerar jordbrukare och lokala befolkningar till insatser för miljövård och förnyelse,

  5. diversifiera bergsekonomier bl.a. genom att skapa och/eller stärka turism i överensstämmelse med en integrerad hushållning med bergsresurser,

  6. integrera all verksamhet vad gäller skogsvård, betesmarksvård och viltvård på så sätt att speciella bergsekosystem bevaras,

  7. inrätta lämpliga naturreservat i representativa artrika områden.

b) Information
13.7Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Upprätthålla och bygga upp analyssystem och kapacitet för meteorologisk, hydrologisk och fysisk övervakning som omfattar klimatvariation och vattenfördelning i olika bergsregioner på jorden,

  2. genomföra en inventering av olika resurser i form av jord, skog, vatten, grödor och växt- och djurgenetiska resurser, med prioritet för utrotningshotade resurser. Genetiska resurser bör skyddas in situ genom att underhålla och inrätta skyddade områden, förbättra traditionella jordbruks- och djurhållningsmetoder och starta program för värdering av resursernas potentiella värde,

  3. inventera de områden som är mest utsatta för erosion, översvämningar, jordskred, jordbävningar, laviner och andra naturrisker,

  4. inventera bergsområden som hotas av luftföroreningar från angränsande industri- och stadsområden.

c) Internationellt och regionalt samarbete
13.8Nationella regeringar och mellanstatliga organisationer bör:

  1. Samordna det regionala och internationella samarbetet och underlätta informations- och erfarenhetsutbyte mellan fackorganen, Världsbanken, IFAD och andra internationella och regionala organisationer, nationella regeringar, forskningsinstitutioner och icke-statliga organisationer som är engagerade i utveckling av bergsområden,

  2. uppmuntra skapandet av regionala, nationella och internationella nätverk för folkliga initiativ och verksamheter hos internationella, regionala och lokal icke-statliga organisationer som är engagerade i utveckling av bergsområden, t.ex. FN-universitetet (UNU), instituten för skogsklädda berg (WMI), Internationellt centrum för integrerad utveckling av bergsområden (ICMOD), Internationella bergsförbundet (-IMS), Afrikanska bergsförbundet och Andinska bergsförbundet, förutom att stödja dessa organisationer vad gäller informations- och erfarenhetsutbyte,

  3. skydda känsliga bergsekosystem genom lämpliga mekanismer, inklusive lagstiftning och andra instrument på regional nivå.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

13.9Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 50 miljoner dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

13.10Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, stärka program för vetenskaplig forskning och teknologisk utveckling, med spridning via nationella och regionala institutioner, speciellt vad gäller meteorologi, hydrologi, skogsvetenskap, markvetenskaper och botanikvetenskaper.

c) Kunskapsutveckling

13.11Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Starta utbildningsprogram för miljöanpassad teknologi och metoder som lämpar sig för bergsekosystem,

  2. stödja högre utbildning genom olika forskningsstipendier för studier av miljöförhållanden i bergsområden, särskilt för sökande från bergsbefolkningar,

  3. organisera miljöundervisning för jordbrukare, särskilt kvinnor, för att förbättra landsbygdsbefolkningens förståelse av de ekologiska frågeställningarna i samband med en hållbar utveckling av bergsekosystem.

d) Kapacitetsuppbyggnad
13.12Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, bygga upp nationella och regionala instutionella baser som kan bedriva forskning och utbildning och sprida information om en hållbar utveckling av ekonomier i känsliga ekosystem.

B. Att främja en integrerad utveckling av avrinningsområden och alternativa försörjningsmöjligheter

Bakgrund

13.13Nästan halva världens befolkning påverkas på olika sätt av bergens ekologi och förstöring av avrinningsområden. Cirka 10 procent av världens befolkning lever på de högre sluttningarna inom bergsområden medan cirka 40 procent lever på de angränsande medelhöga och låga avrinningsområdena. Dessa avrinningsområden drabbas av allvarliga miljöproblem, t.ex. står en stor del av jordbruksbefolkningen inom Andernas bergsområden i Sydamerika inför en snabb försämring av jordresurserna. På samma sätt hotas bergs- och höglandsområden i Himalaya, Sydostasien och Öst- och Centralafrika, som lämnar viktiga bidrag till jordbruksproduktion, av att tvingas odla marginella jordar på grund av befolkningsökningen. Inom många områden förvärras problemen ytterligare av överbetning, avskogning och minskning av vegetationstäcket.
13.14Jorderosion kan få förödande konsekvenser för det stora antal människor på landsbygden som är beroende av regnbevattnat jordbruk inom bergsområden. Fattigdom, arbetslöshet, ohälsa och dåliga sanitära förhållanden är utbredda. Att främja integrerade program för utveckling av avrinningsområden genom ett effektivt deltagande av lokalbefolkningen är ett viktigt medel för att förhindra ytterligare ekologiska obalanser. En integrerad syn behövs vad gäller att bevara, förbättra och utnyttja mark-, vatten-, växt- och djurresurser samt mänskliga resurser. Att skapa alternativa försörjningsmöjligheter, särskilt genom att utarbeta sysselsättningsprojekt för att öka produktivitetsbasen, kommer dessutom att vara av stor betydelse för att förbättra levnadsstandarden bland den stora landsbygdsbefolkning som lever inom bergs-ekosystem.

Mål

13.15Målen för detta programområde är:

  1. Att senast år 2000 utveckla ändamålsenlig planering och administration av markanvändning för både odlingsbar jord och icke-odlingsbar mark inom avrinningsområden i bergstrakter för att förhindra jorderosion, öka produktion av biomassa och upprätthålla den ekologiska balansen,

  2. att främja inkomstinbringande aktiviteter, t.ex. hållbar turism, fiske och gruvdrift, som inte är skadlig för miljön och förbättra infrastrukturen och den sociala servicen, bl.a. för att skydda lokala samhällens och ursprungsbefolkningens försörjningsmöjligheter,

  3. att utveckla tekniska och institutionella system i de berörda länderna för att hindra effekterna av naturkatastrofer genom riskbegränsande åtgärder, indelning i riskzoner, early warning-system, evakueringsplaner och krisförråd.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

13.16Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Vidta åtgärder mot jorderosion och främja erosionsbekämpningsåtgärder inom alla sektorer,

  2. tillsätta arbetsgrupper eller kommittéer för utveckling av avrinningsområden som komplement till befintliga institutioner för att samordna integrerade tjänsterpå alla administrativa nivåer till stöd för lokala initiativ vad gäller kreatursskötsel, fiske, trädgårdsodling och landsbygdsutveckling på alla administrativa nivåer,

  3. öka befolkningens deltagande i förvaltning av lokala resurser genom lämplig lagstiftning,

  4. stödja icke-statliga organisationer och andra privata grupper som bistår lokala organisationer och samhällen med att utarbeta projekt som är avsedda att öka lokalbefolkningens deltagande i beslutsprocessen,

  5. skapa mekanismer för att bevara hotade områden som skulle kunna utnyttjas för viltvård eller för att bevara den biologiska mångfalden eller användas som nationalparker,

  6. utveckla nationell politik i syfte att ge jordbrukare och lokalbefolkningar incitament att vidtaga bevarandeåtgärder och använda miljöanpassad teknik,

  7. vidta åtgärder för att skapa inkomster från hemindustrier och förädlingsindustrier för jordbruksprodukter, t.ex. odling och förädling av medicinalväxter och kryddväxter,

  8. vidta ovannämnda åtgärder med beaktande av kravet att kvinnor, inklusive kvinnor i ursprungsbefolkningar och lokala samhällen, skall delta i full utsträckning i utvecklingen.

b) Information
13.17Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Upprätthålla och bygga upp kapacitet för systematiska observationer och utvärdering på nationell, delstatlig eller provinsiell nivå för att få fram information för dagligt arbete och utreda de miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenserna av olika projekt,

  2. taga fram information om alternativa försörjningsmöjligheter och diversifierade produktionssystem på bynivå vad gäller ettåriga grödor och trädgrödor, boskap, fjäderfä, biodling, fiske, byindustrier, marknader, transport och inkomstmöjligheter, med beaktande av kvinnornas roll och kravet att integrera dem i planerings- och genomförandeprocessen.

c) Internationellt och regionalt samarbete
13.18Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Stärka de internationella forsknings- och utbildningsinstitutens roll, t.ex. Konsultativa gruppen för internationella jordbruksforskningscentra (CGIAR) och Internationella rådet för jordmånsforskning och markvård (IBSRAM) samt regionala forskningscentra, t.ex. instituten för skogsklädda berg (WMI) och Internationellt centrum för integrerad utveckling av bergsområden (ICMOD), vad gäller att bedriva tillämpad forskning av betydelse för utveckling av avrinningsområden,

  2. främja regionalt samarbete och informationsutbyte mellan länder som delar samma bergskedjor och flodområden, särskilt sådana som drabbas av bergskatastrofer och översvämningar,

  3. upprätthålla och upprätta samarbete med icke-statliga organisationer och andra privata grupper som är engagerade i utveckling av avrinningsområden.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

13.19Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993-2000) för att genomföra de åtgärder som redovisas i detta kapitel till ca. 13 miljarder dollar, inklusive ca. 1,9 miljarder dollar från det internationella samfundet i bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. De faktiska kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.
13.20Finansiering av arbetet med att skapa alternativa försörjningsmöjligheter inom bergsekosystem bör ses som ett led i ett lands program mot fattigdom eller för alternativa försörjningsmöjligheter, vilket också behandlas i kapitel 3 (Åtgärder mot fattigdom) och kapitel 14 (Att främja ett hållbart jordbruk och en hållbar landsbygdsutveckling) i Agenda 21.

b) Vetenskapliga och tekniska medel

13.21Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Överväga att starta försöksprojekt som förenar miljöskydds- och utvecklingsfunktioner med särskild tonvikt på vissa traditionella miljövårdsmetoder eller system som har en gynnsam inverkan på miljön,

  2. utveckla teknologier för särskilda förhållanden vad gäller avrinningsområden och jordbruk på grundval av en deltagandeprocess mellan lokala kvinnor och män, forskare och rådgivare som genomför experiment och försök om jordbruksförhållanden,

  3. främja teknologi som är billig, enkel och lätt för lokalbefolkningen att tillägna sig vad avser bevarande av växtlighet som erosionsskydd, metoder för fuktighetsbevarande in situ och förbättring av skördemetoder, foderproduktion och agroforestry.

c) Kunskapsutveckling
13.22Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer:

  1. Frstaämja en multidisciplinär och tvärsektoriell syn vad gäller utbildning av och kunskapsspridning till lokalbefolkningar på en rad områden, t.ex. hemindustrisystem, bevarande och användning av odlingsbar och icke-odlingsbar jord, behandling av dräneringssystem och påfyllnad av grundvatten, kreatursskötsel, fiske, agroforestry och trädgårdsodling,

  2. utveckla kunskaper genom att ge tillgång till utbildning, hälsovård, energi och infrastruktur,

  3. höja lokalt medvetande och lokal beredskap för att förebygga och linda katastrofer, i kombination med bästa tillgängliga teknik för larm och prognoser.

d) Kapacitetsuppbyggnad
13.23Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd från berörda internationella och regionala organisationer, utveckla och stärka nationella centra för förvaltning av avrinningsområden för att uppmuntra till en allsidig syn på de miljömässiga, sociala, ekonomiska, tekniska, lagstiftningsmässiga, finansiella och administrativa aspekterna och ge stöd till beslutsfattare, administratörer, fältpersonal och jordbrukare vad gäller utveckling av avrinningsområden.
13.24Den privata sektorn och lokala samhällen bör, i samarbete med nationella regeringar, främja utveckling av den lokala infrastrukturen, inklusive kommunikationsnät, utveckling av mini- eller mikrokraftverk för att stödja hemindustrier samt tillträde till marknader.

Kapitel 12InnehållKapitel 14