Kapitel 10

En integrerad syn på planering och hushållning av markresurser
Inledning
10.1Mark definieras normalt som en fysisk enhet efter sin topografi och sina rumsegenskaper. I ett bredare, integrerat synsätt ingår också naturresurserna: jordmån, mineral, vatten, flora och fauna inom markområdet. Dessa beståndsdelar är organiserade i ekosystem som i många olika avseenden bidrar på ett avgörande sätt till att livsnödvändiga system bevaras och till produktionsförmågan i området. Markresurserna utnyttjas på ett sätt som drar fördel av alla dessa egenskaper. Marken är en ändlig resurs, samtidigt som de naturresurser den är en förutsättning för kan variera över tiden och beroende på under vilka förhållanden och med vilken inriktning den förvaltas. Genom de ökande krav människorna ställer och genom de ekonomiska verksamheterna utsätts markresurserna för ett ständigt stigande tryck som skapar konkurrens och konflikter som får till följd att såväl mark som markresurser inte används på ett optimalt sätt. Om människans krav också i framtiden skall kunna tillgodoses på ett hållbart sätt är det av avgörande betydelse att dessa konflikter löses nu och att användningen av marken och markresurserna görs effektivare och ändamålsenligare. En integrerad fysisk planering och markhushållning är ett ytterst praktiskt sätt att uppnå detta. Genom att, på ett integrerat sätt, granska alla former av markanvändning är det möjligt att minimera konflikterna, finna de effektivaste kompromisserna och sammankoppla den sociala och ekonomiska utvecklingen med skyddet och förbättringen av miljön och på så sätt bidra till att målen för en hållbar utveckling uppnås. Kärnan i det integrerade synsättet tar sig uttryck i att sektorsplaneringen och förvaltningsåtgärderna samordnas med de olika aspekterna av markanvändningen och markresurserna.
10.2Detta kapitel behandlar ett programområde, en integrerad syn på planering och förvaltning i fråga om markresurser, och behandlar omorganisationen och, då så är nödvändigt, en viss förstärkning av strukturerna för beslutsfattandet, i vilket ingår befintliga program samt planerings- och förvaltningsmetoder som kan bidra till att införa en integrerad syn på mark-resurserna. Det behandlar inte de operationella aspekterna av planering och förvaltning, eftersom det är lämpligare att behandla dessa i programmen för de olika sektorerna. Eftersom programmet behandlar en viktig gränsöverskridande aspekt av beslutsfattandet för en hållbar utveckling har det nära samband med ett flertal andra program som direkt behandlar en enskild fråga.

Programområde

En integrerad syn på planering och hushållning i fråga om markresurser

Bakgrund
10.3Markresurserna används för ett flertal ändamål som påverkar, och även kan konkurrera med, varandra inbördes och det är därför önskvärt att planera och förvalta all användning på ett integrerat sätt. Integrationen bör ske på två plan och ta i beaktande dels samtliga miljömässiga, sociala och ekonomiska faktorer (t.ex. de olika ekonomiska och sociala sektorernas påverkan på miljön och naturresurserna), dels summan av miljö- och resursfaktorerna (dvs. luft, vatten, flora, fauna och mark samt geologiska resurser och naturresurser). Ett integrerat synsätt gör det lättare att finna lämpliga lösningar och kompromisser och på så sätt maximera den hållbara produktiviteten och användningen. Tillfällen att avsätta mark för olika former av användning uppstår vid större bebyggelse- eller utvecklingsprojekt eller stegvis i den takt som marken blir tillgänglig på marknaden. Detta ger i sin tur tillfällen att stödja traditionella mönster för en hållbar markhantering eller att skydda områden för att bevara den biologiska mångfalden eller betydelsefulla ekologiska faktorer.
10.4Det finns ett antal tekniker, ramar och processer som kan kombineras för att underlätta en integrerad syn. De är det oundgängliga underlaget för planerings-och förvaltningsprocessen, på nationell och lokal nivå, ekosystems- eller områdesnivå samt för att utveckla särskilda handlingsplaner. Många av förutsättningarna för detta existerar redan men behöver ges en vidare tillämpning, utvecklas ytterligare och förstärkas. Detta programområde syftar i första hand till att skapa ramar för ett samordnat beslutsfattande. Innehåll och operationella funktioner tas därför inte upp här men behandlas i respektive sektorsprogram i Agenda 21.

Mål
10.5Det övergripande målet är att underlätta att mark avsätts till de användningar som ger de största fördelarna och att främja övergången till en långsiktig och integrerad markresurshushållning. För detta ändamål bör de miljömässiga, sociala och ekonomiska faktorerna beaktas. Skyddsområden, privat äganderätt, ursprungsbefolkningars och deras samhällen samt kvinnornas roll i jordbruket och utvecklingen av landsbygden är andra frågor som också bör beaktas. Mer konkret är målen:
  1. Att se över och utveckla program för att främja bästa möjliga markanvändning och en hållbar hushållning med markresurser senast till år 1996,

  2. att förbättra och förstärka planerings-, hushållnings- och utvärderingssystemen för mark och markresurser senast till år 2000,

  3. att förstärka institutioner och samordningsmekanismer senast till år 1998,

  4. att skapa mekanismer för att underlätta ett aktivt engagemang och delaktighet för alla berörda, särskilt lokala grupper och individer, i beslutsfattandet om markanvändning och -hushållning senast till år 1996.

Åtgärder

a) Lednings- och hanteringsfrågor

Utveckling av stödjande plan- och programinstrument
10.6Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd av regionala och internationella organisationer, säkerställa att plan- och programinstrumenten stöder bästa möjliga markanvändning och en hållbar hushållning med markresurser. Särskild uppmärksamhet bör ägnas jordbruksmarkens betydelse. För detta ändamål bör de:
  1. Utveckla en integrerad utformning av målbeskrivning och program på nationell, regional och lokal nivå som beaktar miljömässiga, sociala, demografiska och ekonomiska faktorer,

  2. utveckla program som främjar en hållbar markanvändning och hushållning med markresurser och beaktar markresursbasen, demografiska faktorer och lokalbefolkningens intressen,

  3. göra en översyn av de juridiska ramarna - lagar, förordningar och rättsmedel - för att fastställa vilka förbättringar som behöver göras för att främja en hållbar markanvändning och hushållning med markresurser samt för att begränsa omställningen av odlingsbar mark till annan användning,

  4. tillämpa ekonomiska instrument och utveckla institutionella mekanismer och incitament för att främja bästa möjliga markanvändning och en hållbar hushållning med markresurser,

  5. verka för principen att programarbetet skall delegeras till den lägsta myndighetsnivå som kan verkställa åtgärderna effektivt och med lokal förankring.

Förstärkning av planerings- och förvaltningssystemen
10.7Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd av regionala och internationella organisationer, göra en översyn av planerings- och förvaltningssystemen och, om så är lämpligt, omforma dem så att ett integrerat synsätt underlättas. För detta ändamål bör de:
  1. Införa planerings- och förvaltningssystem som gör det lättare att integrera miljöfaktorer som luft, vatten, mark och andra naturresurser med landskapsekologisk planering (LANDEP) eller andra metoder som t.ex. är inriktade på ett ekosystem eller ett avrinningsområde,

  2. införa strategiska ramar som tillåter att såväl utvecklings- som miljömål integreras - exempel på sådana ramar är bl.a. system för hållbar försörjning, landsbygdsutveckling, World Consevation Strategy/Caring for the Earth /Omsorg om Jorden - En strategi för överlevnad och primär miljövård,

  3. upprätta allmänna ramar för markanvändning och fysisk planering, inom vilka specialiserade och mer detaljerade områdesplaner (t.ex. för skyddsområden, jordbruk, skog, bebyggelse, landsbygdsutveckling) kan utvecklas; upprätta konsultativa organ över sektorsgränserna för att rationalisera planeringen och genomförandet av projekten,

  4. förstärka system för hushållning med mark och naturresurser genom att införliva ändamålsenliga traditionella och inhemska metoder - exempel på detta är betesdrift (pastoralism), Hema-reservat (traditionella islamiska markreservat) och terrassodling,

  5. granska och, om det är nödvändigt, utarbeta nyskapande och flexibla metoder för finansiering av programmen,

  6. sammanställa detaljerade förteckningar över markens möjligheter till vägledning för en hållbar fördelning av markresurser, hushållning och användning på nationell och lokal nivå.

Att främja användningen av effektiva instrument för planering och hushållning
10.8Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd av nationella och internationella organisationer, främja en förbättring, ytterligare utveckling och bred användning av instrument för planering och hushållning som gör det lättare att tillämpa ett integrerat och hållbart synsätt på mark och resurser. För detta ändamål bör de:
  1. Införa förbättrade system för tolkning och för en integrerad analys av data om markanvändning och markresurser,

  2. systematiskt tillämpa tekniker och metoder för att bedöma de miljömässiga, sociala och ekonomiska verkningarna, riskerna, kostnaderna och vinsterna med enskilda åtgärder,

  3. analysera och testa metoder som inkluderar funktionerna hos mark och ekosystem samt markresursvärden i nationalräkenskaperna.

Att öka medvetenheten
10.9Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med nationella organisationer och med stöd av regionala och internationella organisationer, inleda kampanjer som ökar medvetenheten och kunskapen hos människor om betydelsen av en integrerad mark- och markresurshushållning och om den insats som individer och grupper i samhället kan göra. Samtidigt med detta bör de medel som behövs för att införa bättre metoder för markanvändning och för en hållbar hushållning ställas till förfogande.

Att främja allmänhetens medbestämmande
10.10Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med nationella organisationer och med stöd av regionala och internationella organisationer, använda nyskapande metoder, program, projekt och tjänster som underlättar och befrämjar ett aktivt deltagande av dem som berörs av besluts- och genomförandeprocessen, särskilt av grupper som hittills ofta har ställts åt sidan, som t.ex. kvinnor, ungdomar, ursprungsbefolkningar och deras samhällen och andra lokala samhällen.

b) Data och information

Förstärkning av informationssystemen
10.11Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med nationella institutioner och den privata sektorn och med stöd av regionala och internationella organisationer, förstärka de informationssystem som är nödvändiga för att fatta beslut och för att utvärdera kommande förändringar i markanvändning och markhushållning. Såväl kvinnornas som männens behov bör beaktas. För detta ändamål bör de:
  1. Förstärka systemen för information, systematiska observationer och utvärdering i fråga om miljömässiga, ekonomiska och sociala data som gäller markresurser på global, regional, nationell och lokal nivå samt markens potential och mönster för markanvändning och hushållning,

  2. öka samordningen mellan befintliga sektorsbundna datasystem för mark och markresurser samt öka den nationella kapaciteten för inhämtande och utvärdering av data,

  3. svara för den tekniska information som är nödvändig för ett underbyggt beslutsfattande i fråga om markanvändning och markhushållning och ge denna information en form som är tillgänglig för alla befolkningssektorer, särskilt lokala grupper och kvinnor,

  4. främja ekonomiska, lokalt ledda system för insamling av jämförbar information om tillståndet för, och de pågående förändringarna av, markresurserna, dvs. jordmån, skogstäckning, flora och fauna, klimat och andra faktorer.

c) Internationell och regional samordning och samarbete

Att upprätta regionala strukturer
10.12Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd av regionala och internationella organisationer, öka det regionala samarbetet och informationsutbytet om markresurser. För detta ändamål bör de:
  1. Granska och utforma regionala stödmodeller för markanvändningsprogram och fysisk planering,

  2. verka för att markanvändningsplaner och fysisk planering utvecklas inom de länder som ingår i regionen,

  3. utforma informationssystem och främja utbildning,

  4. genom nätverk och på annat lämpligt sätt, utbyta information om erfarenheterna av arbetet med, och resultaten av, en integrerad planering och hushållning i fråga om markresurser, som bygger på delaktighet, på nationell och lokal nivå.

Medel för genomförande

a) Finansiering och kostnadsberäkning

Finansieringskällor och koncessionell finansiering
10.13Konferenssekretariatet har beräknat totalkostnaden per år (1993 - 2000) för att genomföra åtgärderna inom detta programområde till storleksordningen 50 miljoner dollar från världssamfundet som bidrag eller förmånliga krediter. Det rör sig här endast om uppskattningar som inte har granskats av regeringarna. De verkliga kostnaderna och finansiella villkoren, inklusive icke-koncessionella villkor, beror bl.a. på vilka särskilda strategier och program regeringarna beslutar om att genomföra.

b) Vetenskapliga och tekniska instrument

Att stärka den vetenskapliga förståelsen för markresurssystemet
10.14Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i nationellt och internationellt samarbete med vetenskapsmän och med stöd av nationella och internationella organisationer inom området, verka för och stödja forskning, som är anpassad till de lokala förhållandena, om markresurssystemet och det sätt på vilket det påverkar metoderna för att uppnå en hållbar utveckling och hushållning. Föjande områden bör prioriteras på lämpligt sätt:
  1. Utvärdering av markens potentiella kapacitet och ekosystemens funktionssätt,

  2. samspel mellan ekosystem samt mellan markresurser och sociala, ekonomiska och miljömässiga system,

  3. utveckling av indikatorer för markresursernas hållbarhet, med hänsyn tagen till miljömässiga, ekonomiska, sociala, demografiska, kulturella och poli-tiska faktorer.

Att pröva forskningsresultat genom pilotprojekt
10.15Regeringar och andra beslutande instanser, pvå lämplig nivå, bör i nationellt och internationellt samarbete med vetenskapsmän och med stöd av internationella organisationer inom området, inleda forskning, vars resultat prövas genom pilotprojekt, om möjligheterna att tillämpa förbättrade metoder för en integrerad planering och hushållning i fråga om markresurser med beaktande av tekniska, sociala och institutionella faktorer.

c) Kunskapssutveckling

Förbättrad utbildning
10.16Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med berörda lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och internationella institutioner, verka för den utveckling av de mänskliga resurserna som krävs för en hållbar planering och hushållning i fråga om mark och markresurser. Detta bör ske genom att erbjuda incitament till lokala initiativ och genom att öka den lokala ledningskapaciteten, särskilt från kvinnornas sida, genom att:
  1. Betona tvärvetenskapliga och samverkande metoder i läro- och kursplanerna för skolor, teknisk utbildning, yrkesutbildning och universitet och högskolor,

  2. ge utbildning inom alla sektorer som krävs för en integrerad och hållbar hantering av markresurserna,

  3. organisera lämpliga decentraliserade utbildningar och utbildning för grupper, gemenskaper och icke-statliga organisationer om tekniker för markhushållning och metoder som tillämpats med framgång på annat håll.

d) Kapacitetsuppbyggnad

Förstärkning av den tekniska kapaciteten
10.17Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör i samarbete med andra regeringar och med stöd av internationella organisationer inom området, verka för riktade och samlade åtgärder för utbildning och för överförande av teknik som understödjer de olika aspekterna av det hållbara planerings- och förvaltningsarbetet på nationell, regional och lokal nivå.

Förstärkning av institutioner
10.18Regeringar och andra beslutande instanser, på lämplig nivå, bör med stöd av internationella organisationer inom området:
  1. Göra en översyn av, och då så är lämpligt, ändra uppdragen för de institutioner som förvaltar mark- och naturresurserna så att den tvärvetenskapliga integrationen av miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter uttryckligen ingår i dessa uppdrag,

  2. förstärka samordningsmekanismerna mellan de institutioner som handhar förvaltningen av markanvändning och resurser så att integrationen mellan uppgifter och strategier inom skilda sektorer underlättas,

  3. förstärka förmågan till lokalt beslutsfattande och förbättra samordningen med högre instanser.
Kapitel 9InnehållKapitel 11